Etikett: svärföräldrar

Jodå, det gjorde vi..

Av , , 2 kommentarer 15

Jodå, vi for på Västerbottens Museum igår, och tog en fika.

Sen gick vi uppför backen där jag fotade Wallmarks gården, som jag fått berättat för mig, har skänkts hit, av Annelies svärföräldrar som bor i Renbergsvattnet.
Huset är ju jätte pampigt, och kan inte ha varit tvärenkelt att forsla hit.

Åke tog täten ner till bilen och vi begav oss hemåt.

Började med att städa ur hålet under arbetsbänken i köket…ish då. Det sitter en skiva som säkert var dåtidens specialare. Man kan nämligen dra ut den där skivan och flytta den ett steg upp eller ner.

Fast den är alldeles för otymplig och tung för att hålla på att dras ut och in. Nå, vårat kök är inte världens största, det är dåligt om utrymmen att ställa ifrån sig saker då man arbetar med matlagning och bakning. Så jag kom på den utsökt, fina iden att justera hyllan, om det gick att få in ett eluttag där, vilket Åke sa, skulle funka. Och därför kommer nu vår mikro, att landa därnere.

I utrymmet fanns allt möjligt, bland annat tidningsurklipp som min mormor, Sadura, sparat. Det blev lite kul, för att min kusin Torgny, skickade denna bild på min morfar, för nån vecka sedan. Tagen från filmduk,så bilden är lite sned.

Och kolla, i tidningsurklipps högen, poppade detta fram. Samma morfar, samma klädsel och han håller i en jätte abborre, på 3.2 kilo, upptagen i Lainejaursjön. Detta var 21 augusti 1979.

Där, i köksbänkshålan, stod också detta underbart fina porträtt eller foto, på Åke. Och det är ju så fint att det faktiskt förtjänar en riktig tavelram. Får försöka fixa nåt sånt och sedan hänga upp bilden.

Tavlan är inte så liten heller..

Vi strö tittade på teve igår kväll, och då Winstone st så fint i soffan kunde jag inte låta bli att fota. Åke tror minsann att Winstone tillhör en av dom mest fotade hundarna i världen, fast, njaee… men det finns några bilder, det vet jag. Här en bild tagen 2013, då var han bara några månader gammal.

Det är lite skillnad på då och nu..

Jag och Winstone har sett snö, nu på morgonen…

Jodå, dom har nu fixat is borta på Nolia så det var till och med skridskoåkare där. Theresé och Sally är i Värmland, nånstans i närheten av Hagfors, där det är hockeycup i helgen. Dom har några matcher idag med, innan hemresa. Får väl höra hur det gick sedan.

Nu fick Åke lite jobb med listen som hyllan ska ligga på och som skulle flyttas ner. Den tjänade tydligen ett syfte, listen, och hjälper till att hålla upp arbetsbänken… Suck, vart var arge snickaren då man behövde honom 🧐

Jaja, det blir säkert bra och hållbart till slut. Nu ska jag bära ner lite grejs i källaren, och lägga ut nån annons under bortskänkes. Ha en fin söndag, allihop!

Vad är det första ni ser, och räcker det om jag ser glad ut?

Av , , Bli först att kommentera 12

Blev nyfiken och undrar i mitt stilla sinne hur många av er som läste gårdagens inlägg, och kom till längden på fingrarna. Och då ni läste det, kollade ni in era egna fingrar 🖐😁

Hehe… jag vet då hundra säkert, att Åke gjorde det, och jag visste dessutom vart i texten han var.

När jag blev bjuden på fika, härom dagen, så gjorde vi oss en sväng upp på gravarna. Hon har sin mamma på samma kyrkogård där min pappa och mina svärföräldrar ligger. Så vi pyntade lite på gravarna.

När jag sedan kom hem och tittade på bilden jag tagit och på den där ljungen jag satte, så tyckte jag nog allt att jag varit lite snål. Även om ljungen var stor och fin. Därför gjorde jag mig en liten utflykt igår, och införskaffade bärljung och silverek. Och då fick pappa, och svärföräldrarna likadant på deras gravar.


Jag har, mig veterligen, aldrig satt något på nåns grav, annat än att man haft med sig snittblommor, eller lämnat nån liten sak. Blev lite osäker på hur jag skulle plantera, mitten placering ser dom flesta ut att idka. Fast jag tänkte att om nån annan vill sätta nåt så finns det utrymme, och sedan ska det väl dit nån lykta.

Innan jag åkte iväg ville Åke veta vilken färg jag vill ha på fälgarna. Svart eller krom/silver. Hm, och här blev det också nåt som handlar om utseende i det stora. På bakdäcken är fälgen svart, och det lyser igenom mellan krom ringen och navkapseln.

Där fram är det då kromad/silverfärgade fälgar.


Jag la ut frågan på Umeå cruising, tyckte att det skulle vara intressant att höra åsikter från dom som bygger bilar och har 100% bil i blodet. Åke hade redan sagt krom, medan jag gillar då det svarta bryter av.

Här blev det lite roligt… Alla som svarat säger krom/silver, förutom en kille som idag skrev, varför inte samma färg som på bilen.


Alla som svarat är killar, så därför undrar jag egentligen, om det har nåt med tänket att göra. Vad man håller på med och vart ens intressen ligger.

Jag gissar vilt att då det handlar om mitt sätt att se på saker och hur jag vill att ett mönster ska vara så tänker jag estetiskt. Gör även dom det, eller handlar det om nåt estetiskt på ett annat vis? Det ska se rått ut, hårt… fast hm. Mats P Karlsson, skrev att det ser gladare ut.

Jag svarade honom att det räcker väl om jag ser glad ut.. hahaa…


Nå, jag vet ju så mycket att allt ligger i betraktarens ögon, vi ser saker på olika sätt. Kolla bara på den här bilden och fundera på vad ni såg först.

Jag har i alla fall bestämt mig, och jag böjer mig för deras åsikter och tänker att det blir bra, vilket som. Jisses, huvudsaken är att bilen är körbar och mer saker kommer att hända med den. Åke shoppade visst på swap meet, så jag räknar kallt med tävling nästa säsong.

En sak är redan bytt, och det är styrsnäckan, så idag är det tänkt att jag ska provköra lite. Vädret ser ut att passa till det, kan inte bli mer perfekt.

Apropå, absolut ingenting av det jag skrivit idag, vet ni vad det heter då isberg rasar eller delar på sig? Jo, dom kalvar. Där fick då jag lära mig nåt nytt och även ni som inte redan visste det. Klicka på bilden för att läsa mer om det.

Fotografen heter Kim Hansen

Ha en underbar lördag, allihop!

Inredningsanpassning efter våra vänner 😅

Av , , Bli först att kommentera 17

Så var det den här dagen igen. Åke frågade igår om det vara 11 år sedan vi gifte oss, och jag fick tänka, att då kan han egentligen INTE, tycka att vi haft det tråkigt och långsamt. Det är nämligen 16 år sedan, just idag.

Och återigen, hade nu Åkes föräldrar varit i livet så hade vi haft kalas. Dom fyllde ju år, 5 oktober, bägge två. På bilden är vi på ett annat kalas, och det är några år sedan, kan jag ju säga.

Nåväl, vi tänkte inviga Rökstugan och inta en lunch därborta. Sedan hade vi faktiskt turen att bli hembjudna till Jan A och Ingegerd på en fika, och tiden var ju perfekt, från lunchbord till fikabord.

Om min farmor hade levt, så hade hon, tro det eller ej, fyllt 104 år igår. Det var Theresé som påminde mig om det, igår. Sigrid, världens snällaste farmor, minsann ❤️


Jag och Winstone tog en prommis efter middagen igår, och kollade in Tvärån. Ja, inte var det då normal nivå på vattnet, usch så tråkigt för dom som ligger i farozonen för översvämning. Inte för att nån kan svära sig fri från att det kan hända oavsett vart man bor, men nog skulle det vara mer nervöst om man bodde lite närmare Tvärån.


Åke fick i uppdrag att byta vår lampa, i den första hallen. Där har denna glaslampa suttit förut och nu var jag less på den. Nån här som vill ha den..


Och nu fick då den här i orange nyans, komma sig upp i taket. Lite kul dock att vi måste anpassa vår inredning efter längden på våra vänner 😆


Nä…sa Åke, den här höjden går inte, tänk om Brälla kommer in här…Och Söderberg, nej, det går inte. Ja, Mats Tigern Boström är ju inte så kort i rocken heller. Ja, det var bara att höja upp den en bit, tror att den kan ligga just precis i hårfästs höjd, men… nu får det duga.

Jag får ju reta mig varje dag på att vår badrumsspegel är anpassad till en människa som är 2 meter.. ish, lång, jag är ju glad om jag får se mitt hårfäste där jag står på morgonen.


Haha…JAG VET, jag spårar, riktigt så högt upp sitter den inte, men ändå.


Upp till kanten på spegeln, alltså längst upp, är det 1.95. När jag står så nära jag kan, det vill säga framme vid handfatet, så är mitt huvud i höjd med övre kanten på det där, konstverket som sitter till vänster om spegeln.


Så upplevelsen, åtminstone för mig, är att jag känner mig kort i rocken, där jag står. Nåja, kort i rocken må jag ju vara men inte så liten på jorden, ändå, haha..

Och med det så önskar jag er alla en fin tisdag!

Den brann ner, eller upp!

Av , , Bli först att kommentera 9

Ser på en av Facebooks säljsidor, att julkyrkorna är rätt så poppis. En av dom som var till salu saknade korset på toppen. Säljaren skrev, att det var ju den vanligaste saken som var borta.

Jag kände mig nödbedd att gå ner i källaren och plocka fram kyrkan som stod därnere i julgarderoben.  Jo, det låg nog nåt i vad säljaren skrev, den här saknade också korset, men nu får den stå i fönstret till allmän beskådan:

25073487_10155877344101585_5902886139325979382_o

25073334_10155877343876585_3699558397882299031_o 25188697_10155877343306585_5982507926985021368_oSå synd att den jag hade som barn, som jag en gång fått av min mormor, inte överlevde alla mina härjningar, den var gjord i trä, den här som vi nu har, är i plast, även om den säkert har x antal år i nocken (:D), den tillhörde mina svärföräldrar, och både Theresé och Nicco kommer ihåg den från det dom var barn.

Fick höra av en vän, som även dom hade en kyrka då hon var barn. Att den inte heller blev långlivad. Hon trodde nämligen att det vita som låg på taket, var äkta snö, och hon tänkte hjälpa snösmältningen på traven, och detta med hjälp av lite tändstickor. Det blev en majbrasa, berättade hon, och kyrkan överlevde inte branden. Ojoj!!! 😀

Tydligen så var det någon i Malå, som gjorde såna här  julkyrkor, men med Malås kyrka, som modell, jag är osäker, men tror att min mamma har en sån, som hon fick av en gammal granne som kom från just Malå, men jag ska låta det vara osagt…måste fråga henne. Jag hade i alla fall hellre velat haft en sån, den kan ju inte vara en dussinvara.

Ännu en ledig dag och jag har bestämt mig för att inte lämna gården annat än med Winstone, då vi går på promenad, kanske jag går in på Ica Nära (HP:s) för att fylla på om det är nåt som saknas, men i övrigt, bara vara hemma. Känns skönt, faktiskt!

24909744_10155877344351585_8759585923801777561_nAvrundar med ett klipp på otroliga människor och vad dom kan göra, samt önskar er alla en trevlig dag!

Hedersvärt uppdrag!

Av , , Bli först att kommentera 10

Theresé, äldsta dottern, fick det hedersvärda uppdraget att skriva ett litet reportage i tidningen, Släkt historia. Och det hon skrev om var lite om detta hus, där vi bor, vad vi hittat i lådrna och givetvis om människorna som bott här. Mina svärföräldrar, och min svärmors, svärföräldrar…jojo, en hel massa människor 😀

24774918_10155197108667060_3309402853461545599_nJag har redan fått tagit del av innehållet, men oredigerat, så nu ska det bli kul att få titta på det färdiga resultatet. Tycker att hon är otroligt duktig då det gäller att ta reda på vart folk kommer ifrån och hur dom hamnat där, vilka dom är, och litegrann varför dom är som dom är 😀

Idag är det veterinärbesök för Winstone, dom ska kolla så han är i prima skick för att kunna sövas och att dom sedan får titta hur hans tänder ser ut. Men tandgrejen, tror jag, blir en annan dag. Först hälsocheck!

24852208_10155861688061585_5706070435333776565_nVi brukar googla på saker hundar får och inte bör eller inte ska, äta, finns ju en uppsjö av grejer som inte alls är så bra för hundar, och inte alla gånger man har koll på det. Jag retar mig på folk som säger, jamen våran hund har i alla fall käkat det i flera år och det har då gått bra, så…

Ja vadå, så…??? Jag har passerat över denna väg, x antal gånger och det har aldrig hänt nån olycka, så… Mm, det är till att vara övermodig, och tyvärr, hundarna säger ju knappast ifrån, dom äter det som bjuds.

Nicco skickade i alla fall en liten check lista…fast..ja, se själv 😀

24273285_1587060828049433_945612389_nJag och mamma ska ut på äventyr nu på förmiddagen, så det är väl bara att göra sig klar, men först, kan jag med glädje meddela att 2 av mina 3 amaryllislökar, som jag trodde var körda, har kommit upp och en av dom har en blomstängel på gång. Härligt! Jag som hade dom ute i rabatten så länge att jag trodde att dom både fryst ihjäl och ruttnat bort.

24774801_10155861689021585_8754476994463758910_nÖnskar er alla en trevlig onsdag!

Fåglar, stora som små…

Av , , Bli först att kommentera 13

Det går åt några talgbollar här, Åke hänger upp i buskar och tallar, småfåglarna får vara glada om dom hinner med en, innan skator och kajor hunnit hitta igen dom. Spelar som ingen roll hur man försöker gömma undan dom eller göra dom svår att nå, dom stora fåglarna hittar alltid på råd.

På den tiden svärföräldrarna bodde här så matades alla djur som kom förbi. Dom hade små fåglar som satt på termometern utanför köksfönstret, och knackade på rutan med näbben, då dom ville ha mat.

En skadad kaja, hoppade upp på bron då det bjöds på nystekta plättar, som Elsie ordnat. Och igelkotten fick leverplättar, medan Bronco (Åkes karelska björnhund) stod och tittade på.

Min pappa älskade också fåglar, stora som små. Och många gånger kom fågelboken fram då det skulle utredas vad det var för fågel, hur dom låter och vart dom normalt brukar vistas.

Och ta bara min morfar, han hade en tam trana, som följde i hans fotspår, så fort han var ute. Men, om det nu var den svenska avundsjukan eller vad det kunde ha berott på, så sköts den tranan av en avlägsen granne, han tyckte inte att man skulle ha tama fåglar. Fast, det var ju inte så att morfar hade stulit ungen från mamman, förmodligen hade väl mamma vikit hädan och kvar var ungen.

Nå, det är i alla fall kul att se på fåglar, och vad dom kan hitta på. Mäktigt är det också då man får se större arter, och rovfåglar.

Min mamma, däremot, är ju inte så där överdrivit förtjust i ugglor, men det har jag skrivit om förut, då den där berguven, försökte ta henne med sig, och mormor sprang in efter salongsgeväret, hon missade, men morfar fick in en fullträff då berguven kom tillbaka, dagen efter. Och den pippin, har sedan dess suttit hemma hos morfar på väggen, för att sedan hamna hemma hos mamma.

Min morfar och mormor…för längesedan:

10339315_10152511905337060_6400295879934266482_o 10405426_10152628338732060_108441873236782403_n 10639688_794911340531934_290545960214519720_n

Idag är den nerpackad och ska tillbaka upp till Malå, där den en gång kom ifrån, så får den hamna på nån vägg där, och får fortsätta sitta och glo på dom som passerar.

Önskar er alla en fin söndag!

4bc4702c1ea672b780155e88cc9e9984

 Hittade en till passande bild till inlägget, på FB, måste ju ta med den också 😀

1621960_10153740177655268_1980103193_n

Lätt respektlöst, kan jag tycka

Det blev en senare blogg idag. Jag har varit på vårdcentralen nu på morgonen och lämnat prover inför Lycksele svängen nästa tisdag. Ett EKG ville dom också ha, och det såg då enligt sköterskan, bara bra ut, men jag hade inte trott något annat heller 😀

Sitter här och funderar över hur vi är som människor, olika på alla sätt och vis, men ibland är det grupperat, dom tycker si och dom där andra, tycker så. Ofta så krånglar dom in sig i ett hörn med sina åsikter, som absolut inte får rubbas, och slutar därför se, hur det faktiskt kan vara. Man är så inne på det man tror är rätt, men egentligen är ingenting i hela världen, antingen svart eller vitt, det finns x antal grå zoner.

Ja, det ska väl vara två stackars saker då, som är antingen eller, livet…kan vi väl säga är vitt, och döden, får representera det svarta. Men kanske det även finns en gråzon här, för hur många har inte förlorat en nära vän eller kär släkting, och även fast dom inte finns i riktiga livet, så lever den människan vidare genom minnen. Hm…

Nå, jag kom osökt att tänka på en gång i tiden då jag gick en kurs i vad jag ville bli då jag blev stor…typ. Detta var för 18 år sedan och i denna kursen ingick även matematik. Vår lärare i just det ämnet, satt en kafferast och pratade om hur vi talar med andra människor, och hur vi upplevs, blablabla.

Han menade att den vi är som person, den är vi alltjämt. Medan jag sa, att när jag umgås med mina vänner, så kan det, beroenden på vem jag är med, försiggå en hel del interna skämt och jargongen är på ett vis. Men är jag hemma hos mina svärföräldrar (ja dom fanns ju i livet då) så talar jag ju inte på samma sätt med dom.

Vilket den här läraren inte kunde begripa. Han tyckte att det skulle vara fruktansvärt jobbigt att ”spela” olika personer. Fast jag höll inte med om det, jag spelar ju inte, men jag skulle inte ha suttit och lagt in svordomar i mina samtal med dom, inte heller berättat saker som jag kanske visste, att dom inte skulle hålla med om…fanns väl ingen anledning till det.

Det handlar väl tvärtom om respekt för en annan människa och att kunna vara lite av en diplomat…inte alla gånger dock, nänänä, men ibland så. Och nu tänker jag också litegrann på det här som många som skriker över, att man tar bort ordet neger, från barnböcker, kokböcker, och så vidare. NEJ, det har alltid hetat så och det ska alltid fortsätta heta så. Och här kan jag tycka att det brister i respekten för andra medmänniskor.

Om dom mår dåligt över detta ord, varför ska man då fortsätta använda det…bara för att, vad är det man försöker hävda, och löjligt blir det då man säger att det alltid har varit så, men…ska inte det då gälla allt det andra också?

Förr i tiden fanns det barnaga, kvinnorna skulle vara i köket och ingen annanstans, barnen skulle börja arbeta i tidig ålder och tunga jobb var det också. Skolan gick man även på lördagar och lampan släckte man 6 på kvällen, eftersom man skulle upp med tuppen och mjölka kossorna.  Varför har det ändrats? Oj så tråkigt att det inte är så längre…just saying!

Avslutar med denna lilla bild, som Nicco tipsade om, ja, jag vet inte om jag törs säga att jag känner igen mig, i bägge situationerna, faktiskt 😀 ha det gott, allihop!

11245473_10153296631223750_2933386238677609673_n

???

Av , , 4 kommentarer 13

Nä, det här blev en total överraskning, då alarmet på mobilen satte igång. Konstigt det där, att ibland är man helt på det klara vad som ska hända, alarmet går, man hoppar upp ur sängen, redo för en ny dag som man vet, börjar si eller så. Men inte i morse…jag hade inte alls planerat, i min skalle, att jag skulle upp och jobba.

Man fattar nada, stirrar på klockan och undrar vilken dag det är…är det verkligen jobb, eller varför har man ställt väckaren??? Såna gånger kan det kännas lite tungt, då sanningen går upp för en, man vill bara dra täcket över huvudet och fortsätta drömma.

10639694_10153211330549062_6403672994704202452_n

Brälla, Lena och Tova kom förbi igår kväll, bara så där, och höll på ge både mig och Åke en lättare hjärtinfarkt…ja inte dom då, men Winstone, som sätter igång så man tror att det kommer ett helt gäng laglösa elefanter som tänkt stjäla alla jordnötter vi har i huset, det riktigt vänder sig i magen då han gör så där…men ok, det är väl bra då, det hade ju kunnat varar dom där elefanterna och då hade vi varit förvarnade.

Idag har vi en firar dag…jag och Åke gifte oss för 9 år sedan, dagen bestämdes utifrån mina svärföräldrars födelsedag, vilket hade varit, just idag. Enbart för att Elsie alltid pratade om att vi skulle gifta oss någon gång, tyvärr dog hon cirka ett halvår innan, men det var med hennes önskan som vi valde just det här datumet.

Åke tog upp det i fredags…och gissa hur många år han trodde att vi varit gifta…3 år, hahaa…jaja, det kändes ju bättre än om han gissat på 25, om 9 år med mig, känns som 3, måste vi ändå haft rätt kul 😀 Så grattis till oss, och en hälsning till Åke, som ligger och sover just nu, jag älskar dig, 30 har vi varit tillsammans och 30 till, kan det bli, eller mer, det kommer att gå som en dans om det fortsätter  på samma sätt som det börjat. Ser fram emot middagen ikväll! Som vi förövrigt tänkt ta ute, på någon restaurang, härligt!!!

Foto0512_002

Önskar er alla en toppen söndag!

Jag testade…

Av , , 6 kommentarer 6

 

Jaha, mobilalarmet lyckades sätta igång även idag, det var ju… bra. Sista dagen innan ”ledigheten”, ledighet inom citationstecken då man egentligen inte är ledig utan har saker att göra ändå.
Jag testade att åka ner på strömpilen efter jobbet igår, men jag iddes inte ens göra en sväng in på parkeringen då jag redan därnere vid den lilla rondellen vid älven, mötte bilar som gav upp innan dom ens kommit ner till parkeringarna.
Jag gjorde den större svängen förbi återvinningen då det finns vissa risker att man blir stående för alla som nu stannar för att det är högerregeln som gäller. Jag tror att denna väg blev snabbare. Och jag bestämde mig för att åka ut imorgon och hänga på låset till Bo-Lage och införskaffa det där sista som man alltid kan behöva.
Och på fredag, 8.40 (där sprack den sovmorgonen också), fick jag en tid på hudkliniken, vi ska diskutera medicineringen för mina ögonproblem. Nå, det kommer ju något bra ur det, hoppas jag.
När det sedan blir för mycket att tänka på får jag göra som Åke, min käre make, som går in och bygger på pusslet och fördriver tiden, och blir lika förvånad då han kommer ut från rummet och ser att klockan tickat iväg. Pussel är rogivande och lite av ett gift om man väl börjat.
Till skillnad från mina svärföräldrar som alltid hade ett pussel liggandes till jul, så har inte vi pussel med hav och vatten till förbannelse, utan ett tecknat, stort pussel med miljoner figurer, lite lättare att lägga men mycket mönster att hålla reda på.
Jaja, nu är det i alla fall dags för frukost och sedan avfärd, nu ringde Åkes klocka så nu får fåglarna sällskap ute på bron… jo, han brukar sätta sig där och insupa dagens friska luft av någon outgrundlig anledning, eller hade det med cigaretter att göra, hm… önskar er alla en fin dag!

Dom smyger med det…

Av , , 4 kommentarer 7

 

Det var bara Kerstin som var frånvarande igår, på fikat, så för hennes del får det bli en annan gång. Det gjordes några avhandlingar då också, bland annat detta om alla smyghöjningar som finns, som man inte tänker på förrän man pratar om det.
1,4 liter i läskflaskorna, gäller inte alla man ändock, pepparkakorna är mindre, tyckte Marianne, det späs på gurkmeja eller vad det nu är, i saffranet och därför är det billigare på vissa affärer, dom stora äggen, är inte stora längre, sa Laila. Och så är det säkert, numer finns det ju specielle förpackningar som det står XL på eller Extra stora ägg, och då kan man se skillnad, dessutom brukar dessa ägg ofta innehålla dubbelgula, men dom kostar därefter också.
Cigarettpaketen som helt plötsligt tappat en cigg, från 20st till 19, inte för att jag bryr mig, men min man och säkert många andra som röker, cigaretterna blev ju inte billigare för det. Aldrig att dom säger: Nu tar vi bort en cigg… sug på den ni. Eller: nu har hönsen dragit ner på produktionen, dom vägrar lägga större ägg, i så fall får ni allt vackert betala för det.
Nå, det är väl bara att gilla läget, alla ska sugas på sina pengar och mindre ska vi få för dom, men vi ska egentligen vara lyckligt ovetandes om det.
1:a advent, då mina föräldrar och lillsyrran med sambo, var här, så satt vi ju och kikade på gamla kort. Detta album bläddrade vi också i:
Mina svärföräldrars bröllops kort, samlade i ett album med text bredvid. Vilken grej, och vad roligt att det finns kvar. Dom verkade ha fått till en riktigt rolig fest och något att minnas.
Och nu, apropå bröllop, tack fru Helena Springare för kortet som damp ner i brevlådan igår, jättefint och klart jag ska komma förbi och hälsa på. Säg bara en tid och jag kommer 🙂
Idag ska jag, hemska tanke, bli intervjuad av en journalist, reportaget ska komma i Expressens söndagsbilaga, om allt går som dom tänkt. Jag får väl återkomma om det. Spännande!!!
Jag jobbar idag och dessutom är det julmiddag, hemma hos chefen, om inte julskinkan har rymt, förstås. Önskar er alla en toppen dag!