Nu kör jag lite ”halv åtta” hos mig stuk på inledningen av blogginlägget. Förrätten: Fluffig luft i mängder med ett osynligt glas luftbubbel alá Lundmark-Hällsten med Norrländsk sfär.

Huvudrätt: Marias potatistårta med stött mos blandat med purjö, norrländska, fritt gående äggulor samt smör gjort i självaste Umeå, samt hemliga kryddor, till detta serverades fläskytterfilé gryta med knorr, och en sallad på grön somrig gurka, röd tomat på kvist, gul sol paprika och grönskimrande, isande isbergs sallad med crisp.

Efterrätt: Marabou mjölkchoklad parfait med Norrmejeriers fluffiga grädde samt röda, färska guld hallon och som pricken över i:et en Baileys biscotti serverat i Iittala glas, samt hemkoke kaffe i retro muggar. Jo, det gick ner, alltihop 😀

Mycket trevlig kväll, så det kan vi göra om flera gånger. Kul sedan då Ingvar beställde taxin och dom fick vänta i säkert 30 minuter innan dom hittade hit, alltså man kan ju bli galen. Vilken adress ska man uppge då man inte har infarten från adressen som brevlådan står på?

Och det må väl vara, kan man tycka, man kan ju säga det till den man talar med… men dom begriper inte. Hur många gånger har jag inte gjort just det, sagt bägge adresserna, mitt emot kyrkan, STOR buss på gården (om det varit under sommaren), men nä, ALLA svänger in på sidan av huset och försvinner neråt Blomstervägen, igår svängde dom in till Tord, två hus vid sidan av oss, och vände och försvann, hahaa. Kan man annat än skratta 😀

Apropå grytan med knorr, så kommer det sig av att vi såg på Plus i veckan där dom tog upp detta med svenskt vs danskt fläskkött. Jag föredrar svenskt, har alltid gjort det, och efter att ha sett det där programmet, så gör jag det, ännu mer.

I Danmark klipper dom av svansarna på grisarna, för att dom inte ska bita av varandras svansar, väldigt osmakligt, och detta görs inte i Sverige, men här biter dom inte varandra i svansarna, och vet ni varför? Jo, för här kostar dom på att ha strö i båsarna, så grisarna får böka runt i den och sysselsätta sig, dom får något att göra.

Man får ju lust att bilda en klubb med slagordet: Ge grisarna strö och förströelse!!! Eller gör som med gamla åsnor, adoptera en gris och se till att den får strö under den tiden den lever. Hur kostsamt kan det vara?

Dessutom är den svenska fläskfilén och ytterfilén finare, man märker det då man skär upp den, mindre senor och hinnor och den håller ihop bättre. Men jag förstår också att folk köper danskt, det är billigare…tyvärr.

Nog om detta, önskar er alla en trivsam söndag!

Tack Ingvar och Anna för påfyllning till barhyllan, den kommer väl till pass till jul, ps, la ni märke till hur jag använde pass ordet nu 😀 ds.