Etikett: Polisen

Polisen, hjälp!!!

Av , , 6 kommentarer 11

Det hjälps inte… när man ser en polisbil är första tanken: Vad har jag nu gjort??? Och jag lovar, visst har jag gjort olagliga saker i mitt liv, men inget som skulle orsaka en polisutryckning.

Igår var vi ute med hunden, på jobbet, det plingar till (nu ljög jag jag, min sms signal är Black Sabbaths Paranoid) i min mobil, och jag kikar ner på den: Avsändare Polisen.

Jag lovar att min mage vände sig in och ut. Jag vet inte hur många tankar som snurrade till innan jag öppnade det och där står det att Niccos pass är klart.

Men hallå, hade jag nu tänkt till, liiite, så hade jag vetat innan jag öppnade smset, att polisen förmodligen inte, skickar ett sms om det hänt någon olycka eller allvarligare sak, men så långt tänkte jag inte.

Och vad skönt det kändes då ljuset tändes, polletten trillade ner, stenen föll osv.  🙂

I dom lugnaste vatten…

Av , , 2 kommentarer 8

 

God morgon, världen…eller Sverige…eller kanske Umeå, nå, till alla er som läser, jag har inte riktigt koll på vart ni finns, men jag vet att ni finns 🙂
Jag köpte en lampa, för några år sedan, på typ myrorna, som jag aldrig sett förut, en fyrkantig, plastig sak, med två olika motiv att välja mellan, en med en röd bakgrund och en kaffekopp, eller en med grön bakgrund och en liggande människa. Man kan byta ut motivet till vad man tycker passar för dagen.
Vi satte upp lampan ovanför sängen i ”gammbussen” och nu sitter den i den nya, ”gammbussen”. Nu råkade jag ju ramla över en likadan lampa, på kupan… och för 20:- kunde jag inte låta den ligga kvar där, utan jag satsade allt på att den skulle fungera, och se, det gjorde den:
Den här saknar dock skylten med kaffekoppen men det gör ju ingenting, nu ska kaffekoppen få sitta vid matbordet i bussen och den här liggande saken får sitta ovanför vår säng, även den i bussen, det blir bra det. Lamporna har tydligen sålts på IKEA för deras klisterlapp sitter i den här lampan, och det visste jag inte, men nu vet jag.
Jag skrev ju att vi kollade på pensionärsjävlar i lördags, inte för att det är hysteriskt roligt men småkul, så där ibland. Och vad jag mest förundras över, är att det sällan är någon som säger ifrån, men jädrar om en ungdom gjort samma sak, då hade dom blivit åthutade. Det är precis som att man tycker det är gulligt när någon äldre, gör dumma saker och opponerar sig, revolutionerar, som riktiga rebeller, men det kan ju bara bero på att ingen tror att dom är speciellt farliga, dom ses som harmlösa små människor, som egentligen inte kan göra en fluga förnär…ha, trodde dom ja.
Man brukar ju så vackert säga att i dom lugnaste vatten… nu säger jag inte att det är tvärtom, att pensionärerna är dom som hittar på alla dumheter, men, ingen ska gå säker, det finns alla typer i alla åldrar, så är det bara. Hahaa… fråga Nicco.
Vi surrade igår om ungdomar som rymmer hemifrån och hur föräldrar då går tillväga osv. Jag sa med en gång, jag skulle ringa till polisen, tveklöst. Även om någon av dina kompisar skulle ringa hit och säga att det är lugnt, det spelar ingen roll. Jaha, sa Nicco, jag vet… du är ju en sån som ska anmäla allt möjligt, folk är ju rädda för dig.
Ännu mer skratt, jahaja, sa jag, men det är väl bra att dom är rädda då, då törs dom ju inte göra dumma saker 🙂
Nä, stackars Nicco har inte haft en lätt uppväxt, hon berättade för någon dag sedan om när Theresé, bodde hemma, och fick sin första nya tv. Jag ville också ha en tv, sa Nicco, men du gjorde en tv av en kartong och satte upp en bild på en katt… det var min tv det… haha, ja, vad säger man. Jag tyckte jag var uppfinningsrik och kreativ jag 🙂
Nå, nu hoppas jag att ni alla får en fin måndag, själv ska jag träffa en gammal arbetskompis, jodåsåatt…

Dum, dummare eller smart och klokare

Av , , 4 kommentarer 10

 

Wheels på lördag… och cruising på kvällen för dom som känner sig hugade, jojomensan. Och nu står det,, på vk.se, att polisen tänker ingripa om man inte håller sig på mattan, eller rättare sagt i bilen.
Har kollat in kommentarerna och ibland kan man inte annat än skaka på huvudet, det finns dumt folk och det finns ännu dummare, tyvärr, och givetvis väldigt smarta och ännu klokare människor också. Nu har ju alla sin rätt till en åsikt, så det är inte för det, och man ska inte lägga ner så mycket energi på att bry sig om dom riktigt korkade kommentarerna/åsikterna, låt det stå för dom som skrivit dom.
Själv tycker jag inte att det är fel av polisen att ingripa, om folk hänger utanför bilarna, varför skulle det vara annars bara för att det är cruising? Olyckor händer och det kan gå riktigt illa. Sen kan dom väl ingripa på olika sätt, vart står det att dom ska slänga ner människorna från bilarna och skriva ut böter till dom? Det kan ju faktiskt vara så att dom först blir tillsagda och beroende på vilket sätt dom sedan bemöts med, så blir efterföljden olika.
Visst går trafiken genom stan fruktansvärt långsamt, och detta är ju säkert en av anledningarna till varför folk ställer sig upp, sedan tänker dom förmodligen inte på att det inte behöver gå speciellt fort, man glider fram, men ponera att ett barn springer ut framför bilen, chauffören tvärnitar och därbak står några stycken upp med händerna fulla av drickbara saker, vad tror ni händer? Inte så himla troligt att dom hinner tänka och parera inbromsningen och då är det bara att hoppas på att dom faller åt rätt håll.
Nå, jag tänker inte fördjupa mig mer i mina åsikter, däremot hoppas jag verkligen att det blir fint väder, en bra dag och en trevlig kväll, på lördagen. Jo, jag hoppas ju också, förstås, att molnen lättar till ikväll, det är ju Gammlia, och lite trevligare är det ju om man slipper att bli blöt då man är däruppe 🙂
Önskar er alla en trevlig onsdag!

Lååång väntetid

Av , , Bli först att kommentera 7

 

Jo hej och hå, vet ni vad jag gjorde igår, vavava… jo jag for och ombesiktigade Camaron och jag skrev inget om mina planer för då… hade jag väl inte fått den godkänd den gången heller, men nu så.
Fast det var inte så tvärenkelt som att åka dit och få det gjort och åka hem igen. Nejdå, beräknad väntetid 4 timmar *suck*. Men Maria är ihärdig och tänkte att hon åker icket därifrån, sist stod det väntetid 1 timme och 40 minuter och jag fick komma in efter en kvart så…
Men nu var det sämre, människor kom dit, gick in och kom ut och drog därifrån, vissa högljudda och arga för att dom blivit tillsagda att det finns ingen chans idag, att få komma in. När jag suttit och retat upp mig på att jag fått vänta i två och en halvtimme för att dom ska kolla något som tar fem minuter, så blev det äntligen min tur. Och fem minuter senare var den godkänd.
Egentligen hade jag god lust att slita bort ändmunstyckena som nu satt där, direkt efter att jag fått papperet, och sedan hoppa på dom, slänga mig i bilen och dra därifrån. För så löjligt är det ju, ljudet kan jag ju ändra hur jag vill, när den väl gått igenom.
För att det där ska likna något så skulle en mätare användas VARJE gång, och den skulle det utgås ifrån. Som det är nu så kan jag få godkänt, åka ut från besiktningen, stöta på polisen som gör en flygande besiktning och dom kan i sin tur skicka tillbaka mig och inte godkänna ljudet… och det utifrån deras egen hörsel och inga mätapparater. Löjligt!!!
Lite löjligt är det också att dom har en sms tjänst på besiktningen, om man vill få ett sms när det håller på vara din tur. Jättebra, tänkte jag förra gången och knappade in mitt mobilnummer, hade tänkt åka hem och koka mig nåt kaffe men ändrade mig. Inte fick jag något sms, och som sagt, den gången tog det en kvart.
Gjorde samma sak igår, inte för att jag hade tänkt åka hem utan enbart för att jag kanske skulle somna i väntan på att få komma in… inte fick jag ett sms den här gången heller och inte står det hur lång tid man eventuellt skulle få på sig att ta sig dit om man inte är på plats. Vore ju fint att veta om man har fem minuter på sig eller en kvart. Annars är ju idén inte så tokig, men kan man lita på den?
Jag jobbar förmiddag idag, minsann, och det är enda anledningen till varför jag sitter här just nu. Önskar er alla en fin torsdag!

Ett möte med polisen, huvva!!!

Av , , Bli först att kommentera 8

Nu är startmotorn bytt, på Buicken och den fick nytt liv, härligt. Skaka liv i Camaron gjorde vi också igår, då vi tog en sväng runt stan, åkte hem och käkade middag, och bytte till Buicken och körde nåt varv med den med.

 
Tempot på stan kunde nästan jämföras med en cruising i Wheelstider, inte lika många fordon men samma tempo och en del folk överallt. Maria blir lätt irriterad, då man står vid ett övergångsställe och folk kommer med en jämn ström, hela tiden, och då det kommer en som går i sin egen värld, och inte ökar takten eller gör sig något större besvär att ta sig över på samma dag så börjar Maria (ja det är jag det) på att köra framåt så vi skulle hinna över innan nästa människa kom gåendes.
 
Vad Maria inte lade märke till var polisbilen som stod på andra sidan och släppte över folket. Maria var så koncentrerad att hitta en lucka så hon upptäckte dom först då hon höll på nudda hälsenorna på snigeln, och huvva då, men hon höll masken och fortsatte rakt fram och gluttade lite i backspegeln för att se om det blev någon aktivitet där borta i polisbilen… men se, det kom aldrig någon.
 
Kan det vara för att det handlar lite om ett givande och tagande vid övergångsställen? Ska man vara riktigt krass, och snällt vänta tills ingen finns inom en radie på två meter från över dessa övergångsställen så stod vi väl kvar där, än idag. Själv hade jag som gående, faktiskt, stannat och vinkat över några bilar, precis som det egentligen ska funka i trafiken, litegrann det här med blixtlåsmodellen, eller vad man nu kallade den, man tar varsin gång… typ.
 
Annars hände ingenting här, jo en Åke gick ett varv med mossrivare och uppsamlare, men jag gjorde ingenting… jag kurerade, ett måste om jag ska bli bättre lite fortare. Den hostdämpande medicinen har då gjort underverk då jag tagit den vid sänggåendet, jag har sovit som en klubbad, och vet inte alls att jag provat på att hosta. Däremot har jag haft lite flowerpower drömmar, men dom kanske man får inpå 🙂 Önskar er alla en fin söndag!                                   

[email protected]

Av , , 2 kommentarer 5

 

Det är några år sedan nu, då man gick datakursen och tog sig körkortet för sju delar, bland annat Word. Den enda biten jag använder mig av, idag. Det där konstiga Excel klarade jag av då, men fråga mig inte hur eller vad jag tycker om användningen av det, fy tusan, håret krullar sig på armarna bara tanken på att öppna upp ett kalkylblad. Paint, javisst, jag klarar nog av att göra en presentation… om jag får lite tid på mig.
Nå, en av sakerna vi skulle göra under den kurstiden, var att öppna ett hotmailkonto. Vi hade fått in en ny i gruppen, en tjej, gissningsvis några år ålder än jag. Hon satt sig naturligtvis bredvid mig och kunde inte alls så mycket om datorer eller internet.
Men det må ju så vara, alla är vi ny i början och man ska ju läras av någon. Nu hann hon berätta för mig att hon skulle söka jobb på polisstationen (ingenting jag hade gissat på, men vad vet man, och man ska ju inte ha förutfattade meningar) och i och med att hon nu skulle få sig ett hotmailkonto kunde hon ju sköta viss kontakt via det.
Ett av fälten man måste fylla i är ju att komma på ett namn på kontot, och vanligtvis är ju att använda sig av för och efternamn och några krumelurer, eller ett smeknamn… ja ni vet ju säkert hur det går till. Hon skulle absolut ha den knepigaste mejladressen, typ…[email protected] *suck*.
Vad tänkte hon på där??? Skulle hon använda den adressen då hon skulle söka jobb och hur seriöst ser det ut, eller är det bara jag som är fin i kanten?
Jag undrar idag hur det gick för henne…fick hon sig jobbet hon sökte eller hamnade hon i några rullar någon annanstans, ja, det lär man aldrig få veta, så det kan man nog sluta grubbla på.
Jag har idag, på en vecka, tappat, förlorat, mist, 4.1kg, jojomensan, och det känns bara fint. Ännu finare att det är fredag idag, min bästa dag och snart går jag på en lite längre ledighet då Theresé och Sally kommer hit. Önskar er alla en fin fredag!

Börjar dagen med Ipren

Av , , 4 kommentarer 6

 

Det blev en trevlig kväll igår (hade väl inte trott annat heller), god mat och trevligt sällskap, en hel del dricka och…hm, det kan väl aldrig vara därför jag fick starta dagen med en Ipren???
Det pratades om fiskerullar, rökgranater, poliser, husvagnstrappsteg och ormbunkar, jo minsann…ni skulle bara veta 🙂
Min pappa fick en ambassadörsrulle till ett fiskespö, då han fyllde 50 år. Tydligen en dyr sak som till och med innehåller guld. Och den skulle givetvis testas, även min lillebror fick prova på, men det gick inte riktigt som planerat, han råkade hiva iväg hela spöet rätt ut i vattnet, dessutom satt dom ute i en båt så det blev lite djup.
Dom provade att dyka efter den men lyckades inte lokalisera spöet. Då tog pappa ett fiskenät som dom satte tyngder på och drog efter sjöbotten och se, det funkade. Han fick igen spö och rulle, och rullen ligger numer i den medföljande asken.
Vi fick också höra att barn, förr i tiden, som hade föräldrar som hade egna företag, och inte nödvändigtvis mycket pengar, inte fick äta på skolan, dom fick cykla hem och äta. Inte fick dom heller åka på kollo, hur gärna dom än ville.
Åkes storebror, hade en dröm om att få åka på kollo. Han fixade ansöknings papper, fyllde i och skrev under med förfalskad namnteckning och skickade iväg brevet. När sedan svaret kom råkade svärmora få tag i det brevet och då fick han höra ord och inga visor. Han var förmodligen inte ens berättigad till att få åka.
På väg hem noterade Åke det där mystiska ljusskenet dom skrev om igår, jag såg ingenting jag, annat än några ljusa moln. Förmodligen var det som folk har kommenterat, någon restaurang eller festplats som hade ljusspel igång.
Idag händer det nog inte så mycket…tror jag, vi får se. Ha en fin söndag!
 

Snopet, snopet och nervöst

Av , , 2 kommentarer 4

 

Gjorde inte mycket igår, innan jobbet, var upp på kvantum och handlade sedan fixade jag till middagen och bara var.
Chefen och hon som jobbade igår förmiddag, hade tänkt göra sig en utflykt till Övik, dom tog sig till tågstationen och inte en meter till…hissen dit ner, funkade nämligen inte. Vad snopet det blev för dom.
Visst kan man gå runt hela alltet men då ska man ju också ha tid till det. Jag som höll en tumme för att tåget nu verkligen skulle gå, för det var ju det som var grejen, så går tåget men man tar sig inte ner dit…dåligt.
Jag blev då uppringd på jobbet igår eftermiddag, det var jourläkaren på ögonmottagningen. Han undrade om jag kunde komma dit till veckan. Inte så att han kommit på att det var ett fel på ögat utan han ville läsa på om det här med rosacean och hur det kan påverka synen, samt berätta lite om grön starr och dessutom ville han utreda lite om mina vaglar och vad man kan göra med dom.
Där fick jag bli snopen, inget jag hade förväntat mig, men jag tycker ju att det är jättebra, även fast jag redan innan var nöjd med vad jag fått veta. Vilken uppassning och engagemang, tumme upp!
Chefens fördetta berättade igår om en bil dom haft då äldsta sonen var liten, det var en Opel (veteranare) och chefen körde den för allra första gången. Givetvis blir hon stoppad av polisen och där skulle det helt plötsligt utföras en flygande besiktning.
Hon kom sedan hem med två sidor, fullskrivna av fel på bilen. Hennes man tittade på papperet och gick i taket, inget av dom fel, polisen skrivit, stämde med verkligheten, så han tog det och åkte upp till polishuset, där avskrevs sedan alla fel, vet ni vad dom berodde på?
Chefen hade i sin nervositet, gjort allt han bad om, helt fel. Skulle hon slå på blinkersen så slog hon istället på vindrutetorkaren, skulle hon blinka höger tog hon vänster osv, och ju mer fel det blev, desto nervösare blev hon, stackaren. Till och med sonen i baksätet hade blivit nervig och pipit fram ett litet, ynkligt –Mamma! Han kanske trodde att hon skulle åka in i finkan 🙂
Nu återstår det bara att önska er alla en fin fredag!

Campingen, del två

Av , , 2 kommentarer 6

 

Nu kommer en liten fortsättning om campingen i Uppsala, som vi tillbringade, omringade av ett gäng högljudda individer, (om dessa kan ni läsa i tidigare blogginlägg, från i söndags, "vi äter inte lera")
Jag avslutade det blogginlägget med att skriva att allt var frid och fröjd, lugnt, tyst och mörkt, och jag och Åke var dom enda som var vakna. Även fast det säkert var nära att vi fått upp hövdingen, i husvagnen framför, genom ett oförsiktigt tilltag av Åke, som lade upp fötterna på tuten.
Nå… en kvart passerade och helt plötsligt blir det liv och rörelse borta vid infarten. Det kommer först en bil med husvagn och snäppet efter, en polisbil. Dom stannar vid grinden, som är låst eftersom timmen är sen, ur husvagnsekipaget kliver en polisman och i polisbilen kliver det sedan ut en polis till samt två, rätt så onyktra killar. Dom surrar på en stund och sedan åker polisbilen iväg och lämnar killarna samt husvagnen där utanför.
Killarna kommer in släntrande och tar sikte på vår buss, givetvis har dom väl lagt märke till att det lyste i den. En av dom tar tag i dörren och öppnar upp den på glänt men Åke är snabbt på plats och säger att dom har kommit helt fel. Dom kliar sig i huvudet och mumlar något, sedan pekar Åke på hövdingens husvagn och säger att det är dit dom ska…ooopps.
Dom lägger om kursen och går fram till husvagnen och bankar på dörren. Vi duckar ner och spejar försiktigt genom framrutan för att se vad som ska hända härnäst (visst är vi då för hyggliga 🙂
Hövdingen ser tämligen sömndrucken ut där han står i dörren, vi hör inte vad som sägs men det pekas och pratas och sedan stänger han igen dörren och kvar står killarna som frågetecken. Vi har släckt och låtsas vara osynliga så hos oss är det ingen idé att dom knackar på, dom försvinner efter en stund neråt campingen och vi varken hörde eller såg aldrig till dom igen. Hahaa… så kan det gå om man ger sig i lag med dom man inte känner.
Glömde också att skriva om när vi anlände till campingen, bussen var aningens längre än vad Åke tänkte på, sen blev det en 180 graders kurva med ett utförslut som hette duga, bussen tog i staketet så vi förlorade en list där bak, sedan tvärnitade han i samband med närkontakten med den följden att våran porta potti (husvagns toalett) tippade. Vilken jädrans tur att den var tillsluten och det rejält, för inte en droppe kom ut genom den…puhhh!
Året efteråt, hade vi en ny buss och provade samma camping en gång till, men nu placerade vi oss så långt bort och undangömt som möjligt. Nicco hittade i alla fall åt dessa barn som hon lekte med, men det var aldrig riktigt bra, och jag sa till slut med en uppgiven suckande röst, – Men kan du då inte hitta några andra barn att leka med? Hon undrade varför, och jag kunde för mitt liv, inte komma på något svar, annat än att jag bara tyckte det. För egen del var det för att jag ansåg mig inte ha lust att uppfostra ännu några stycken barn, just där och då, därav den uppgivna sucken.
Nästa gång vi kom till Uppsala med en annan buss så bestämde vi tidigt att vi inte skulle campa på den campingen, vi valde en annan, utsedd av Theresé och den var väl fin, välvårdad och stillsam, tills vi skulle därifrån, men det blir ännu en annan historia som jag får skriva om sedan.
Idag ska jag ta med chefen på en liten utflykt, vi ska till Norrbyskär, det ska bli trevligt. Önskar er alla en fin dag!

Sjötomt???

Av , , 4 kommentarer 3

 

Därnere runt Uppsala tycks vi ha sett en hel del sjögräs, sådär i dikeskanterna, detta ska då bero på att det en gång i tiden har varit en sjö där. Så är det även där borta där Theresé och Anders nu har köpt sig lite mark samt hus på densamme.
 
Jag sa att dom skulle bygga sig en liten brygga där, från vägen och sedan sälja fiskekort, Åke fyllde på med en mekanisk flytbrygga, vem skulle kunna se att det faktiskt inte är något vatten där, med allt det sjögräs som finns?
 
Nicco noterade att det var ett litet stängsel, därutanför sjögräset och undrade varför det satt där. Det har väl varit något djur av nåt slag, sa jag, du får väl fråga Theresé. Jag vet inte vad hon fick till svar men jag hörde vad Nicco sa och jag citerar: -Aha, det är alltså sjöhästar då!
 
Nicco har lärt känna några tjejer därnere i Järlåsa, en av dom, Elin, var med på lördagskvällen och hon och Nicco satt och spelade kort, men dom tyckte att kortleken var i jobbigaste laget, och jag förstår dom:
 
Mr Bean är inte att leka med.
 
Igår var det då min första dag på förskolan, det gick bara bra, jag höll mig lite i bakgrunden och lät barnen komma fram till mig och ställa frågor, det gör dom, för eller senare, och jag fick min några anhängare 🙂
 
Vilka charmtroll det finns, En liten kille kom ut genom dörren och föll framlänges, jag förväntade mig ett gallskrik, men han var knäpptyst, upp på benen igen och när han vandrade iväg så hade mössan halkat ner för ögonen. Han sa fortfarande ingenting, inga protester överhuvudtaget utan han knallade vidare. Jag hann fram till honom och drog upp mössan så han skulle se åt vilket håll han var på väg.
 
Efter ett tag därute så blev han satt i en vagn, även där, så råkade mössan halka ner men han opponerar sig icket utan man ser bara hur han lutar huvudet bakåt för att få in lite ljus, vilken kille, inga klagomål utan han finner sig i att han ser lite sämre…just då. Kan man annat än le?
 
Tänk också vad mycket man missar, när det gäller just barn. Såna här småsaker som det här med mössan, eller när dom säger något som blir hur tokigt som helst men om du inte står där, just i det ögonblicket så har du missat det.
 
Jag kommer ihåg när Nicco gick på förskolan, då hade dom ju ibland besök av polisen, som var där för att visa upp bilen och prata lite och visa upp sina saker. Just denna gång så hade dom plockat fram sina handfängslen och genast så ropade en av killarna till – Såna där har min pappa!!!
 
Nu lät det ju väldigt roligt då han sa så, för vem kunde veta, som inte kände honom, att hans pappa också jobbade som polis, så det var kanske inte så konstigt. Nä, ibland önskar man att man kunde vara en fluga på väggen, men jag lär nog få vara med om många såna där små händelser när jag nu finns på plats, enkom för att hålla koll på vad barnen gör.
 
Det är ett stort jobb dom gör, våra förskolefröknar, tänk er ljudnivån, alla som ska servas och framförallt vilket ansvar som vilar på deras axlar, dom gör det bra. Själv tyckte jag att det bara gick bra men visst kände man sig lite tung i huvudet då man kom hem, förmodligen för allt ljud som man är utsatt för, hela tiden. Nu önskar jag er alla en bra tisdag, det tänker jag ordna till mig, i alla fall!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten