En liten anekdot från förr. Detta berättade Åke för mig, säkert första gången vi körde upp till Kittelfjäll. Så då borde det vara augusti, 1984.

Mina svärföräldrar hade ju en stuga uppe i Kittelfjäll. Den stugan byggde svärfar Nicke, med hjälp av en snickare som hette Holger. Därför åkte dom upp dit med jämna mellanrum.

En av gångerna då hela familjen var med, satt svärmor Elsie, och Åke i baksätet, bakom ratten satt Nicke och passagerarsätet hade intagits av Holger.

Ni som vet vart Kittelfjäll ligger, har kanske koll på att man inte kör dit på en timme eller två, om man startar i Umeå, utan det tar sin lilla tid. Holger tyckte nog att det gick lite väl sakta och började titta sig oroligt bakåt med jämna mellanrum.

Till slut känner sig Nicke tvungen att fråga, vad är det, varför vänder du dig om hela tiden? -Mjaaa, sa Holger, nu måste du nog börja gasa. Väghyveln ligger bakom och han har fällt ner bladet och nu blinkar han för omkörning.

Hahaa… ja han ville väl bara på ett skämtsamt sätt, påtala att han tyckte att Nicke inte gasade tillräckligt. Och av denna lilla historia har just uttrycket, ”Nu måst du nog börja gasa, för…” hängt med i alla år, när någon vi åker med, kör för sakta.

Den här seriestrippen, skickade Tina till mig för några år sedan.

Det roliga var att jag fick upp den i minnesflödet i torsdags, och på fredagen, då jag och Elisabeth skulle gå iväg till Ullas, så var mina glasögon borta. Varför fortsätter man göra så här.

Jag brukar ju sällan vara i matrummet om vi inte har gäster. Jo, jag vattnar blommor eller fotar nåt, så det var väl det jag hade gjort. Men däruppe, lägger jag aldrig ifrån mig saker. Dom prylar jag letar mest efter är glasögonen och mobilen, det är liksom stående.

Numer, varje gång jag gör det, så går jag dessutom runt och dumförklarar mig själv med svordomar och frågor, om hur dum man får vara och varför…

Apropå dum, eller dum och dum, kanske mer förvirrad och lite glömsk. Jag tog ju denna bild i lördags.

Och då vi sedan satt härinne och jag gick igenom dom så upptäckte jag ett mystiskt ljus. Förstorade upp den men det var inte bästa skärpan på den. Vad f-n är det här, sa jag till Åke.

Han gissade på nån lampa…ehh nää, det finns ingen lampa där. Ett U.F.O kanske, sa jag, haha. Då började Åke skratta, polletten hade ramlat ner och han kunde informera mig om att det är vindflöjeln, älgen som Nicke gjort, som sitter på garagetaket.

Nicco fotade jag och Åke inne på ”vår” soffa nere i Nailheads lokaler. Jag skriver vår, eftersom vi ofta sitter på just den, och där har vi också blivit fotade förut, så… varför ändra på vanor och seder. Nicco ville prompt att jag skulle skratta, och inte blunda, därför blev det några bilder, faktiskt lite fler än bara dom här

Hoppas på en fin måndag, för er allihop!