Kvinnor kan
Den 24 februari 1389 besegrade drottning Margaretas trupper Albrekt av Mecklenburgs styrkor i slaget vid Åsle. Albrekt, som då var svensk kung, hade hånfullt kallat Margareta för ”kung byxlös”, men fick nu erfara hur det var att bli tagen med byxorna nere. Han fick respass och drottningen sades nu av de svenska stormännen, som hade tröttnat på Albrekt, vara ”Sveriges fru och rätta husbonde”. Inte dåligt. Och åtta år senare stadfäste hon Kalmarunionen som skulle göra Norden till ett enda rike.
Kvinnliga härskare var, vilket nog förvånar en del, inte alldeles ovanligt i Europa på medeltiden. Sedan blev det sämre med den saken. Men drygt 400 år efter Margaretas triumf vid Åsle inträffade franska revolutionen. En del om hur det gick till kan just nu ses i en programserie i TV.
Inte minst intressant är att kvinnorna tar för sig när omvälvningen sker. Revolutionärerna vill driva igenom principen om en person en röst, fast då vill man förstås just begränsa rösträtten till – just det – män. Som bekant skulle det dröja en tid innan kvinnor fick rösträtt.
Men till sist går det helt enkelt inte att försvara en ordning där halva befolkningen hålls utanför möjligheten att besluta om samhällsfrågor. Antingen har man demokrati, eller så har man inte. Och om man bekänner sig till demokratins principer går det inte att försvara en annan ordning än den som till sist drevs igenom också i vårt land (vi var sist i Norden) 1919. 130 år efter franska revolutionen.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna