Ett reaktionärt parti

Av matsnilsson, 30 september 2020 kl 19:07, Bli först att kommentera 1

Såg Sjöstedt på aktuellt igår. Han leder ett parti man kan kalla VPR, vänsterpartiet reaktionärerna. Han vill på inga villkors vis ha någon ändring i arbetsrätten, som var obsolet redan när lagen kom på 70 – talet, och anser att det är bättre om någon annan, alltså skattebetalarna, betalar hyrorna där hans vänsterromantiker bor på Södermalm i Stockholm, snarare än nämnda romantiker själva.

 

Då är det bäddat för fortsatta problem med arbetslösheten och därmed också integrationen av nyanlända.

 

Den 30 september 1999 inledde ryssarna en offensiv mot Tjetjenien och startade därmed det andra tjetjenienkriget. Det teg kommunisterna i Sjöstedts parti helt om. Det gamla svärmeriet för Ryssland höll i sig. Och det finns kvar även i dag.

Envishet

Av matsnilsson, 29 september 2020 kl 11:49, Bli först att kommentera 0

Det är inte utan att man suckar en aning över det som nu verkar hända med Estonia. Nu ska det utredas igen, minsann. Det är ju ett hål i skrovet! Som ett brev på posten (om något sådant finns kvar) kommer en strid ström av mer eller mindre vederhäftiga personer som alla vill ha sin egen favorit bland alla konspirationsteorier bekräftad.

 

Det påminner en del om alla turer kring mordet på Palme. Det är som om man helt enkelt kan acceptera att det INTE var något slags stor konspiration bakom det hela.

 

Utan att gå några händelser i förväg är det väl ingen djärv gissning att oavsett vad man nu kommer fram till, finns det alltid de som hävdar att man minsann inte har utrett vad som EGENTLIGEN hände.

 

Envishet kan ibland löna sig, men brukar oftast inte leda till det man från början tänkt sig. Den 29 september 1708 fick Kalle dussins svenskar stryk av ryssarna i slaget vid Lesna. Den svenske så kallade ”hjältekungen” hade inget förmåga att lägga band på sin envishet. Här skulle man fortätta ända in i kaklet. Och hur det slutade, det vet vi nu.

Strålande inbillning

Av matsnilsson, 28 september 2020 kl 13:36, Bli först att kommentera 1

Läser i dag om en demonstration mot utbyggnaden 5G nätet. Det vanliga dravlet om den farliga strålningen. Hu! Med anledning av det minns jag ett fall som jag hörde om på en föreläsning.

 

För några år sedan restes det en ny mobilmast här på Tegssidan. En kvinna klagade bittert över detta. Strålningen gjorde nämligen att hon inte längre kunde besöka ”en vän” som bodde på Böleäng. Hon hävdade att hon direkt kände av strålningen från den nya masten.

 

Två saker gjorde tydligt att det här var ren och skär inbillning. I och med att den nya masten skulle tas i bruk, halverades strålningsvärdena jämfört med tidigare. Vidare hade masten vid den tidpunkten inte kopplats in ännu.

 

Ack ja. Det finns alltid människor som vill se faror i allt nytt. Också när det innebär förbättringar jämfört med det som var.

 

Den 28 september 1497 besgrade danskarna Sten Sture den äldres styrkor i slaget vid Rotebro utanför Stockholm. Danskarna ville att den då hundraåriga Kalmarunionen, med hela Norden under en och samma kung, skulle bestå. Men segern hjälpte inte i längden. Några decennier senare tillträdde Gustav Vasa som svensk kung. Att enbart hävda att det väl är bra som det är, brukar inte hålla.

Tiden är knapp

Av matsnilsson, 27 september 2020 kl 17:14, Bli först att kommentera 0

Den 27 september 1940 ingick Nazityskland, Mussolinis Italien och den i många stycken ännu värre egimen i Japan en allians. Axelmakterna som begrepp var ett faktum. Fem år senare hade axlarna vridit klart, men alltför många människoliv skulle gå till spillo innan ondskans axelmakter var krossade.

 

I dag verkar det som om Trump, som har tyskt påbrå, agerar på ett sätt som påminner om hur demokratin då eroderades och ondskan tog över. Det måste förhindras. Och det får inte ta fem år.

Sahlin och Trump

Av matsnilsson, 26 september 2020 kl 14:51, Bli först att kommentera 1

Många är det, så även jag, som har grubblat och funderat på hur det är möjligt Trump blev vald. Han vann ju förvisso inte flest röster, men ändå tillräckligt många för att vinna flest elektorer.

 

Det verkar ju så otroligt att man skulle fastna för en i grunden misslyckad rikemansson utan någon som helst politisk erfarenhet. Född rik lyckades han uruselt som företagsledare men räddades av ryssarna köpte honom. Till det kan ju läggas att han är en uppenbart egotrippad man med åtskilliga övergrepp på kvinnor som ”merit”.

 

Så i dag läster jag en längre intervju med Mona Sahlin i DN. Hon beskriver hur hon mer eller mindre föddes in i partiet och politiken och att såväl hon själv som S hörde till de utvalda, de som självklart skulle ha makten. De hade ju folket bakom sig.

 

Sahlin är inte ensam om just den iakttagelsen. Ingvar Carlsson sa vid ett tillfälle i en Riksdagsdebatt att hans parti var bättre på att regera än att opponera. Och att politiken i och med valsegern för S hade återgått till ett slags normalläge.

 

Och där, just där, finns en tråd att nysta i. Utan några som helst jämförelser i övrigt delar socialdemokraterna det draget med Trump. Känslan av att makten självklart tillhör just mig och de mina.

 

Och kanske är det just den känslan som båda kontrahenterna har lyckats att förmedla till väljarna: jag/vi vill ha makten för att åstadkomma något stort. Det uppfattas som något äkta och genuint. Inget hyckleri där inte. Alla lögner och överdrifter som man har strött omkring sig på vägen spelar inte så stor roll. Ändamålet får helga medlen. Det uppfattas kanske istället som än mer kraftfullt eftersom man verkligen visar att man önskar inneha makten.

 

Risken är förstås stor att man inte vill förstå att man trots allt inte är osårbara när väl tiden har sprungit ifrån en. Den 26 september 1758 besegrades svenskarna av Preussen i slaget vid Tarnow. Tiden då de oslagbara karolinerna hade slagit omvärlden med häpnad hade tagit slut redan mer än ett halvsekel tidigare. Men det ville man fortfarande inte fatta på sina håll.

Migrationer förr och nu

Av matsnilsson, 25 september 2020 kl 12:25, Bli först att kommentera 1

Säg ordet ”viking” och så gott som alla associerar väl till en skäggig nordisk krigare med en hornprydd hjälm. Nu förhåller det sig dock som så att vikingarna aldrig använde några sådana hjälmar.

 

Dessutom har det nu visat sig att alla vikingar nog inte var av nordiskt ursprung. Vikingagravar som hittats på Orkneyöarna visade sig innehålla ben från män från folket pikter som på den tiden levde i det som skulle bli Skottland.

 

Varför nu dessa hade valt att så att säga ansluta sig till de invaderande styrkorna från Skandinavien är förstås omöjligt att veta. Kanske hade de tagits till fånga och fann det behagligare att byta sida. Det är ju alltid kul att tillhöra det vinnande laget. I vilket fall som helst hade de lyckats bra. De hade begravts med sina vapen, bland annat svärd. Och det var inte förbehållet alla.

 

Annars tyckte nog såväl pikter som andra folk i de länder dit vikingarna kom att de väl kunde hålla sig hemma. Pikterna, för att ta ett exempel, drog sig dock inte själva för att tillämpa vikingarnas agerande. deras räder södderut in i England var många och medförde givetvis ett stort lidande för befolkningen där.

 

Människor, och stundtals hela folk, har rört sig över det här klotet vi bebor ända sedan vi formades som art. Ibland i krigiska syften, men oftare blott och bart därför att de ville försöka få ett bättre liv än de hade där de befann sig.

 

För vikingarnas del innehöll deras expansion både inslagen. Och det som hände på deras tid kom att prägla tillvaron för många än i dag. Den 25 september 1066 besegrades den norske vikingakungen Harald Hårdråde vid Stamford Bridge. Vikingatiden höll på att rinna ut. Men för anglosaxarna blev fristen ändå kortvarig. En kort tid därefter invaderade vikingaättligen Vilhelm erövraren England och han lyckades bättre. Och resten är, som det brukar sägas, historia.

Intäkter och utgifter

Av matsnilsson, 23 september 2020 kl 12:28, Bli först att kommentera 0

Kommunisternas kommande ledare aviserar att partiet vill försöka stoppa sänkningen av löneskatten, det som man för desinformationens skull kallar arbetsgivaravgift, tillsammans med vem det nu blir som hoppar på vänstertåget. Åkessons gäng har redan, föga överraskande, köpt en biljett. Ytterligheterna berör varandra.

 

Motiveringen är tydligen att det här blir så dyrt och att det inte ger några jobb. Här kan det konstateras att man blandar ihop minskade intäkter med utgifter, vilket inte är samma sak. Om man nu inte utgår ifrån att alla pengar egentligen tillhör stat och kommun och att det som den enskilde får behålla är ett slags subventioner.

 

Att kommunisterna ser saken på det sättet är inte överraskande, men det gäller tydligen också Åkessons gäng. Deras linje blir än mer halsbrytande med tanke på partiet förespråkar en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna. Som om det skulle bli så mycket billigare.

 

Påståendena om att kostnaderna i form av skatter inte spelar någon roll för jobben, är rent befängda. Om det verkligen var på det sättet, kunde man ju höja löneskatten hur mycket som helst och sedan använda pengarna till alla möjliga goda ting. Märkligt nog verkar det inte som om några sådana förslag vädras i debatten

Bråttom

Av matsnilsson, 22 september 2020 kl 12:04, Bli först att kommentera 0

Ser i dag att högermannen Riedl hade litet för bråttom i sin iver att köra till Riksdagen. Det blev böter och förlorat körkort.

 

Högern ondgör sig över höjda bensinskatter. Det kan man förvisso ha åsikter om, men den som tror att man sparar in på bensinen genom att köra fortare, har misstagit sig. Att ha för bråttom brukar inte tjäna mycket till.

 

En annan som hade väl så bråttom var Saddam Hussein som för precis 40 år sedan, den 22 september 1980, anföll Iran. Det gick inte så bra. Åtta år senare var det bara att ge upp. Sedan försökte han med Kuwait, med samma resultat.

 

Slutet för diktatorn blev det logiska. Sedan han släpats fram som en råtta ur sitt hål hängdes han för sina brott. Påminner om Mussolini som också hade väl så bråttom när han ville ge sig ut på äventyr.

Bakåtsträvare

Av matsnilsson, 21 september 2020 kl 15:33, Bli först att kommentera 0

Intressant att notera att de två ytterkantspartierna, alltså Sjöstedts och Åkessons gäng, betraktas som radikala, (vart och ett på sitt sätt förstås) när de själva verket är rent reaktionära. Åkesson längtar tillbka till 60 – talet och av allt att döma längtar den blivande kommunistiska partiledaren tilbaka till det 80 – tal då det var rena drömtillvaron enligt V.

 

Ack ja. Även Charles Edvard Stuart, som gått till historien som Bonnie prince Charlie, längtade efter fornstora dagar. Med fransk hjälp ville ha erövra sina fäders skotska tron. Han segrade över engelsmännen, som tydligen leddes av en klåpare (Boris Johnson har sina föregångare), i slaget vid Prestonpans den 21 september 1745.

 

Därefter var det slut med framgångarna och 1746 förlorade han ett slag och fick fly från Skottland. 1788 dog han, bortglömd och alkoholiserad, i Rom. Så kan det gå om man tittar mer bakåt än framåt.

Samhällsmodeller förr och nu

Av matsnilsson, 20 september 2020 kl 14:47, Bli först att kommentera 0

Den 20 september 1655 segrade svenskarna över polackerna i slaget vid Nowy Dwór. Tre år senare skulle Sverige segra över Danmark och erövra hela det gamla Östdanmark, alltså Skåne, Blekinge och Halland. Det svenska riket, där majoriteten faktiskt inte var svenskar, hade aldrig varit större och skulle inte heller bli större.

 

På den tiden expanderade stater och imperier genom att erövra andra länder och folk. I dag expanderar ett land som Sverige genom att fler söker sig hit i akt och mening att få ertt bättre liv än de som nu väljer att lämna landet.

 

Också om man tar med de problem som kan uppkomma, ter sig ändå dagens modell bättre än den soim rådde på 1600 – talet.