Mats Nilsson, L

Vänner och fiender

Av , , Bli först att kommentera 2

Åkessons gäng hade alltså det dåliga omdömet (förvånad?) att sätta en putinist som ledamot i försvarsutskottet. Och det här är bara ett exempel i raden för SD: s svärmeri för Rysslands diktator.

Åkesson brukar inleda sina anföranden med ordet: ”Sverigevänner”. Något som hela tiden mest framstått som ett hån. Med sådana vänner som Åkesson behöver Sverige då sannerligen inga fiender.

Den 30 april 1294 gjorde novgoroderna, i mycket det ryska rikets föregångare, ett misslyckat försök att inta staden Viborg som hölls av svenskarna. Det var inte första gången ryssarna misslyckades med sina erövringar. Och om vi hjälper Ukraina ska det förhoppningsvis komma att stå klart att försöket att krossa demokratin i Ukraina inte heller var det sista.

Skilda valdagar

Av , , Bli först att kommentera 1
Telefonen ringde. De enda som befann sig på miljökontoret i Faluns kommunhus just då var jag och min kurskompis och sommarjobbskollega. Vi hade fått jobb den sommaren för att leta radonhus i kommunen. Jag lyfte luren.
 
Mannen som ringde var missnöjd med något som miljökontoret i Orsa, som alltså är en annan kommun, hade gjort. eller möjligen inte gjort. Jag sa att Faluns kommun inte hade någon tillsyn över vad Orsa, vilket tydligen väckte mannens förvåning. ”Är ni inte överhuvud för Orsa, då?”, undrade han.
 
Mitt svar var förstås nej. Om det fanns någon instans som hade något sådant ansvar, var det Länsstyrelsen. ”Ja, något överhuvud måste de väl ha”, menade uppringaren. ”För här i Orsa har de jävlar i mig inga huven alls”. Allt sagt på klingande dalmål.
 
Vi hade förstås roligt åt detta. Mannen utgick tydligen ifrån att eftersom Falun är residensstad, måste kommunen ha något slags överhöghet över kommunerna i länet.
 
Erinrar mig den episoden när jag tänker på att okunnigheten tycks vara i det närmaste total när det gäller Regionernas roll som ansvariga för sjukvården i landet. Något som ju faktiskt är ett demokratiskt problem.
 
Liberaler har länge ansett att det vi borde ha skilda valdagar när det gäller Riksdagen å ena sidan och lokal och regional nivå å den andra. Det här bekräftar att det i allra högsta grad vore lämpligt. Särskilt som sjukvården undantagslöst utpekas som en viktig fråga av väljarna.

Diktaturer ger krig

Av , , Bli först att kommentera 1
Den 24 mars 1976 tog Videla makten i Argentina genom en statskupp. Terrorregimen orsakade tusentals människors död. bland dem svenskan Dagmar Hagelin. Och som om det inte räckte med det startade man ett krig med britterna om Falklandsöarna.
 
Putin har sedan han kom till makten systematiskt infört en alltmer auktoritär regim för att nu har blivit fullblodsdiktator. Ett antal politiska mord och fängslanden finns nu på regimens cv. Och precis som Videla har han nu startat ett krig.
 
Inför valet i höst är det många som undrar varför man ska rösta på Liberalerna. Ett lämpligt svar är väl att se på ovanstående exempel, plus en del andra. Liberal demokrati ger fred och välstånd. Diktaturer slutar alltid med utarmning och i många fall också med krig. Och liberaler är den främsta garanten för en liberal demokrati.

Valtankar

Av , , Bli först att kommentera 0

Valrörelse stundar. Och det är redan hög tid att fundera på frågor att driva. Och tittar man då i valprogrammet från 2018 finner man att mycket går att återbruka. Och det är ju något av tidens lösen. För så är det ju att vara i opposition. Det är sällan man får igenom något av programmet. Och mandatperioden som nu går mot sitt slut utgör knappast något undantag.

Med det i åtanke är det ju ändå som så att den yttre ramen för hela det politiska spelet har förändrats radikalt. Kriget som nu har startats i Europa kanske inte nödvändigtvis ändrar på förutsättningarna i någon större utsträckning i det korta perspektivet, men lär ha desto större betydelse för det politiska klimatet. Det har blivit både hetare och kallare på en och samma gång.

Samtidigt kan man säga att det, trots allt, inte finns något ont som inte har något gott med sig. Liberalerna kan nu peka på att vi har haft rätt både i de hårda och mjuka frågorna. Ett samhälle måste ha ett fysiskt försvar, i alla olika bemärkelser. Med det sagt kan vi likväl konstatera att den bästa garanten för fred är frihet och demokrati. Liberalismens innersta kärnfrågor och det yttersta beviset för behovet av liberala krafter.

Försvar kan tyckas vara en sak för andra myndigheter och inte för kommuner, men så är inte fallet. Kommunerna har en viktig roll, inte minst när det galler civilförsvaret.

Men också om man bortser från just detta, finns det skäl att i valrörelsen betona vikten av en robust och trygg kommunal verksamhet när det gäller omsorg om de allra svagaste, barn och äldre, en fungerande utbildningsverksamhet, ett vitalt kulturliv, en god livsmiljö och ett livskraftigt och mångsidigt näringsliv. Allt detta för att säkerställa skydd mot destruktiva krafter som hotar de värden vi liberaler varit med om att implementera i Umeå och Västerbotten alltsedan Gustav Roséns och Anna Grönfeldts dagar.

Partierna som försvann

Av , , Bli först att kommentera 0
Flera av de politiska partierna i Sverige har idag upphört att existera.
Nej, det handlar inte om att något slags statskupp har skett eller att Putins agenter har slagit ut stora delar av landets partier och politiker. Det är istället vissa deras medlemmars eget verk. Om det rör sig om en majoritet av medlemskadern, vet vi egentligen inte.
Sanningen är nämligen den att kärnan i det alltmer cementerade högerblocket utgörs av partier som inte har någon egen politik. Åtminstone ingen som grundar sig på någon analys utifrån hur verkligheten faktiskt ser ut. Allt är bara utspel utan någon verklighetsförankring att tala om.
Det som nu pågår när nästan alla partier, numera även V, tävlar i att vara bäst på att gynna Putins krig genom att sänka skatten på fossila bränslen, bär syn för sägen.
Av M och KD, för att inte tala om SD, är det efterhand bara vad man kunde vänta sig. Kanske är det just därför som förfallet för Liberalernas del känns extra smärtsamt.

Underrättelser

Av , , Bli först att kommentera 1
Den 15 mars 1743 lämnade en svensk styrka Stockholm för att gå mot Åland. Sverige var illa ute efter två års krig mot Ryssland. Istället för att återta en del av det som gått förlorat 1721 fick man avträda ytterligare territorium till ryssen.
 
En rysk flottstyrka hade redan anfallit det svenska fastlandet och var faktiskt på väg mot Umeå när freden kom. De två befälhavarna, Charles Emil Lewenhaupt och Henrik Magnus von Buddenbrock utsågs till syndabockar och avrättades på grund av sin misskötsel av fälttåget.
 
De hade förvisso missbedömt läget totalt, men det var de förstås inte ensamma om att göra. Det då styrande Hattpartiet ville dock inte vidgå någon skuld.
 
Underligt, varför tänker jag på Putin och hans underrättelsechefer när jag konstaterar detta?

Av , , Bli först att kommentera 0
Så har vi fått in en efterträdare till Roald, vår trogna robotdammsugare som tjänat oss så väl i flera års tid (snyft). Efterträdaren, Roald II, är mer avancerad och ritar bland annat upp en karta över ytorna han ska städa. På kartan, som finns i appen som styr honom, kan man följa hans framfart. Det är alltid bra att kartlägga terrängen när man ska företa sig något.
 
Av allt att döma gjorde inte Putin det inför beslutet att släppa hela terrorapparaten lös. Men den sortens felbedömningar är han inte den förste att göra. Antagligen inte den siste heller.
 
1808 förklarade Danmark krig mot Sverige. Ett sista försök att ta tillbaka de gamla Östdanmark som hade gått förlorat 1658. Det gick inte så bra. I slutändan förlorade man Norge, som hade hängt ihop med Danmark i ett gemensamt kungarike sedan tidig medeltid. De skulle kanske ha skickat ut någon som kunde sondera terrängen först.

Dags att betala

Av , , Bli först att kommentera 2
Försvaret ska få mer pengar. Om det råder ingen direkt oenighet. När det sedan är dags att slanta upp, är det nog litet si och så med enigheten. Precis som man kunde vänta sig börjar S tala om höjda skatter, något slags ”beredskapsskatt”. Det är inte heller överraskande att Damberg säger att det är höginkomsttagare som ska betala litet mer.
 
På det sättet kan man säga att det finns likheter mellan socialdemokraterna och Putin i den meningen att de i båda fallen fullföljer en gammal och dålig tradition. Låt vara att Anderssons partis agerande inte har lika förödande följder.
 
Likväl är det illa nog. Det var samma visa 1994. Inför valet det året lanserade S en ”värnskatt” mot arbetslösheten. Den riktades mot de som betalade statlig inkomstskatt. Den plussades nu på med fem procentenheter över en viss inkomstnivå.
 
På den tiden hölls det något som kallades partivecka i Sundsvall varje år. Ett slags motsvarighet till Almedalen. Mona Sahlin, som då var en stjärna i stigande, svarade aningen surt på min fråga om värnskatten, som tydligen inte var viktig när det gällde de intäkter den skulle ge, att fyra miljarder minsann var pengar det med.
 
Heliga enfald, tänkte jag. Precis som om det skulle ha någon verkan på det problem den påstods kunna lösa. Men att räkna var inte Sahlins starkaste sida, som det skulle visa sig.
 
Mycket har hänt sedan dess, men sossarnas sätt att tänka hör nog inte till det som ändras i brådrasket. Men försvaret behöver rustas upp, och det har även Damberg & Andersson insett.
 
Den 11 mars 1555 besegrade svenskarna en betydligt större rysk styrka i slaget vid Kivinebb. Man utmanövrerade ryssarna, bland annat genom att ta sig fram på skidor.
 
Rörlig krigföring har aldrig varit någon rysk specialitet. Varken nu eller då.

Allt går igen

Av , , Bli först att kommentera 2
Den 10 mars 1974 påträffades en japansk soldat på Filipinerna. Han trodde att andra världskriget fortfarande pågick. Han gav inte upp förrän den japanske kejsaren själv gav order om det.
 
Konstigt, hur kan det komma sig att jag tänker på Putin och hans underhuggare när jag konstaterar detta?

Vad var det vi sa?

Av , , Bli först att kommentera 2
1985 sa den dåvarande liberale partiledaren att det bästa för freden var ett demokratiskt Ryssland/Sovjetunionen. För det blev han i det närmaste idiotförklarad av den traditionella vänstern som i det längsta trodde att Lenins och Stalins politik skulle kunna få fram livskraftiga samhällen. Ett belysande exempel är väl Maj – Britt Theorins famösa uttalanden beträffande lyxlivet som Östtysklands ledarskikt levde; ”De är ju i alla fall socialister”.
 
Så föll Berlinmuren och allt rämnade för regimerna i öst. Det visade sig att Bengt Westerberg hade haft rätt.
 
Några år senare kom förslaget från S om att Sverige borde bli medlemmar i EU. Något som liberaler länge förespråkat. Samma sak gäller vidareutvecklingen av samarbetet till att omfatta EMU och euron som valuta.
 
Tyvärr är vi inte där än. Hade vi varit det, hade en del av prisökningarna på såväl el som bränslen undvikits. Som alltid när det krisar till sig, tar en liten och flytande valuta som kronan stryk.
 
Liberalerna hade rätt rakt igenom, men det är knappast någon idé att ställa sig upp och säga: Vad var det vi sa? Det vinner man inga politiska poäng på. Förklaringen är i grunden enkel. Ingen vill påminnas om att man varit (och kanske fortfarande är) korkad.
 
Med det sagt är det ändå läge att säga, VAD VAR DET VI SA?