Mats Nilsson, L

Sanningens minut

Av , , Bli först att kommentera 4
Sanningens minut närmar sig. Ska Åkessons gäng komma ett steg närmare makten eller inte? Det de hoppas på är givetvis att i första hand M och KD ska utgöra trappsteg åt dem.
 
Det här är förmodligen att tala för döva öron, men det finns ändå skäl att varna högern. OCH Liberalerna som i en del fall verkar vara alltför tjänstvilliga när det gäller att bli slavar på triumfvagnen. Ingenstans i världen har partier av den typ Åkessons härskar över nått makt och inflytande av egen kraft. Det har undantagslöst skett genom att etablerade konservativa partier hjälpt fram dem.
 
Den 30 juni 1934 lät Hitler mörda topparna inom sina tidigare stormtrupper, SA. Det var ett år efter att han själv kommit till makten. Folk resonerade av allt att döma som så att om nu andra hade misslyckats, varför inte ge Hitler och nazisterna en chans? Det var ju bara att rösta bort dem nästa gång, om det nu visade sig vara fel.
 
Det blev ingen nästa gång.
Bli först att kommentera

Falskt tal

Av , , Bli först att kommentera 1
En intressant artikel av Sven-Eric Sandberg i SvD. Den visar med all önskvärd tydlighet hur mycket det falska talet om ”marknadshyror” från kommunisterna egentligen är värt. Regleringen infördes 1942, under kriget. Tre år senare tog kriget slut, men regleringen består.
https://www.svd.se/lektioner-av-hyresreglering
Bli först att kommentera

Perspektiv

Av , , Bli först att kommentera 4
Läser om möjliga planeter där det inte bara skulle vara möjligt för oss människor att se om det kan finnas liv på dem, utan också sådana där utvecklade kulturer skulle kunna spana ut i rymden och kanske vända blickarna mot jorden och konstatera att, jo det kan finnas något slags liv på det där klotet som snurrar runt den stjärna vi kallar solen.
 
Tanken svindlar litet. Eller också är det reaktionen på den andra vaccinomgången jag har klarat av på förmiddagen just idag. Ett gott bevis på mänskliga framsteg när vi verkligen vill.
 
Annars verkar ju inte just vår art, Homo Sapiens, tillhöra de mer fridsälla här på jorden. I en annan intressant artikel står det om att forskare har hittat DNA i själva jordlagren i en grotta där både neandertalare och denisovamänniskor bott. Där fanns rentav lämningar av ett barn vars mamma var neandertalare och pappan denisova. Människoarter som nu är försvunna. Kvar finns dock inslag från just neandertalare i en del av vårt eget DNA.
 
Om den tidens människor hade följt den uppmaning som åtminstone sådana som Åkesson verkar vara inne på, att stanna där man är, hade de kanske funnits kvar. Men nu är det ju inte så. Tvärtom har både vi och våra föregångare oavbrutet rört oss över det här klotets yta.
 
Det vore kanske inte fel om de som nu är inblandade i talmansrundorna kunde lyfta blicken en aning och undra vilket perspektiv man egentligen borde ha. Det gäller inte minst inom Liberalerna.
 
Istället för att komma med motbjudande floskler om att inte ta hit hela världen, borde man givetvis bejaka dessa strävanden och säga, att ja, självfallet måste vi först som sist och sist begripa att denna mänskliga tendens finns där och det är ingenting att vara rädd för.
 
Just där har man svikit å det grövsta. Ty precis som det står att läsa i en krönika i söndagens DN, är det ju som så att ”Ett av de partier som var med om att driva igenom demokratin i Sverige tigger nu närmast om att få göra drängtjänst åt de högerpopulister som öppet föraktar den socialliberala tradition som partiet bygger på.”
 
Så, min uppmaning till de som vill se sig som liberaler men som likväl envisas med att sluta upp kring den hittillsvarande partiledningen blir: LYFT BLICKEN!
Bli först att kommentera

Nytt?

Av , , Bli först att kommentera 3
Sabuni fortsätter sin Kamikazepolitik, Inte nog med att det hela är käpprätt åt… Alla besked som ges kommer innan det ens varit något möte med vare sig Riksdagsgrupp eller partistyrelse. Vad är det för sorts beteende? Något respekt för interna beslutsprocesser och demokratisk förankring verkar då inte finnas.
 
Men det kanske var det som var det ”nya” en del sa sig vilja ha när Sabuni lyftes fram.
Bli först att kommentera

Betonghäckar

Av , , Bli först att kommentera 4
Läser i dagens tidning att den evige ombudsmannen i Byggnads, alltså Lennart Holmlund, har synpunkter på att Länsstyrelsen har framfört kritik mot demolerandet av Umeå stadskärna. Jo, han var och förblev det också när olyckan gjorde honom till kommunstyrelsens ordförande. Allt gick ut på att bygga stort och mycket för att skaffa jobb åt sina polare i byggsvängen.
 
Tydligen är han nervös över att det ska komma några reaktioner i opinionen på betonghäckeriet. Något som sannerligen vore på tiden i så fall. Visserligen finns det en järntriangel av sossarna själva, byggnadsindustrin och högern att luta sig mot när det gäller exploatering, men saker och ting kan förändras. Till exempel att folk får upp ögonen för det lika löjliga som falska talet om förtäta, det vill säga bygga igen varenda grönyta, för klimatets skull.
Bli först att kommentera

Minnen

Av , , Bli först att kommentera 3
Klockradion går igång. Nyheterna handlar – givetvis – till stor del om turbulensen i svensk politik just nu. Dysterheten i en del kommentarer matchar dagens väder. Regn och 12 grader.
 
Dystert, och dessutom förvirrat, var det nog också i Kreml denna dag för 80 år sedan. Den 22 juni anföll Nazityskland Stalins Sovjetunion. Molotov – Ribbentroppakten var ett minne blott. De två diktatorerna hade hållit fred så länge det passade Hitler.
 
Något liknande har vi sett här. de svenska ideologiska arvtagarna, Åkesson och Dadgostar. till två av världens värsta mördarregimer kom överens om att störta en regering eftersom de inte fann dess existens förenlig med sina intressen, även om dessa ser helt olika ut. Alliansen mellan de två är dock i det här fallet redan slut.
 
Dramatiskt. Men det är likafullt vardag och saker som ska uträttas. På väg till stan signalerar bilen att en lampa är trasig. Bara att lägga om kursen och styra kosan mot verkstaden.
 
Väl där får jag hjälp med att få dit en ny lampa. Inne i lokalen står en Volvo av 1972 års modell utställd. Ser ut som om den var ny.
 
Minnena kommer. Vi hade nyligen flyttat till Umeå och införskaffat en ny bil av nämnda märke. Låt vara litet äldre än den utställda bil jag står och tittar på. Året var alltså 1972. Det var då ett år kvar till valet. Det såg ut att kunna bli maktskifte. Folkpartiet under sin nye ledare Helén slog nästan knut på sig själv och partiet för att forma en allians mellan FP, C och M. Nu skulle man väl äntligen få bort S från makten.
 
Priser blev högt. Partiet tappade en tredjedel av sitt väljarstöd och något maktskifte blev det inte.
 
Det är ett tag sedan och förutsättningarna är annorlunda, men mönstret känns ändå obehagligt bekant. Eller….?
Bli först att kommentera

Olycka

Av , , Bli först att kommentera 6
Idag kom chansen. Möjligheten att bryta den till synes ständiga nedgång Liberalerna är inne i. Möjligheten fanns. Man tog den inte.
Redan igår kom varningstecknen. Partiledarens första kommentar till den motbjudande rödbruna soppa som var på gång att serveras i Riksdagens kök var att nu var januariavtalet historia. Sabuni hade inte ens den goda smaken att beklaga att det som skänkt så mycket framgång i sak, det har både hon och andra framhållit, nu alltså var historia.
Vad ska alltså nu bli av det hela om Sabuni får sin vilja fram? Jo, nu ska vi ha en ”borgerlig regering”. Alltså en regering med M, KD och SD.
Jaså?
Liberalerna ska alltså ge sig i lag med den höger som ställt upp när de två ideologiska arvtagarna till Europas två vidrigaste regimer genomfört sin egna lilla variant av Molotov – Ribbentroppakten 1939?
Vad man istället givetvis skulle ha gjort vare att deklarera att den höger som beter sig på det här sättet, inte är något Liberalerna kan samarbeta med. Detta hade varit det enda riktiga. Både av politiska och taktiska skäl. Blir det extraval efter sommaren ter sig Liberalernas sorti ur Riksdagen mer än sannolik.
Det högern nu håller på med påminner inte så litet om när den tyska högern under Franz von Papen hjälpte fram Hitler till makten 1933. Detta i tron att man på det sättet hade garderat sig mot kommunismen.
Vidare, man kunde ha räddat det som räddas kunde genom att modifiera kravet på fri hyressättning. Sanningen är ju att bostadsmarknaden redan är på väg åt det hållet. Men istället verkar Sabuni rentav välkomna regeringskrisen. Därför finns skäl att säga att om nu Sabuni trivs så bra i högergänget, byt då parti. Det skulle väl vara bäst för alla.
Den svenska högern spelar med i det spel som ytterkantspartierna har satt igång. Och det ska alltså föreställa samhällsansvar! För ta en annan jämförelse från tidigare nämnda epok, så kan man ta ett uttalande av Churchill. Så ärkekonservativ han än var, insåg han att man ibland behövde liera sig med sina tidigare motståndare för att bekämpa det riktigt onda. Så på frågan hur han kunde alliera sig med Stalins Sovjet mot Nazityskland svarade han att om Hitler invaderade helvetet, ja då skulle han ändå säga något vänligt om djävulen i underhuset.
Någon sådan resning har inte Ulf ”von Papen” Kristersson. Och Sabuni verkar inte begripa att knäfallet för högern inte för annat än olycka med sig. För landet och Liberalerna. Och ytterst för demokratin.
Bli först att kommentera

Kommunistiska tabbar

Av , , Bli först att kommentera 3
På 30 – talet vägrade kommunisterna i Tyskland att samarbeta med socialdemokraterna i parlamentet. Dessa sågs som klassförrädare. Istället tog man till gatans parlament och slogs med nazisterna där.
 
Högern ville förstås stoppa det som man såg som en farlig revolutionär utveckling och valde därför att släppa fram en viss Adolf Hitler till makten. Sedan vet vi hur det gick.
 
Konstigt. Hur kan det komma sig att jag tänker på den svenska kommunistledaren Dadgostars agerande när jag reflekterar över den politiska historien?
Bli först att kommentera

Nervkrig

Av , , Bli först att kommentera 1
Regeringskris hotar. Men det återstår ännu att se vem eller vilka som har de starkaste nerverna i det nervkrig som just nu pågår på högsta nivå.
 
Det behövs ingen djupare analytisk förmåga för att inse att den som är utsatt för den hårdaste pressen i det här läget inte är vare sig Löfven eller Kristersson utan kommunistledare Dadgostar. Det är ju tydligt nog att hon är utsatt för mycket hårda påtryckningar i partiet. Nu när man tror sig ha hittat en fråga som man kan hänga upp en valrörelse på. Nu ska man visa att kommunistpartiet inte är någon dörrmatta minsann!
 
Det tidigare försöket med arbetsrätten misslyckades i och med att fackförbundet Kommunal accepterade den modell som hade förhandlats fram. Då gick det förstås inte att driva igenom någon misstroendeomröstning. Att i en valrörelse i ett extraval försöka förklara för väljarna varför partiet går emot något som Kommunal ställt upp på, hade förstås varit omöjligt.
 
Brasklapparna syns dock redan. Bland det första Dadgostar yttrade var att det inte var en lätt sak att lägga fram. Och det är ju ovedersägligen sant. Att kasta ut landet i en regeringskris under den pandemi som – faktiskt – fortfarande pågår, ter sig rent destruktivt. Till råga på allt tillsammans med det högerblock som kommunisterna rimligen ogillar både högt och rent. Kravet på att bjuda in Hyresgästföreningen till förhandlingar ska förstås ses i samma ljus.
 
För nämnda högerblock med Kristersson i spetsen, kan det däremot vid första anblicken se ut som mums för Måns. Men det kan likafullt ändå straffa sig i slutändan. Och det vet man givetvis om. Att Åkesson inte har några betänkligheter är däremot givetvis bara vad man kunde vänta.
 
En kris innebär inte bara problem utan också möjligheter. Churchill ska på sin tid ha sagt att man aldrig ska låta en god kris gå till spillo. Om det skulle gå dithän att regeringen avgår och utlyser nyval finns här en chans för inte minst L att bryta sig ur den högerbur man själva har satt sig i.
 
Det är i det läget ingen svårighet att motivera att man rimligen inte kan ingå i ett regeringssamarbete med partier som ställer på ytterkantspartiernas destruktiva beteende. Till råga på allt på grund av behandlingen av en sakfråga, fri hyressättning, där man ju faktiskt är överens i sak med C och L. Till det kan ju läggas att det inte ens finns ett färdigt förslag än.
 
Kommer det att bli så? Det troliga är att åtminstone Sabuni och hennes lilla hov har bundit sig så hårt för Kristersson som statsminister att man inte ens i ett sådant läge är beredda att backa. Och då finns rimligen bara en sak att göra och det är att de inom partiet som inte är intresserade av att se hur det liberala partiet begår ett politiskt självmord, ser till att Sabuni avgår precis som regeringen.
 
Frågan är dock om inte kommunisterna underskattar Löfven och S. För säga vad man vill om partiet, de har aldrig tvekat att hålla kommunisterna kort när så har krävts. Någon sentimentalitet brukar inte besvära S när det gäller makten. Om de finner att dörrmattan är utsliten, kan de mycket väl slänga ut den.
Bli först att kommentera

Stockholmskomplex

Av , , Bli först att kommentera 3
Läser idag att Umeå kommun får påskrivet i en rapport framtagen på uppdrag av Länsstyrelsen. Genom ett antal schabrak till byggnader (mitt ordval) förstör man centrala staden som är ett kulturellt riksintresse. Det sker genom att de höga byggnaderna som Väven, den strandade Finlandsfärjan, och Utopia överflyglar Rådhuset och den närmaste miljön runt detta.
 
Jag instämmer för min del helhjärtat i omdömet. En av de första kampanjerna jag var med om när jag tog de första stapplande stegen på den politiska banan handlade om att rädda kvarteret Balder, där Nya konditoriet ligger, som då hotades av grävskoporna.
 
Den gången lyckades det. Om det berodde på vår insats i FPU, ska jag låta vara osagt, men vi drog ändå vårt strå till stacken. Vi upptäckte då att Umeå led av ett Stockholmskomplex, där alltför mycket handlade om att riva och bygga nytt. Ändå hade Umeå, dittills, klarat sig någorlunda hyggligt.
 
Stockholmskomplexet finns, tyvärr, fortfarande där. När signaler kommer söderifrån är man bara alltför snabb att anamma dem. Särskilt sedan S har lyckats etablera sig som styrande parti. I ohelig allians med högern å ena sidan och LO å den andra, blir det alltför mycket betongtänkande. Om det nu är tänkande det är frågan om.
 
Liberalerna har knappast tillhört de pådrivande i den processen, men har inte heller varit flitiga med att anlägga moteld. Det fick vi i FPU erfara på 70 – talet och ett kan vi, dessvärre, se även nu.
 
Den 15 juni 1940 intog tyskarna Verdun efter att dagen innan ha intagit Paris. Hitler besökte staden och beundrade dess skönhet. Han var, som bekant, mycket intresserad av arkitektur. Vilket inte hindrade honom från att i krigets slutskede befalla kommendanten att förstöra Paris.
 
Vi i Sverige slapp undan kriget. Ingen bombade några stadskärnor här. Demoleringen av alltför många kulturhistoriskt värdefulla miljöer har vi ordnat själva.
Bli först att kommentera