Sensommaren är en bråd tid. Inte minst ett valår. Här ska skördas både röster och annat mer handfast. Förädlade rabarber och äpplen till soppa och kräm under gårdagen samtidigt som det gäller att följa med i allt som sägs och skrivs.

I går var det äldsta dotterns födelsedag. Den sammanföll med sossarnas utspel om en veckas längre föräldraledighet. En nätt liten historia till en kostnad på 32 miljarder.

Jag minns, fast det har gått några år, med nöje tiden som ”föräldraledig”. Ledig var man givetvis inte, men kunde ändå till stor del bestämma över tiden själv. Genom åren tänkte jag ofta på hur bra det kändes att se döttrarna växa upp, friska och krya. Att, när kvällen kom, avsluta med en saga och veta med sig att de kunde somna tryggt utan att vare sig nöd eller krig var något omedelbart hot.

Vi var – och är – alltså lyckligt lottade. Men andra är inte det. Samtidigt som s alltså vill ge friska barn och föräldrar tid till litet mer kul, drar man in assistansen till de mest utsatta, funktionshindrade barn och ungdomar. Rätten att få mat och andas är tydligen inget behov som man tar något ansvar för. Sällan har väl valfläsk osat så härsket.

Att det finns de som är ännu värre är – faktiskt – en klen tröst. Åkesson och hans gäng, vill nu att vi genast stoppar mottagningen också av kvotflyktingar som anvisas via FN. Försäkran om att det bara är tillfälligt klingar mer än lovligt falskt också för att komma från det hållet.

Valrörelsen går vidare. Dags att göra sin plikt i valstugan och se till att det finns valsedlar när förtidsomröstningen inleds. Dessa demokratins ”vardagligheter” känns viktigare än på mycket länge.

I dag, den 22 augusti 1485 segrade huset Lancaster över huset York i slagets vid Bosworth fields i den blodiga historia som fått det romantiskt klingande namnet ”Rosornas krig”. Lancaster och York gjorde sitt bästa för att förgöra varandra, vilket i förlängningen banade väg för huset Tudor, vars mest kände företrädare torde vara polygamisten Henrik VIII.

Varför tänker jag på sossar, moderater och Åkessons gäng när jag tar del av detta?

50 år sedan, den 21 augusti 1968, ryssarna slog till mot Pragvåren, alltså dåvarande Tjeckoslovakien ledares försök att mildra kommunismens dödmansgrepp över samhället. Försöket slutade med sovjetisk ockupation. Det kom också, indirekt, att innebära en socialdemokratisk valframgång i Sverige samtidigt som Folkpartiet åkte på ett valnederlag.

I tider av oro tenderar folk att rösta på den sittande regeringen, samtidigt som man med hjälp av det som nu heter ”fake news” förstöra dåvarande folkpartiledaren Sven Wedéns valkampanj. Denne ville att Sverige skulle protestera i skarpare ordalag mot det sovjetiska övergreppet, men s lyckades misstänkliggöra hans krav. Det hotade neutralitetspolitiken, hette det. Vilket förstås var nonsens.

Men, men. Samtidigt som sovjets inmarsch kom att innebära fröet till kommunismens kollaps, kom så småningom även socialdemokraternas till synes betongtunga dominans inom svensk politik att krackelera. Det kan vi se nu när det bara är några veckor kvar till valet.

Hämtar mig efter miljödebatten igår som anordnades av Naturskyddsföreningen. Som man kunde vänta sig, blev det en surrealistisk upplevelse. Partier, företrädesvis inom rödgrönvänstern, tävlade i teknikfientlighet samtidigt som de, paradoxalt nog, verkar tro på möjligheten att stoppa allt från flyg- och biltrafik till befolkningsökning i Umeå.

Hur det skulle gå till, eller vilka konsekvenserna skulle bli, ja det framgick förstås inte. Paradoxen blir inte precis mindre uttalad av att detta rör sig om partier som lidelsefullt försvarar rätten för asylsökande att komma hit. Vilket jag som liberal gärna instämmer i.

Välkommen till Västerbottens-Kuriren – Bloggen. Det här är ditt första inlägg. Redigera eller radera det. Sen är det bara att börja blogga!