Mats Nilsson, L

Krig och demokrati

Av , , Bli först att kommentera 1

Det som händer just nu påminner mycket om 1939. En stormakt, styrd av en galen diktator, anfaller ett grannland med motiveringen att grannen anföll först, vilket var lögn, och att man i vilket fall som helst hade rätt att ta tillbaka det som hade förlorats några decennier tidigare.

Samtidigt ville en stallbroder, i viss mån föregångare och inspiratör till diktatorn, blanda sig i leken. Först erbjöd han sig att medla, men valde därefter att delta i anfallet för att få en bit av bytet.

Dagens Hitler och Mussolini, Putin och Lukasjenko, har alltså kastat in Europa i ett nytt krig. Och precis som var fallet då har krigsutbrottet föregåtts av att demokratin har attackerats av auktoritära partier och politiker. I dag är det bara fyra (!) procent av världens befolkning som lever i en fullständig demokrati.

Liberalerna stödjer givetvis Ukraina. Men samtidigt måste det sägas att man på senare år i mycket har försummat att påminna väljarna om kärnan i det liberala uppdraget framför allt annat: bevarandet av den liberala demokratin.

Demokrati i sig självt är fredsskapande. Demokratier krigar mycket sällan. Och aldrig med varandra. Om det hade rått yttrandefrihet med fri opinionsbildning och fria och rättvisa val i Ryssland och Belarus hade det här som nu sker givetvis varit omöjligt.

Liberalerna ligger dåligt till i opinionen. Demokratin är också den utsatt. Och just därför finns det alla skäl att gå på offensiven och att istället för att underkasta sig en höger som är alltför villig att ge sig i lag med ett parti som är en del av detta auktoritära hot mot demokratin, agera som en självständig politisk kraft.

Hitler ansåg på sin tid att ”Det nya Tysklands främsta fiender är de gamla liberalerna”. Och det var givetvis en alldeles riktig bedömning. Så det är på tiden att Liberalerna partiledning inser att samma sak gäller Åkessons gäng. Det är liberalismen som är motsatsen till den vidriga ideologi som Åkessons gäng grundar sin politik på. Och så länge som högern, alltså M och KD, är inne på att samarbeta med SD, kan inte L ställa upp.

Ogenomtänkt

Av , , Bli först att kommentera 0
Läser idag på DN debatt att högern nu plötsligt finner sig föranlåtna att komma med krav på friskolorna om de missköter sig. Detta plus en massa annat som visar att man nu försöker att tya över skolfrågan från kanske främst Liberalerna.
 
Kan ju tyckas att det är bra om skolfrågorna drivs av fler, men det skaver onekligen när man tänker på högerns i stort sett obefintliga intresse för skolfrågor genom åren.
 
När man någon gång haft en åsikt har det mest varit att motsätta sig förändringar som avskaffande av aga i skolan. Minns också att Buschs parti kom till genom en utbrytning ur högern när man inte ville acceptera att ämnet kristendom ersattes av religionskunskap.
 
Liberalerna får inte släppa skolfrågorna till högern. Tyvärr har den nuvarande partiledningen visat sig mindre intresserad av den saken. Det senaste utspelet att skolan ska ha befogenheter att beordra in föräldrarna om det är stökigt i klassen, bär syn för sägen.
 
För hur ska det här gå till? Med stöd av vilken lag? Och vilka föräldrar i så fall. De vilkas barn är stökiga? Eller de som inte är det? Ogenomtänkt är bara förnamnet.
 
Erinrar mig ett möte när äldsta dottern skulle börja skolan. Det framhölls att skolan inte tillät att barnen cyklade till skolan under det första skolåret.
 
Jag trodde knappt mina öron. För oss var det en akademisk fråga eftersom vi i stort sett bodde granne med skolan, men det här handlade om principer. Jag sa så lugnt jag förmådde, att det inte var något som angick dem. Ansvaret för barnens väl och ve har skolan när barnen är där. Inte på vägen dit. De stammade något om att det inte var bra att barnen utsattes för risker i trafiken, vilket jag instämde i, men att de inte hade några som helst befogenheter att bestämma något sådant.
 
Skolan varken kan eller ska bestämma över föräldrarnas eventuella insatser i skolan Hur tänkte Sabuni & Co här?

Maktens pris

Av , , Bli först att kommentera 1
Den 15 februari 1305 erkände hertigarna Erik och Valdemar sin bror Birgers överhöghet som rikets kung vid mötet i Kolsäter.
 
Det hindrade dem inte från att året efter ta Birger tillfånga vid det som gått till historien som Håtunaleken. Han pressades då till att ge sina bröder betydligt större landområden som de styrde efter eget sinne.
 
Birgers revansch kom genom Nyköpings gästabud 1317 där han i sin tur tog sina bröder tillfånga. De spärrades in och lämnades att dö av svält. Någon större glädje fick inte Birger av denna ”bedrift”. Hertigarnas anhängare gjorde uppror och kungen slutade sina dagar i landsflykt i Danmark. Så kan det gå när viljan till makt är större än förståndet.
 
Konstigt. Varför tänker jag på Putin när jag reflekterar över allt det här?

Nu och då

Av , , Bli först att kommentera 0
Den 23 mars 1980 hölls folkomröstning om kärnkraften. På Linje 2: s valsedel, som var den som samlade flest röster, stod det att läsa:
 
”För att bland annat minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift, färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift.”
 
Linje 2 stöddes av Folkpartiet och Socialdemokraterna. Till saken hör också att Linje 1, som fick stöd av Moderaterna, hade exakt samma formulering på sin valsedel. Linje 1 och 2 fick sammanlagt 58 procent av rösterna. Linje 3 ville avveckla kärnkraften ännu snabbare, men slutsatsen blir ändå att alla var rörande överens om att kärnkraften skulle bli en parentes.
 
Det här var kulmen på en tio år lång dragkamp om kärnkraften. Det hade börjat med beslutet 1971 om kärnkraftens utbyggnad. S och M ville ha 13 reaktorer. FP tyckte att det fick räcka med de 11 som det dittills beslutade programmet omfattade. C och VPK ville sätta stopp efter de som redan var i drift.
 
Så kom den så kallade oljekrisen. De oljeproducerande arabstaterna vred om kranarna efter nederlaget i oktoberkriget 1973 mot Israel. Följden blev ransonering av både el och olja. I debatten som skulle prägla resten av decenniet, framställdes kärnkraftens utbyggnad som när nog livsviktig för att vi inte skulle behöva frysa i mörker.
 
Sedan dess har mycket vatten runnit genom kraftverkens turbiner. Mycket av det som då förutspåddes kom på skam. Det mesta, faktiskt. Inte minst så överskattades det grovt hur mycket energi som ansågs behövas för att upprätthålla svensk ekonomi.
 
Mönstret känns synnerligen bekant när man tar del av dagens debatt om energiförsörjningen. Då som nu hotas det med undergång om inte kärnkraften får drivas vidare och helst byggas ut. Då var det strypt oljetillförsel, som hade resulterat i att oljepriset blev mer än tio gånger dyrare, nu är det rysk gas som inte bara används som politiskt vapen utan också rusat uppåt i pris. Det finns bara en sak att göra, enligt de (radio)aktiva debattörerna.
 
Deras föregångare sa ungefär samma sak 1980. Fick man bara som man ville skulle omställningen till nya energikällor säkerställas. Det talades vitt och brett om att de nya energikällorna kanske var miljövänliga men inte pålitliga än så länge. Kärnkraften var, däremot, stabil och säker.
 
Inget av detta visade sig vara riktigt. Två ord räcker: Tjernobyl och Fukushima. Så då blir frågan: om de radioaktiva haft fel hela tiden, varför ska man tro på dem nu?

Mobil artros?

Av , , Bli först att kommentera 1
Ärende till apoteket. Väl där blir det att vänta på min tur. Ser mig omkring. Min blick faller på en broschyr. ”Bota artros i mobilen”.
 
Nu blev jag sannerligen förvånad. Att såväl datorer som mobiler och andra ”smarta” apparater kan drabbas av virus (kanske covid?), kände jag till. Men artros! Kollar för säkerhets skull min egen lilla maskin. En flisa har slagits loss ur höljet när den vid ett tillfälle åkte i golvet, men den tycks ändå vara OK. Vilken lättnad!

Polarisering

Av , , Bli först att kommentera 1
Energiframställning diskuteras. En av deltagarna luftar sin oro:
”Hur ska det gå med dessa anläggningar? Vem vet vilka olyckor de kan medföra? Folk är oroliga, och det sägs att det finns utsläpp av farliga ämnen och att delar av komponenterna inte går att återanvända utan måste deponeras. Och rätt vad det är, stannar de och då blir det ingen el”.
 
En annan av deltagarna instämmer: ”Jag håller med. De där vindsnurrorna kan vi inte ha.”
 
Den första talaren ser förvånad ut: ”Vindsnurror? Jag talar om kärnkraft!”
 
Som synes kan de invändningar som man har mot det ena också mycket väl passa in på det andra. För det finns ingen energikälla som saknar negativa effekter.
 
Mot den bakgrunden framstår debatten om elförsörjningen som extremt polariserad och inte så litet enkelspårig. För att inte säga enfaldig.
 
Det senaste utspelet från det som numera tydligen är det borgerliga blocket, M, KD, SD och L, utgör ingen undantag. Man har numera helt snöat in på kärnkraften. Något annat står inte till buds, tydligen.
 
I så fall ligger vi riktigt dåligt till. Något intresse bland de aktörer som finns att satsa på några reaktorer, stora eller små, finns inte.
 
Det är inte utan att man blir förundrad över det här. Varifrån kommer det här envisa talet om något som är fullkomligt orealistiskt? Alldeles oavsett vad man tycker om kärnkraften är det ju tydligt nog att det inte kommer att bli någon ny sådan. Kristersson hävdade i anslutning till utspelet att det inte är aktuellt med någon uppgörelse över blockgränsen. Är det någon som tror att någon seriös investerare är intresserad av att lägga pengar på ett projekt med sådana uppenbara politiska risker?
 
För en liberal är just Liberalernas förfall när det energi – och miljöfrågorna det som ter sig mest tragiskt. Sabuni påminner alltför mycket om den där töntiga tjejen från landet som gör allt för att smila in sig hos det tuffa gänget i klassen. Men det går dåligt. Väl att märka har såväl Kristersson som Busch och Åkesson uttalat tvivel på Sabunis position i det egna partiet.
 
Liberaler har av hävd alltid grundat sina slutsatser på fakta. Men när det gäller det här området, liksom tyvärr även på en del andra, har man övergett den grunden. Och då inställer sig frågan vad man då ska ha partiet till.

Kommunistiska traditioner

Av , , Bli först att kommentera 2
Kommunisterna inleder sin kongress idag. Tydligen är det litet gny i partiet om Nato. Det sägs inget om det i förslaget till valplattform. Det borde det göra, tycker en del kommunister av mer traditionellt snitt.
 
Nato är inte det enda som V med föregångare motsatt sig att Sverige skulle vara med i. Det gällde Europarådet, EES, Efta och EG/EU. Man ville inte ens att Sverige skulle vara med i Nordiska Rådet. Det enda som man godtog var FN. Detta eftersom Stalin gav order om detta.
 
Så detta med Nato innebär egentligen inget annat än att V fullföljer en gammal och dålig tradition.

Vår stora tur

Av , , Bli först att kommentera 1
Så kom då beskedet att restriktionerna tas bort. På tiden, tycker en del. Andra är mer betänksamma.
 
Oavsett vilket vill jag hävda att vi, och då menar jag inte Sverige utan mänskligheten, har haft tur. Inte ens när det var som värst kom covid – 19 ens i närheten av de farsoter som drabbat människan genom historien. Och nu har det hela utvecklats mot mildare former av viruset. Också precis som det vanligen sett ut genom historien. I det fallet var spanska sjukan ett undantag.
 
Inte desto mindre, det finns alla skäl att ta lärdom av det som har hänt. För nästa gång, och det kommer att ske, har vi kanske inte samma tur.