Läser i dag att det finns tankar inom Region Västerbotten att göra en studieresa till Hongkong. Det finns dock inget förslag än, men det hindrar (givetvis) inte att reaktionerna redan har varit starka. Inte helt överraskande är de allra flesta som yttrat sig emot sådana tankar.

Exakt vad den här resan skulle ge, går knappast att bedöma innan det finns något program eller någon redovisad kostnad. Men generellt sett, är resor inget man bör fördöma på förhand. Tvärtom borde det väl ses som något positivt att politiker och tjänstemän på det sättet ser till att lyfta blicken och skapa nya kontakter i omvärlden.

Mina egna erfarenheter av sådant är begränsade, för att uttrycka det milt. Senast var det en resa till Lycksele i egenskap av ledamot i Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Men så mycket har jag fått erfara genom åren, att resor så gott som alltid ger någonting som man kan ha nytta av.

Sverige är en litet land, starkt beroende av omvärlden för att vi ska kunna vidmakthålla och helst utveckla både välstånd och välfärd. Rörlighet för allt från varor till människor spelar här en viktig roll.

Vidare spelar kontakter med omvärlden också en stor roll för att minska misstro och fördomar. Något som i sin tur är en del av att upprätthålla freden. Både här och på andra håll.

Den 31 januari 1308 var det inte så fredligt här. Den sittande kungen, Sverker, besegrades i slaget vid Lena av Erik Knutsson, som därmed intog tronen. Att byta regering var inte nödvändigtvis lättare eller smidigare förr.

Partiledardebatt i ett nytt politiskt landskap. Verkar som om en del fortfarande är litet vilsna, medan andra tvärsäkert lovar att de minsann vet vad de alltid har vetat, etc, etc.

Det mesta var likväl förutsägbart, men en liten detalj stack ut. I ett replikskifte med Löfven tjatade EBT om äldreomsorgen, trots att Riksdagen knappast har det direkta ansvaret för den saken.

Det som var anmärkningsvärt var att KD – ledaren dömde ut de kommunala kollegorna som varande helt oförmögna att prioritera äldreomsorgen utan istället ägnar sig åt diverse skrytbyggen. För att få ordning på det, krävs tydligen riktade statsbidrag.

Exempel på kommunalt slöseri, saknas inte. Men det är ändå märkligt att EBT hänvisar till de egna kommunala erfarenheterna och tydligen skulle vilja att hon och andra kommunpolitiker helst skulle bakbindas då man tydligen inte klarar av det man är satt att sköta. Hon dömer ju då ut sig själv.

Men, men. Det kanske beror på den vilsenhet som präglade en del av debatten. Några som också fick erfara en ny verklighet var danskarna den 30 januari 1658, då svenskarna marscherade över Stora Bält och på så sätt kom att erövra hela det tidigare Östdanmark.

Det skulle dröja innan det stod klart att maktbalansen i Norden hade ändrats i grunden. Återstår att se hur lång tid det tar innan det nya politiska landskapet sätter sig i dagens Riksdag.

Dagen efter maratondebatten i kommunfullmäktige här i Umeå om att ta bort valfriheten i hemtjänsten. S och V vill istället att tjänsten ifråga ska upphandlas. Motiveringen var att det ska vara ”jämställt”.

Nu blev det ju inget av med den saken. Det fanns ingen majoritet i fullmäktige för detta. Tur var väl det, men det är en del saker som fortfarande förbryllar när det gäller själva argumentationen.

De privata företagen har ökat sin andel av hemtjänstkakan till över 50 procent under senare år. Det oroar givetvis den traditionella vänstern som helst ser att allt sådant sker i kommunal regi. Därför hittar man på olika skäl till varför detta är ett problem som att alla utförare inte är verksamma överallt och att kommunen ändå har det yttersta ansvaret.

Då inställer sig frågan: hur ska då dessa ting ordnas med upphandling? Om det verkligen sker en upphandling på rättvisa villkor, hur vet man då att kommunens egen verksamhet vinner några uppdrag alls? Det kan man ju omöjligen veta.

Vad det handlar om är givetvis att man försöka begränsa och helst minska de privata företagens möjligheter att göra sig gällande. Något som ter sig fåfängt om man utgår ifrån att verkligen sköter processen på ett rättvist sätt. Alltså kan man misstänka att det hela kommer att riggas till den egna verksamhetens fördel.

Tiden borde vara förbi då offentligt drivna verksamheter alltid ansågs överlägsna allt vad privata alternativ hette. På samma sätt som när tyskarna den 29 januari 1916 bombade Paris från zeppelinare. Både tekniken och föreställningen om att segern i kriget var given, visade sig vara överspelade.

Så var det måndag igen. Märkte i morse att det flaggades. Små vimplar på bussarna. Väl hemma såg jag varför. Det var inte min gamle kompis från åren i ungdomsförbundet Staffan Herrströms födelsedag som firades, utan kungens namnsdag. Så då återstår väl bara att säga grattis Staffan, och leve republiken!

Det gäller att ha sinne för det viktiga här i tillvaron. Det märkte jag under helgen då det sista av julens olika attribut skulle städas undan. Den ordning, eller snarare ordning, som sakerna befinner sig i, gör att det som tidigare rymdes i lådorna nu inte riktigt vill hamna på plats. Ibland funderar jag på om en del prylar på något mystiskt vis förökar sig genom delning när man inte är uppmärksam på dem.

Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz. Det har blivit förintelsens minnesdag. Det finns alla skäl att hålla den hågkomsten vid liv i ett läge när det finns tendenser till att både förneka eller förringa det som hände.

Att förneka att det som hände judar, romer och andra som nazisterna fann misshagliga, är så absurt, så det behöver man inte slösa så mycket tid på. Då är det faktiskt på sätt och vis värre att förringa det som hände. Som när ordföranden i Tysklands motsvarighet till Åkessons gäng, säger att det ju bara var en ”flugskit” i Tysklands stolta 1000 – åriga historia.

Den lilla lorten smetade ner hela Tyskland med smuts så det stinker än i dag. Dessutom är historieskrivningen åt skogen. Den ”stolta” historien rymmer ett stort antal synder som tyskarna knappast kan vara stolta över.

Ben Gurion sa om förintelsen: ”Förlåt, men glöm aldrig”.. Glömma ska vi inte göra, men man bör inte heller förlåta obotfärdiga typer som inte vill erkänna vad som faktiskt har inträffat.

I dag, den 26 januari 1912 bildades Svenska pansarbåtsföreningen för att skramla ihop till en pansarbåt. Detta var givetvis riktat mot den dåvarande regeringen Staaff som, enligt höger, var alltför njugg mot försvaret.

Båten byggdes så småningom, men visade sig obsolet innan den ens sjösattes. Så går det ibland när en del envisas med att stirra på det förflutna istället för det som komma skall.

Så kom valresultatet vi med största spänning väntat på. Jag menar givetvis Liberalernas provval inför valet till EU – parlamentet i maj. Med hela 20 röster kom jag på plats 104 (applåder). Med tanke på den i stort sett obefintliga kampanj jag fört inför provvalet, var det inte så dåligt.

Vad ska jag då lyfta för frågor i den personvalskampanj jag utgår ifrån ska bära hela vägen till Strasbourg och Bryssel? Ja, förutom rena självklarheter som att sluta upp med jordbrukssubventioner omfattande över hälften av EU: s budget, införandet av en europeisk försvarsstyrka och se till att länder som Polen och Ungern antingen lever upp till de krav på demokrati som medlemskapet faktiskt kräver eller också slängas ut, tycker jag att det måste till åtgärder för att förankra vad EU faktiskt betyder för oss.

Jag kommer att uppmana till ökad konsumtion av brysselkål och att månads/veckopeng till det uppväxande släktet alltid räknas om till euro, så att de vänjer sig.

Skämt åsido. De frågor som EU handlar om är i grunden två: freden och miljön. Allt annat är egentligen sekundärt.

Den 25 januari 1404 belägrade Kalmarunionens styrkor Visby, som då tillhörde Tyska orden, en utlöpare av alla de korståg som korsat Europa och Mellanöstern alltsedan 1099. Kalmarunionen var ett försök att samla Norden i ett rike och få slut på de ständiga krigen. Det gick ju i förlängningen inte riktigt som det var tänkt, men grundtanken var det förstås inget fel på. Ingen union är perfekt, så inte heller EU. Men det är nu ändå så att det är det enda som står till buds detta år 2019.

Ibland slås man av att saker som sker visar sig ha oförutsedda verkningar efter en tid, även om det just då inte verkade så. Ett exempel på det är att de många skottlossningar som vi – tyvärr – har fått uppleva på senare år, senast i natt här i Umeå, har sin bakgrund i ett kraftigt inflöde av vapen. Något som kan sägas ha börjat med krigen på 90 – talet i det som tidigare hette Jugoslavien.

Balkan är inte för inte det som kallats Europas oroliga hörn så långt som över hundra år tillbaka. Området var späckat med vapen som en följd av ledare som Tito var angelägen om att hålla garden uppe. Och i Albanien var landet översållat med bunkrar till följd av Hoxhas paranoida föreställningar och behovet av att få folk att tro på hot utifrån så att de inte ställde till med uppror.

När allt föll samman, kom mängder med vapen i omlopp och en hel del letade sig också hit. Långt om länge har man från politiskt håll reagerat och skärpt vapenlagarna. Nu gäller det också att se till att tillämpa dem.

Också tyskarna fick den 24 januari 1915 erfara en händelse som visade sig ha svåra följder. Britterna segrade i sjöslaget vid Doggers bankar. Detta och andra tillkortakommanden till sjöss, medförde i förlängningen att Tysklands handel till sjöss stoppades. Tre år senare plågade nöden och hungern tyskarna och i november var det bara att ge upp.

Det har noterats att löftet om att ha Europas lägsta arbetslöshet, inte fanns med i Löfvens regeringsförklaring. Detta till skillnad från hur det har sett ut sedan 2014. Ylva Johansson skyller på att det som gäller i dag är M/KD – budgeten, förvisso ett hafsverk, men som likväl bara har varit i kraft några dagar.

I själva verket har vi glidit längre och längre från det målet under flera års tid. Det är för övrigt märkligt med arbetslösheten. Så snart som S återinträder i regeringsställning, upphör den mer eller mindre att vara ett problem. Så var det 1982 och så var det 1994. För att nu ta några exempel.

Detta står i bjärt kontrast till de domedagsscenarion som målades upp av S när partiet varit i opposition. Då var massarbetslösheten nära, och det skulle sättas in alla klutar, eller vad det nu var. Kulmen kan sägas ha nåtts i och med den så kallade ”värnskatten” efter 1994 års val.

Ordet för tankarna till hotande krig, vilket ju också ursprungligen var betydelsen, men nu var det alltså frågan om en skatt över en viss inkomstnivå, i praktiken en skatt på utbildning, som skulle frälsa oss undan den hemska arbetslösheten.

Det var inget annat än fake news, och att skatten nu försvinner kan ses som en välbehövlig återställare av de grunder som skattereformen i början av 90 – talet vilade på.

L och C har omedelbart reagerat på Johanssons bortförklaring och det är bra. Men nu gäller det att se upp så att det inte kommer annat liknande framöver där S – återigen – vill göra gällande att arbetslösheten skulle vara någon annans fel.

Så har då regeringsförklaringen presenterats. Inte mycket var överraskande.Men en sak fick mig att fundera. Tydligen ska all prospektering efter olja, gas och kol förbjudas. Jag trodde inte att det förekom alls här, det är väl bäst att vara säker. Kanske är tanken att Wallström ska hasta iväg från UD med slöjan i bagaget och åka till Saudi-Arabien och tillhålla shejkerna att omedelbart sluta med sin fördärvliga verksamhet.

Försvaret ska stärkas, har vi dock fått veta. Bra, för man vet ju aldrig. Den 21 januari 1556 inledde ryssarna ett anfall med det då svenska Viborg. Vem vet vad de har i tankarna just nu?