Fredagstankar
Nya tider
Sluta att huka
Paradoxal pessimism
Repris?
Gäst hos verkligheten
” Skyddsmask på!”
Kaptenens order ekade genom skogen. På med masken, alltså en sådan som felaktigt brukar benämnas gasmask, och sedan skulle huvan på saneringsdräkten dras på. Det var inte lätt med gummihandskar, men till sist verkade det hela ha kommit på plats. Så in i det tårgasfyllda tältet för att testa om det hade lyckats.
Sekunden senare var jag ute ur tältet igen, efter att ha dragit i mig tårgasen. Det tog sin tid innan man lärde sig att använda utrustningen. Ta ett djupt andetag ute i det fria och börja så om igen. Minsta lilla glipa, och så var det hela omintetgjort.
Det här hände alltså under min, numera, avlägsna värnplikt som tillbringades på arméns skyddsskola, där vi sysslade med skydd mot stridsgaser och andra otäckheter.
Det var alltså på den tiden vi hade ett försvar. Detta innan inte minst moderaterna såg till att lägga ner det utan att få till något som skulle kunna ersätta det invasionsförsvar vi hade på den tiden, alltså mitten av 70 – talet. Reinfeldts förvarsminister och partikompis Tolgfors, bar inte sitt öknamn ”tomhylsan” förgäves. Han var för övrigt i gott (?) sällskap. Finansministern Anders Borg kallade försvaret ett ”särintresse”.
Erinrar mig detta när jag i dag läser att högerledaren Kristersson och hans tilltänkta finansminister Svantesson ondgör sig över regeringen coronastrageti. Det hade minsann varit annorlunda om högern fått bestämma. Både med smittspårning och testning, och inte minst med att rädda jobben,
Tro det?
Högern fick faktiskt bestämma, ett litet tag. De fick igenom sin budget eftersom Åkessons gäng frångick all praxis och röstade för M – KD – budgeten istället för att lägga ner sina röster. Det fick till följd bland annat att Arbetsförmedlingen i stort sett vingklipptes. Något vi ser följderna av nu.
Det andra då? Kristersson satt själv på socialdepartementet ett antal år utan att det någonsin hördes något från det hållet om att ändra myndighetsstrukturen åt det håll man nu säger sig vilja göra, alltså till en extremt centralstyrd modell.
Det kan vara frestande att ta till storsläggan i sådana här lägen. Men då blir det ofta nog som så att man hamnar ganska så långt från verkligheten.
Senaste kommentarerna