Mats Nilsson, L

Sjöstedts fel

Av , , Bli först att kommentera 0
Min gamle trätobroder Sjöstedt sjunger just nu på sista versen som kommunisternas ledare. Snart ska han ge sig iväg till ett av hans partis verkliga favoritländer, Vietnam. Får se hur han uppskattar att vistas i ett land som styrs av ”arbetare och bönder”, som det brukar heta i den enklare kommunistretoriken.
Så här innan avresan passar han på att kaxigt anmärka att Liberalerna kanske inte är så angelägna om nyval med ett väljarstöd motsvarande alkoholhalten i folköl.
Kaxigt, var det. Särskilt med tanke på att han själv och hans parti har haft och har fel i stort sett i alla politiska frågor. Inte minst när det gäller EU. Ett samarbete som Sjöstedt själv gjorde karriär på att vara emot men vars följder, i form av stigande tillväxt och därmed skatteintäkter, kommunisterna mer än gärna profiterar på.
När EU – debatten var som hetast inför folkomröstningen 1994 och åren närmast därefter, möttes vi i några debatter. Jag stack vid ett sådant tillfälle ut hakan och förutspådde att det inom några år skulle finnas en stabil majoritet för ett medlemskap. Sjöstedt delade inte den bedömningen. Han trodde rentav av Sverige skulle lämna samarbetet sedan nejpartierna gått så bra i valet till EU – parlamentet.
Nå, Sjöstedt. Vem av oss fick rätt?
Jag ska nu sticka ut hakan igen och ha fräckheten att förutspå att liberala partier kommer att finnas och blomstra långt efter det att socialistiska sekter av den sort som Sjöstedt tillhör förpassats till historien glömska. Även om de just nu har ett väljarstöd motsvarande starköl. Att tillämpa marxism av Lenins tappning för att möta de utmaningar som finns ter sig ungefär lika begåvat som att förespråka gåspennor i datorernas tidevarv.
Nu lämnar han alltså Sverige. Han må vara en hygglig prick privat, men jag kommer då inte att sakna honom. Inte heller skulle jag sakna de unghögertyper som just i dag i en debattartikel orerar om emigrera från ett, som de hävdar, alltmer våldsamt samhälle.
Ja, stick ni bara. Skönt att slippa er!
Bli först att kommentera

Inga fribrev

Av , , Bli först att kommentera 0
Den 29 oktober 1854 grundades Röda korset. Symbolen ser ut som den gör därför att grundaren och schweizaren Henri Dunant helt enkelt vände på färgerna på sitt eget hemlands flagga.
 
Ser jag positivt på organisationens logga? Ja, med tanke på vad organisationen står för, visst så. Men känner jag någon respekt för symbolens kristna ursprung? Då blir svaret nej. Eftersom jag betraktar allt vad religion heter som vidskepelse kan jag visserligen respektera individens övertygelse på området, men inte på föreställningen om en gudomlig makt.
 
I spåren av de nyligen inträffade terrordåden i Frankrike blossar det nu upp oroligheter där en del fundamentalister kräver att just deras egen tro och övertygelse ska ha något slags fribrev från kritik och satir.
 
Det ska de givetvis inte få. Lika litet som andra religioner eller övertygelser ska få det.
Bli först att kommentera

Vad händer?

Av , , Bli först att kommentera 0

Nyligen kunde man läsa en artikel av Hans Bergström, som en gång i tiden var en av Per Ahlmarks och Ola Ullstens närmaste medarbetare när det begav sig med Fälldin och allt som hände då under åren 1976 – 82. Artikeln går i korthet ut på att L måste peka på Kristersson som statsminister inför valet 2022. Annars blir det sorti ur Riksdagen.

Kanske är det hans bild av hur det var på den tiden som spökar när han här pläderar för att partiet måste underordna sig högern. Då, 1976, gällde det, snart sagt till varje pris, att välta Palme och S ur sadeln. Efter 44 år var det helt enkelt absolut nödvändigt med ett maktskifte.

Det var givetvis en riktig slutsats. Och det lyckades också. Men det fanns, trots allt, ett pris. Liberalerna utgjorde inte längre en egen politisk kraft fullt ut. Man sågs nu som en del av ett trepartiblock med M och C (KD tillkom senare). Och det var först C och sedan M som skulle spela den första fiolen.

Och vart ledde det till i förlängningen? Bergström skriver att vi i dag är i det läget att det enda vi kan hoppas på är att få stödröster av de moderater som alltså lutar åt det liberala hållet.

Låt oss anta att det stämmer. Åtminstone som det nu ser ut. Vad skulle hända då 2022?

L skulle alltså, med nöd och näppe, kravla sig över spärren. Sedan stödjer man då alltså Kristersson i valet till statsminister. Om mandaten räcker, bildar då M och KD regering med L och Åkessons gäng som stödpartier i Riksdagen. L skulle då få ungefär samma roll som man har i dag i förhållande till regeringen.

I realiteten blir det då som så att regeringsskutan rattas av Kristersson med Usch som kuttersmycke samtidigt som Åkesson sitter nere i skutans inre och rör ihop sin svartbruna sörja. Och Liberalerna då? Jo, de får åka med på släp som en liten jolle utan att på något sätt kunna avgöra vare sig fartygets kurs eller mål.

Om det verkligen skulle bli så, vad finns det då kvar av liberalism?

 

Bli först att kommentera

Bortförklaringar

Av , , Bli först att kommentera 1
Den 27 oktober 1981 gick den ryska ubåten, som skulle bli känd som ”Whiskey on the rocks”, på grund utanför Karlskrona. Ett antal (bort)förklaringar kom från sovjetiskt håll, med felanavigering och annat likande. Få, om ens någon, trodde på försöken att blanda bort korten.
 
Konstigt, varför tänker jag på Trumps hantering av coronaepidemin när jag ser tillbaka på detta?
Bli först att kommentera

Nordiskt

Av , , Bli först att kommentera 1
Viruset fortsätter att härja. Inte minst i våra nordiska grannländer. Här slår man gigantiska slag i luften med fortsatta nedstängningar. Det som av somliga, som Kristersson, Busch och Åkesson, tidigare beskrevs som något vi också borde göra.
 
Den kritiken har tystnat. Det visade sig att högergänget ifråga hade precis lika dåligt omdöme när det gällde detta som i åtskilliga andra frågor.
 
Det sorgliga i sammanhanget är dock inte just det som det faktum att den öppenhet och de kontakter vi vant oss vid inom Morden nu har fått sig en rejäl knäck. Den skadan kan ta lång tid att reparera.
 
Den 26 oktober 1905 ingicks konventionen i Karlstad mellan Sverige och Norge. Därmed upplöstes unionen. Oscar den II var numera ”bara” kung över Sverige. Han fick ändra sitt valspråk från ”Brödrafolkens väl”, till ”Sveriges väl”. Något som syns på de mynt från 1906 och 1907 som fortfarande finns i min och min brors myntsamling.
 
Det var säkert inte så kul för honom, men något krig mellan länderna blev det åtminstone inte. Man kom fram till att det var bäst att lösa sina angelägenheter fredligt och tillsammans. Det vore kanske inte fel om man försökte göra samma sak i dag.
Bli först att kommentera

Förändringar

Av , , Bli först att kommentera 0
Den 25 oktober 1854 gick den brittiska lätta brigaden under i slaget vid Balaklava under Krimkriget. Tiden och teknikutvecklingen hade gjort kavalleriattacker mer eller mindre omöjliga.
Historien visar upp ett otal exempel på hur talesättet, ”segraren blir dum av krig” , besannats. Att använda samma taktik och strategi när förutsättningarna har ändrats, brukar sällan leda till framgång.
konstigt, varför tänker jag på Trump när jag konstaterar detta?
Bli först att kommentera

Sovjetiska ränder

Av , , Bli först att kommentera 1
I dag tutar Putin ut att han minsann räddade livet på Navalnij när han gav tillstånd till att denne fördes utomlands för att få vård sedan han förgiftats.
 
Jojo. Det är inte bara Trump som kör med fake news. Putins påstående att han räddade oppositionsledaren ter sig ungefär som oim domare skulle säga att han räddade livet på någon genom att första döma personen i fråga till döden och därefter ändra sig.
 
Den 23 oktober 1956 bröt uppror ut i Ungern mot den kommunistiska förtrycket. Det pågick i flera veckor och kostade många människor livet. Sedan hette det att Sovjetunionen hade ingripit för att förhindra att fascisterna kom tillbaka.
 
Det var sovjetregimens kollaps som Putin har hävdat var en ”geopolitisk katastrof”. Ränderna går aldrig ur.
Bli först att kommentera

Förtroende

Av , , Bli först att kommentera 0
Läser en undersökning som visar att medborgarnas förtroende för såväl regering och riksdag som de ”gamla” medierna ökade kraftigt under coronakrisen. Det är alltså sant som det sägs, att det inte finns något ont som inte för något gott med sig.
 
En grupp skiljer dock ut sig, och det är Åkessons gäng. Varken deras politiker eller väljare tror på något som de säkert ser som ”etablissemanget”.
 
Hur det går när sådana som Åkesson får makten framgår med all önskvärd tydlighet i kampanjen inför valet den 3 november i USA. Trump tutar i dag ut att han leder stort och att alla opinionsmätningar som publiceras, och som visar på motsatsen, bara är ”fake news”.
 
Kan man tänka sig någon mer lögnaktig eller destruktiv person på den post han nu innehar? Det finns kanske värre, men jag har då svårt att föreställa mig det.
 
Den 22 oktober 1962 införde Kennedy flottblockaden som skulle hindra ryska fartyg att nå Kuba. Världen höll andan. Skulle det bli ett kärnvapenkrig?
 
Som väl var, blev det inte så. Men tänk nu tanke att det varit någon som Trump som varit president. Eller att det skulle varit Åkesson som suttit och hanterat Coronaepidemin. Inga angenäma tankar.
Bli först att kommentera

Ett imperiums fall

Av , , Bli först att kommentera 0
Den 21 oktober 1805 segrade Nelson över Napoleons flotta i slaget om Trafalgar. Det brittiska imperiet var på väg in sin guldålder, förlusten av det som blivit USA till trots.
 
Men det var då det. Så här 215 år senare kommer Boris Johnson sannolikt att gå till historien som den som sjabblade bort det sista av det.
Bli först att kommentera

Ingen sultan

Av , , Bli först att kommentera 1
Den 20 oktober 1827 besegrade franska, brittiska och ryska flottstyrkor en turkisk – egyptisk flotta. Slaget var en del av det grekiska frihetskriget från det ottomanska väldet. Britter och fransmän deltog då de var oroade över en rysk expansion söderut. De backade upp grekerna, men ville samtidigt binda upp ryssarna i ett avtal så att de inte gick för långt på det krympande ottomanska väldets bekostnad.
Slaget kom att bli det sista som utkämpades mellan flottor av segelfartyg. Resultatet blev att grekerna gjorde sig fria och alla öar med grekisk befolkning nära den turkiska kusten kom att tillhöra den nya staten.
Där står vi nu och kan iaktta hur turkarna under Erdogan försöker omintetgöra det som hände då. Men Erdogan är ingen sultan.
Bli först att kommentera