Mats Nilsson, L

Minnesdag

Av , , Bli först att kommentera 0
Minnesdagen för förintelsens offer. Den 27 januari 1945 nådde sovjetiska trupper fram till koncentrationslägret Auschwitz. Ryssarna var ju knappast några humanitära föredömen, men tydligen slog det de här fick se även rekordet för deras del.
 
Idag står det också en massa ryska soldater vid en gräns i östra Europa. Den här gången inte som befriare utan som ett hot mot ett demokratiskt land. Mycket talar för att Putin inte är ute efter krig men av att på något sätt ändå återskapa åtminstone något av det läge som etablerades efter krigsslutet 1945.
 
Det kommer förstås inte att lyckas. Man kan konstatera att såväl han och figurer som Hitler och Stalin på sin tid har missförstått en grundläggande sak när det gäller mänsklighetens historia, nämligen dynamiken.
 
Genom historien är det många som har velat etablera det slutgiltiga och därmed statiska samhälle där allt egentligen ska vara oförändrat. eller åtminstone förändras så litet som möjligt.
 
Så har det dock aldrig varit och så kan det inte heller vara. Mänsklighetens historia är en provkarta på motsatsen till det statiska.
 
Kanske var det just av det skälet som Hitler och hans vidriga gäng utsåg just judar och romer till huvudfiender. Folk vars historia präglas av uppbrott och vandringar över jorden. Antingen av fri vilja, men ofta nog till följd av repression och förföljelse. I vilket fall som helst en styggelse i nazisternas ögon där idealet var ett oföränderligt rike fyllt av blonda och blåögda som för alltid skulle knäfalla inför ledaren med stort L.

Politisk schizofreni

Av , , Bli först att kommentera 2
De ekonomiska effekterna av pandemin, plus några andra faktorer, börjar bli synliga på allvar. Lägg därtill oron för vad ryssarna under tsar Putin kan tänkas hitta på, och resultatet blir det vi ser nu.
 
I Sverige tycks debatten mest handla om hur i stort sett alla ska kompenseras för följder som endast i några fall kan sägas ha att göra med beslut som har fattats här. Senast i raden är väl när C kräver att priserna på drivmedel ska sänkas.
 
Ett sätt att slippa en del av detta skulle vara att vi införde euron som valuta. Då skulle vi åtminstone slippa att bli fattigare varje gång som det bränner till i ekonomin och kronans position som skräpvaluta understryks. Så då står väl C i första ledet för en sådan åtgärd?
 
Nejvisst, nej. Partiet motsatte sig ju den saken i folkomröstningen 2003. Och C har dessutom varit pådrivande för att kräva mer av inblandning av biobränsle och inte heller motsatt sig den skattemodell som tillämpas på området.
 
Centern protesterar, med andra ord, mot följderna av den politik de själva stått bakom och drivit igenom.
 
Vad kallar man det? Politisk schizofreni kanske?

Krig och pandemi

Av , , Bli först att kommentera 2
Reaktionerna på såväl pandemin som den nu alltmer spända situationen vid Ukrainas gräns präglas i mitt tycke av något som bäst kan beskrivas som yrvakenhet. Det är som om man fortfarande inte riktigt är på det klara med det som skett och sker.
 
I mycket tror jag att det beror på att man helt enkelt har glömt tidigare erfarenheter. Sådana saker som pandemier och storkrig är ansågs höra det förflutna till. Men virus har haft miljoner år på sig att överlista oss och har gjort så sedan forntiden och kommer att göra det också i framtiden. Vad det handlar om är hur det hela ska hanteras.
 
Men storkrig då? Vem vill ha det? Svaret är förstås att ingen vill det. Men som det ser ut nu påminner det mycket om situationen i början av 1900- talet. Ingen ville ha krig då, men ändå fick man det. Inte för att det skulle varit oundvikligt men därför att ett skeende utlöste ett annat och olika länder agerade efter vad man så motståndarna göra och snart var det hela igång.
 
Den 24 januari 1915 besegrade den brittiska flottan den tyska i sjöslaget vid Doggers bank. Egentligen avgjordes krigets utgångredan då, men det skulle ändå ta nästan fyra år till innan det stod klart för tyskarna.

Skyldiga och oskyldiga

Av , , Bli först att kommentera 4
Det är idag precis 80 år sedan ett slags kulmen nåddes för ett av världshistoriens värsta brott mot mänskligheten. Den 20 januari 1942 inleddes den beryktade konferensen i Wannsee för att diskutera och besluta om ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan”.
 
Hur den såg ut, vet vi nu. Och vi vet också hur den civiliserade världen fyra år senare löste problemet med nazismens toppar i och med rättegångarna i Nürnberg. Skillnaden var förstås att det i det senare fallet handlade om att skipa rättvisa mot synnerligen skyldiga personer.

En politisk energikälla

Av , , Bli först att kommentera 1
I början av 90 – talet satt jag som ersättare i Umeå energis styrelse. Vid ett sammanträde fick vi en dragning om att det nu stod fritt för den enskilde att sluta avtal med vilken leverantör av el denne fann för gott. Marknaden hade avreglerats. Som boende i Umeå var man inte längre hänvisad till Umeå energi.
 
En av sossarnas ledamöter verkade nästan förskräckt. Hur skulle det gå med den demokratiska kontrollen? Och hur skulle en elproducent någonstans på annat håll kunna leverera ström hit?
 
Det var inte utan att man log litet i mjugg. Minns att Bosse Hellberg, som satt som ordinarie ledamot för vårt parti, menade att det var ett missförstånd att tro att man skickade elektroner från ett ställe till ett annat på det sättet. Det handlade helt enkelt om att producenten förband sig att upprätthålla en viss spänning på nätet.
Och kontrollen då? Ja, den hade man helt enkelt överlåtit åt marknaden att sköta.
 
Erinrar mig detta när jag studerar debatten om energiförsörjning och elpriser som den ser ut just nu. Missförstånden är många. Likadant är det med försöken att göra politiska poänger på dessa.
 
Det mest framträdande exemplet är det nygamla svärmandet för kärnkraft. Som ett eko från debatten på 70 – talet hotas det från en del håll i smått hysteriska ordalag om vilka hemskheter som kommer att följa om inte de gamla radioaktiva lådor som just nu är i bruk ersätts av nya.
 
På den tiden handlade det om att vi riskerade att hamna i händerna på de otrevliga arabiska regimer som ju satt på oljereserverna och att vi skulle kunna sluta frysandes i mörker om inte kärnkraften fick byggas ut enligt plan.
 
Idag handlar det mer om vad de fossila bränslena för med sig i form av utsläpp som leder till klimatförändringar. Passande nog negligeras man alla insikter om de värmeutsläpp som kärnkraften ger upphov till. Värme som medför ökad halt av vattenånga. En gas som är många gånger mer betydelsefull som växthusgas än koldioxiden.
 
Mot den bakgrunden finns skäl att ställa frågan varför debatten ser ut som den gör. Det grundläggande skälet torde vara att kärnkraftens karaktär utgör en till synes oemotståndlig lockelse på en del politiker, egentligen oavsett ideologisk övertygelse.
 
Kärnkraft är en alltigenom politisk energikälla. Ingen sådan skulle någonsin ha tagits i bruk utan politiska beslut. Känslan att ha en sådan företeelse att bestämma över, något som märks när det talas om ”planerbar kraft”, är tydligen svår att stå emot.
 
I grunden är det förstås begripligt. Alltsedan vi klev ner ur träden i Afrika och inledde vår erövring av planeten har människan försökt inrätta tillvaron så att den skulle bli så trygg och förutsägbar som möjligt.
 
Men kärnkraften är inte någon bra idé, ens med ett sådant synsätt. Tvärtom handlar det om krafter som inte låter sig kontrolleras alls om man se saken på annat än mycket kort sikt.
 
För vårt eget vidkommande vågar jag hävda att allt tal om att försöka få en renässans för kärnkraft till stånd är ungefär lika fåfängt som att sträva efter att återgå till att enbart använda kontanter vid inköp.

Tankar i flykten

Av , , Bli först att kommentera 0
Nya UFO: n, alltså drönare flyger runt litet varstans. Vem som än styr dem, visar den eller de ett påfallande intresse för olika skyddsobjekt. Inte minst kärnkraftverk. Skulle inte förvåna om det snart är någon som vill hävda att mp ligger bakom detta för att visa hur stora riskerna är med kärnkraft.
 
Återstår att se. Säkert är dock att läget i luftrummet har förändrats på ganska så kort tid. Det finns andra möjligheter idag. På gott och ont.
 
Den 18 januari 1999 flögs det svenska flygvapnets gamla trotjänare, J 35 Draken, för sista gången. När Draken var ett modernt plan hade Sverige faktiskt ett av världens mest kraftfulla flygvapen. Det är i och för sig inte dåligt nu heller, men mot den här sortens inkräktare är det inte särskilt användbart.

Intressant år

Av , , Bli först att kommentera 2
Så här 100 år senare kan vi konstatera att 1922 är ett intressant år i flera avseenden. Det var inte bara det året då kvinnor för första gången någonsin tog plats i Sveriges Riksdag. Det var också det året då man började använda insulin för att behandla diabetes. Vidare tog man sig för att återinplantera bävern i Sverige. Den hade vid den tidpunkten varit utrotad i decennier. Fridlysningen 1879 kom för sent.
 
Finns det ett samband mellan dessa händelser? Ja, på sätt och vis gör det faktiskt det. Och det har att göra med att kunskap på flera sätt ersatt tidigare vanföreställningar.
 
Politiskt hade man ändå nått så pass långt i demokratiskt tänkande att det inte längre gick att motivera varför halva befolkningen skulle utestängas från politiskt inflytande. Vanföreställningar om att kvinnor inte var kapabla att utöva politisk makt hade förpassats till historiens soptipp.
 
Medicinskt hade kliniska prov och studier ersatt tidigare föreställningar om den mänskliga kroppen. Vidskepelser som i vissa fall hade hängt med sedan antiken. Några av dessa hade varit till förfång just för bävern. Bävergäll, som finns några körtlar på bäverns bakkropp, ansågs kunna bota allehanda åkommor och gravida kvinnor som hade besvär rekommenderades att äta bäversvans.
 
Upptäckten av insulinets betydelse betydde inget mindre än en revolution för diabetiker. Inte överraskande fanns det förstås de som motsatte sig behandlingen. Men någon bävergäll ville de, trots allt, inte ha.
 

Värderingar

Av , , Bli först att kommentera 2
Att döma av partiledardebatten idag, finns inget som helst intresse hos de tilltänkta samarbetspartierna för någon regering där Liberalerna finns med. Och det är väl lika bra det. Med tanke på det som förekom i själva debatten, befinner sig högern så långt från liberala värderingar som de kan komma.
 
Den 12 januari 1528 kröntes Gustav Vasa till kung i Uppsala domkyrka. Då hade han i praktiken styrt landet i sju år. Hans styre skulle med tiden innebära en rejäl förändring av det dittills medeltida riket.
 
Riktigt så genomgripande lär det inte bli här efter valet i höst hur det än slutar, men blotta tanken på att Åkessons skulle få något att säga till om utöver det som redan har skett, är det alldeles tillräckligt för att inte vilja se något styre med högerduon med ett tredje hjul under vagnen. Då kommer landet att köra rakt ner i det svartbruna träsket.

Förändring krävs

Av , , Bli först att kommentera 2
Årets och säsongens första skidtur avklarad. Tur att det finns skidspår nu när restriktionerna åter begränsar tillvaron. På Navet ska det bara vara 15 personer i omklädningsrummet, vilket är fler än jag någonsin sett tidigare. Utom när det handlar om skolklasser som är där för simskola.
 
Simskola, ja. Brukar nuförtiden höra mig för när sådant föreligger så att man kan förlägga sina simpass till annan tid. Inte för att jag är rädd för någon smitta. Risken för sådant måste nog anses i stort sett obefintlig under själva simturen. Likaså i duschrum och bastu. I bastun ska det, enligt en nyuppsatt skylt, bara vara två personer samtidigt. Något som ter sig ganska så meningslöst. Luftfuktigheten är, som bekant, hög i sådana miljöer. Så smittan lär knappast ha några stora chanser där.
 
Nej, besväret med simskolan är ett annat. Det är och förblir en gåta varför simskolan nödvändigtvis måste hållas i den del av bassängen som brukar upplåtas för motionssimning. Det finns knappast några skäl till att den inte kan hållas på den grundare kortbanedelen. Det blir till att fortsätta att ligga på för en förändring i det avseendet.

Schweiz och Sverige

Av , , Bli först att kommentera 1
Ser på skidloppet, som så många andra. segraren får, enligt uppgift, 50 000 schweizerfranc i prispengar. alltså i runda slängar en halv miljon svenska kronor.
 
1974 stod Sverige och Schweiz på ungefär samma nivå välståndsmässigt. Vi fick då ge 1,25 Skr för en Sfr. Sedan dess har det, som ovanstående visar, hänt en hel del. Kursen ligger alltså nu på 9,94.
 
Hur kunde det gå så här? Jo, det beror – faktiskt – åtminstone till en del på ryssarna.
 
1968 var på flera sätt ett märkligt år. Det var sista gången val hölls till Riksdagen andra kammare. I början av året såg det ut som om regeringen Erlander skulle åka på rejält med stryk. Men tidsandan kom att radikaliseras samtidigt som Sovjetunionen invaderade Tjeckoslovakien i augusti. Litet drygt en månad innan valet i Sverige. Och i tider av oro utomlands tenderar folk att ge stöd åt den sittande regeringen.
 
Samtidigt lyckades man med ett extremt fult knep misstänkliggöra Folkpartiets trovärdighet när det gällde neutralitetspolitiken. Resultatet blev en sällan skådad framgång för S, man nådde drygt 50 procent, samtidigt som Fp åkte på ett dundrande nederlag.
 
Grunden var lagd för 70 – talet med en ny ledare, Palme, som personifierade den radikala tidandan. Tiderna blev samtidigt sämre när högkonjunkturen bröts och oljepriset steg kraftigt. Påminner en del om det som händer nu.
 
Det medel man har använt för att hantera ekonomin har inte varit särskild lyckosamma, för att uttrycka det milt. Att försämra värdet på valutan var ingen framkomlig väg.
 
Den ekonomiska kräftgången som kom att prägla de kommande två decennierna kan sägas ha en parallell i utvecklingen för det liberala partiet. Man förmådde aldrig riktigt hämta sig från de två smällarna, 1958 med ATP – striden och så 1968. Partiet tappade också den profil man hade haft gällande den ekonomiska politiken.
 
Vi borde ha lärt oss av Schweiz.