Alla har vi väl tagit del av nyheterna om virusepidemin i Kina. En epidemi som kan bli global. De, alltså de kinesiska ledningen, tycks dock ha lärt sig från sarsepidemin att det inte tjänar något till att försöka dölja det som sker. Då blir det bara värre. Återstår att se hur det här ska utvecklas.

Om det vill sig illa kan viruset mutera och bli mer elakartat. Det har hänt förr. Det som gått till historien som spanska sjukan var mindre virulent i början för att sedan utvecklas till en verklig farsot med mellan 50 och 100 miljoner döda.

Spanska sjukan fick sitt namn av att det rapporterades om den i spansk press. Spanien deltog inte i första världskriget, så det rådde ingen censur där. Detta till skillnad från de krigförande länderna. Något som sannolikt förvärrade det hela sig. Lägg därtill alla umbäranden som följde i krigets spår och alla trupprörelser och det står klart att viruset fick fritt spelrum.

Farsoter och epidemier har följt människan i all den tid vi har funnits som art. Mer än en gång har krigsherrars planer korsats av mikrober, de minsta av organismer.

Säkraste sättet att bekämpa de här plågorna som drabbar mänskligheten då och då är öppenhet och åtgärder av det slag som nu genomförs både i Kina och på andra håll för att förhindra att smittan sprids till fler.

Den 24 januari 1915 besegrade britterna tyskarna i sjöslaget vid Doggers bank. Kriget hade då inte pågått mer än ett halvår. Om sans och förnuft hade fått en chans vid den tidpunkten hade kanske det hela kunnat avslutas utan allt det som komma skulle.

Vintern hälsade på en kort stund i dag. Snön vräkte ner. Visserligen blötsnö, men ändå. Sedan övergick det i regn. Ett mönster som präglat mycket av tiden både före och efter jul.

Tänker på detta trista mönster när jag tar del av resultatet av ett annat trist mönster, alltså vad Den oheliga ligan, alltså Knaskristersson, Uschbush och Ulla Underbettsandersson, kommit överens om. Den sistnämnda sken av belåtenhet och menade att undersköterskornas jobb nu var grejade.

Det här var talande. Och det på mer än ett sätt. Det var alltså inte patienter eller brukare som kommunistkvinnan hade i tankarna utan de offentligt anställda. Vilket alltså innebär att M och KD numera går V: s ärenden i tillskapandet av den där så hett åtrådda socialismen. Alltså ett läge där merparten av samhällsekonomin ska in under den offentliga hatten och undandras marknadsekonomin.

Det riktigt tragiska är dock att det som nu sker inte kommer att räcka långt om man verkligen vill värna välfärden. I det fallet har nämligen Sjöstedt mer rätt än nog själv har insett. De pengar som nu tillförs, 7, 5 miljarder, kan ju låta mycket men motsvarar inte mer än några promille av kommuners och regioners utgifter.

Samtidigt höjs skatten på företagen. Den reform som skulle ha främjat anställningen av de som befinner sig långt från arbetsmarknaden, går nu i stöpet.

Det finns bara en vinnare i detta. Och det är Åkessons gäng. En sammanslutning som är farligare för landet än alla förortsgäng tillsammans.

Vi närmar oss nu 75 – årsdagen av befriandet av Auschwitz – Birkenau. En dag då vi minns förintelsens offer. En dag som också borde användas till att uppmärksamma hur det gick till när nazisterna kom till makten. Det skedde genom att högern i Tyskland valde att släppa fram dem.

Hör i dag att regeringen i Norge riskerar att spricka eftersom Åkessons motsvarighet i väster, Siv Jensen, anser att en kvinna som varit i Syrien och tydligen fått två barn med någon IS – typ, utgör en risk för rikets säkerhet.

Norge är är med i Nato, men tydligen har det gått så långt i och med att Trump inte längre vekar intresserad av att upprätthålla alliansen, att en ensam kvinna tydligen utgör ett nationellt hot.

Synd att vi i dag inte har något försvar att tala om. Annars hade vi kanske kunnat invadera som vi gjorde 1814. Kunde vara kul med litet olja som krigsbyte.