Ännu en vacker höstdag. Frost i natt. Känns aningen ovant efter 27 grader medelhavsvärme. Förbereder mig på en panelinsats. Nej, det har inget med politik att göra, utan det ska bytas panel på några ställen på garagen här på området.

Ska dock också sticka ut hakan apropå regeringsfrågan. S upprepar envist att man inte vill bli ett stödparti. Svaret blir då, eller borde i varje fall vara: jo, det får ni nog bli om ni ska vara med alls. Vänstersidan (inklusive mp) är historiskt svag och samlar inte ens 40 procent. Tiden då s kunde diktera tingens ordning är förbi.

Nu tror jag förstås inte att s vidgår detta. Det kan i sin tur innebära att raset fortsätter och att man reduceras till en obetydlighet, något som hänt med flera socialdemokratiska partier runtom i Europa. Så därför: stödparti eller kanske inget parti alls att räkna med.

Läser i Ny Teknik om de omvälvande förändringar som stundar inom ekonomi och arbetsliv kommande år. Många jobb försvinner, andra tillkommer. Energiförsörjningen i allmänhet och elförsörjningen i synnerhet, står inför minst sagt stora utmaningar. Här, såväl som på andra områden, kommer det krävas en hel del av regeringen, vilken det nu blir.

En intressant sak är att framtidens sätt att legitimera sig troligen blir med den egna kroppen. Drar mig till minnes att en mittenkollega i politiken här i Umeå i ett inlägg funderade på om han kunde legitimera sig med en valaffisch i vallokalen, när han nu glömt sitt leg.

Fortsatt sensommarväder. Dagen har gått åt till genomläsning av ett material om kommunernas pensionsskulder. Ett ämne som nogsamt undvikits i årets valrörelse. Det är begripligt när man ser hur utvecklingen ser ut. Men, men. Det kommer en tid då den verkligheten också kommer att göra sig påmind.

I övrigt har det varit helgstädning. Roald robotdammsugare har gjort sig plikt. Dock inte utan komplikationer. Häromdagen lyckades han ramla nerför trappan, lyckligtvis utan några skador. Och i dag rev han ner en hårtork och tangentbordet och musen här i arbetsrummet. Sladdar är ett problem för honom.

Problem hade också den ryske befälhavaren Kotuzov den 7 september vid Borodino, där den ryska armén fick på huden av Napoleon. Men att vinna slag är en sak. Att vinna krig en annan. Det skulle visa sig några år senare vid Waterloo.

En strålande sensommardag. Jo, jag VET att det är september, men när partijackan blev för varm i valstugan, tycker jag nog att det är sommar ändå. Fick bli en väst istället.

Läser om hur nättroll, både ryska och åkessonska, tagit över stora delar av den digitala debatten. Inte minst på detta forum. Om man skulle ha några illusioner om vilken mentalitet som präglar Jimmie Åkesson och de brunblå dårarna, försvann de nu.

Det är DE som splittrar landet och piskar upp en mentalitet av osäkerhet, och inte något ”etablissemang”. De som talar om att hålla ihop landet. ägnar sig åt precis raka motsatsen. Det är bara att inse den misstro man känt och känner gentemot Åkesson, inte på långa vägar matchar verkligheten. Nazisterna är mycket värre än de flesta antagligen trott. Det är med det ungefär på samma sätt som kommunisterna i Sjöstedts parti och deras demokratiska trovärdighet.

Det torde vara samma sak med den misstro mot Hitler som Frankrike och Storbritannien känt under 30 – talet och det uppvaknande som skedde i september 1939 då Naziregimens trupper invaderade Polen. Just den här dagen, den 3 september 1939, var det nog. De båda länderna förklarade Tyskland krig. Då tog det nästan fem år att slå ner fascismen. Demokratiska krafter får inleda motsvarande strid nu här i vårt land. Återstår att se hur lång tid det tar att kämpa ner Åkesson och se till att han ”återvandrar” till Blekinge.