Det här är utan tvekan en historisk dag. 100 år efter det att kvinnorna i Sverige för första gången kunde utöva sin rätt att rösta, beträdde en kvinna det främsta politiska ämbetet inom regeringen.
Samtidigt är det för liberaler en sorgens dag. Den politik, förankrad i det politiska mittfältet, som liberaler stått bakom alltsedan demokratin etablerades, är död. Och det till stor del på grund av – just det – mittenpartiernas eget agerande. C och L har, låt vara på olika sätt, definierat ut sig själva och reducerat sitt respektive partis inflytande till noll.
Låt oss ta det i tur och ordning. C och L beslöt efter valet 2018 att ingå i ett samarbete med regeringen och på så sätt stänga såväl kommunisterna som Åkessons gäng ute. Det höll länge, men stupade till sist på att kommunisterna under den nya ledaren gick ihop med med Åkessons gäng för att fälla regeringen Löfven. Det påminner en del om när Hitlertyskland och Stalins Sovjetunion slöt en pakt 1939.
Löfven återkom ganska snart som statsminister, men nu fick Sabuni för sig att januariavtalet hade fallit, trots att inget av de andra partierna bakom detta ens hade antytt något sådant. Det inflytande partiet haft beträffande statsbudgeten och landets ekonomi var därmed ett minne blott.
Alltsedan sitt tillträde har Sabuni gjort allt för att slita loss sitt parti från samarbetet inom JA. Hon och hennes lilla hov har envist hävdat att den liberala skutan var tryggast om man ankrade upp tillsammans med högerflottan. Även om partiet reducerades till en liten släpjolle till kapten Kristerssons lustjakt med kuttersmycket Busch och Åkesson kurande nere i kajutan.
Men när kursriktningen blev konkret på sjökortet, fick man plötsligt kalla fötter och kapade linan till högerskutan. Man befarade inom partiledningen, förmodligen helt korrekt, att det skulle leda till myteri inom den krympande besättningen när det nu stod klart vartåt det barkade.
Och där är man alltså nu. Något samarbete med de rödgröna blir det givetvis inte, men sannolikt inte heller med högern. Förtroende tar tid att bygga, men kan utplånas på ett ögonblick. Kristersson lär inte glömma att L valde bort högerns budgetalternativ. Den lilla jollen befinner sig på drift på öppet hav och någon undsättning är inte i sikte. För C är läget inte mycket bättre, men man befinner sig trots allt inte ute på samma djupa vatten som L.
Den 24 november 1945 avrättades den norske nazistledaren Vidkun Quisling. Det som hänt i svensk politik just idag slår an obehagliga strängar. L och C har, direkt och indirekt, medverkat till att ett parti grundat av den norske landsförrädarens svenska medlöpare, kommit ett steg närmare makten. Dock inte härligheten. Åtminstone inte för den liberala demokratins anhängare.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna