Mats Nilsson, L

Beredskaper

Av , , Bli först att kommentera 0
Det var ett flitigt luftande av käpphästar i riksdagen i dag. Debatt om äldreomsorgen i ljuset av följderna av den pågående pandemin. M och Åkessons gäng vill ha en kommission samtidigt som kommunisterna, som vanligt, ondgör sig över bristerna inom äldreomsorgen i allmänhet och de förskräckliga privata företagen som bedriver verksamhet på området i synnerhet. Det här är väl kända tongångar. Samma sak med krav om att ”stoppa nedskärningarna”.
 
Men då inställer sig frågan: hur är det med de påstådda nedskärningarna? Är det kanske rentav som så att nedskärningarna inom äldreomsorgen är en ”sanning” av typen att om man upprepar en sak tillräckligt länge, börjar folk tro att det man säger faktiskt är sant.
 
Tittar man på tillgänglig statistik, framgår det att denna av kommumisterna ständigt upprepade ”sanning” inte stämmer. 2018 uppgick kostnaderna för äldreomsorg till 126 261 miljoner kronor. Andelen av de kommunala utgifterna låg på 18,4 procent. Som jämförelse låg kostnaderna 2013 på 104 945 miljoner.
 
Med detta sagt ska det också sägas att bristerna inom omsorgen förvisso var och är stora samtidigt som beredskapen inom snart sagt varje område lokalt, regionalt och nationellt inför pandemin måste betecknas som urusel.
 
Det här gäller inte bara pandemier. Nu verkar det som om regeringen är ovillig att faktiskt anslå de medel som måste till för att modernisera landets flottstyrkor. Det här med beredskap inför olika former av hot har vi brustit i förr. Påminner om 1939 då Per Albin hävdade att beredskapen var god. något den ju inte var.
 
Den 29 maj 1940 beslutade man ändå om en höjning av beredskapen. Det skulle inrättas ett hemvärn, vilket ju också skedde. Sedan gick vi hela varvet runt och av försvaret var det i stort sett bara hemvärnet som återstod. Så kan det gå.
 
Här hemma försöker man värna det som går. Roald, vår robotdammsugare, brummar på övervåningen för att få bort en del damm nu inför helgen. Hans beredskap är god sedan vi bytte hans batterier. Ibland kan det räcka med att se vad som felet är hellre än att inrätta en städkommission.

Förfluget

Av , , Bli först att kommentera 0
Hör att SAS ligger illa till. Lån i all ära, men här behövs det reda pengar i kapital från ägarna, det vill säga den svenska och danska staten.
 
Det torde vara helt nödvändigt. Inget land som Sverige (eller Danmark) som trots allt ligger ute i perifirin, klarar sig utan en fungerande flygverksamhet. Så det är inget att fundera över.
 
Den 28 maj 1935 lyfta det tyska jaktplanet Messerschmidt bf 109 för första gången. Hitlerregimen, alltså Göring, hade insett att det behövdes ett flygvapen om tyskarnas planer skulle gå att genomföra. Drygt fyra år senare fick omvärlden veta att det hade varit en riktig bedömning. Flygets tid hade kommit. Militärt och civilt.

Förbiseende

Av , , Bli först att kommentera 0
Hör i dag på nyheterna att kommunerna mer eller mindre ”glömdes bort” i planeringen inför den epidemi man visste skulle drabba oss.
 
Ack ja.
 
Minns från den relativt korta del av mitt yrkesliv som miljö- och hälsoskyddsinspektör på 80 – talet att försvarsplaneringen lades om. Det här var alltså på den tiden vi hade ett försvar. Kommunerna skulle då spela en betydligt viktigare roll än förut. Man hade övergett tanken på att evakuera städer i stor skala. Det lät sig inte längre göras, var bedömningen.
 
Alltnog, kommunerna och då i synnerhet miljö- och hälsoskydd hade en central roll, visade det sig. Tänker på just detta nu när den här minst sagt allvarliga missen gjordes. De som nu arbetar i mitt tidigare gebit, har ju kompetens när det gäller den här sortens saker, men det förbisågs alltså.
 
Den 27 maj 1941 sänktes det tyska slagskeppet i Bismarck av brittiska flottan. Tyskarna hade gjort misstaget att bortse från den brittiska viljan att fortsätta slåss fast de stod ensamma mot Hitler. Men inom några månader skulle såväl USA som Sovjetunionen också vara i krig med Tyskland. Därefter kunde slutet bara bli ett.

Vårvärme

Av , , Bli först att kommentera 0
Äntligen litet vårvärme och utslagna björkar. Min födelsedag (alltså i dag) verkar oftast bjuda på hyggligt bra väder. Årets födelsedagsfirande fick dock ske i form av kaffe och tårta utomhus under lördagen. Det är ju det där med riskgrupper, men alla som brukar vara med slöt upp.
 
I dagens tidning är det folk som luftar sitt missnöje med allt som gjorts, eller snarare vad som inte har gjorts, med anledning av pandemin. Med anledning av det erinrar jag mig de lektioner vi fick i just epidemiologi på miljö- och hälsoskyddslinjen. En föreläsning hölls av en man som varit med och hanterat utbrottet av smittkoppor i Stockholm i mars 1963.
 
En sjöman hade fått ledigt och flög från Melbourne till Stockholm. Någonstans på vägen smittades han. Både han och hans mormor blev sjuka i vad man först trodde var vattkoppor. En hemsamarit, som det hette då, smittades av mormodern och dog. Hennes man och brorson togs in på sjukhus med ”vattkoppor”. Det skulle dröja åtta veckor efter det första fallet innan sanningen uppdagades.
 
Mot alla odds lyckades man hejda utbrottet. Vi fick höra att man använde sig av Hemköps stora växel i Älvsjö för att ringa och spåra de som var i farozonen. Totalt blev det 27 fall. I juni kunde man blåsa faran över.
 
Den gången hade man tur, vilket inte är fallet med det vi har att göra med nu. En viss beredskap hade man också och epidemilagen gav också långtgående befogenheter.
 
De som skriar efter tester och smittspårning har knappast någon susning om vad det i själva verket innebär. Den gången var det bara en patient, patient noll. Ändå var det nära att smittan skulle ha spridits utom kontroll.
 
Coronan kom hit från flera håll, vilket vi vet nu. Till det kan ju läggas att de vaga symtom, eller inga alls, som coronan ger i de flesta fall, gör att det transporteras runt betydligt effektivare än exempelvis smittkoppor.
 
Nej, någon nedstängning hade knappast var till någon hjälp. Och allmän smittspråning är en allt annat än enkel sak. Det krävs en enorm kapacitet för detta. Något att tänka på för alla som ropar rakt ut i det blå om vad som ska göras.

Felbedömningar

Av , , Bli först att kommentera 0
Så var det dags att göra helg, fast det bara är onsdag. Skulle finnas fler sådana veckor. Rolad, min trogne medhjälpare och robotdammsugare har hjälpt till med att göra hyggligt rent inför långhelgen. Han verkar, som väl är, oberörd av coronakrisen. Hans enda bekymmer är att kör vilse emellanåt. Och trots att han varit i rummen otaliga gånger kan han inte alltid hitta rätt. Dåfår man helt enkelt visa honom den rätta vägen.
 
Han är dock inte ensam om det besväret. Senast igår var högerledare Kristersson ute och jämrade sig över att regeringen inte har sett till att fler provtas för Covid – 19. Han hade kommit alldeles vilse.
 
För det är ju som så att det inte ligger på regeringens bord. Det är regionerna som ska göra det jobbet. Och då Kristerssons underhuggare i de regionala högergängen faktiskt sitter och styr på rätt många ställen, är det en kritik som i hög grad slår tillbaka på de egna.
 
Samma sak gäller för övrigt Sjöstedt och hans Stalindyrkare. Häär i Västerbotten sitter de och rattar det sedan länge sjunkande regionskeppet tillsammans med S och gröngölingarna vara regionala ledare så sent som i dag betygade sina fantasier om att vi ska rädda klimatet genom att minimera resandet. Vad detta leder till, kan vi ju se precis just nu.
 
Nej, det är inte regeringen som ska peka med hhela handen om provtagningar av det här slaget. Det har de knappast någon kompetens att göra. Lika litet ska statsministern beordra fram fotbollsmatcher i högsta serien som Sabuni fantiserade om för någon dag sedan. Olika aktörer ska hålla sig till sina områden. Annars blir det varken hackat eller malet.
 
Både hackat och malet blev det däremot den 20 maj 1743 då en svensk flottstyrka fick stryk av ryssarna i slaget vid Karpo ström i Åbo skärgård. Det var under hattarnas katastrofala krig mot ryssarna. Hattarna, en politisk gruppering som under de så kallade frihetstiden kämpade mot mössorna om makten, trodde att de skulle kunna få tillbaka de områden som gått förlorade 1721.
 
Av det blev inget. De hade felbedömt allt. Inte minst hur situationen såg ut i den svenska armén. Kristersson har alltså haft sina föregångare.

Odödligt

Av , , Bli först att kommentera 0
Hörde i dag att Trump försöker hålla coronan borta genom att ta klorokin, ett läkemedel mot malaria, i förebyggande syfte.
 
Sjukt, så det förslår. Här finns det risk för biverkningar, som hjärtproblem. Men det lär inte vara någon större risk i det här fallet. Något hjärta tycks ju inte Trump ha.
 
Trump är inte den första härskaren som på olika sätt försökt sig på att ta en ”medicin” som skulle förlänga livet eller rentav skänka odödlighet. KInas förste kejsare, grundare av Kina som enat rike, lär ha gjort försök i den vägen. Även Rysslands tsarer ska ha letat efter ett sådant undermedel.
 
När härskarna inte letade efter dundermediciner var det upptagna av annat. Den 19 maj 1301 anföll Novgoroderna, Novgorod var på den tiden en mäktig handelsstad, Landskrona. Dock inte Landskrona som det vi känner i dag, utan det svenska fästet med samma namn. Det låg vid floden Nevas mynning, där S:t Petersburg ligger i dag. Ingenting är odödligt.

Kompensation

Av , , Bli först att kommentera 0
Läser i dag att fåglarna lever och frodas i Umeälvens delta. Det verkar som om de kompensationsåtgärder som beslutades om när Botniabanan byggdes, har fyllt sin funktion.
 
Jag har själv min – blygsamma – roll i detta. Inte så att jag på något sätt utformade eller föreslog de nämnda åtgärderna. Mitt jobb som informatör under min kortvariga tid på projektet handlade mer om att försöka översätta olika facktermer till begriplig svenska och, i någon mån, hantera den debatt som fördes om järnvägsbygget.
 
Det var, om man fick tro en del debattörer och ”fågelvänner”, inte måttligt vilka olyckor som skulle drabba miljön i allmänhet och fågellivet i synnerhet om järnvägen fick den dragning som järnvägen också till sist fick, genom älvens delta. Men, som framgår av dagens artikel i VK stämde inte detta.
 
Självklart påverkar en järnvägsdragning miljön. Också fågellivet. Men i slutändan måste ett avgörande i frågor av det här slaget ske genom att svara på frågan om intrånget går att hantera eller om det inte gör det. I det här fallet var intrånget försvarligt utifrån den verkan som de olika kompensationsåtgärder som genomfördes hade.
 
Hur det kan gå om man retar upp omgivningen för mycket och inte tar några hänsyn till kritiker fick Erik Jedvardsson erfara den 18 maj 1160. Han miste då huvudet utanför en kyrka i Uppsala. Historien känner honom som Erik den helige, och han blev med tiden Stockholms skyddshelgon. Någon kanonisering av påven blev det dock inte. Men han blev ändå kompenserad genom att hans porträtt fram till 1971 fanns på de på den tiden ganska stora femöringarna.

Fornstort

Av , , Bli först att kommentera 0
Läser i dag en intressant analys i DN om Liberalernas situation och problem. Det är en synnerligen bra genomgång, den stämmer nämligen precis med vad jag tycker, nämligen att partiet måste bestämma sig för vilket parti det ska vara och vilken linje man ska anta. Gör man inte det, spelar allt det andra om lobbying och vem som hör till vilken falang, egentligen inte så stor roll.
En sak som bör poängteras i analysen är vilka omständigheter som rådde när partiert hade framgång. Och då kan vi konstatera att det i stort sett undantagslöst har varit när det har gått sämre för högern.
Så var det i det berömda valet 1948, FP blev största borgerliga parti samtdigt som högern gick rejält bakåt. Bara kommunisterna, som straffades av väljarna fnär man sett vad Stalin och Sovjetväldet kom att innebära i Östeuropa, led ett större nederlag.
1985 upprepades samma mönster. Adelsohn, som såg ut att gå mot en historisk seger, krossades av Palmes valma(s)kin, och FP under Bengt Westerberg fick en rejäl framgång. 2002 var det samma sak Bo Lundgren misslyckades totalt som partiledare och Leijonborg blev lejonkungen.
Det här innebär att om L i dagsläget skulle fortsätta drömma om fornstora dagar utan att inse att det inte kommer att bli några framgångar om man fortsätter att underordna sig tanken på ett allianssamarbete där högern spelar den första fiolen, är partiets hädanfärd inte långt borta.
Den 15 maj 1790 segrade svenskarna över ryssarna i skärgårdsslaget vid Fredrikshamn. Det var i stort sett den enda framgången i det kriget. Gustav den III hade även han gjort sig skyldig till att drömma väl mycket om fornstora stormaktsdagar. Och det straffade sig.

Slag i luften

Av , , Bli först att kommentera 0
Ser att högern lokalt och nationellt, som vanligt frestas man säga, ropar på hårdare tag, fler poliser och längre straff. Här i Umeå handlar det om bilbränder och nationellt om misshandel av kvinnor.
 
Nu lär det inte hjälpa så långt i vare sig det ena eller det andra fallet. Så många poliser att man skulle ha en möjlighet att sätta dit de som bränner upp bilar, lär det nog inte gå att ordna. Det behövs helt andra åtgärder. Och när det gäller misshandel överlag är det risken för upptäckt för förövaren och genomförandet av ordentliga utredningar som är nyckeln till framgång. Det har vi sett förr. Då behövs det fler kvalificerade utredare och inte mängder med poliser i uniform.
 
Hur det kan gå om man förlitar sig för mycket på hot och repression, fick vi erfara den 14 maj 1931. Militär började skjuta på demomstranter i Ådalen. När det hela var över hade fem människor mist livet.

Enfaldigt

Av , , Bli först att kommentera 0
Ser att grönvänstern, det vill säga V och MP, har lagt en motion om att , som det sägs, ändra normen i Umeå kommun till veganeri. Inga skinkmackor eller annat lika hemskt ska serveras i den komunala verksamheten. De åberopar här att kommunen ska föregå med gott exempel i klimatarbetet.
Det är är snurren. Men det är väl egentligen bara vad man kan vänta sig från det hållet. Inte nog med att man vill tvinga andra till att anpassa sig till en politisk linje dikterad av deras enfaldiga civilisationskritik. Dessutom är det totalt fel i sak. Man främjar inget klimatarbete med en vegetarisk diet, vilket kanske kan te sig överraskande.
Ett uthålligt jordbruk förutsätter djurhållning och därmed konsumtion av kött, mjölk och vad annat det kan vara som vi får från djuren. Utan djuhållning, ingen gödsel. Utan gödsel, ingen odling. Utan odling, inga vegetabilier. Eller, enklare uttryckt, utan mina hamburgare, ingen sallad till de av grönvänstern idoliserade veganerna.
Grönvänstern visar här att de saknar alla insikter om de ekologiska samband vi alla är beroende av.
Men, frågar sig väl någon, är det inte som så att kött, och då särskilt nötkött, orsakar utsläpp av växthusgaser? Svaret är – faktiskt – nej. I och med betandet främjar djuren gräsväxten och därmed växternas upptag av koldioxid. Det blir inga nettoutsläpp.
Den 13 maj 1940 höll Winston Churchill ett tal i underhuset. Han utlovade där inget annat än blod, slit, tårar och svett. På den tiden var hotet mot civilisationen, som vi känner den, av annat slag än grönvänsterns. Men i förlängningen skulle den bli precis lika förödande.