Mats Nilsson, L

Kommunala lögner

Av , , Bli först att kommentera 2
Läser om restaurang Harlequin som fick 90 000 i böter för att man gjorde som kommunen sa. Sedan har kommunen mage att hävda att man måste bötfälla på grund av lagar och regler.
Det här är inget annat än en ren lögn! Här måste Liberalerna agera! Så här får det inte gå till.

Fäste

Av , , Bli först att kommentera 2
Så var då bilen också rustad för vintern. Nya dubbdäck behövdes. De andra var det inte så mycket dubb kvar på. Själv får man plocka fram spikskorna om man inte ska behöva halka omkring.
 
Fotfäste hade nog också de svenska trupperna som den 28 oktober 1704 slog sachsarna i slaget vid Punitz. Det var medan det fortfarande gick bra i kriget. Åren som kom blev inte lika lyckosamma. Både utrustning motsvarande dubbar och annat föll väl av och kunde inte ersättas. 1718 fick så Kalle dussin en kula i skallen och så var stormaktstiden definitivt över.

Imperialism nu och då

Av , , Bli först att kommentera 3
Hörde idag att en domstol i Nederländerna beslutat att en guldskatt man haft till låns för en utställning, ska återbördas till Ukraina. Skatten hittades på halvön Krim och härrör tydligen från skyterna. Ett ryttarfolk som ständigt hotade Romarrikets gränser i öster. Föremålen tillverkades tydligen några århundraden före vår tideräkning.
 
Det som har hänt sedan man fick låna dyrbarheterna är att Krim, som tillhör Ukraina, ockuperats av Putins Ryssland. Regimens handgångna män protesterar och säger sig vilja ha tillbaka skatten, men den glädjen vill inte den nederländska domstolen ge ockupanterna.
 
Skyterna var i ständig konflikt med den tidens supermakt, alltså Romarriket. Precis som Ukraina nu kämpar för att frigöra sig från arvtagaren till det sovjetiska imperiet.
 
Den 27 oktober 1981, för precis 40 år sedan, gick de den sovjetiska ubåten U 137 på grund utanför Karlskrona. Försöken till bortförklaringar om felnavigering var det nog få som satte tilltro till. Det röda imperiets tid höll i vilket fall som helst på att rinna ut. Åtta år senare föll Berlinmuren och två år därefter föll även Sovjetunionen samman.
 
Länge kunde det se mer eller mindre hopplöst att ta upp kampen med det kommunistiska blocket, men det visade sig så småningom att det var en koloss på lerfötter. Precis som skyterna på sin tid stod upp mot det mäktiga Rom, frigjorde sig länderna i det tidigare östblocket ur imperiets grepp.
 
Putin försöker tydligen återuppliva det han kan av imperiet. Och det ligger i allas vårt intresse att det inte lyckas.

Otidsenligt

Av , , Bli först att kommentera 3
Den 25 oktober 1854 utplånades den brittiska styrka som kallades Lätta brigaden i slaget vid Balaklava under Krimkriget. Britterna hade inte insett att utvecklingen inom vapentekniken hade gjort kavallerichocker helt otidsenliga. Den enda chock som inträffade då torde ha varit den som vederfors befälen när de upptäckte vad som hände.
 
erinrar mig detta när jag tänker på gårdagen Agenda där klimatet stod på dagordningen. Högern, och tyvärr även Liberalerna, fortsätter det, i mitt tycke, totalt verklighetsfrämmande talet om kärnkraft som något slags lösning på såväl den elbrist, som inte existerar, som att åtminstone minska de utsläpp som orsakar den globala uppvärmningen.
 
Någon kärnkraft blir det inte. Det framgick inte minst av de utlåtanden som avgavs av de experter som också deltog i programmet. Ingen vill investera i något sådant i vårt land. Det enda realistiska som finns att tillgå är vindkraft. Kärnkraft är lika otidsenligt som kavalleriattacker.

Högerns förfall

Av , , Bli först att kommentera 4
Lyssnar på nyheterna. Högerns kongress, alltså moderaternas arbetsstämma har just beslutat att länsstyrelserna bör avskaffas.
 
Detta är alltså högern av idag. Något som ska föreställa ett samhällsbärande parti. Och som också ylar om att rättsstaten satts ur spel av gängkriminella. Det riktigt sorgliga är att ocså Liberalerna fallit in i den tröttsamma trallen.
 
Det är ett allvarligt problem, men därifrån till att rättsstaten med ett oberoende rättsväsende har upphört att existera är steget MYCKET långt.
 
Den 22 oktober 1962 inledde USA flottblockaden av Kuba. Världen stod då på randen till ett kärnvapenkrig. Då fanns skäl att oroa sig till och med för vår blotta existens. Den tidens ledare skulle nog varit glada om de bara haft att hantera de problem vi har att hantera idag.

Prestige

Av , , Bli först att kommentera 1
Året var 1990. Jag hade precis inlett min bana som ledarskribent på Norran i Skellefteå. Jag lyssnade på lunchekot. Till min glädje nämndes det jag hade skrivit i ledaren i tidningskrönikan, ett stående inslag i ekot på den tiden. Något av en fjäder i hatten. Tyckte åtminstone jag.
 
Texten handlade om en tysk pojke, Peter. Han fick inte ens uppleva sin sjuårsdag innan han tragiskt nog avled. Hans föräldrar, mor och styvfar, om jag minns rätt, hade fått för sig att de skulle leva ett primitivt liv nära naturen i vildmarken i Västerbottens inland. De skulle leva på det som naturen gav, var tanken.
 
Att det inte gick särskilt bra, var knappast någon överraskning. Värst blev det för Peter som inte bara for illa av ”vildmarkslivet” utan dessutom utsattes för vanvård och ren misshandel. Sin sista natt i livet fick han tillbringa fastbunden vid ett träd med munkavel på. På morgonen, släpptes han lös och var då så utmattad att han föll ner i en vattenpöl och där fick han bli liggande och så drunknade han.
 
Det sociala hade haft kontakt med familjen och oron över Peters situation fanns där, men man ingrep inte. Och så slutade det alltså på detta tragiska sätt. Myndigheten ifråga skyllde ifrån sig. Man hade ont om personal, hette det. En inte ovanlig ursäkt i sammanhanget.
 
Samtidigt som detta hände, hade en 12 – årig flicka genom beslut i socialnämnden, dock inte i den kommun som Peters fall handlade om, förts bort från det hem hon betraktade som sitt. Från de fosterföräldrar hon såg som mamma och pappa. Och då saknades det varken pengar eller personal, som jag hade skrivit i ledaren.
 
Erinrar mig detta när jag följer vad som händer med Sofie, den 14 – åring, som till följd av Borlänge kommuns agerande nu fått sin tillvaro förstörd, precis som den tjej jag skrev om i ledaren den gången.
 
Utan tvekan har det gått prestige i det fallet. Kommunen vill inte medge att man har gjort en total felbedömning. Ungefär som om en navigatör till sjöss plötsligt skulle hävda att jorden är platt och att kompassnålen pekar på söder eller liknande. Istället för att släppa prestigen när man åkte på bakslag i första instans, överklagade man och vann. Tyvärr, måste man säga. Både för kommunens egen skull och – inte minst – för Sofie.
 
Det som kommit fram är att man från politiskt håll känner sig tvungen att försvara sina tjänstepersoner. Det är tydligt nog att det var från det hållet som eländet tog sin början.
 
Om man nu verkligen vill det, är det här det absolut sämsta sättet. Ingen vettig människa tycker väl att det här är hanterat på ett bra sätt. Berörda politiker OCH tjänstepersoner borde skämmas ögonen ur sig. Ändra det här beslutet. Och gör det nu!

Kommunistisk moral

Av , , Bli först att kommentera 1
Läser i dagens tidning om Umeå kommuns resultat. Alltså det ekonomiska. Till nästa års budget föreslås bland annat att inte ta ut någon utdelning från kommunens bolag. Pengarna stannar istället där de är.
 
Det gillar tydligen inte kommunisterna. De vill ta ut stålarna och – förstås – sätta sprätt på dem.
 
Det står i bjärt kontrast till hur de brukar yla om vinstutdelning i andra sammanhang. Men, men. Som det brukar heta, när far super är det rätt. Och kanske är det fortfarande rysk vodka som gäller.

Kraftigt

Av , , Bli först att kommentera 1
Det verkar som om en del har bestämt sig för att försöka få en bredare allmänhet att tro att vindkraft är något fördärvligt men att den ”rena” kärnkraften är räddningen undan såväl elbrist som klimatförändringar.
 
Om det inte var så allvarligt fanns alla skäl att skratta högt. Kärnkraftens öde i vårt land avgjordes i folkomröstningen 1980. Inte för att den gav något klart svar på vad som skulle ske, utom i ett avseende: någon utbyggnad utöver de 12 reaktorer som då antingen var i drift eller planerades, skulle det inte bli. När de väl tjänat ut, var det också slut.
 
I debatten på den tiden hördes liknande tongångar som idag. Vadskavihaistället. Det var den eviga frågan i den – mycket – enkla agitation som kärnkraftens anhängare ägnade sig åt. Då som nu, det är tydligt nog.
Svaret på den frågan, också det då som nu, är och måste vara: det vet vi inte. Åtminstone inte i detalj. För vem kan veta exakt vilka möjligheter eller problem som utvecklingen bär med sig. En sak var dock säker redan då. Föreställningen om att använda de resurser som kärnkraften sades skapa till att bygga upp andra energikällor i dess ställe, var en illusion. Något som läget idag tydligt visar.
 
Nå, men betyder inte det att vi då måste överge det som beslöts i spåren av folkomröstningen för drygt 40 år sedan. Nej, inte alls.
 
Till och börja med finns inget av realism i tanken på att bygga nya reaktorer. Ingen vill investera i något sådant. Allt det där är bara fantasier i en del politikers mer eller mindre förvirrade sinnen. Företrädesvis inom högern, men tyvärr också inom Liberalerna som helt tycks ha glömt bort de insikter som fanns när partiet var de som tog upp energifrågan i början av 70 – talet.
 
Kärnkraften är nämligen varken pålitlig, ren eller hållbar. Driftavbrott är mer än vanliga. Och att få det till att det är hållbart att genom brytning av uran demolera enorma områden, för att sedan i en dyr process anrika det till användbart bränsle som därefter genom kärnklyvning alstra miljontals grader för att värma vatten till tusentals grader där ångan alstrar elektricitet i turbinerna, el som sedan ska värma hus till 20 grader C, är rentav löjeväckande.
 
Den 19 oktober 1781 kapitulerade britterna vid Yorktown. Det amerikanska frihetskriget närmade sig slutet och USA kom till. Landet som sedan skulle bli en ledande makt i världen och den första atommakten.
 
I USA finns 109 reaktorer i drift, men det var längesedan nya togs i bruk. Efter olyckan i Harrisburg 1979, har viljan att investera i ny kärnkraft så gott som försvunnit. Två nya har det blivit sedan dess, den senaste 1996. Anledningen? Kärnkraften är inte lönsam.

Tack

Av , , Bli först att kommentera 4
Söndagsfriden fick ett brått slut när jag nåddes av nyheten att Björn Kjellson gått bort. På måndagen hade vi det första ”riktiga” gruppmötet på mycket länge. Kändes så bra att träffas rent fysiskt vid sammanträdet. Som gruppledare ledde Björn mötet. Och så, bara några dagar senare…
Minns att jag träffade Björn när han var verksam främst inom ungdomsförbundet. Minns också att jag tänkte att den här killen kommer att gå långt, om han själv vill.
Det skulle visa sig att han ville just det. Hans politiska bana blev kanske kort i tid räknat, men utan tvekan hann han med mer än vad många lyckas med under betydligt längre tid än den som nu visade sig vara honom utmätt.
Så Björn, tack för den insats du han göra för liberalismen vars värden du omfattade så helhjärtat. Vila i frid. Vi andra får fortsätta att arbeta. Det tror jag nog att du skulle ha önskat mer än något annat.

Misstro

Av , , Bli först att kommentera 1
Medan smittläget med Covid 19 har förbättrats i Sverige och på många andra håll, fortsätter läget att vara minst sagt allvarligt i en del länder, exempelvis Ryssland. Trots att det mesta faktiskt talar för att det vaccin som används ger ett gott skydd visar olika undersökningar att över hälften av befolkningen inte vill vaccinera sig.
 
Skälet är antagligen i grunden ganska enkelt: man litar helt enkelt inte på myndigheterna. Till en del är ett sannolikt ett arv från sovjettiden, men Putin kan inte sägas ha varit den som ändrat på detta. Eller ens försökt göra det. Samma mönster kan vi, tyvärr, se i länder som Bulgarien och Rumänien.
 
Det lär ta lång tid att ändra på detta. I viss mån är problemet uråldrigt. Den 15 oktober 1552 erövrade Ivan IV: s ryska styrkor det tatariska kazankhanatet. Denne, med tillnamnet den förskräcklige, var väl motsvarigheten till Gustav Vasa hos oss. Med en låg serie erövringar vidgades det ryska riket och blev med tiden världens största land.
 
Men det var nog bäst att hålla sig ur vågen för tsaren ifråga. Liksom från allt vad myndigheter hette. Den läxan lärde sig ryssarna. Kanske litet väl grundligt.