Dags att göra helg. Firande av födelsedagar stundar. Svårt att i dessa tider gå förbi att det har gått precis 300 år sedan Kalle dussin fick hjärnan utblåst utanför Fredrikshald. Stormaktstiden var slut, och det visade sig i förlängningen vara en god sak. Åtminstone för befolkningen. Att det sedan finns typer som tycks lika litet av hjärna som kungen ifråga hade efter skottet, som ”firar” denna dag med nostalgiska drömmar om ett Sverige som aldrig funnit, ter sig gåtfullt.

Så slog vädret om. Regn och blåst. Som gjort för att storstäda huset, som det ändå var planlagt i dag. Mellan varven tar man del av de senaste turerna om regeringsbildningen. När både Björklund och Lööf nu har sagt sig vilja förhandla med Löfven, kan det kanske äntligen bli någon fart i processen.

Den, som det verkar, nybildade föreningen ”Kristerssontrogna vänner”, är, som väntat, missnöjda. Epitet som ”liberalsocialist” är ett exempel på det. I det lägret tycks man ju alltså tycka att krav på avskaffande av värnskatten och avreglering av bostadsmarknaden är suspekta socialistiska påfund. Märkligt nog är det bara Jan B som kallas det. Ingen har, vad jag har hört, försökt kleta ner Lööf med det öknamnet.

Hur det nu än slutar sker regeringsbildningen i alla fall på ett fredligt sätt. Annat var det förr. Den 29 november 1229 besegrade Knut Långe Erik den läspe och halte i slaget vid Olustra. Kampen om kungamakten var intensiv under hela medeltiden, trots att ämbetet ifråga var synnerligen otacksamt. Mycket få av kungarna dog en naturlig död.

Det var inte bättre förr.

Storhandling i dag. Det tog sin tid, men nu är det klart. Samtidigt skulle skräp dumpas i återvinningen som, fördelaktigt nog, finns vid affären. Det blir rätt mycket på en vecka.

Återvinning, ja. När man läser Löööfs ”kravlista” för att släppa fram Löfven, slår det en att här har vi återvunna liberala krav. Och de duger nog länge än, för de har ju inte kommit till praktisk användning.

Det här är ju saker som borde ha drivits fram under de åtta år chansen fanns. Men se, det blev inte mycket av med den saken. Energin tog helt slut under andra mandatperioden. Och det var ju verkligen trist, då det ju faktiskt var första gången under hela efterkrigstiden som en borgerlig regering blivit omvald.

I den, smått hysteriska, debatt som en del ägnar sig åt i sin iver att genom något slags besvärjelseliknande mantra förespråka en alliansregering som inte går att förverkliga, hörs brösttoner om den fantastiska politik som alliansen förde. Trots att det ju inte var så värst mycket som hände under de sista fyra åren.

Hur det här kommer att sluta, är fortfarande skrivet i stjärnorna, men en sak är säker: När demokratin som sådan faktiskt är underattack är det inte läge att gråta över varken spilld mjölk eller alliansregering. Mjölkförpackningen och regeringskonceptet kan lämpligen stoppas i återvinningen så att de kan användas längre fram.

Jag tar cykeln och åker till affären. Väl där får jag veta att det jag skulle köpa tagit slut. Och nuförtiden får man ju bara handla i den butik som anvisats till oss här på området. Om man inte har tillgång till ett licenskort för andra butiker. Och det är en MYCKET omständlig procedur för att få.

Det här beror på att kommunen numera styrs av revolutionspartiet som vann valet genom att lova alla kommunanställda lönehöjningar på 25 procent samtidigt som arbetstiden skulle minska. De kommunanställda har dock börjat ångra sig eftersom folk är ursinniga på dem och att hela löneökningen ändå försvann i höjda skatter.

Skräckscenario modell 1984? Ja, men precis så ser det ut här i Umeå för de som har hemtjänst. Istället för att välja den utövare man själv vill, ska kommunen via upphandling anvisa en sådan för olika områden. I varje fall om kommunisterna här får som de vill. Än så länge vet vi inte om det blir så, då S och V inte har majoriteten, men illviljan mot de privata hemtjänstföretagen är inte att ta miste på. Det framgår om inte annat av alla lögner man hävt ur sig från V. Trump är inte ensam om fake news om någon nu trodde det.

Den 22 november 1357 slöts en uppgörelse mellan kungen Magnus Eriksson och hans son och medregent (eller kanske motregent) Erik. Denne skulle få mer territorium att basa över.

Makten skulle alltså delas. De båda drog slutsatsen att ingen av dem var stark nog att övervinna den andre och att fortsatt inbördeskrig inte skulle ha någon vinnare utom deras gemensamma fiender.

På något sätt påminner det om dagens sits efter valet. Ingen av de traditionella blocken kan övertrumfa varandra. Men tyvärr har de inte nått insikten om att det kanske ändå är bäst att göra upp. Annars kan det sluta med katastrof för båda.

En kall, men fin och solig dag. Arbetet på vår samfällighets garagevägg har avslutats. En lättnad att det hanns med innan snön kom. Det ska visst komma ett snöfall om några dagar.

Lättade var det nog också en och annan som var när Daytonavtalet undertecknades den 21 november 1995 och avslutade kriget i Bosnien.

Balkan har varit skådeplatsen för (alltför) många krig och slitningar. Osund nationalism och (van)föreställningar om den egna folkgruppens rätt att dominera andra har medfört mycket elände och det fortsätter än i dag, även om det inte är något öppet krig.

Konstigt, men jag kan inte låta bli att tänka på Åkessons gäng när jag tar del av detta.

Läser att det i dag är är precis 318 år sedan Karl XII slog ryssarna i slaget vid Narva. Det var alltså 20 november 1700.

Kungen, Kalle dussin, vanvördigt kallad, förgudades i många år av svenska nationalister. Något som kan tyckas underligt med tanke på att han ärvde en stormakt, och lyckades förlora i stort sett allt och sedan till råga på allt bli skjuten i Norge av alla ställen.

Det svenska väldet var ju inte heller särskilt svenskt. De flesta soldater i armén kom från annat håll, inte minst från Finland. Så den sortens punschdoftande nationalism som hans namn kom att förknippas med, hade med all säkerhet var honom helt främmande.

Frankrikes president Macron sa i ett tal nyligen att man måste skilja på patriotism, alltså att känna stolthet över sitt land och kanske kritisk till de brister som finns, och en nationalism som hävdar den egna nationens överlägsenhet över alla andra och som helst vill hålla allt och alla i omvärlden på avstånd.

Macron har rätt. Och det borde vara något för alla konstruktiva krafter att ta upp.

Opinionssiffrorna för Liberalerna, får tydligen en del att efter att ha sagt ungefär ”vad var det vi sa?” upprepa att L borde ha röstat ja till Kristersson. Vad man hela tiden glömmer bort är att det inte hade inneburit någon skillnad.

Om L och C hade varit med på vagnen hade Åkesson röstat nej. Han vill inte ha någon M/KD – regering, annat än på kort sikt.. Han vill ha nyval för att, som han tror, kunna bilda en majoritet, ett högerblock. Att tro något annat är önsketänkande.

Men, undrar väl en del, tyder inte de dåliga opinionssiffrorna på att väljarna inte gillar de ställningstaganden som L har gjort? Då kan man ställa motfrågan om vilken reaktion det hade blivit om man lagt sig platt och accepterat att lyfta fram Kristersson tillsammans med Åkesson.

Situationen är sannerligen inte idealisk, men här handlar det inte om det bästa valet utan om det minst dåliga.

Vad som behövs i dagsläget är inte att försöka hålla liv i alliansen. Det behövs en demokratisk allians, för att nu knycka ett namn på en obskyr högergruppering på 70 – talet. Vilka som formar den, får vi se. Men säkert är att både SD och V inte kvalar in.

Den 16 november 1920 segrade bolsjevikerna över den vita sidan på Krim. Därmed var det ryska inbördeskriget slut. Den kommunistiska diktaturen skulle med tiden sätta sin prägel på världen och Europa under 70 års tid. Dess blotta existens skulle faktiskt också bana väg för Hitler och nazismen. En del, framförallt inom den traditionella högern, att Hitler kunde användas för att rida spärr mot den röda faran.

Hur det gick, vet vi nu. Man kan inte använda sig av en despoti för att bekämpa en annan. Något för partiledningarna inom M och KD att tänka på.

Här i vår lilla samfällighet pågår just nu renoveringar av några garagegavlar. Efter en tids ”paneldebatt” beslöts att vi skulle försöka utföra jobbet själva.

Sagt och gjort. Arbetet drogs igång, men när panelen avlägsnats, upptäckte vi att väggen var angripen av röta längst ner. Det var bara att riva ner den och se till att få dit en ny vägg. Något som förstås blev dyrare då sådant inte ska utföras av glada (eller ledsna) amatörer.

Det här är resultatet av åratal av försummelser där markfukt har trängt upp i väggen. Fasaden må se hygglig ut, men i det fördolda gör obehagliga fenomen sin nedbrytande verkan med röta och svartmögel som följd.

Konstigt, varför tänker jag på Åkessons gäng när jag konstaterar detta?

En solig dag, efter allt regnande. Sannerligen skönt som omväxling. Solen sken så att det rentav gjorde ont i ögonen under det dagliga passet i bassängen.

Det var nog bistrare den 14 november 1941 för de sjömän som befann sig ombord på det brittiska hangarfartyget Ark Royal när det blev torpederat av den tyska u – båten U 81. Det var tre år efter det att Hitler hade försäkrat att han inte gjorde anspråk på mer än han redan hade roffat åt sig.

Konstigt, hur kan det komma sig att jag tänker på Åkesson och hans gäng när jag konstaterar detta?