Mats Nilsson, L

Dubbla måttstockar

Av , , Bli först att kommentera 2

Pär Salander kommer i VK den 29 maj med ytterligare en av en lång rad utfall mot Israel och det judiska folket. Det är apartheid och fördrivning och en massa annat som tillvitas Mellanösterns enda demokrati.

Efterhand kunde man ju finna det tämligen meningslöst att bemöta den här sortens tirader från Salander & Co, men när vi nu kan se vad hans och andras utfall för med sig, duger det inte att sitta tyst. Det som sker är att han och hans gelikar uppmuntrar och eggar den vidriga antisemitism som nu flammar upp i spåren av de senaste terrorattackerna från de iranska mullornas lejda hantlangare, alltså Hamas.

Låt oss ta några grundläggande fakta först: Det är de så kallade ”arabiska bröderna”, eller rättare sagt deras härskare, i länder som Syrien, Egypten och Jordanien som är de verkliga orsakerna till svårigheterna för de araber som bor inom det som på sin tid kallades mandatet Palestina.

Britterna delade upp det i två delar, Transjordanien, lägg märke till ordet Trans, alltså på andra sidan Jordan och det som redan på 20 – talet hade beslutats av Nationernas Förbund skulle utgöra ett nationalhem för judarna. Från Medelhavet till Jordan. Det beslutet upphävdes inte genom FN – beslutet 1947, vilket ändå omintetgjordes genom arabernas anfall på Israel.

Någon israelisk ockupation finns därmed inte. Hur kan man ockupera det egna landet som genom ett överstatligt beslut tilldelades dem? Däremot intogs och ockuperades västbanken av Jordanien från 1948 till 1967, Precis som Egypten ockuperade Gaza under samma period. Områden som enligt FN: s beslut 1947 skulle utgöra en arabisk stat. De judiska ledarna accepterade delningen. Araberna gjorde det inte. De enda som har velat ge araberna i området en möjlighet att bilda en egen stat blir därmed – just det – Israel!

Krigen har medfört flyktingströmmar, det är helt ovedersägligt. Det antal som nämns i artikeln, 700 000 araber, kan jämföras med de 800 000 judar som fördrevs från de arabländer där de hade bott i hundratals år. Och där fanns det inga krigshändelser att skylla på. Där kan man verkligen tala om etnisk rensning.

Av Israels drygt nio miljoner invånare är 20 procent araber. Det finns arabiska partier och ledamöter av Riksdagen, Knesset. I vilket annat land i Mellanöstern hittar man något motsvarande?

Så, till sist, en sak. I artikeln skriver Salander pliktskyldigast att ”Det innebär inte att Hamas har fria händer, men det innebär att man inte kan bedöma palestiniernas och Israels agerade utifrån samma måttstock”.

Inte det?

Men det borde man göra. Och om man gör det, ser man att det styre som mullornas hejdukar ägnar sig åt i Gaza medför ett förtryck av just de människor som alltför många påstår att de stödjer när de öser sitt hat över Israel. Man kräver saker av Israel som ingen någonsin skulle acceptera om det gällde det egna landet. Där kan man förvisso tala om dubbla måttstockar!

 

Alliansens död

Av , , Bli först att kommentera 1
Så har då beskedet kommit som otvetydigt bekräftar att alliansen är död. Centern säger sig inte längre vara någon del av denna konstellation.
 
Det här låg i korten redan 2014 när Reinfeldt avgick. För min del innebar valresultatet 2018 och dess efterspel enbart en bekräftelse. Alla försök sedan dess att blåsa liv i tanken har varit lika framgångsrika som att piska en död häst.
 
Det är väl i stort sett bara Liberalernas nuvarande partiledning som fortfarande tror på något slags allians. Det är här värt att notera att den statsministerkandidat som man har pekat ut, alltså högerledare Kristersson, inte ens nämner L när han i en en intervju i DN talar om en framtida regering. Det är tydligt att det enbart är KD han räknar med.
 
Här i vårt hus var det städdag idag. Vår trogna städhjälp Roald, vår robotdammsugare, gjorde sin plikt och gick runt på övervåningen. Jag hade lagt ut metallbandet som sätter stopp för hans färdväg för att hindra honom från att ramla nerför trappan.
 
När jag sedan kom upp, upptäckte jag att han hade råkat att flytta på bandet så att det hindrade honom från att nå laddstationen.
 
Den 27 maj 1940 sänkte britterna det tyska slagskeppet Bismarck. Tiden hade helt enkelt sprungit ifrån de tidigare så mäktiga slagskeppen.
 
Svårt att uppfatta att tiden gått och en självförvållad blockering för att nå sitt mål.
 
Varför tänker jag på Liberalernas nuvarande partiledning när jag reflekterar över dessa två omständigheter?

Inse faran

Av , , Bli först att kommentera 3
Av någon märklig anledning hänvisar en del till erfarenheterna av att regera med Ian & Bert som vågmästare i Riksdagen 91 – 94 i debatten om att försöka göra om samma konststycke med Åkesson i den rollen. Detta apropå att kritiken mot blotta tanken ofta nog kommer från socialliberalt håll. Bengt Westerberg har kanske mer än någon annan partiledare förutom Ohlin betonat just socialliberalismen, men ändå satte han sig i regeringen 1991.
 
Ja, det var ju precis just det. Det vore då sannerligen fel att hävda att erfarenheterna av att hantera högerpopulister är goda. Snarare förskräcker de.
 
Den 26 maj 1940 inleddes evakueringen av trupperna vid Dunkerque. Så kan det gå om man inte uppfattar faran i tid. Ska då L sätta sig i en regering på nåder av ett parti som grundades av en av Hitlers hantlangare?

Tidens gång

Av , , Bli först att kommentera 1
Så var det alltså födelsedag. Och trots klämkäcka utrop om att ålder bara är en siffra, vore det dumt att förneka att det ändå märks på olika sätt. Exempelvis tror jag inte att jag idag skulle kunna sätta i mig tre pizzor på en kväll, som jag gjorde vid ett tillfälle när jag var 18 fyllda 1972 och var ny i Umeå.
 
Jag jobbade då som diskare på Umeås dittills enda pizzeria (tro det eller ej). Det var nämligen som så att de som hade blivit litet brända i kanterna inte fick serveras, utan var fritt tillgängliga. Och det tackade man ju för.
 
Att åren har gått och verkligheten är en annan, märks också på andra sätt. Min bror och jag ägnade oss under uppväxten åt att samla mynt. Vi blev så tjenis med folket på det lokala bankkontoret (jo, det fanns gott om sådana då) att de lät oss leta igenom påsar med mynt för att se om vi kunde hitta några objekt.
 
Vid ett sådant tillfälle hittade vi en enkrona av god kvalitet från 1921. Gamle V – Gurra, alltså Gustav V, framträdde tydligt med skägg och allt. Slanten var blank och fin, mynten innehöll 80 procent silver fram till 1940, så den inköptes till det nominella beloppet, alltså en krona.
 
Minns att jag då gjorde reflektionen att när pengen uppnådde hundraårsåldern, skulle jag vara 67, och alltså ha uppnått pensionsåldern, det var den som gällde då. Det verkade vara en evighet tills dess.
 
Men, men. Tiden gick och nu är man alltså där. Pengen finns fortfarande kvar i albumet, men någon myntsamling ägnar sig knappast någon ungdom åt idag. Hur ska det gå till när det just inte finns några mynt längre? När jag inhandlade litet födelsedagsfika idag, var det kortet som användes. Knappast något samlarobjekt, fast vem vet?

Nedlåtenhet

Av , , Bli först att kommentera 2
Inför Liberalernas Riksmöte skrev Sabuni en artikel på DN debatt. Ämnet var skolan. Ett i mitt tycke utmärkt program i sju punkter presenterades. Särskilt de delar som handlade om att alla elever, vare sig de är har svårt i skolan och de som kanske har det alltför lätt, ska ses som individer och få den stimulans till lärande de behöver.
 
Men. Så sänktes allt av den eviga tiraden från partiledaren om ”en borgerlig regering”. Just detta stod att läsa inte mindre än nio (!) ställen i texten, Av antalet att döma var det viktigare än programmets sju punkter.
 
I sin bok ”Westerbergeffekten – Socialliberala reflektioner” återger Bengt Westerberg en passus ur det socialdemokratiska partiprogrammet som gällde fram till 1944: ”Socialdemokraternas mål är att omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation, att bestämmanderätten över produktionen läggs i hela folkets händer”.
 
”Borgerlig” är klassiskt nedlåtande uttryck från vänsterhåll. På motsvarande sätt använder högern det mer än gärna som ett ord som ska dölja och mildra det i allmänhetens ögon betydligt mindre gångbara begreppen ”höger” eller ”konservativ”.
 
Då inställer sig rimligen frågan varför liberaler ska falla i farstun och på det här sättet falla på knä inför båda motståndarlägren. Varför ska vi göra jobbet åt Socialdemokraterna och klumpa ihop L med högerlägret?
 
Sanningen är ju nämligen den att just i utbildningsfrågor har det sällan eller aldrig funnits så värst mycket att hämta från högerhåll. Annat än att ungarna ska lära sig att veta hut eller liknande. Så varför det skulle vara någon garanti för en god utbildningspolitik med en regering Kristersson, särskilt med Åkesson med på vagnen, är en en gåta.

Agenter

Av , , Bli först att kommentera 2
Enligt vad som sägs är i stort sett hela det ryska samhället, förutom Putins eget lilla hov, numera att klassa som ”utländska agenter”. Tänker på den saken när det idag meddelades att det råder vapenvila (peppar, peppar) mellan Israel och terrororganisationen Hamas.
 
Där kan man verkligen tala om utländska agenter. De så kallade ”befrielserörelserna” i området har aldrig varit annat än ombud för regimerna i Iran och arabvärlden, uppbackade av – just det – ryssarna.
 
Någon arabisk statsbildning har aldrig funnits i det område som litet slarvigt benämns Palestina. Namnet kommer från romarnas benämning på provinsen. Judarna har däremot funnits där i flera tusen år och aldrig upphört att betrakta det som sitt hemland. Den stad som utgjorde förvaltningscentrum när området behärskades av turkarna var inte Jerusalem utan Ramle.
 
De som just nu aningslöst hyllas som hjältar, alltså Hamas, är inget annat än de iranska Ayatollornas förlängda arm. Och skulle det gå dithän att Hamas även skulle få makten på västbanken har man verkligen sågat av grenen man sitter på. Då blir det aldrig någon palestinsk stat.
 
Sverige har för övrigt hamnat i en märklig sits. Vi har erkänt den palestinska staten trots att Ann Linde nu uttalar att palestinierna inte har någon stat. Det är en helt riktig iakttagelse och man kan ju tillägga att Hamas, som ju alltså behärskar Gaza och har gjort det till en militärbas, av EU (och därmed också av Sverige) betraktas som en terroristorganisation. Något som ju också är sant.

Honnörsord

Av , , Bli först att kommentera 2
Läser i dagens tidning att intresset för så kallat närproducerade livsmedel ökar. I en annan plats i tidningen står det att färre bönder ”väljer ekologiskt”.
 
Det finns, dessvärre, sedan ganska länge en tendens att se saker som ekologiskt och närproducerat som något positivt i sig själv. Till synes utan att närmare reflektera över saken.
 
I själva verket finns inget sådant som ”ekologiska jordbruk”. Eller också är alla jordbruk just det. Ekologi är inget honnörsord utan den gren av biologin som omfattar samspelet mellan olika organismer och miljön.
 
Jordbruk innebär i sig ett mycket långtgående ingrepp i miljön på det att vi har ställt om de biologiska processerna i syfte att få dem att ge ett överskott och på det sättet arbeta åt oss. Ekosystem i balans producerar inget överskott utan där går det hela bara runt.
 
De så kallade ”ekologiska jordbruken” måste avstå från att använda kemiska bekämpningsmedel och mineralgödsel för att klassas som sådana. Det innebär att det krävs djurhållning för att få fram gödsel. Något som torde leda till en rejäl målkonflikt för de som ivrar för att vi ska konsumera mindre kött och mer grönsaker. Ofta nog då det är samma personer som – aningslöst – hyllar ”ekologin” och ”lokalproducerat”.
 
Erinrar mig hur det var 1988 då MP hade vind i seglen och såg ut att kunna ta sig in i Riksdagen. Jag jobbade åt FP i Södertälje som kommunalpolitisk sekreterare. Vi brukade roa oss med att ta av partimärkena och gå in i MP: s valstuga och förstöra dagen för dem genom att ställa frågor. Bland annat hur de hade tänkt sig att uppnå målet om ”kommunal självförsörjning”. Vi anmärkte att kommunen snart skulle nå ett rejält överskott på lastbilar, men att exempelvis apelsiner ju inte odlades i någon större utsträckning.
 
Något vettigt svar fick vi förstås inte. Varken på den eller andra frågor. Politiken gick inte ihop. Tyvärr spelade det ingen roll. Alltför många väljare såg något positivt i sig i ordet ”miljö”. Och det räckte för dem.
 
Det är alltid bra att ställa sig skeptisk till den här sortens förenklade agitation. Om fler gjorde det, skulle det nog se radikalt annorlunda ut när det gäller politiken.

Hot från öster

Av , , Bli först att kommentera 1
Den 19 maj 1301 anföll novgoroderna fästet Landskrona vid floden Nevas mynning. Efter att det hade intagits, revs det.
 
På den tiden hotades Sverige av horderna från öster. Så är det kanske fortfarande även om de just nu, som Putin och Lukasjenko mest verkar upptagna av att tampas med den egna befolkningen.

Evigheter

Av , , Bli först att kommentera 1
Läser att just idag, den 18 maj 1160, mördades Erik den helige i Uppsala. Så där värst helig var nog trots allt inte. Han blev heller aldrig helgonförklarad.
 
Det hindrade inte att han dyrkades som helgon långt in i vår tid. Han fick bli Sveriges skyddshelgon, tyckte hans efterträdare. Så sent som 1971 fanns han med i våra pengar. Hans porträtt fanns med på de gamla femöringarna i form av ett litet huvud (han blev ju halshuggen) längst ner på det nämnda myntet. Men då var det alltså slut. Det var sista året som den stora femöringen präglades.
 
Så kan det gå. Inte ens helgonbilder varar för evigt.

Blinda fläckar

Av , , Bli först att kommentera 1
Dagen började med sol, men nu faller regnet igen. Kanske var det så norrmännen kände denna dag, den 17 maj 1814, när de utropade sin självständighet och valde att hämta sin tilltänkta kung från det danska kungahuset.
 
För det blev ju, som bekant, inte så mycket av just den saken. De tvingades in i en union med Sverige som skulle vara till 1905. Som tur var blev upplösningen fredlig. Inte minst liberalerna under ledning av Karls Staaff, spelade i det avseendet en viktig roll.
 
Egentligen var det svenska intresset av just Norge inte särskilt stort. Att det fanns olja i Nordsjön, var ingen som visste på den tiden och det hade hursomhelst inte kunnat utnyttjas med den tidens teknik. Skälet till att man ville ha unionen var att man – bokstavligen – ville ha ryggen fri om det skulle bli krig igen.
 
Man bör ha i minnet att Danmark inte hade gett upp tanken på att ta tillbaka Skåne, Blekinge och Halland. När Norge inte längre hängde ihop med Danmark, fanns ingenstans att hämta virke till att bygga krigsfartyg. Och utan sådana var alla tankar på en återerövring av det gamla Östdanmark orealistiska.
 
Så blev det alltså, och en följd av just dessa omständigheter var att blekingen Åkesson kunde anse sig som svensk. Det finns alltid baksidor av ett skeende.
 
Vad Sverige eftersträvade var att säkra landets neutrala position om det skulle bli ett nytt krig mellan stormakterna. Det här var ju precis i slutfasen av Napoleonkrigen. Med tiden växte det fram en tanke på att Norden skulle utgöra ett neutralt område som varken den ena eller den andra stormakten skulle kunna göra anspråk på.
 
När andra världskriget bröt ut, visade det sig att det här var en illusion. Såväl Norge som Danmark drog efter kriget slutsatsen att det var Nato som kunde ge dem säkerhet, medan Sverige, och då framförallt S med Erlander i spetsen, envist hävdade sin neutralitet. Det vill säga utåt. I hemlighet hade man ett långtgående samarbete med USA och Nato.
 
I boken ”Hemligstämplat” av Michael Fredholm avslöjas med pinsam tydlighet hela det formfulländade hyckleri som Erlander och Palme ägnade sig åt. Ett hyckleri som sätter sin prägel på politiken den dag som idag är.
 
Liberalerna har under ganska så lång tid förespråkat att Sverige ska slänga hela denna bråte på soptippen och säga precis som det är, att ett inträde i Nato egentligen bara är en bekräftelse på det som redan gäller i praktiken. Förutom att Sverige inte har någon talan där besluten fattas utan bara har att hänga på. Precis som Norge får göra när det gäller EU. Både de och vi har våra blinda fläckar.