Inflytande
Ett skäl som åberopats av Sabuni för att ”samtala” med alla partier är att ytterligheterna (SD och V) tillsammans innehar 30 procent av mandaten i Riksdagen. Något som man, enligt Sabuni, måste ta hänsyn till.
Jaså?
Med tanke på att 70 procent av Riksdagens mandat inte innehas av något av dessa partier, kan man undra varför det är så viktigt att ta speciell hänsyn till just denna minoritet.
Det finns sannolikt en föreställning om att ju större ett parti är, desto större inflytande borde det ha. Men så är det ju inte. En erfarenhet som S gjorde när man förlorade makten 1976 var att den nya regeringen faktiskt struntade totalt i vad S framförde för ståndpunkter. Och detta trots att S på den tiden nådde uppemot 45 procent av rösterna i valet.
Ingvar Carlsson nämner just denna omständighet i boken ”Så tänkte jag”. Han menar också att det inte var mycket att säga något om. Efter det att trepartiregeringen hade kommit överens inbördes, vilket säkert inte var så enkelt alla gånger, hade man ingen ork eller lust att på något sätt jämka ihop sig med S.
Detta fick tydligen Ingvar Carlsson att omvärdera den tidigare FP – ledaren Bertil Ohlin, som han hade funnit grinig och gnällig. Ohlin hade, trots att han fick kämpa i opposition under hela sin långa partiledartid, hela tiden kommit igen och drivit sin politik. Trots att han aldrig fick känna stimulansen av att få regera.
Så det där med inflytande har knappast något med partiets storlek att göra utan beror mera på vilken position man har erövrat i det politiska fältet. Något som resultatet av JA och de framgångar som L och C vunnit är bra exempel på.
Det betyder inte att partiets storlek skulle vara betydelselös. Alls inte. Men säkert är dock att taktiken som Sabuni just nu tillämpar, att betyga sin trohet mot en regering ledd av Kristersson och stödd av Åkesson, inte kommer att ge någon utdelning vare sig det gäller inflytande eller storlek.
Faktum är att det är rent beklämmande att läsa en del rent ut sagt patetiska inlägg från det som åtminstone jag tidigare sett som omdömesgilla personer. Som att ett absolut nej till alla framtida samarbeten med S och i varje läge underordna sig högerblocket skulle vara att ”komma hem”.
Komma hem? Jaha, och till vadå? En byggnad där den nye ägaren vägrar att se det svartbruna mögel som tränger upp från källaren, samtidigt som hans kvinnliga partner processar med en tidigare granne om att få köpa rucklet intill. Och om man tittar ut genom fönstret ser man hur den tidigare vackra sjön intill huset förvandlats till ett stinkande svartbrunt träsk till följd av en annan nyligen inflyttad grannes dammbygge som syftar till att förhindra besökare utifrån att använda sig av sjön för rekreation och båtturer.
Den 26 mars 1702 inleder Karl XII marschen mot Warszawa för att avsätta August den starke som polsk kung. Just Kalle dussin har i många år varit Åkessons gängs och andra i liknande sammanslutningars stora idol. Och detta trots att han i allra högsta grad var kung i ett rike av flera nationaliteter, vilket inte minst syntes i hans arméer, och var den som enväldigt såg till att avsluta den svenska stormaktstiden.
Det är väl inget gäng som Liberalerna ska ha något med att göra?
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna