Läser i dagens VK ett inlägg av Per Salander, en av de mer eviga representanterna för det som brukade betecknas som det röda universitetet. Men det blir numera mest ett eko från förr.

Det som tas upp i inlägget handlar om Sveriges NATO – medlemskap. Salander motsätter sig detta med emfas och ondgör sig över, som det hävdas, det ”kuppartade” sätt på vilket ansökan kom till.

Att det hela gick snabbt, är dock inte samma sak som att det skulle ha skett i något slags lönndom. I själva verket har vi sedan länge varit en del av försvaret av västvärlden, även om framförallt S inte velat vidgå det. Det som hände under den tiden skulle kanske kunna beskrivas som något i det halvt fördolda. Men inte det som sker nu.

Det som hänt är att förhållandena här i Europa och i världen i stort har förändrats på ett synnerligen radikalt sätt i och med Putins anfall på Ukraina. Inser man inte det, ja då måste det nog betecknas som att man lever i dårarnas paradis.

den 26 september 1758 besegrade preussarna svenskarna i slaget vid Tarnow. De styrande i Sverige på den tiden ville inte inser att stormaktstiden slutgiltigt var förbi. Och så gick det som det gick.