Just idag, den 7 november, är något av en ödesdag i historien. Och då syftar jag inte på att det var dagen efter det att Gustav II Adolf hade slutat sina dagar på ett dimmigt slagfält i Lützen år 1632. I det långa loppet betydde det ganska litet.

Nej, den 7 november 1917 var det datum bolsjevikerna inledde sin statskupp i Ryssland. Världen skulle aldrig bli densamma som förut. På basis av ett ganska så mediokert hopkok till samhällsanalys av en förvirrad tysk filosof, kom den totalitära staten Sovjetunionen till. Den skulle sedan följas av flera andra, varav den viktigaste var – och är – Kina.

Sovjetunionens tillblivelse banade också väg för Nazityskland. Hitler använde hotet från öst i sin agitation som i sinom tid förde honom till makten.

Inte nog med att detta direkt och indirekt kom att leda till över 100 miljoner människors död och ett i det närmaste omätligt lidande för förtryckets offer. Det kom också att påverka politiken och samhällsutvecklingen i den demokratiska världen. Så hade exempelvis Socialdemokraterna här i Sverige aldrig kunnat sitta så länge vid makten som de gjort utan ett stödhjul i form av Lenins och Stalins lydiga eftersägande knähundar i VPK, eller V som det heter idag.

det stannar inte heller där. De terrororganisationer av diverse olika slag som vi har att hantera idag kan på olika sätt härledas till organiserandet av arabiska terrorister i Mellanöstern. En process som skedde med Sovjetunionens och östblockets stöd. Ryssarna använde sig av de metoder de själva utarbetat under sin ”revolution” och som de fortsatte med gentemot den egna oppositionen och omvärlden i allmänhet och USA i synnerhet.

Givetvis är det också som så att kriget i Ukraina kan ses som en utlöpare av det som hände för drygt 100 år sedan. Putin har sin bakgrund i KGB, Sovjetstatens mest brutala del av förtryckarapparaten.

Absolut makt för en gruppering eller en person genom en totalitär stat. Det är det kommunistiska arvet vi har att släpa på.