Jag är tillbaka. En operation som enligt uppgift skulle vara avklarad på några dagar, blev något helt annat. Jag åkte in på sjukhuset i juni förra året, och blev kvar där till slutet av maj i år. Det var en i alla bemärkelser, lång resa. Men här är jag hemma nu efter drygt 50 operationer. Med litet galghumor kan man se det so en återbetalning av alla skatt man har betalat in genom åren. Dt blir för långt att dra hela mitt lidandes historia här och nu. Återkommer om detta senare.

Ändå finns det anledning att i all korthet säga att vården jag fick har varit förstklassig. Sant är förstås att operationen i början gick snett, vilket fick till följd att jag hamnade på intensiven. Därifrån flyttades jag till kirurgen och sedan till geriatriken där träningen för att komma igen tog sin början på allvar. Att stå och gå var något som man fick lära sig på nytt. Och det upptar en stor del av träningen i dagsläget.

Det heter ju att allt som inte dödar, gör en starkare. Och i så fall borde jag ju vara hur stark som helst nu.