Läser att Göteborgs kommun är inne på att införa ett språkkrav för personalen på förskolorna. Detta eftersom det i en del stadsdelar visat sig att sexåringarna har ett dåligt ordförråd. Normalt sett ska ett sådant innehålla 6000 ord, ett tusental för varje år, kan man säga. Men på en del håll är det sämre ställt. Ungarna dä’r har ett ordförråd om 2000 ord på svenska. Vilket förstås är olyckligt.

Språk har genom historien ofta nog varit föremål för politiska strider och har förvisso också använts som ett medel att förtrycka minoriteter. Här i vår del av världen ligger det väl nära till hands att erinra om hur samerna har behandlats. Samiska barn förbjöds att använda sitt eget språk när de sattes i skolan. Samma sak har gällt finskspråkiga barn. .

Idag borde vi förstås veta bättre. Men tyvärr lever nog avogheten mot människor med andra modersmål kvar. Vi måste inse att precis som i så många andra sammanhang är en mångfald av språk en tillgång och inte en belastning. Ett exempel på det var när de amerikanska styrkorna vid landstigningen i Normandie kom på idén att använda soldater som kom från indianfolket Mohawker för att sköta sambandet mellan fartygen och trupperna i land. När de talade sitt eget språk, blev de obegripligt för tyskarna som försökte avlyssna radiotrafiken.

Förutom språk har väl religion varit det område som orsakat mest av motsättningar genom historien. Den 24 augusti 1572 inträffade det som gått till historien som Bartolomeinatten då de protestanter som kallades Hugenotter massakrerades i Frankrike. De katoliker som begick dessa dåd utmärkte sig inte för någon fromhet.