Läser i DN en artikel där P O Tidholm i stort sett sågar tanken på den industriella expansionen och den gröna omställningen här i norr. Det fanns aldrig någon plan för vare sig expansionen eller vad som skulle ske om det nu inte blev något av det, klagar han.

Till viss del finns skäl att instämma. Samtidigt retar jag mig på den här attityden vadvardetjagsa. Jag tror inte att det hade blivit bättre om man haft något slags plan.

På 70 – talet var det vanligt med planer. Allt skulle inordnas och planeras med den allvisa staten högst upp som kapten på skutan. Det gick inget vidare. Ett praktexempel var projektet Stålverk 80 där produktionen skulle sexdubblas. Det blev aldrig något av det.

Den 20 september 1519 skedde en avgörande händelse. Magellan påbörjade sin världsomsegling. Amerika hade upptäckts några årtionden tidigare och nu ville portugiserna försöka nå kryddöarna i Stilla havet.

Det lyckades, även om Magellan själv inte fick uppleva det. Han dog på Filippinerna två år senare.

Européerna hade inlett den process som skulle medföra en total dominans världen över. Sverige skulle bli ett av Europas och världens rikaste länder. Fast någon plan för den saken fanns förstås inte.