Landsbygdens bilberoende sträcker sig längre än vägen till och från jobbet

Den 26 juni presenterades den statliga utredningen om ett förslag till nytt system för reseavdrag. Det var på tiden då dagens regler bär med sig många brister. I praktiken gynnar det nuvarande systemet mest de med höga inkomster som färdas med bil till jobbet. Avdraget som är avsedd att kompensera för långa avstånd till jobbet kom att nyttjas mest av de som bor i utkanten av de största städerna istället för att komma landsbygdens invånare mest till hands.

I det nya förslaget finns det därför många goda tankar och förbättringar:

1. Skattelättnad istället för skatteavdrag ger lika ersättning oavsett om ens inkomst är låg eller hög.
2. Den baserar sig på avståndet och ges ut oavsett vilket färdmedel man använder.
3. Den kompenserar för bristfällig kollektivtrafik.
4. Du kan få ut en ersättning även om du färdas med kollektivtrafik längre avstånd till jobbet – vilket varit i praktiken omöjligt med dagens avdragsgräns på 11 000 kr.

Men det nya förslaget räcker bara en bit på väg. Det behövs en vidare insikt om landsbygdens bilberoende. För när man bor i Dikanäs, Trehörningsjö, Slagnäs eller någon annan stans en bra bit från närmsta tätort, så är det inte bara resan till jobbet som är lång. Alla resor är långa – och för dessa är du helt beroende av din bil.

Det kan tyckas märkligt att jag som miljöpartist lyfter upp detta. Men som aktiv grön i Norrland kan jag lova att jag fått min beskärda del av agg för de höjda bränsleskatterna. För vissa var det mer ett hat än ett ogillande – en ilska vi tyvärr blev påminda om dagligen inför valet i höstas.

Det finns mycket att säga om denna ilska. Det fanns många som drog nytta av den, politiska grupper som vann billiga poäng på att förvränga vår politik och uttalanden. Mycket var överdrivet, och stundtals kändes det mer som ett utlopp för en frustration som pyrt en längre tid på landsbygden över en politik centralt som inte ser till de stora utmaningar som råder på landsbygden. En negativ utveckling som sträcker sig längre tillbaka i tiden än Miljöpartiet funnits.

Samtidigt så finns där ändå en befogad kritik mot de höjda bränsleskatterna. För de slår hårdare mot de som faktiskt är beroende av deras bil för att överhuvudtaget ta sig någonstans. För de som har långa avstånd – vartän de far. Och så länge skattehöjningen inte möts av alternativa insatser för landsbygden så blir det en skattehöjning som slår orättvist mot landets befolkning, beroende på om vi bor centralt eller glest.

Samtidigt utgör vårt fossilberoende ett större hot på lång sikt – i synnerhet för vår landsbygd. Det politiska läget i vår omvärld ger en fingervisning om hur farligt detta beroende är. Världens största oljeexportörer är till största del diktaturer eller länder som är delaktiga i väpnade konflikter: Ryssland, Saudiarabien, USA, Irak, Iran, Förenade Arabemiraten, Venezuela, m.m.

Vi rustar oss allt mer mot det militära hotet som vi uppfattar i öst – Ryssland. Samtidigt är vi fullständigt beroende av deras olja. Och när nu ett antal större amerikanska krigsfartyg står utanför Irans kust – med en oberäknelig Trump i spetsen – samtidigt som Saudiarabiens oljeinfrastruktur hotas av drönarattacker från Houthi-rebeller i Yemen, så står världen inför en uppenbar risk för en väpnad konflikt av större skala. Skulle det ske är det inte svårt att räkna ut vilka konsekvenser det får för oljepriset. I ett sånt läge är landsbygden ytterst utsatt.

Den gröna skatteväxlingen behövs för framtiden. Satsningen på omställningen av vårt samhälle, utbyggnad av alternativa energikällor och en infrastruktur för att dessa ska finnas tillgängliga i hela Sverige, samt satsningar på innovation och utveckling är nödvändiga för landsbygdens överlevnad. Miljöpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna levererat en rad olika satsningar för utveckling inom dessa områden, flera av dessa med fokus just på utvecklingsstöd riktat mot glesbygdskommuner.

Men det tar tid innan det kommer på plats, samtidigt så slår skattehöjningen här och nu. Därför behövs det mer för landsbygden än det rådande förslaget om skattelättnad för arbetsresor. Och när bränslekostnaderna fortsätter att stiga – av långt fler skäl än enkomt bränsleskatten – så blir läget än mer svårt för landsbygdens bilberoende invånare.

Men en sak är viktigt att komma ihåg: Landsbygdens utmaningar är långt mer komplicerade än bränslekostnader och bränsleskatt. Minskande och åldrande befolkning, brist på arbetskraft för en rad yrken, en allt mer begränsad samhällsservice, och ibland strukturella problem i samhällen som försvårar utgångsläget. Dessutom är många av landsbygdens näringar känsliga för det extrema väder som allt oftare riskerar uppstå när klimatet förändras.