Krisinsikt behövs i klimatpolitiken

I tisdags publicerades min debattartikel i VK, med anledning av IPCCs senaste rapport om det allvarliga klimatläget. För att kunna begränsa klimatkrisen och dess konsekvenser för mänskligheten, behöver vi självklart tydliga mål och visioner, konkret handling och fokus på lösningar. Men det behövs också en krisinsikt över den eskalerande klimatkrisen.

Nu har IPCC, FN:s klimatpanel, släppt den första delen av deras sjätte stora rapport. Det är åtta år sedan senast. Och återigen visar FN:s klimatpanel att läget nu är ännu allvarligare än då den senaste rapporten släpptes. En global uppvärmning på en och en halv grad kommer vi högst sannolikt att nå och passera under nästa årtionde.

Min och mitt partis strategi har varit att inte låta alarmistiska. Och särskilt inte apokalyptiska. Risken är att tas på mindre allvar, och att vi dessutom ses som det där enkelspåriga enfrågepartiet som vi som är på insidan inte känner igen oss i. Strategin har varit att istället prata visionärt om vart vi vill och konkret om hur vi vill nå dit.

Det finns så många fördelar med att ställa om – för oss alla. Fler gång- och cykelleder samt utökad kollektivtrafik leder till bättre luft och mindre buller. Vi får en stad som kräver mindre vägar, där det blir lättare för våra barn och unga att tryggt cykla eller gå till sina vänner och fotbollsträningar.

Vem vill inte bo i en grön stad med naturen runt hörnet?

Och med den nya gröna industrirevolutionen i norr, med batterifabriker och fossilfritt stål, så blir det lättare att visa att klimatomställningen även berör svenska jobb och företag. Vi lever i en tid där ett renodlat elbilsföretag, Tesla, nu i sommar uppnådde ett högre marknadsvärde än vad de sex högst värderade konkurrenterna var värda – tillsammans. Klimatomställning ger konkurrenskraft.

Vem vill inte att våra företag får rätt förutsättningar för att ligga steget före istället för att hamna på efterkälken?

I Umeå har Miljöpartiet i pratat om det pådrivande arbetet för att införa kommunalt samordnad varudistribution, infört klimatinvesteringar i mångmiljonklassen, ständigt prioriterat busstrafiken samt breda och säkra gång- och cykelvägar som är farbara även på vintern, och stärkt laguppställningen inom hållbar upphandling.

Miljöpartieti har försökt förklara varför just dessa lösningar är lågt hängande frukter som är viktiga att prioritera framför andra för att ställa om till ett hållbart samhälle.

Men ibland så är det som behövs allra mest inte visioner och lösningsfokus, utan snarare krisinsikt. Vi kan prata visionärt om hur ett grönt samhälle är ett bra samhälle, och vi kan diskutera lösningarna för att ta oss dit.

Men vad är det värt för någon utan krisinsikt? I brinnande klimatkris kampanjar Västerbottens nästa största parti för sänkta bensin- och flygskatter.

Många andra hör och upprepar IPCC:s formuleringar men formuleringarna verkar mindre närvarande när det verkligen kommer till kritan — när det handlar om att prioritera så är alltid något annat viktigare. Man påminns om vad chefen för FN:s miljöprogram UNEP, Inger Andersen, sa när klimatrapporten släpptes: ”Världen har hört – men inte lyssnat.”

Ja, vi måste se att det finns hopp. Och lösningar. Men också en fruktansvärd kris som blir värre och värre.

Nils Seye Larsen, gruppledare Miljöpartiet Umeå och ordförande i kommunstyrelsens hållbarhetsutskott