Allsköns funderingar om politik

Ge regeringen ‘utvecklingstid’!

Varför sticker Sverige ut i Europa ifråga om skjutningar och sprängningar? Varför är Sverige så drabbat? Har det att göra med ’särskilt utsatta områden’ kombinerat med ett tafatt rättsväsende med låg uppklarningsprocent? Eller med undfallenhet inom alla områden från straffvärdering och påföljder till frihetsberövanden? Ifråga om unga förövare är detta särskilt märkbart:

- De straffsatser som står i lagboken får inte genomslag i praktiken. Alldeles för ofta blir det i stället skyddstillsyn, exempelvis att träffa en övervakare en gång i veckan. Fokus är alltid att gärningsmannen måste få en chans till.

Så säger Malin Arentoft, tidigare kammaråklagare vid City åklagarkammare i Stockholm med inriktning på brott som främst begås av yrkeskriminella. Åklagare och poliser konstaterar att samma kriminella personer grips om och om igen, men det blir sällan några kännbara konsekvenser. Kan det delvis förklara att den organiserade brottsligheten kunnat växa och ta kontroll över hela bostadsområden?

Timing är viktig. Uppdrag Granskning hade i veckan (18/9) ett reportage om den multikriminelle ’Hassan’. Vi är många som upprörts över hans fall, som var ett utmärkt och skrämmande exempel på att vårt rättssystem inte verkar tro på bestraffning och fängelse. Reportaget tydliggjorde konsekvenserna av detta haveri.

’Hassan’ har varit kriminell sedan 9-årsåldern och har sedan dess åkt ut och in på olika boenden och anstalter. Han anser att ”fängelse är som en fritidsgård där man träffar likasinnade och lär sig att utveckla sin kriminalitet”. Han ångrar ingenting och har inga planer på att leva ett hederligt liv. Att nån gång hamna i fängelse är sånt man måste räkna med säger Hassan ”och den här gången var det min tur”.

Programmet besannar åklagare Arentofts ord och visar med skrämmande tydlighet hur handfallet samhället, rättsstaten och de sociala myndigheterna är, när det gäller att hantera minderåriga brottslingar. Sveriges vänsterliberala kriminalpolitik, som kännetecknas av idéer om sociala insatser, vård och rehabilitering i stället för straff och inlåsning, biter inte på många av dagens unga invandrarkriminella.

Idag har en minderårig person, som begått många brott, flera fördelar ifråga om påföljd. Först räknas halva straffvärdet av tack vare mängdrabatten. Den beryktade straffrabatten för låg ålder reducerar därefter straffet till en tiondel av det totala straffvärdet. Tvåtredjedelsprincipen, som gäller för alla som döms till fängelse eller liknande påföljd, innebär att ytterligare en tredjedel räknas bort. Av de 31,5 månaderna för 13 brott återstår till sist endast 2 månader, en straffrabatt på hisnande 93,7%! Fullständigt vettlöst och orimligt!

Gängkriminalitet, grov brottslighet och ett överflöd av tunga vapen är det nya svenska. Skjutglada kriminella ungdomsgäng underminerar statens våldsmonopol och tvingar fram en tystnadskultur. Vårt nuvarande rättssystem är inte anpassat till den grova brottsligheten. Det tvingar i sin tur fram ett systemskifte inom rättsväsendet och /o/ansvariga partier bjuder nu över varandra ifråga om hårdare tag. Det duger inte längre med politiker som anser att det är viktigare att förneka verkligheten och putsa på ’Sverigebilden’ än att tillhandahålla ett tryggt samhälle.

Morgan Johansson är känd bland justitiedepartementets opolitiska tjänstemän för att inte agera förrän omvärlden reagerar. Hans senfärdighet och ovilja att agera för att möta problem och samhällshot proaktivt har varit ett av problemen. De politiker som år efter år passivt sett på hur denna utveckling kunnat ske är sålunda inte lösningen. De är själva problemet och mer av samma fungerar inte. Statens fundamentala uppgift är att garantera medborgarnas säkerhet. När samhället inte längre känns säkert eller tryggt begränsas vår frihet. Mindre fluffluff och mer konkret och handfast åtgärdspolitik är vad som krävs. Ju förr desto bättre!

Löfvens mantra om att vara tuff mot brottet men också mot brottets orsaker (lånat från den brittiske f d premiärministern Tony Blair) är bara väl inövad retorik och plakatpolitik, som inte knäcker några gäng. Regeringen har haft 5 år på sig att leverera på båda dessa punkter men kapitalt misslyckats. Att regeringen så totalt tappat kontrollen över gängvåldet och gängkriminaliteten var bakgrunden till att moderaterna föreslog en uppgörelse över partigränserna. Samtidigt presenterade de 10 konkreta punkter för att stävja gängbrottsligheten. Regeringen bjöd snabbt in till partisamtal, men uteslöt SD; de rödgröna ”delar inte deras värdegrund”. Demokrati är inte de rödgrönas paradgren. Genom att befria SD från ansvarstagande gjorde regeringen dem till landets enda oppositionsparti.

I fredags under partisamtal nr 3 havererade så 7-klöverns samtal om gängkriminalitet och gängvåld och M, KD och L lämnade samtalen. De ansåg att förutsättningarna för att komma fram till ett gemensamt handlingsprogram för att lösa de problem som gängkriminalitet och gängvåld orsakat inte fanns. Regeringen, som med dessa samtal ville demonstrera handlingskraft, och dess samarbetspartier kallade detta för dålig stil. Det moraliskt överlägsna C uppmanade ’avvikarna’ att ”ta sitt förnuft till fånga”. Särskilt kännbart måste det vara att också samarbetspartiet L lämnade samtalen.

Dagens akuta situation löses inte av något ’quick fix’ eller ’lullull’. Det viktiga nu är att reformera svenska rättsstatens rättstillämpning och att minska gapet mellan allmänhetens rättsuppfattning och domstolarnas domar. Ge därför den rödgröna regeringen lång ’utvecklingstid’, eller ännu hellre kort ’avvecklingstid’!

16 kommentarer

  1. Brorson

    Bra analys Jag hade tänkt skicka en uppföljning till mina kommentarer till förra inlägget, men du han före med ett nytt inlägg.

    En person som särskilt bör granskas som det svenska rättssamhällets i särklass värsta förstörare är KD:s förre rättspolitiske talesperson, advokaten Peter Althin. Till skillnad mot andra försvarsadvokater, som skilts från sina klienter, när domarna mot dem vunnit laga kraft, har Athin i egenskap av riksdagsledamot och lagstiftare fortsatt att arbeta för att lindra deras straff. Han har medverkat till att stadsdelen Vivalla i Örebro har blivit ett näste för IS-terrorister och till de löjliga benådningsrättegångarna vid tingsrätten i samma stad.

    Han lyckades ju få al Qaida-krigaren Mehti Gezali frigiven ur Guantanamo-lägret, och styrde därigenom svensk utrikespolitik, eftersom han drev kampanjer mot USA:s kategorisering (illegal combattants) av krigsfångar, som inte uppfyller Genéve-konventionens bestämmelser om skydd för krigsfångar. Under Vietnamkriget kastades fienderna till USA och dess marionettregering i Saigon ut från helikoptrar eller släpades till döds efter stridsvagnar, vilket givetvis drog på USA hård kritik. Med kategorin illegal combattants hade USA skapat en mellanform mellan civilpersoner och regelrätta krigsfångar.

    Medan de vietnamerser, som behandlades så illa, kämpade i sitt eget land för sitt eget lands befrielse från främmande ockupation, vistades Gezali illegalt i Afghanistan, när han greps i ”algeriernas hus” i Afganistan efter al Qidas informella krigsförklaring mot USA den 11 september 2001. I Guantamo-lägret behandlades han inte sämre än farliga förbrytare i amerikanska fängelser. Men Althin tog på sig försvaret av Gezali och krävde att han skulle ställas inför rätta i en amerikansk brottmålsdomstol. Vilket Genévekonventionen om krigsfångar inte alls kräver.

    Enligt konventionen har krigförande stater rätt att oskadliggöra fiendens soldater genom att tillfångata dem och hålla dem internerade tills kriget är över, utan att behöva bevisa att varje enskild tillfångatagen soldat har begått något brott. Och det hade ju varit möjligt även för icke krigförande stater att stifta lagar som kriminaliserar deltagandet i sådana krig, som al Qaida och IS ägnar sig åt som en form av landsförräderi. Är dessa terrororganisationers verksamhet inte fientlig handlingar även mot Sverige? Likväl kräver svenska debattörer att återvändande IS-terrorister ska få gå lösa, tills de eventuellt åtalas för något brott under sin vistelse i kalifatet.

    Trump kräver nu att de europeiska staterna ska ta hem sina IS-krigare, så att USA slipper kostnaden för livstidsförvaring av dem i Guantanamo eller liknande fångläger. Vad säger den svenska regeringen? Vad säger KD, som lät Althin hållas och göra parodi på den kristna förlåtelsen under 20 år? Vi får hoppas att det nu är slut på KD:s oskick att sätta kändisar, som är helt främmande för den kristdemokratiska ideologin på politiskt inflytelserika poster i rent röstvärvningssyfte. Trodde den dåvarande partiledaren Göran Hägglund att hela den svenska väljarkåren består av brottslingar, som är klienter hos kända advokater?

    Althin fick kalla fötter och lämnade partier väldigt plötsligt, när Ebba Busch-Thor blev ny partiledare. Nu måste partiet skaffa en ny kriminalpolitik och inte bara svassa efter moderaterna. Varför inte återuppta den diskussion om straffen, som hade påbörjats strax innan Althin värvades. Efter hemkomsten till Vivalla har svensk-algeriern Mehti Gezali blivit en idol och förebild för stadsdelens glin. Många svenska IS-krigare kommer därifrån.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Intressant! Hade ingen aning om Althins inblandning i Vivall m m. Minns bara att han motsatte sig EBT som partiledare och avgick när hon valdes.
      Däremot känner jag till KD:s faiblesse för kändisar. Alice Timander t ex gick också med i KD.

      • Brorson

        Ett par år efter hemkomsten till Sverige dömdes Mehti Ghezali av en pakistansk domstol för brottet illegal inresa i Pakistan. Har någon hört talas om brottet illegal inresa i Sverige? Nej, men brottet finns i den svenska lagboken. En av många lagar som öht inte tillämpas av det svenska rättsväsendet. Det är inget brott att söka asyl i vare sig Pakistan eller Sverige, men då ska man anmäla sig direkt i gränskontrollen. Avsikten var emellertid inte att söka asyl i Pakistan, utan att återgå i krigstjänst hos al Qaida i Afghanistan. Domen blev utvisning till hemlandet Sverige! Dessförinnan hade han suttit häktad några månader i Pakistan.

        Althin hade engagerats som ombud för Ghezali av dennes far. Det normala är ju att försvarsadvokater förordnas av den domstol, som ska döma. Men Ghezali var inte anklagad för något brott mot amerikansk lag. Han var krigsfånge. Vem som betalade omfattas av advokatsekretessen, men säkerligen inte någon stat. Kanske ställde Althin upp ”ideellt” – han hade ju gott om pengar som både aktiv advokat och riksdagsledamot. Jag fick det bestämda intrycket att Althin hoppades på att få glänsa i en amerikansk domstol.

        Jag var under 1990-talet engagerad i kampen för psykiskt sjukas mänskliga rättigheter, som då (och i vissa fall fortfarande) kränktes mycket grovt. Försvarsadvokater, som skyllde sina klienters brott på att de var ”sjuka”, spred fördomar, som motverkade psykiskt sjukas tillfrisknande och återetablering i samhället. Missbrukare hade stulit psykiatrins diagnoser och skyllde grova våldsbrott på att de hade drabbats av ”psykoser”. och inte visste vad de gjorde.

        Vilket under 1990-talet började ifrågasättas av alltfler psykiatriker, som bl.a. menade att black out p. g. a missbruk inte är en psykisk sjukdom samt att brottslingar, som verkligen var psykiskt sjuka, visste vad de gjorde och därför borde kunna dömas till ansvar. Detta skulle, enligt min mening, både befria hela kollektivet psykiskt sjuka från farlighetsstämpeln, först och främst de som aldrig begått något brott, men också de som begått brott, som inte borde blandas ihop med de extremt våldsbenägna missbrukarna. Jag var kritiskt mot inlåsning av våldsbrottslingar och deras offer på samma låsta avdelningar.

        Under slutet av 90-talet skrev KD:s dåvarande kriminalpolitiska talesperson ett kriminalpolitiskt program som såg fängelsekunderna som vårdbehövande sjuklingar och krävde att tiden i fängelse skulle utnyttjas ”effektivt” (för snabbare frigivning?) Programmet fick hård kritik från partiets ”ideologichef”, som startade en diskussion om straffets syfte. Då jag förstod att han ville ha en återgång till den klassiska straffrättsskolan (principen Ju grövre brott desto hårdare straff), tog jag kontakt med denne. och skickade relevanta delar av mitt material om psykiatrin.

        Resultatet blev att programmet drogs tillbaka och att författaren till stor del ändrade åsikt och föreslog att det skulle inrättas ”mjukfängelser” för patienter, som skrivits ut från rättspsykiatrin, i vilka de skulle avtjäna resten av strafftiden. Detta var ingen dum idé, eftersom cellskräck är ett sjukdomstillstånd, som kan drabba psykiskt sköra personer. Har de begått brott, ska de straffas men inte bli sjuka på nytt.

        Som jag skrev i anslutning till förra inlägget förnekar jag inte att även psykiskt sjuka kan begå brott och ej heller att personer med en kriminell livsstil utsätter sig för stora psykiska hälsorisker. Även cancerpatienter m. fl. kan ju begå brott. Synd bara att KD aldrig han utveckla idén om mjukfängelser. Men det hela rann ut i sanden, sedan Althin värvats som rättspolitisk talesperson .

        • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

          Illegal inresa borde ha tillämpats här. Många hade kunnat dömas då. Numera har vi fullt jobb med att hitta och repatriera dem som vistas illegalt här.
          Mjukfängelser vore en bra lösning för sårbara personer. Att de kan fejka och få ‘fuskdiagnoser’ på att de är psykiskt sjuka skulle kanske bli mindre populärt om de tvingades in i ‘mjukfängelse’ efter att de friskförklarats. Hela domen enl straffvärdet ska sittas av anser jag.

  2. Brorson

    Hur många poliser behövs egentligen. Man kan fundera över svensk polis’ effektivitet, när man läser att samma kriminella personer grips om och om igen. Jag har inte tillgång till någon statistik, som visar hur vanligt det är. Men om vi antar som ett medeltal att en polis gör tjugotvå gripanden per månad, d.v.s ett gripande per arbetsdag, och att det bara är tre personer som grips, två bara en enda gång, och en tjugo gånger, så skulle ju den polisen hinna med att gripa sju gånger så många om återfallsförbrytaren förblivit inlåst efter första gripandet.

    Kanske ett drastiskt exempel. Men om vi så antar att antalet gripna personer skulle öka med 20 %, utan att antalet gripanden hade ökat, så vore mycket vunnet. Och Erik Torell, den unga mannen med Downs syndrom som sköts av polis förra året, hade kanske fortfarande varit i livet. Det är förvisso mycket vanligare att oskyldiga skjuts av kriminella än att de skjuts av polis. Men en poliskår, som ständigt är i numerärt underläge, är inte att leka med. Vilket Eric kanske trodde.

    Det räcker inte att antal brottslingar, som sitter inlåsta, ökar, om inte antalet brottslingar, som gör fria samtidigt minskar.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Man borde ju befria poliser från att lägga så mkt tid t ex på att skjutsa fulla personer till akuten.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Så är det förvisso:O( När ska det sovande folket inse att såssarnas makt måste brytas?

  3. Brorson

    Ett problem med KD är partimedlemmar, som har vuxit upp i frikyrkomiljön och lärt sig jargongen, har fallit i synd och dömts till långa fängelsestraff och därefter blivit ”härligt frälsta” och påstår sig vara experter på psykiska sjukdomar. ”Sjuk” låter ju bättre än ”missbrukare”. Dessa mycket vältaliga f.d. missbrukare har lurat i många av partiets sjukvårdspolitiker att missbruket är självmedicinering mot någon sjukdom. Som är vanlig abstinens – som kan förmå en person med grovt missbruk/ drogberoende att begå grova våldsbrott i jakten på doger.

    Kritiker menar att dessa f.d. missbrukare fortfarande är missbrukare, men att de har bytt missbruket av alkohol och droger mot missbruk av namnet Jesus. I övrigt består väl KD av en stor andel helnykterister, som inte har egen erfarenhet ens av den lindrigaste salongsberusning och därför är mottagliga av nära nog vilka lögner som helst. Och just lögner är ett symtom på missbruk, förnekande och bortförklaring av missbruket. Detta kanske förklarar varför den extrema straffrättsliberalisten Peter Althin kunde härja fritt i KD under tjugo års tid, varunder både straffrätten och missbrukarvården monterades ner.

    Vi har här att göra med en ”liberal” vårdfilosofi, som underminerat rättssamhället genom otaliga ”hål” i såväl straffrätten som utlänningslagstiftningen. Liksom aven slump stod mängder av SiS-hem för tvångsomhändertagna missbrukare samt barn / ungdomar) tomma, när Sverige översvämmades av ensamkommande flyktingbarn och andra asylsökande. Många av dessa institutioner hade övergått till privat ägande och drift under alliansregeringsåren, men anlitades inte av kommunerna, som har betalningsansvaret för vården.

    Och ville spara pengar. Antingen genom ”öppenvård” i kommunens egen regi. Eller genom att skjuta över ansvaret till landstingen (psykiatrin) genom att sjukförklara missbrukare och kriminella. En aspekt som ofta glöms bort, är att langarna genom detta tilltag av ansvarslösa politiker kommer i kontakt med psykiskt sjuka, som blir flitigt uppvaktade av dessa medpatienter, som egentligen inte har i sjukvården att göra.

    Langarna kände förstås till var deras gamla kunder brukade vårdas, visste hur man smugglar in droger på slutna anstalter (fängelser och SiS-hem), och fick en ny kundgrupp i de s.k. ensamkommande flyktingbarnen. Merparten av det knark, som smugglas in på fängelser och kvarvarande SiS-hem smugglas in av personal, antingen för att tjäna pengar eller av ideella skäl, att hjälpa stackars sjuklingar att få tag i ”medicin”.

    Alla partier är medskyldiga. Kan Liberalernas svanesång som riksdagsparti beror på att partinamnet även betecknar företeelser, som håller på att bryta ner Sverige som samhälle och nation?
    1. Drogliberalismen.
    2, Straffrättsliberalismen,.
    3. Invandringsliberalismen.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Langare och köpare hittar alltid varandra. De tre punkterna lär ta tid att fixa, om det ens går!

      • Brorson

        Ja, så är det. Och därför måste den bakomliggande ideologin ryckas upp med rötterna. Missbrukarna förstör inte bara sina egna liv, utan även närståendes och vilt främmande personers. Enligt en gammal uppgift begås flertalet grova våldsbrott av liten grupp grova missbrukare, 3.000 – 4000. Därtill kommer att nästan alla våldsbrott begås under påverkan av alkohol och droger. Sedan dess har Sverige importerat tusentals nya langare och missbrukare. Gruppen afghaner utmärker sig särskilt, men märk väl att ytterst få av dem var missbrukare vid ankomsten till Sverige. I det skick de är nu i skulle de knappast ha klarat att ta sig över gränsen från land till land.

        De, som inte redan börjat missbruka när den s.k. gymnasielagen drevs igenom, blev det när de förespeglades en framtid i Sverige, utan att deras försörjning var säkrad ens i närtid. Ansvaret faller mycket tungt på de partier, som drev igenom den lagen. Sverige är idag ett farligare land än Afghanistan för unga afghanska män att vistas i, vad avser risken för en för tidig död. Generös invandringspolitik – inte så generös, egentligen!

        • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

          Jag har följt de unga afghanska männens öde inte minst när det gäller att skaffa bostad. Gymnasielagen är ett regelvidrigt haveri och kommunerna dit afghanerna slussades till hade inte bostäder. Inte heller hade de budget för att husera dem eller försörja dem. De som drev igenom lagen hade inte gjort någon konsekvensanalys. Fort och fel! En del av dessa ungdomar har dessvärre hittat en inkomst genom att langa droger.
          Det stora problemet för dem blir om de inte kan hitta boende eller inte klara av gymnasiet och hitta jobb därefter. Vi har tyvärr bara sett början av detta problem.

          • Brorson

            I ett solidariskt rättssamhälle borde vi inte acceptera synsättet att alla har rätt att förstöra sina egna liv. För det första är det nog få som tänker att de kommer att dö av en överdos, när det ara sin första sil. För det andra ska ingen ha rätt att förvandla sig själv till ett livsfarligt vapen. Därför brukar lejda mördare droga sig innan de begår sina dåd, för att döva sitt eventuella samvete.

            Svenska politiker, som nära nog har släppt knarket fritt, är väldigt pigga på att kritisera de amerikanska vapenlagarna och tycker att Trump resonerar cyniskt, när han säger att vapnen inte avfyrar sig själva. Det gör de som håller i vapnen.

            Har de inget vapen till hands, dödar de med sina blotta händer. Och det är ofta närstående kvinnor som dödas på det sättet. Det säger den svenska erfarenheten, som dessa USA-kritiker väljer att bortse från.

  4. Bergis

    Många grupper i Sverige som för att tillfredsställa sig själv och sin dåliga självkänsla itutar migranter att här i Sverige kan nyanlända göra som dom vill och alla andra som protesterar är bara rasister.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>