Etikett: Bilspedition

Boss, bossigare, bossigast!

Nicco skickade in en jobbansökan för ett bra tag sedan, så där lämpligt att man snudd på, glömt bort att man gjort det. Sedan blev hon uppringd då vi var till mamma förra veckan, och blev kallad till intervju.

Och igår, fick hon då veta att hon fått jobbet, wohoo!!! Bra jobbat, Nicco. Och i och med det så har vi nu, 2 döttrar på GE Health Care, dock med lite spridning, Theresé är ju nere i Uppsala, we are taking over…haha…

42843232_10156616726236585_6138778004345585664_n

923080_10151372247972060_2072998078_nLikadant var det då jag en gång i tiden satt på kontoret på Bilspedition, tillsammans med min morbror Assar. Och efter ett tag blev även min kusin Robin, anställd där. Folk började bli misstänksamma, Hällstenarna var på frammarsch… :D

2015-11-19 19.28.41Då jag fick det jobb jag har idag, och som jag haft i 8½ år, så blev jag uppringd av en man som började prata om stället jag skulle till, hur det såg ut, vad man skulle göra och så vidare. Jag var totalt bortkollrad, visste inte vad han pratade om, men sa ingenting, utan gjorde upp om ett besök, och jag fick jobbet på studs.

Sedan kom vi väl fram till att han sållat i ansökningar som gått via ett assistansbolag, så att jag var bortkollrad, var inte så konstigt, jag hade inte sökt det specifika jobbet, utan bara gjort en intresseanmälan till bolaget.

Nå, det gick ju bra ändå, fast man hade ju kunnat falla på att man upplevts som förvirrad och tänk om man kläckt ur sig att jag, minsann, inte har sökt den här tjänsten i alla fall. Oopps!

Blev ju bjuden på en räkmacka på Ullas igår, tack för den, Annika gammboss. Lika trevligt som alltid, att få träffas och prata om livet, vart vi är idag och vart vi är på väg, planer och drömmar som ska uppfyllas, och en och annan uppfinning som skulle kunna utvecklas till nåt fantastiskt.

Och apropå jobb, chefer och anställningar:

51727815_2618072158219872_7863475843505324032_nHahaa…

Önskar er alla en fin lördag!

4c7b30bc549204988d496e468e5c23bd

Ingen eldsvåda…tror jag

Av , , 4 kommentarer 7

Vi tittar på Allt för Sverige, på söndagskvällarna. Det är som kul att höra vad andra anser om oss, eller vad som är kutym här, men kanske inte någon annanstans. Fika är då tydligen något jättestort, dom trodde inte sina ögon då dom fick höra talas om svenskarnas fika.

Nä, dom skojar, det här kan dom inte göra varje dag… det går inte, men det är gott…och trevligt, ja, det här ska jag införa då jag kommer hem, säger en kille, och nästa man säger skål, då han höjer kaffekoppen.

Mm sa Nicco, det är nog så, i Amerika fikar man inte eller tar en kaffe, där bjuds det nog hellre på en Coca-cola eller whiskey. Lite får man också lära sig om Sverige, hur det var förr i tiden, inte alls så lätt, det var fattigt och slitigt på många ställen och flera insåg att dom aldrig skulle klara sig här, och emigrerade därför till det stora landet, Amerika.

Vi har nog väldigt många, släkt over there, eller några ättlingar, om man börjar gräva. På min sida ska jag ha det osagt, Theresé släktforskar ju och vi har nog som mest, bott häruppe i norr, lite annars på Åkes släktsida, där fanns det folk som flyttade över havet, men som också kom tillbaka, i alla fall några stycken.

Kul att se på tv i alla fall, och höra deras förväntningar, att jämföra länderna, seder och annat.

När jag och vovven var ute på prommis igår kväll, luktade det så gott…någon eldade i en öppen spis eller panna, som nytänd björkved, inte så vanligt faktiskt, nästan så jag började gå runt och kolla så det inte brann i något hus, men ingen eldsvåda kunde jag skåda.

Kom då ihåg då jag tuttade eld på min fina, vadderade jeansjacka, jag vet att jag skrivit detta förut, men so what. Jag hade slutat jobba, på den tiden satt jag på kontoret på Bilspedition, ute på Västerslätt, jag hade en bit att gå ner till bussen och rökare som jag var ville man hinna med en cigg.

Det var slasksnö i luften och jag höll glöden in mot handflatan för att inte blöta ner ciggen, känner en röklukt…typ brand, då jag närmar mig bussen, kollar mig runt, ser ingenting, ska ta ett os till och ryggar tillbaka, hahaa…det brinner i jackärmen.

Tur då att det faktiskt fanns snödrivor, jag körde ner hela armen i en driva så det slocknade, men gissa om jag tyckte det var aningens genant att kliva på bussen med en nersotad svart jackärm som stank brandrök :D Jaja, så kan det gå, om man heter Maria. Och ännu mer tur att jag inte röker idag :)

Avslutningsvis en bild jag tog i slutet på förra veckan, då jag och Winstone tog en längre promenad:

Foto1159

Önskar er alla en toppen tisdag!

Det brann…

Av , , 2 kommentarer 5

 

I tidernas begynnelse…eller inte riktigt, men då jag var sjutton år, så jobbade jag på Bilspedition, här ute på Västerslätt. Jag satt på kontoret, och gjorde diverse sysslor, jämte min morbror, som också jobbade där, på den tiden.
 
Nå, jag var redan då, en ganska så invand rökare, då jag bara var tolv år när jag började med denna last. Och precis nu, i detta ögonblick då jag skriver det här så kommer jag ihåg att jag drömde i natt, att en kille ropade på mig och ville ”låna” en cigg, och jag svarade: Jag har inga, jag har slutat röka…för 4 år sedan, idag, faktiskt! Och det var precis sant det, igår hade jag fyra årsjubileum, som rökfri, ha, vad duktig jag är *klappar på axeln*.
 
Jaja, för att återgå till vad jag började skriva så rökte jag alltså. Jag åkte även buss, då jag inte ännu var innehavare av ett körkort. Jag hade för vana att vända på ciggen och hålla glöden inne i handen, då det snöade, regnade eller var allmänt dåligt väder, för att inte ciggen skulle bli blöt. Just denna dag hade jag på mig en fodrad jeansjacka och var på väg mot bussen, efter en hård arbetsdag.
 
Det var i Mars/April och det låg snödrivor lite överallt, denna dagen var det gråmulet och lite lätt nedfall från himlen och jag hade min cigg inåtvänd mot handflatan där jag gick och spatserade. Kände en viss röklukt och spanade ut över industriområdet för att se om jag kunde hitta brandhärden. Röklukten blev bara starkare och starkare och jag förväntade mig att snart höra brandkåren, då jag lyfter armen för att ta ett nytt bloss. Då blev jag varse vart det brann.
 
I min jeansjacka, längst ner på armen, glöden hade tuttat eld på några lösa trådar som hängde där och nu hade det spridit sig upp i fodret, några centimetrar, jag var trots min ringa ålder, en ganska så rådig tjej och körde ner hela armen i en snödriva. Och i samma veva kommer bussen så jag får skynda mig ner till den. Jag kan gissa att buss chauffören undrade vad jag råkat ut för, då det osade lite lätt från jackan som dessutom, inte bara var blöt av snön, utan även svart efter elden och luktade bränt nå hemskt. Tur att bussresan inte blev så lång, jag och Åke, bodde nämligen redan på den tiden, här i huset, fast på andra sidan. Så jag slapp sitta på bussen ända upp på Mariehem. Så kan det gå….det är med andra ord, inte bara lungorna som kan ta stryk av rökningen :-)
 
Ha en fin lördag!