Etikett: Robin

The broms terminator 😈🦸‍♀️

Av , , Bli först att kommentera 20

Åkes födelsedag, tillika midsommarafton, firades uppe i Malå. Och som det kan se ut, börjades det tidigt…


Fast jag kan avslöja att det var riggat, haha, en kaffegök till frukosten, är nog inte att föredra.

Han fick en videohälsning från Roger på Macken, hehe…

Ewa, svägerskan, hade inte hört talas om memmo, och då Joel visade henne hälsningen, var hon först lite impad, över att vi hade såna kontakter, haha. Fast Joel avslöjade att det nog var så att man kunde köpa, hans hälsningar, jo, så är det 😄

Vi testade den där tårtan jag bakade, Pinocchio saken, och den såg väl lite ojämn ut, men god var den, minsann.


Midsommarafton bjöd på lite strilande regn, men vi hade tälten uppslagna, så vi klarade oss. En låda med diverse preparat, har vi också, fast jag vet inte, många är överreklamerade. Det mest effektiva mot bromsen, är öppen dörr, då flyger dom in och sätter sig i fönstren. Sorry, och där åkte dom in i dammsugaren. Jag tog 22 stycken under 1 timme. The broms terminator.

Det var mycket mat som skulle fixas fram. Här håller jag på med några snittar eller kanapéer.


Sen hade jag gjort gubbröra på inlagd sill, och en liknande, fast med svill, en vegetarisk variant. Och den var faktiskt jättegod, även om jag var aningens skeptisk, då jag köpte burken. Alla bidrog med mat, vi hade värsta buffen.


På plats, var våra kusiner, André och Robin, storebror Sivert med fru Ewa, deras dotter Camilla med sambon Joel. Lillasyster Emma med sambon Johan, jag, Åke och Nicco.


Efter mat, dryck och annat gott så tränade vi på det sedvanliga kubbspelet. Dom yngre toppade aldrig laget…näää, dom valde rakt av dom yngre mot dom äldre. Men gissa vad, dom klev på en mina, vi vann ändå, haha, dom tippade nämligen omkull Kungen.


Åke satt som enväldig domare, fast han dömde ett, ett, hela tiden.


Nå, övningen var inför mötet med stuggrannarna, som var ett helt gäng, dom med. Dom blev psykade av att vi alla hade gummistövlar på oss, fast dom toppade, dom med. En av killarna måste ju ha varit uppvuxen med kubbpinnen i handen. Men men…kul hade vi i alla fall.

 

Och sent på kvällen blev det ju regnfritt och fin himmel, som siade om finare väder som var på gång.

 


Min uppkoppling i stugan, är under all kritik. Jag har Tele2, fast är absolut onåbar, inne i stugan. Kunde inte ladda upp nån bild till ett litet inlägg här på bloggen. Så nu kommer jag att byta abonnemang till Telia. Jag som klarat mig utan dom i flera år, men nu får dom vinna, och jag får falla till föga. Även om jag tycker det är underbart (sarkasm), att dom kan man använda vart som helst, men inte deras underleverantörer. Dom använder väl samma satelliter, eller vad.

Nu har jag 3 dagars arbetsvecka. Imorgon får jag nyrutan på bilen, så härligt. Och vi körde en första sväng med sprutlacken igår kväll. Dom nya dekalerna är hämtade på Printstore, så jag hoppas att bilen kan börja användas om nån dag…längtar på riktigt.


Hittade denna text i ett gammalt inlägg jag hade ute för 9 år sedan, den var faktiskt lika rolig idag. Ett barn som svarade på frågan om, ”Vad skall du bli när du blir stor?”

Jag vill bli ingenjör när jag blir stor, det är ett roligt arbete och lätt.

Därför finns det så många ingenjörer idag, och varje dag blir det fler.

Ingenjörer behöver inte gå så mycket i skola. De måste lära sig programmeringsspråk så att det kan tala med datorer. Jag gissar att de måste kunna läsa också så att de vet vad det är fråga om när allt trasslar till sig.

Ingenjörer måste vara modiga så att de inte blir rädda, när allt trasslar till sig mer än möjligt, eller när de måste tala främmande språk på utländska så att de vet vad de ska göra.

Jag gillar också lönen som de får. De får mer pengar än de hinner använda. Det beror på att alla vet att ingenjörerna har ett svårt arbete utom ingenjörerna som vet hur lätt det är. Det finns inte så mycket som jag inte tycker om, utom att kvinnorna tycker om ingenjörerna och vill gifta sig med dom, så man måste köra bort dom, så dom inte stör.

Jag hoppas att jag inte blir allergisk mot kontorsdamm så att jag inte kan bli ingenjör. Jag blir sjuk av vår hund. Om jag blir allergisk mot kontorsdamm kan jag inte bli ingenjör och då måste jag arbeta. slutcitat

Ha en fin måndag, allihop!

Kunde ha slutat illa, fast det gjorde ju ont, ändå :O

Av , , 4 kommentarer 9

Jag, ja jag vet Tina, jag börjar nu med ett jag. Skulle städa utedasset då vi kom fram till stugan i torsdags. Sveriges alla mygg förutom 3 stycken, hade toppmöte därinne.

Så svettig, förbannad, och ville få det gjort snabbt som ögat, tar jag tag i en pumptvål som står på golvet. Och naturligtvis lossnar överdelen och all tvål far ut på det gräsiga golvet.

Inte blev jag på bättre humör då, heller :O

Hämtar en balja med vatten för att få upp det sista, fortsätter som en virvelvind och tadaa… trampar i baljan så den tippar och plötsligt är golvet vattendränkt.

Det stoppar inte där. Travar runt i mina relativt nyinköpta flipflops, ni vet, så här ser dom ut:

Sitter fast mellan stortån och nästkommande tå. Jag kommer in i stugan, ska sparka av mig dom där sakerna, går bra med högerfot men den fastnar på den vänstra foten, lindar sig runt stortån och jag kliver på flipflopsen som sitter fast, och den lossnar inte.

Så, jag gissar att nåt gick sönder inne i foten, kunde nämligen inte vicka på stortån efteråt, inte heller böja eller trampa ner ordentligt. Nåja, det är inte så sannolikt att det skulle gå att åtgärda på nåt sätt, så jag har trampat på, och försökt gå på rätt sätt.

Var lite tufft att sova första natten, då jag inte ens kunde ha täcket över foten. Men idag känns det ändå skapligt, lite stel i tån.

Nicco, Georgo och deras hund, Tano, joinade oss lagom till middagen. Winstone lätt skeptisk, lite grumpy och småsur men det har ändå gått över förväntan, med bägge hundarna.

Åke körde grästrimmern, vilket var svårt att undgå att se, faktiskt:

Vi avslutade torsdagskvällen nere hos Emma och Johan, som har stugan nere på andra sidan vägen. Vacker solnedgång, och myggen hade nattat sig själv.

Midsommarafton:

Och jag och Nicco gasade ner till Malå i tron att vi skulle hitta torvströ till utedasset, men icket. Nå, vi klarade helgen utan, så det var ingen fara på taket.

Midsommarlunch uppe på allmänningen mammas utegrillarplats. Vi hade extremt tur och det var både fint väder och djurfritt.

Sen åkte gänget iväg på flotten:

Själv satt jag på säker mark:

Och Åke, han som inte kan undvika höga höjder, trots allt han varit med om, stod och fipplade  på stegen, men det gick bra, den här gången:

Till middagen, dukade vi upp på samma plats, och nu hade våra kusiner, André och Robin, joinat oss. Vi grillade och åt gott.

Sedan påbörjades gräsklippning och krattning av kubbplanen.

Tydligen är det årligen återkommande kubbspel, vi mot ett gäng som firar midsommar hos Emma och Johans grannar. Och vi, har aldrig fått en seger. Jag har bara spelat kubb en gång förut, och det var ifjol. Kan dock inte påstå att jag var så seriös då. Men nu hann vi provkasta och ställa in ögonmåtten. Sen drog vi igång.

Vi var 9 stycken och motståndarna var då minst 12 stycken, varav 4 barn. men guess what, vi vann. Och jag fick tillfälle att fälla 3 av kubbarna, eller vad dom nu kan heta. Kul!

Sen, kan jag tala om att det blev kallt, på riktigt, och jag släckte lampan vid 1.30 på natten, och jag frös, nanting.

Fortsätter skriva mer imorgon. Ha en fortsatt fin söndagskväll!

Boss, bossigare, bossigast!

Nicco skickade in en jobbansökan för ett bra tag sedan, så där lämpligt att man snudd på, glömt bort att man gjort det. Sedan blev hon uppringd då vi var till mamma förra veckan, och blev kallad till intervju.

Och igår, fick hon då veta att hon fått jobbet, wohoo!!! Bra jobbat, Nicco. Och i och med det så har vi nu, 2 döttrar på GE Health Care, dock med lite spridning, Theresé är ju nere i Uppsala, we are taking over…haha…

42843232_10156616726236585_6138778004345585664_n

923080_10151372247972060_2072998078_nLikadant var det då jag en gång i tiden satt på kontoret på Bilspedition, tillsammans med min morbror Assar. Och efter ett tag blev även min kusin Robin, anställd där. Folk började bli misstänksamma, Hällstenarna var på frammarsch… 😀

2015-11-19 19.28.41Då jag fick det jobb jag har idag, och som jag haft i 8½ år, så blev jag uppringd av en man som började prata om stället jag skulle till, hur det såg ut, vad man skulle göra och så vidare. Jag var totalt bortkollrad, visste inte vad han pratade om, men sa ingenting, utan gjorde upp om ett besök, och jag fick jobbet på studs.

Sedan kom vi väl fram till att han sållat i ansökningar som gått via ett assistansbolag, så att jag var bortkollrad, var inte så konstigt, jag hade inte sökt det specifika jobbet, utan bara gjort en intresseanmälan till bolaget.

Nå, det gick ju bra ändå, fast man hade ju kunnat falla på att man upplevts som förvirrad och tänk om man kläckt ur sig att jag, minsann, inte har sökt den här tjänsten i alla fall. Oopps!

Blev ju bjuden på en räkmacka på Ullas igår, tack för den, Annika gammboss. Lika trevligt som alltid, att få träffas och prata om livet, vart vi är idag och vart vi är på väg, planer och drömmar som ska uppfyllas, och en och annan uppfinning som skulle kunna utvecklas till nåt fantastiskt.

Och apropå jobb, chefer och anställningar:

51727815_2618072158219872_7863475843505324032_nHahaa…

Önskar er alla en fin lördag!

4c7b30bc549204988d496e468e5c23bd

Jag gjorde en liten eld show, med…

Av , , 2 kommentarer 14

Japp då var tomten på gång, ser dock ut som om Winstone funderar på mat…hur kan det komma sig?

15589928_10154797122411585_1223192778798275943_n 15665787_10154797121886585_1918859661895362610_nÄn idag stannar det folk och fotar Lennart, sist för någon dag sedan, då var det någon i bil, som bromsade in för att hinna få en bild 😀

Jag kommer ihåg, som barn, och mitt allra första lilla skelett. Vi var på någon marknad, kommer inte ihåg vart, men där, i ett stånd, hängde han…ett skelett med gröna ögon, det var en nyckelring. Han stod högst upp på min önskelista och jag fick honom 😀

Vet inte vart min förtjusning över just skelett, kommer ifrån, men…det roliga med den där nyckelringen är att han levde (inte bokstavligt talat) i någon sommar eller två, sedan kapade jag honom vartefter, ett ben, finns kvar, det använde jag som hänge till någon ring jag hade i örat. Jag brännmärkte honom med…fråga mig inte varför.

En viss fascination över eld, har jag nog också, alltid haft. Lågorna kan vara hypnotiska att titta på, men även lite kul att leka med. Ja, jag vet, detta är nu inget jag förespråkar, eller tycker att andra ska göra, fast jag gjorde det, fy på mig.

Uppe på lon, där jag och brorsan hade vårat rum, då vi på somrarna var i Malå, där satt jag på sena kvällstimmar eller på natten, då jag hade som mest inspiration. Jag ritade teckningar och piffade till dom med lite brända kanter. Jag gjorde mönster med aceton på bordsskivan och tuttade på, det blev som en liten elds show, kortvarig men spännande. Tur att mamma inte har internet, och läser detta 😀

När jag nu skrev lon, sommarlov och Malå, så kom jag plötsligt att tänka på viss smärta. Där på sidan om lon, hängde en hängmatta, och på framsidan, en piltavla. Börjar ni förstå vad som ska komma?

Jag chillade i hängmattan medan min kusin Robin, stod och övade på lite pilkastning. Han missade tavlan…ja, till och med hela väggen, (till hans försvar så var väggen inte så där JÄTTE stor) och pilen kom flygandes genom luften och borrade sig genom hängmattetyget och in i mitt lår…jodå, återigen, tur man är norrlänning, lite smärta har inte tagit kol på mig…än.

Här är lon, förresten, men på den tiden fanns inte dessa små altaner på sidorna. Den vänstra delen (halva byggnaden) tillhörde min moster och morbror (idag mina kusiner) och den högra delen är min mammas.

images lon

Nu tänkte jag avrunda lite här, för jag kommer hela tiden på nya saker att berätta, men jag har inte tid, med detta, nu, måste börja göra andra saker om jag ska hinna med dom innan jobbet kallar. Önskar er alla en fin onsdag!

Ronald Mc Donald eller Madicken

Av , , 2 kommentarer 4

Att välja ett namn till sitt barn, är inte det lättaste. Man kan ju inte bara ta första bästa och tycka att det är ok.

Theresé ringde i går kväll och vi pratade om eventuella, framtida namn. Leo, Astrid, Konrad, Dick…ja, ni vet säkert hur det kan låta.
 
Ronald Dick, heter Theresé svärfar. Jag tyckte tidigare att om dom skulle ha något med hans namn, med, i deras tillkommande barns namn, så skulle det ju bli Donald. Mm, det har ni väl hört, Ronald Mc Donald, dessutom råkar jag veta att Theresé kille, Anders, älskar hamburgare, och skulle det bli en flicka så föreslog jag Madicken.
 
Fast jag vet väl inte om jag var så där jätte allvarlig. Häruppe, eller inte här som i umeå utan lite mer inåt landet, som i typ…Malå, så uttalas namnen på ett annat sätt än i övriga Sverige. Min ingifte morbror till exempel, som heter Sam. Nu uttalar vi inte hans namn som Samm, utan med ett utdraget, lägre A, i mitten. Min kusin heter Robin, och där säger vi inte heller Robbin, med ett snärtigt uttal i mitten, nä, han heter Råbin, ett kortare uttal.
 
Sen, om man pratar om en människa däruppe så kan man börja med att säga, jomen du vet en Sam. Man sätter ut ordet en, innan namnet. Kan ju bli hur knäppt som helst tyckte Åke, då han sa –Jo, en Sam. Det skulle kunna tolkas som om han pratade om en Same/lapp, eller sätt ihop ordet lite så blir det ensam. Fast om det skulle bli ordet ensam så skulle Sam uttalas som Samm.
 
Theresé hade läst i en tidning, om olika namn som var tillåtna och inte. Smultron fick man inte döpa sitt barn till, men Delvis, gick bra. Hon hoppades att namnet Delvis uttalas som Elvis och inte som vårat Svenska ord delvis, då kan ju det också låta hur korkat som helst. Pyret fick man också döpa sitt barn till, tänk er själva, man ropar på en 50 årig kille –Hallå Pyret, kan du komma hit!
 
Nä, nog måste man tänka efter lite innan, att namnet passar och hur det skulle kunna tänkas att låta, om tjugo år. En fördel kan ju också vara att ge barnet flera namn så har han/hon en chans att byta, precis som Niccolina gjorde.
 
Hoppas ni får en bra lördag, det har jag planer på att få.