Vi tittar på Allt för Sverige, på söndagskvällarna. Det är som kul att höra vad andra anser om oss, eller vad som är kutym här, men kanske inte någon annanstans. Fika är då tydligen något jättestort, dom trodde inte sina ögon då dom fick höra talas om svenskarnas fika.

Nä, dom skojar, det här kan dom inte göra varje dag… det går inte, men det är gott…och trevligt, ja, det här ska jag införa då jag kommer hem, säger en kille, och nästa man säger skål, då han höjer kaffekoppen.

Mm sa Nicco, det är nog så, i Amerika fikar man inte eller tar en kaffe, där bjuds det nog hellre på en Coca-cola eller whiskey. Lite får man också lära sig om Sverige, hur det var förr i tiden, inte alls så lätt, det var fattigt och slitigt på många ställen och flera insåg att dom aldrig skulle klara sig här, och emigrerade därför till det stora landet, Amerika.

Vi har nog väldigt många, släkt over there, eller några ättlingar, om man börjar gräva. På min sida ska jag ha det osagt, Theresé släktforskar ju och vi har nog som mest, bott häruppe i norr, lite annars på Åkes släktsida, där fanns det folk som flyttade över havet, men som också kom tillbaka, i alla fall några stycken.

Kul att se på tv i alla fall, och höra deras förväntningar, att jämföra länderna, seder och annat.

När jag och vovven var ute på prommis igår kväll, luktade det så gott…någon eldade i en öppen spis eller panna, som nytänd björkved, inte så vanligt faktiskt, nästan så jag började gå runt och kolla så det inte brann i något hus, men ingen eldsvåda kunde jag skåda.

Kom då ihåg då jag tuttade eld på min fina, vadderade jeansjacka, jag vet att jag skrivit detta förut, men so what. Jag hade slutat jobba, på den tiden satt jag på kontoret på Bilspedition, ute på Västerslätt, jag hade en bit att gå ner till bussen och rökare som jag var ville man hinna med en cigg.

Det var slasksnö i luften och jag höll glöden in mot handflatan för att inte blöta ner ciggen, känner en röklukt…typ brand, då jag närmar mig bussen, kollar mig runt, ser ingenting, ska ta ett os till och ryggar tillbaka, hahaa…det brinner i jackärmen.

Tur då att det faktiskt fanns snödrivor, jag körde ner hela armen i en driva så det slocknade, men gissa om jag tyckte det var aningens genant att kliva på bussen med en nersotad svart jackärm som stank brandrök 😀 Jaja, så kan det gå, om man heter Maria. Och ännu mer tur att jag inte röker idag 🙂

Avslutningsvis en bild jag tog i slutet på förra veckan, då jag och Winstone tog en längre promenad:

Önskar er alla en toppen tisdag!