Etikett: cigg

Man kan fastna i lite vad som helst..

Av , , 2 kommentarer 10

Theresé kom ihåg Lucky Luke tröjans vara eller inte vara och kommenterade inlägget på FB:

” Ni hade sett tröjan på stan, men inte köpt den för att Lucky Luke hade cigg i munnen och tyckte inte att de var PK… men nån dag senare ändrade nån sig när de gick förbi igen, och då hade han helt plötsligt ingen cigg i munnen utan ett grässtrå..! Så då inhandlandes den. Sally hade den ofta. Den kanske ligger här nånstans…” slutcitat

Då var mitt minne ändå där i periferin. När jag läste grässtrå så kom jag ihåg att dom faktiskt bytt ut ciggen. Men att vår första tanke var att vi inte kunde köpa den med en cigg i munnen. Men ett grässtrå funkade fint

Ja, och då det handlar om riktigt små barn, så kanske man hittar andra saker dom kan skylta med. Det är ju knappast så att man drar med sig en 6 åring till Puben heller…eller? Ja den här lill tjejen fick då inte lov men hon gjorde verkligen allt, för att få till, åtminstone en pubafton, haha

Ny ljudbok är påbörjad och jag absolut ogillar hur den läses upp, så den här kan bli tuff. Jätte mjäkig röst, det händer inget, inga skiftningar, jag fattar inte ens om det handlar om samma person eller om det är flera. Känner att jag måste läsa vad den ska handla om, innan jag fortsätter.

Och nu, efter en snabb googling fattar jag mer. Haha..

Boken Stacken

Skriven av Annika Norlin och uppläst av Ingrid Elam handlar om följande:

”De är sju som har valt att leva utanför samhället, långt in i ödemarken, bortom skola, vård och omsorg. De har kommit från alternativrörelser och anstalter, institutioner och sångkörer, och alla är de på sitt vis kantstötta. De är olika men passar ihop, delar på sysslorna, och så lever de som myror i en stack.

Och där är hon som iakttar dem på håll. Hon som ensam har dragit till skogs med tält och spritkök, utbränd efter många stressiga år som ständig vikarie.” slutcitat

Efter 1 timme och 21 minuter, borde man ju ändå ha glidit in i berättelsen tänker jag. Fast hos mig har den hittills inte, fastnat nånstans. Lite som för den här killen 😄

Men jag ger inte upp. Kusin Anna hade kämpat sig igenom den förra boken även fast hon inte gillade den på så många ställen. Hon ville förstå och det vill jag med. Nu är jag åtminstone mer införstådd i handlingen. Kan tänka mig att man kanske tar till sig mer om man läser böcker istället. Där krävs i alla fall lite mer delaktighet, kan jag tro. Fast att läsa boken är inte ett option för mig, inte idag.

Avrundar dagens inlägg med 2 minnesbilder om hur det såg ut för 3 år sedan, denna dag, apropå att fastna. Nicco skulle iväg till jobbet och vi väntade en leverans av kylskåp dit upp. Många bilar hade svårt att ta sig fram. Hoppas ni alla får en fin, ”städa undan julen dag” tjolahopp och här var det redan gjort.

Kom igen, lite glad kan du väl vara!

Idag fyller min mamma 74 år, så…

Det där är nästan en nytagen bild på henne och jag…mm…

Åkte till henne igår eftermiddag, och vi satt ute på en bänk, på varsin sida. Faktiskt första gången på över 2 månader :O

Pratar ju mycket via telefon, men att ses in real, är nåt helt annat. Vi som normalt, träffas i snitt, en gång per vecka. Nå, det är inget vi rår över, och vi gör inga onödiga manövrar heller. Jag hade för tusan med mig min egna kopp, bara för att eliminera alla risker.

Vi fick sällskap av en humla:


Det blir återbesök hos tandläkaren, men det hade jag räknat kallt med. Var väl kanske inte så illa som jag föreställt mig, så det är jag glad över.

Hade ett ärende på en smyckesbutik, jag har fått det eminenta uppdraget att leta efter ett par örhängen med specifikt utseende. Nå, vi stod därinne och dividerade, han som jobbar därinne och jag.

Pratade om tidlöst utseende, vad bling bling är eller hur det stilrena ter sig. Ja sa han, man får vara med om mycket då man jobbar här. Har haft en pappa med sin dotter härinne, berättade han, och dottern som var i 7-8 års ålder, skulle få ett par örhängen.

Det fick hon, med diamanter på, och dom gick lös 14 000 kronor. Jamen lite glad kan du väl se ut, hade pappan sagt till dottern, som uppenbarligen inte jublade över dom. Nej, tänkte jag, varför skulle ett barn i den åldern, värdesätta nåt som för dom, bara är en sten som glittrar, finns ju hur mycket som helst av sånt blingande.

 

Dom där kan man nu köpa billigt för 10 398:- på Guldfynd, eller så kan du köpa dom här för 209 kronor, ja dom finns för 89 med, om man vill gå ner i pris.


Ja, sa jag till Åke då jag berättade detta. Inte tror jag att Sally hade sett speciellt glad ut heller. Hon kanske hade sagt… fina…och sedan inget mer. Hade jag då sagt vet du vad, dom kostade FJORTONTUSEN kronor, så hade hon svarat: Jaaaha, coolt, oj. Och sen hade hon hittat på nåt annat att göra.

Nej, uppskattning från barn, får man nog inte, via i våra ögon sett, dyra örhängen. En minigolf runda med föräldrarna och medföljande kompisar, hade säkert haft större genomslagskraft.

Sitter och förbereder mig inför gastroskopin, hur man nu kan förbereda sig inför nåt sånt gruveligt. Ja, jag tänker att det blir fruktansvärt gott med kaffe efteråt, är ju i detta nu, fastande, och är man det så är man ju aldrig så törstig som då, eller sugen på kaffe och frukost.

Och som alltid, då jag ska ta nåt fasteprov, så drömmer jag att jag äter nåt, vaknar och funderar vad tusan jag nu gjort, äventyrat alltihop, men sen kommer jag på att det bara var en dröm

Har drömt åtskilliga gånger att jag röker, och när jag vaknat så har jag dumförklarat mig själv, innan jag kommit på att jag faktiskt aldrig tände den där ciggen…skönt 😀

Önskar er alla en toppen tisdag!

Life´s not good, sådeså!

Av , , 6 kommentarer 16

Haha…nu var jag smart och klev upp innan arbetarna kommer och börjar bullra 😀 Eller, hur smart var det egentligen, vem lurar jag? Fast det var inte så motvilligt jag klev upp, hade tänkt plocka undan lite här innan jag ska iväg till hand o plastik, och sedan hämta upp Sally på flyget. Jag kanske behöver den här tiden, tänker jag.

Vad jag skulle ha behövt igår, var ett packe cigg (så hade jag rökt upp dom, och en stor grogg för att lugna nerverna. Jag blev motarbetad med precis allt jag företog mig. Och det började med min mobil. Den blev svart i skärmen, för att tio minuter senare, fungera, i en minut, sedan svart igen.

Jag slet ut batteriet och SIM kortet minst 3 gånger, startade om skiten flera gånger men då brände som startsidan fast…i en kvart, sedan kanske den funkade 2 minuter. Retade mig på att det står Lifes is good, då jag inte riktigt höll med om det.

047

En av orsakerna var ju då att vår hemtelefon, varit död i en månads tid. Ja, jag har inte fixat det, eftersom jag inte varit hemma, inte velat springa upp o ner i källaren där hälften av alla sladdar och dosor ligger, jag har inte haft ork. Men så igår…i ren förbannelse, så gick jag dit, slet ut alla kablar och strömsladdar, väntade i 2 minuter, och satte igång allt igen.

Det absolut enda, som hände, var att jag blev utan internet…också.

Här sitter jag då, Jeepen är inlämnad på verkstaden, hur ska han kunna ringa mig och säga då den är klar? Jag ska träffa en gammal kompis från skoltiden, Susanne, nere på stan och vi ska käka middag ihop, men vi har inte bestämt tid eller plats att mötas på, hur ska jag hitta henne? Jag är lite stissig över mobilen också, och tänker att jag måste ju ha en fungerande sådan, och speciellt för idag, då jag ska hämta Sally, tänk om dom behöver nå mig på nåt sätt. KAOS!!!

Jag hittar en uppkoppling som inte har ett lösen (det använder jag just nu också, förlåt, grannen eller vem det nu är som har det nätverket, jag lovar, jag är inte ute och gör dumheter eller laddar ner saker), får tag i Nicco, säger att hon får ringa Åke, be han ringa Bosse på Hasses och fråga om Jeppen samt lämna hans nummer, och sedan skriva på FB, vad svaret blir.

Plötsligt ringer min mobil, Susanne har hittat av en lucka i sfären och lyckas komma fram till mig, jag rör mig försiktigt i omgivningen för att mobilen inte ska dö. Vi hinner bestämma ungefärlig tid och en plats, nice, en sak ur världen.

Sen får jag veta att Jeepen inte hinner bli klar, förbenat, och jag som behöver den idag, men Åke var smart, han åkte förbi och hämtade nycklarna och sedan gick han upp och hämtade Jeepen, vi får lämna in den en annan dag.

Ja jisses, vilket bökande.

Jag tog bussen ner på stan, in på Telia och köpte en ny mobil, så nu är det problemet löst, ska in på netonnet idag och reklamera min LG.

Vi hade en trevlig middags dejt, måste göras om, för vi har miljoner saker att avhandla och uppdatera, kan vara svårare att hitta tid, men så är det nog för dom flesta. Har man familj och arbete så finns det inte så mycket till övers innan dagen är slut.

Felsökning på kvällen, ut med sladdar och dosor igen, nu fick Åke vara ben och springa upp och ner, jag chattade med T3, men dom fick jag ingen hjälp av. Blir förbannad då dom inte kan ringa upp istället för att man ska skriva samma saker flera gånger. Vår hemtelefon funkade plötsligt i 3 minuter, men inte längre. Fast nätet fick vi inte bukt med. Avslutade chatten med ett surt: Vi får söka hjälp på annat håll!!! När allt funkar igen, kanske man byter leverantör, en som är mer service inriktad.

Nu har vi en duktig granne, Åke gick dit igår fast han var inte hemma, får se om han kan tänkas komma och hjälpa oss ikväll, det vore ju himla gulligt, vi får se.

Och där ser man vad beroende man blivit av att kunna nå folk och bli nådd. Ändå så funkade det för 15 år sedan…men jag kommer inte ihåg hur 😀

2015-10-26 21.08.06Selfie tagen med ny mobilen…mja, ingen bra skärpa, men den får väl duga

Ha en fin dag, allihop, det tänker jag ha!

 

Varför ids man träta över skit saker?

Av , , 2 kommentarer 20

Jo vi traskade runt Umestan, jag och Winstone. Med uppkavlade jeans och bara en tröja, inte Winstone, utan jag 😀 Det var varmt, så vi satte oss ute då vi kom hem. Nicco är hemma och förkyld, peppar peppar, så hon satt ute med oss en stund.

Jag träffade Helena nere på stan, vi tog en fika på Brobergs, får se nu, när det blir nästa gång, och vad som hunnit hända innan dess 😀

September är en månad som aldrig bara kan passera utan tankar på pappa. Jag brukar oftast gå tillbaka i min blogg och läsa, påminnas, dividera, och fortsätta framåt. Så här såg det ut, för 3 års sedan, på dagen: http://blogg.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea/2012/09/15/dagarna-gar-och-vi-med-dom/

Lite kul också, att Helena, kommenterat just det inlägget.

Sedan tänker jag på såna här händelser, människor som förlorar anhöriga eller nära och kära, och så undrar jag, hur, människor ids träta, över små skit saker, seriöst! Ta detta med ordet negerboll, till exempel, neger är inte en färg, så kom med något annat, ni som undrar varför det är ok att säga vitlök, eller vita bönor.

Inskränkta människor som vägrar ta bort ordet, för att det ALLTID funnits, och som ifrågasätter, varför dom inte får säga det, då dom minsann har en kokbok hemma med just det ordet. Jamen kolla vilket år boken trycktes då. Och fattar man inte att man plockar bort det, med tanke på, och av hänsyn till, alla som faktiskt tar illa upp. Och tar man inte bort det, så för vi ju bara ordet vidare, i generationer.

Och vill man nu använda det ordet, gör det då…men måste man ha en diskussion om det, och känna sig förorättad, för att det finns dom som mår dåligt av att höra det? Man tror ju att det är småbarn som skriver, eller så har dom haft en otroligt dålig vecka…månad, eller ja, kanske hela året.

Mm, säger andra, men det är ju hemskt att man ändrar och tar bort ordet från böcker och filmer. Ja, det är ju samma sak där, varför ska man inte göra det, annars fortsätter det i evigheter. Och sedan undrar jag naturligtvis, varför det inte finns diskussioner om varför man plockade bort Kalle Anka som firade julafton med att åka runt i stridsvagn och sköt mot Piff och Puff. Varför plockade man bort ciggen som Lucky Luke hade hängandes i mungipan, varför visar man inte Tårtan, på tv längre??? Hm…jag undrar jag.

Ska vi fortsätta säga glasögonorm, varför inte, det sa vi ju då jag var liten. Kolla betydelsen på nätet: En giftorm, art av kobror; (nedsättande) person med glasögon. Nä, det var längesedan jag hörde det ordet, och jag gråter inte heller om det inte längre står i någon bok eller sägs på någon film, faktiskt.

Nå, jag avrundar nu innan jag gräver ner mig i ämnet, jag tänker lägga fokus på annat idag. Packa klart väskan som jag tog fram igår, och se…där låg 2 tröjor som jag letat efter, sedan jag packade väskan, i början av juni 😀 Härligt! Och 2 olästa tidningar, som jag tar med till Lycksele.

Jag ska fixa en middag till min käre make, Åke och till fantastiskt duktiga och fina Nicco och sedan får dom diskutera sig fram till veckans fortsatta matsedel…jag tänker ta en minisemester 😀 Önskar er alla en trevlig tisdag! Hörs och störs igen, om någon dag. Och jag avslutar med en tatuering, jag hittade på nätet, skulle vilja påstå att den är aningens misslyckad, eller vad tycker ni? 😀

nolege-is-power

 

Ingen eldsvåda…tror jag

Av , , 4 kommentarer 7

Vi tittar på Allt för Sverige, på söndagskvällarna. Det är som kul att höra vad andra anser om oss, eller vad som är kutym här, men kanske inte någon annanstans. Fika är då tydligen något jättestort, dom trodde inte sina ögon då dom fick höra talas om svenskarnas fika.

Nä, dom skojar, det här kan dom inte göra varje dag… det går inte, men det är gott…och trevligt, ja, det här ska jag införa då jag kommer hem, säger en kille, och nästa man säger skål, då han höjer kaffekoppen.

Mm sa Nicco, det är nog så, i Amerika fikar man inte eller tar en kaffe, där bjuds det nog hellre på en Coca-cola eller whiskey. Lite får man också lära sig om Sverige, hur det var förr i tiden, inte alls så lätt, det var fattigt och slitigt på många ställen och flera insåg att dom aldrig skulle klara sig här, och emigrerade därför till det stora landet, Amerika.

Vi har nog väldigt många, släkt over there, eller några ättlingar, om man börjar gräva. På min sida ska jag ha det osagt, Theresé släktforskar ju och vi har nog som mest, bott häruppe i norr, lite annars på Åkes släktsida, där fanns det folk som flyttade över havet, men som också kom tillbaka, i alla fall några stycken.

Kul att se på tv i alla fall, och höra deras förväntningar, att jämföra länderna, seder och annat.

När jag och vovven var ute på prommis igår kväll, luktade det så gott…någon eldade i en öppen spis eller panna, som nytänd björkved, inte så vanligt faktiskt, nästan så jag började gå runt och kolla så det inte brann i något hus, men ingen eldsvåda kunde jag skåda.

Kom då ihåg då jag tuttade eld på min fina, vadderade jeansjacka, jag vet att jag skrivit detta förut, men so what. Jag hade slutat jobba, på den tiden satt jag på kontoret på Bilspedition, ute på Västerslätt, jag hade en bit att gå ner till bussen och rökare som jag var ville man hinna med en cigg.

Det var slasksnö i luften och jag höll glöden in mot handflatan för att inte blöta ner ciggen, känner en röklukt…typ brand, då jag närmar mig bussen, kollar mig runt, ser ingenting, ska ta ett os till och ryggar tillbaka, hahaa…det brinner i jackärmen.

Tur då att det faktiskt fanns snödrivor, jag körde ner hela armen i en driva så det slocknade, men gissa om jag tyckte det var aningens genant att kliva på bussen med en nersotad svart jackärm som stank brandrök 😀 Jaja, så kan det gå, om man heter Maria. Och ännu mer tur att jag inte röker idag 🙂

Avslutningsvis en bild jag tog i slutet på förra veckan, då jag och Winstone tog en längre promenad:

Foto1159

Önskar er alla en toppen tisdag!

Lyckliga Luke

Av , , 4 kommentarer 9

 

Igår hade vi bankärenden, mamma och jag. Och det var inte det lättaste. Jag hade nämligen ringt och pratat med dom, förra veckan, just för att höra om denna sak var möjlig att genomföra, och det skulle den vara.
Väl på plats, blev det däremot ett mindre kaos, nåt sånt där hade dom aldrig hört förut, eller gjort, nej.. det skulle inte gå. Jag hänvisade till mitt samtal och vad som sagts, dom letade vidare, ringde, pratade med andra, tills lut fick vi byta bord. Hon som satt där fick sätta sig i telefonen men samtidigt som hon väntade klickade hon runt på datorn och vips, så hittade hon en blankett som skulle kunna göra saken möjlig att genomföra.
Nu återstår att se, om det verkligen gick igenom… annars lär det ju komma som ett brev på posten, och nya handlingar kanske ska bifogas, *suck*, vad less man kan bli på byråkrati och pappershantering.
Vi passerade ett skyltfönster på vägen där och vad skådade då mitt norra öga, jo en barntröja med Lucky Luke på. Han var ju som en stjärna för Theresé, då hon var liten, och hon hade en kassettbands väska med en hög av Lucky Luke band i. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att köpa den till Sally. I ska ju ner till dom om 3 veckor.
Så här ser den ut, framsida:
 
Baksida:
Lite roligt var att det första jag sa då jag skulle betala den var: Kolla, dom har censurerat den, han har ju nämligen ingen cigg i munnen. Sedan blev jag osäker, hade han verkligen haft det, men jag googlade på bilder och hittade en som ser ut som jag minns honom:
Inget föredöme, med andra ord, men en kul kille, gillade att han var snabbare än sin egen skugga 🙂
Till middagen satt vi och pratade om chokladbollar (vilka samtalsämnen) och jag sa till Nicco (som älskar dammsugare/punschrullar/filmrullar) att hon kunde ju baka några dammsugare, det är nog inte så svårt, sa jag, det är ju en massa kaksmulor i det. Jaha, sa hon… det är därför dom kallas för just dammsugare… haha, och ja, nu fick man ju fundera på om namnet dammsugare enbart kommer från att dom liknar gammeldags dammsugarna eller om det är för att dom innehåller en massa kaksmulor.
Önskar er alla en fin fredag!

Det brann…

Av , , 2 kommentarer 5

 

I tidernas begynnelse…eller inte riktigt, men då jag var sjutton år, så jobbade jag på Bilspedition, här ute på Västerslätt. Jag satt på kontoret, och gjorde diverse sysslor, jämte min morbror, som också jobbade där, på den tiden.
 
Nå, jag var redan då, en ganska så invand rökare, då jag bara var tolv år när jag började med denna last. Och precis nu, i detta ögonblick då jag skriver det här så kommer jag ihåg att jag drömde i natt, att en kille ropade på mig och ville ”låna” en cigg, och jag svarade: Jag har inga, jag har slutat röka…för 4 år sedan, idag, faktiskt! Och det var precis sant det, igår hade jag fyra årsjubileum, som rökfri, ha, vad duktig jag är *klappar på axeln*.
 
Jaja, för att återgå till vad jag började skriva så rökte jag alltså. Jag åkte även buss, då jag inte ännu var innehavare av ett körkort. Jag hade för vana att vända på ciggen och hålla glöden inne i handen, då det snöade, regnade eller var allmänt dåligt väder, för att inte ciggen skulle bli blöt. Just denna dag hade jag på mig en fodrad jeansjacka och var på väg mot bussen, efter en hård arbetsdag.
 
Det var i Mars/April och det låg snödrivor lite överallt, denna dagen var det gråmulet och lite lätt nedfall från himlen och jag hade min cigg inåtvänd mot handflatan där jag gick och spatserade. Kände en viss röklukt och spanade ut över industriområdet för att se om jag kunde hitta brandhärden. Röklukten blev bara starkare och starkare och jag förväntade mig att snart höra brandkåren, då jag lyfter armen för att ta ett nytt bloss. Då blev jag varse vart det brann.
 
I min jeansjacka, längst ner på armen, glöden hade tuttat eld på några lösa trådar som hängde där och nu hade det spridit sig upp i fodret, några centimetrar, jag var trots min ringa ålder, en ganska så rådig tjej och körde ner hela armen i en snödriva. Och i samma veva kommer bussen så jag får skynda mig ner till den. Jag kan gissa att buss chauffören undrade vad jag råkat ut för, då det osade lite lätt från jackan som dessutom, inte bara var blöt av snön, utan även svart efter elden och luktade bränt nå hemskt. Tur att bussresan inte blev så lång, jag och Åke, bodde nämligen redan på den tiden, här i huset, fast på andra sidan. Så jag slapp sitta på bussen ända upp på Mariehem. Så kan det gå….det är med andra ord, inte bara lungorna som kan ta stryk av rökningen 🙂
 
Ha en fin lördag!

En kort rök historia

Av , , 2 kommentarer 1

 

Apropå gårdagens blogg som handlade lite om rökare känner jag att jag måste få berätta om min moster, hon bor uppe i Malå/Lapplands län och det är inte så stort samhälle. Detta hände för ca 25-30 år sedan.

Hon kom till sin läkare som sa med lite nedlåtande röst: nå hur var det nu med rökningen, röker du än?
-Ja, svarade min moster, det gör jag.
-Jamen herregud vad bra, får jag då låna en cigarett av dig innan jag kreverar. Sedan öppnade dom fönstret i mottagnings rummet och rökte på varsin cigg. Ja sa läkaren, nog vet jag att rökning inte är bra, men det är ju så farligt med mycket annat och någonting måste man få unna sig.

Nog hör man vilken skillnad det är på årtalen, nu och då. Dom visste nog inte så mycket på den tiden, i alla fall inte vad som kunde bli på sikt. Nu är det ju så med rökning att blir du någon gång sjuk, beroende på rökningen, så dröjer det trots allt ett antal år innan det händer. Du drabbas inte av lungcancer efter 1 år som rökare, och du får inte kol efter 5 år, men när du väl åker dit då är det allvarligt…tyvärr.

 
Ha en fin söndag, vi sitter i bussen, på väg hem från Malå, vi tog en rövare och åkte dit igår för att lämna lite saker.
Maria Lundmark Hällsten