Etikett: morbror

Ha inte så bråttom med att växa upp, ni hinner vara vuxna

Av , , Bli först att kommentera 10

Har nu åkt på vägarna här runt Malå, lite hit och dit. Och tänker att det på nåt sätt, känns vemodigt. Tror att det har med alla fina minnen man har härifrån. Som barn, då man sprang barfota på grusvägen. Lekte kurragömma, var med kusiner och stugkompisar. Dom gnisslande gungorna som gav ojämn fart om man var två som gungade samtidigt. Bad, lek och skratt!

 

Man blev äldre, började hänga nere i samhället. Träffade nya trevliga människor. Fika på Dungers, skogsäventyr på vägar man aldrig varit in på.

Storhelga i Norsjö, Arvidsjaur med omnejd, Piteå havsbad, inte att förglömma och faktiskt en utflykt med 2 Malå pojkar, till Pite Dragway.

Även om jag inte kan säga att man har bekymmer idag, så blev min fundering, då jag började tänka på detta. Ifall dom som växer upp idag, får vara lika bekymmerslös? Nånstans tror jag inte det. Det var nog lite lättare att vandra runt i vardagen förr, än var det är idag. Inte så höga krav på en själv. Det var som det var, på nåt sätt.

Jag passar mig dock för att säga att ALLA hade ett lättare liv förut. Så är det givetvis inte. En mycket stor del beror på hur familjesituationen ser ut. Och vilka förutsättningar man får, utifrån det.

Men jag skulle vilja säga att ni som växer upp just nu. Ta tillvara på allt ni kan, sluta önska att ni ska bli vuxna snabbare än ni hinner med. Jag lovar, vuxen blir ni, och med det följer betydligt större ansvar och tiden att få göra lite som man vill, krymper i takt med det. Sen behöver inte det vara dåligt, men allt har sin tid…jag lovar.

Sen tänker man på alla dom som fanns här då. Min farmor, farfar, mormor, morfar, pappa…morbröder, farbröder och moster, ja det är många som inte finns kvar. Här kommer bilder på några av dom.

Farmor och farfar

Mormor Sadura

Morfar Evert i blå luva

Farbror Bosse

Moster Linnea

Morbror Assar

Farbror Osse

Hans fru och min faster Monika

Men minnena av dom, oh ja. Här uppe känns det som om dom är med, även om det inte är i fysisk form.

Vi fortsätter städa upp här och förbereder hemresa så småningom. Inte idag men kanske imorgon eller på onsdag. Vi ser vad vi hinner och vill. Känns ju otroligt skönt att veta att min semester bara är halvvägs gången, än.

Winstone vännen, fick upp ett bus il, på morgonen

Och nu, mina vänner och alla andra. Så är diskvattnet varmt, jag ska diska undan och se om jag får lite sol på kaffekoppen, efter det. Ha en fin måndag, allesammans!

X:et, min gammelmorfar, en cooling 😎😁

Av , , 2 kommentarer 13

Vi packade in oss i Niccos Dodge igår och drog iväg till Hedberg. Som ligger 3,7 mil från vår stuga.

Svänger av i Rönnliden och hamnar på en lerig bilväg, som vi får åka på i 1,7 mil- Upplevelsen blev typ 10 mil in the middle of nowhere. Och det hade inte förvånat någon om vägen hade upphört i ingenmansland.


Åke tyckte till och med att vi skulle sno om, efter 20 minuters guppande och slirande.


Så kommer vi plötsligt till bebyggelse, och ser till och med 2 tjejer som är ute och rastar en hund. Men ingen skylt, HEDBERG. Vi vänder, och åker ner en bit på tillbaka vägen, tror nämligen att huset vi såg på bild, var just där. Men det var fel. Vänder igen och frågar tjejerna om dom vet vart huset är. Jodå, dom visste, vi skulle upp på ”storvägen” och köra ner till partytältet, där skulle vi se en massa bilar och folk. Och det gjorde vi. Fast 3 bilar var kanske inte en hel massa. Men Loppisen i Hedberg, var säkert byns happening.


Det var då trevligt folk där. Vi var i sista stund och med ett fika köp så fick vi ta av precis allt vi ville, det var ju väldans snällt. Och n´Åke, hittade ett par, tadaa…senapsgula hemstickade sockor. Senap är viktigare än alla världens danser, you know!


Kvinnan som sålde dom, var en gammal klasskompis till min mamma. Det hade hon och Åke kommit fram till då dom stod och talades vid.

På hemvägen stannade vi av i Springliden, där vi sett en skylt om garageloppis. Åke köpte ett vitt renskinn, för 150 kronor. Jag hittade en liten inredningsdetalj.


Lite prat med paret som bodde där och vi kom fram till att mannen, är tremänning till min mamma. Han berättade att han följt med Börje, min morbror, hem till Jockmock Johan, alltså min gammelmorfar och nu pratar vi om Malå Jockmock på andra sidan Lainejaursjön. Där mamma och hennes syskon bodde då dom var barn. Och min morfar Everts, pappa, Johan, även kallad Xet, hade ett rum i det lilla huset. Han, killen som spådde i kort…en riktig cooling 😎

Förvånas än idag över att Ä:et inte verkade finnas i alfabetet 🤔🥸

Lite roligt ändå, att bara man kommer in i prat med folk så knyts man samman i släktband. Paret hade söner och ja, det blir då mina fyrmänningar, hoppla!!

Skrev nåt smått kryptiskt igår, om mygg och småknott. Fast jag spårade lite, i texten stod det faktiskt flugor och småknott. Nåväl, jag skrev sedan och jag citerar: ”Tur att vi inte har så många av dom, i alla fall. Men med detta regnande så dränks dom väl i vattenpölarna.”

Det var en ren…skär…lögn!! Vi hittade myggen igår, då vi egentligen hade ett mission, att hitta hjortron.

Jämmarns vad många dom var och jätte ilskna. Inte hjortronen nu utan myggen.

Det var många kart, så dom fick sitta kvar.

Och, ja, kan det ha blivit 3 dl mogna hjortron som vi frös in. Men vi fortsatte till ett annat mygghål och plockade ihop lite blåbär. Några hamnade i en påse i frysen, och resten fick hamna i en vetebulle med vaniljsås i botten och blåbär på toppen.

Så vi fikade bulle klockan 22, då dom var klar. Är det semester, så är det. Och regnar det så gör vi saker i alla fall.

Ha en fin söndag, allesamman!

Minnen som finns lagrade i bilder och ljud

Av , , 2 kommentarer 19

Nä, det var ingen som gissade vad jag hämtade hos Bo-Lage igår. Vilken tur, då behöver jag inte bjuda nån, på den 😁

Kommer ni ihåg Råstoff med salted caramel.. en underbart god likör.


Nu finns den, med lakrits smak. Givetvis inget för er som inte gillar lakrits, men det gör jag, ibland. Får nog prova den ikväll, efter avslutat jobbpass.


När jag letade efter teckningarna igår, hittade jag en pärm från förr. Jösses, lite skolpapper och gamla klassfoton. Bland annat ett från förskola, eller lekis, som vi sa, på den tiden. När jag ser min uppsyn, jag såg btw likadan ut som på den här bilden, haha. Fast nä, jag log faktiskt på skolbilden. Här är det riggat, haha.


Så tänker jag först, Tjorven, och sedan tjurskalle, Så kom jag ihåg att jag hade med mig 1 krona till lekis. Då vi skulle hem, visade jag upp kronan för nån, jag tappar den och den rullar in under is som samlat sig under hängrännan.

Jag fick inte fram den utan det blev värsta projektet. Till slut gick jag och hämtade fröken som sedan hjälpte mig att hacka fram den. Och här VET jag, hade hon inte hjälpt mig, hade jag stått kvar där tills jag klöst fram den med bara händerna. Även om det hade tagit hela dagen.

Då är man väl som en tjurskalle, va. Så kom jag att tänka på min morbror Assar, han som gjorde lumpen med min Åke.


Kommer så väl ihåg en gång, när jag var hos mormor, och Assar var där. Han skulle lyfta upp mig och jag ville icket det. Jag gjorde mig så olyftbar jag bara kunde och han lyckades inte hålla fast mig. Haha, han berättade detta för mig senare i livet, och han hade inte kunnat förstå hur ett barn kunde göra sig så omöjlig att lyfta upp. Jag hade sträckt upp armarna i luften och böjt mig bakåt som en ostkrok. Och där halkade man ur hans grepp.

Lite roligt då jag tänker på det för visst har jag sett andra barn, göra exakt samma sak. Hur vet man att det är så man gör?

Älskade by the way, min morbror, han var mer som en storebror. Ställde alltid upp och gjorde ingen skillnad på folk och folk. Det var nån man såg upp till. Tyvärr blev han inte äldre än 27 år, fruktansvärt tragiskt, men sant.

Tror inte jag är lika tjurskallig idag. Nää, jag tror jag väljer mina strider men visst, handlar det om en sak som betyder mycket, då kommer det beryktade pannbenet fram. Sen beror det på vem man frågar också.


Tänk vad en bild kan få en att minnas. Sen kan man alltid fundera över VARFÖR, detta minne ens sparas i hjärnan Hur kan jag komma ihåg känslan, atmosfären runt omkring, till och med att vissa saker bara kunde rinna av mig, likt vatten på en gås. Konstigt!

Samma sak är det definitivt med musik. Som kan framkalla så många olika känslor, till stor del, beroende på vom man gjorde något speciellt då man lyssnade på just den låten. Ibland förknippar man även musik eller bilder till olika lukter, Ganska fantastiskt ändå!

Ni får ha en fin fredag, allihop!

Det fladdrade i öronen 👂

Av , , Bli först att kommentera 16

För 6 år sedan, var jag och mamma på 85 års kalas hos en kvinna som var sambo med en av mina morbröder. Vi var några stycken där, även en karl som heter Ruben.

Där blev det prat om kyla, och att man fryser, det kan ibland ha ett samband med just åldern, lite sämre blodcirkulation, man rör sig kanske inte lika mycket osv. Nå, Ruben berättade att det drog så kallt i lägenheten där dom bor, det kom in kall luft runt balkongdörren, så han hade ringt efter vaktmästaren.

Det var en yngre förmåga, som inte tyckte att det drog nåt speciellt. Jamen, sa Ruben, herre min je, det drar ju som tusan, då jag ligger i soffan så fladdrar det i mina öron. Killen hade tittat lite frågande på Ruben och svarade: Men det kan väl inte stämma?

Nähä, sa Ruben, men du, jag hadd in en sparv här i rummet, den köm sig in, genom håle´ därnere ve listen…å med utfällda vingar!
Ja, skrattade Ruben, man måste som överdriva, så dom ska förstår allvaret i det hela 😀

Visst är det så dom flesta gör. Man överdriver för att andra ska fatta att det verkligen var något utöver det vanliga och ordinära. Jag tittade på blåbärsbuskarna igår. Den ena ger inga bär, konstigt nog. Eller jo, det blev 2 stycken ifjol och igår hängde där faktiskt 5 stycken.

Men jädrar vilken skillnad i storlek. Jag sa då jag pratade med mamma att dom bären är ju för fasen dubbelt så stora som dom andra. Nää, sa Åke där han låg i soffan, inte dubbelt så stora. Jaja, jag överdrev väl då. Men dom var STOR. Här har ni bild på dom vanliga, kontra dom andra. Ni fattar vilka som är vilka.

Har haft en kille som ska fixa golvet nere i källaren. Nu fick jag dock beslutsångest. Jag ville ha golvet rött, och väggen längst ner, svart. Och på det vita kaklet, svart mönstrade dekorgrejer. Fast…hm.


Han påpekade att det kan bli mörkt. Medan jag tyckte att jag ska inte hänga i det rummet mer än nödvändigt, och det finns ju lampor.

Har kollat kakeldekor och undrar om jag kanske istället, väljer detta. Och tar golvet i den ljusare kulören i mönstret och den mörkare på väggen.


Synpunkter på det, eller tips…nån ☺️

Ska även kontakta nån som får komma och ge offert på byte av källardörren. Den har absolut gjort sitt. Och sätter vi in en ny, så slipper vi förhoppningsvis, lägga igen den under vintern, för att slippa elda för kråkorna.


Annars hände det inte så mycket här igår. Ryggen känns 7 resor värre än då det hände. Men det hade jag förstått, att det är väl precis som det sägs vara. Sov inte lika obrydd i natt, fast det gick ändå. Eller, det får ju så lov att gå.

Hoppas på en fin lördag för er alla!

Jag är skuggad 👁

Av , , Bli först att kommentera 12

Det krävs lite logistik tänk, då man ska flytta in med en massa saker, fast till ett tillfälligt boende. Och där finns redan saker från 2 generationer tillbaka…samt lite mer. Nicco tömde klädkammaren däruppe, i onsdags.

Och gissa vad detta är..eller kanske rättare sagt, vad det var…

Jo, let me tell you, det är hennes gamla snuttefilt. Ojoj, välanvänd, nå så ruskig  🥶🤣

Felet vi gjorde var att hon fick ta hennes morbrors snuttefilt. Den var väldigt sparsamt använd. Gul och fin i färgen, inga nötningar.

Men så här i efterhand hade jag nog som förälder, valt en snutte med mera kraftfullt tyg. Hon hade kunnat bli av med den redan på förskolan, och inte äldre än 3 år…ish.

Jag hämtade henne men filten var borta. Så det blev eftersökning, gick från ena avdelningen till den andra. Frågade en ur personalen, om hon möjligtvis, sett skymten av en snuttefilt. Nä, sa hon tvärsäkert, men sedan undrade hon hur den såg ut.

Och medan jag pratade gick hon in i ett rum, och grävde i sopkorgen och drog fram tygbiten och frågade om det kunde vara denna där… haha, yepp, det var denna där. Ingen hade väl kunnat tro, att det var nåt annat än en trasig, gammal tygbit.

Jag hittade den här lilla mappen.

Och kolla vad som låg i, och notera min skugga, på bilden efter den 😂

Lite kul ändå, att pappersplanen har olika namn, samt att man tävlar i hur långt man kan komma med dom.

Den här bilden dök upp i flödet på Instagram igår.

Ja, nog har man blivit försiktigare med allt man gör. Lite roligt var det då i förrgår, då Åke skulle kolla om det var ström i det här batteriet.

Och det snabbtestade han genom att lägga tungan på polerna.

Nicco såg föga imponerad ut av förehavandet. Nå, det var väl kanske med blandade känslor, ett snabbt sätt att få veta fast… då han frågade om hon ville testa, så slog hon bakut. Jag spårade ännu mer och sa att det där kan vi ha som jul lek.

Jag tyckte då att vi har varsitt batteri och sen ska alla gissa vilket som funkar, och vilka som är tom. Och här kan man då mörka, genom att ha ett poker fejs. Men det blir ju lite jobbigt om man ska skicka det vidare, haha, nä, den leken skippas.

Tillbringade lite tid däruppe igår kväll. Bar ner bordet i källaren och bar upp deras köksstolar. Bar ner andra saker och filurade emellanåt. Vart ska jag lägga detta och vad ska jag slänga ut. Jaja, det hände då lite i alla fall, och det som är gjort behöver inte göras om.

Vi snodde mikrovågsugnen, kastade vår gamla och fick en nygammal till oss istället. Det är jag som köpt den, så sno och sno, vet jag inte. Men då Nicco sa att hon funderade på att bära bort den eftersom dom inte använder den, så gjorde jag slag i saken. Hade redan planerat att köpa en ny, billig mikro dit upp och ta ner den där. Lite dyrare var den, då jag köpte den, och även fast den har 9 år på nacken, så är den nästan i nyskick. Inte många som petat på den.

Min kusin Anna, skickade en bild på jag och henne då vi spelar pingis hos hennes mormor en sommar för längesen. Jag var tvungen att fnissa, jag visste nämligen inte vem…jag var. Känner inte igen mig själv, fast mjo, det var jag. Jisses Amalia 😲😂

Tänker väl fortsätta pula på lite idag. Dricka kaffe och må gott, ska jag också. Ha en fin fredag, allihop!

Inom loppet av 10 år

Av , , 2 kommentarer 11

För idag är det Sallys födelsedag, och då hurrar vi HURRA!!!

10 år sedan man blev mormor, och å ena sidan känns det som det inte var så längesedan, samtidigt som det känns som en evighet sen.

Kan vara för att det hänt så mycket på dom åren. Vi har flyttat från lägenhet till hus. Vi skaffade Winstone, bara så där, för att:

Vi har inom loppet av dom tio åren, förlorat Åkes pappa, min pappa, min moster och ingifte morbror, och min ingifta faster, samt 2 farbröder. Så tiderna förändras konstant, människor dör och föds. Nya människor kommer in i la familia. Man knyter ju även nya kontakter och vänner.

Så vi är i ständig förändring och förnyelse. Men det är väl det, som gör livet spännande, på både gott och ont, och det sätter krydda på tillvaron.

Sally ska vi alla fall fira då hon och Theresé kommer upp om 10-12 dagar. Så jag har lite tid att fixa present på. Här har ni Sallys, egenhändigt gjorda önskelista:

Hm…undrar just vad jag ska hitta på att köpa, av allt detta. En ren, kan ju bli tufft, undrar om dom rymmer den i skuffen på bilen. Hahaa, ja jag vet, man må få önska vad man vill, önska kostar ingenting, och rätt var det är, slår en önskning in, det vet man aldrig.

Jag agerade kontaktperson igår, och personen jag träffar, hade hittat denna aktivitet. Vi åkte till Berga, mot Obbola, där det var öppet hus för Tusen trädgårdar.
En dag, vartannat år, öppnar en privat familj upp sin tomt och trädgård, för besökare. Vilket ställe dom har. Jag tänker att bilderna får tala för sig:

Den här sista bilden, tror jag, är en ”jord”gubbe, eftersom det är jordgubbsplantor i lådan 😀

Vilket otroligt jobb dom lägger ner och tänk att man öppnar upp så vem som helst får komma och titta runt. Det fanns bänkar och altaner, sittplatser och utsikter, överallt.

En tjej satt där och hade ett litet loppisbord. Hon hörde inte till huset, men berättade att hon bodde alldeles bredvid och hon var ofta där och hälsade på. Jag trivs så mycket här, sa hon, och vi brukar ta flotten och åka ut på vattnet för att bada. Och ja, att hon trivs där, det förstår jag, alla gånger.

Åke roade sig kungligt igår med att slipa bordet som jag ska göra ommålning på. Och sen fortsatte han med soffan vi har härute. Nu ska även dom möblerna få ny färg. Jag tänker att dom får matcha den orangea möbeln, men utan det svarta runt om, det blev lite väl mycket jobb. Kanske jag hittar på nåt annat streck med svart, man vet aldrig med mig.

Avslutade söndagen med en liten sväng med Camaron, och här kommer en bild som Mats Alfredsson tog, då jag svängde ut från ÖK:

Förstår ni vad dåligt lokalsinne jag har. Fick nämligen fråga Åke, efter 5 minuters funderingar om vart detta var taget, om han visste. För han tog det 1 sekund. I min skalle var detta nåt helt annat men det stämde ändå inte. Hahaa…jaja, huvudsaken är att jag vet vart jag bor, tänker jag 😀

Ha en underbar dag, allihop!

Boss, bossigare, bossigast!

Nicco skickade in en jobbansökan för ett bra tag sedan, så där lämpligt att man snudd på, glömt bort att man gjort det. Sedan blev hon uppringd då vi var till mamma förra veckan, och blev kallad till intervju.

Och igår, fick hon då veta att hon fått jobbet, wohoo!!! Bra jobbat, Nicco. Och i och med det så har vi nu, 2 döttrar på GE Health Care, dock med lite spridning, Theresé är ju nere i Uppsala, we are taking over…haha…

42843232_10156616726236585_6138778004345585664_n

923080_10151372247972060_2072998078_nLikadant var det då jag en gång i tiden satt på kontoret på Bilspedition, tillsammans med min morbror Assar. Och efter ett tag blev även min kusin Robin, anställd där. Folk började bli misstänksamma, Hällstenarna var på frammarsch… 😀

2015-11-19 19.28.41Då jag fick det jobb jag har idag, och som jag haft i 8½ år, så blev jag uppringd av en man som började prata om stället jag skulle till, hur det såg ut, vad man skulle göra och så vidare. Jag var totalt bortkollrad, visste inte vad han pratade om, men sa ingenting, utan gjorde upp om ett besök, och jag fick jobbet på studs.

Sedan kom vi väl fram till att han sållat i ansökningar som gått via ett assistansbolag, så att jag var bortkollrad, var inte så konstigt, jag hade inte sökt det specifika jobbet, utan bara gjort en intresseanmälan till bolaget.

Nå, det gick ju bra ändå, fast man hade ju kunnat falla på att man upplevts som förvirrad och tänk om man kläckt ur sig att jag, minsann, inte har sökt den här tjänsten i alla fall. Oopps!

Blev ju bjuden på en räkmacka på Ullas igår, tack för den, Annika gammboss. Lika trevligt som alltid, att få träffas och prata om livet, vart vi är idag och vart vi är på väg, planer och drömmar som ska uppfyllas, och en och annan uppfinning som skulle kunna utvecklas till nåt fantastiskt.

Och apropå jobb, chefer och anställningar:

51727815_2618072158219872_7863475843505324032_nHahaa…

Önskar er alla en fin lördag!

4c7b30bc549204988d496e468e5c23bd

Jag gjorde en liten eld show, med…

Av , , 2 kommentarer 14

Japp då var tomten på gång, ser dock ut som om Winstone funderar på mat…hur kan det komma sig?

15589928_10154797122411585_1223192778798275943_n 15665787_10154797121886585_1918859661895362610_nÄn idag stannar det folk och fotar Lennart, sist för någon dag sedan, då var det någon i bil, som bromsade in för att hinna få en bild 😀

Jag kommer ihåg, som barn, och mitt allra första lilla skelett. Vi var på någon marknad, kommer inte ihåg vart, men där, i ett stånd, hängde han…ett skelett med gröna ögon, det var en nyckelring. Han stod högst upp på min önskelista och jag fick honom 😀

Vet inte vart min förtjusning över just skelett, kommer ifrån, men…det roliga med den där nyckelringen är att han levde (inte bokstavligt talat) i någon sommar eller två, sedan kapade jag honom vartefter, ett ben, finns kvar, det använde jag som hänge till någon ring jag hade i örat. Jag brännmärkte honom med…fråga mig inte varför.

En viss fascination över eld, har jag nog också, alltid haft. Lågorna kan vara hypnotiska att titta på, men även lite kul att leka med. Ja, jag vet, detta är nu inget jag förespråkar, eller tycker att andra ska göra, fast jag gjorde det, fy på mig.

Uppe på lon, där jag och brorsan hade vårat rum, då vi på somrarna var i Malå, där satt jag på sena kvällstimmar eller på natten, då jag hade som mest inspiration. Jag ritade teckningar och piffade till dom med lite brända kanter. Jag gjorde mönster med aceton på bordsskivan och tuttade på, det blev som en liten elds show, kortvarig men spännande. Tur att mamma inte har internet, och läser detta 😀

När jag nu skrev lon, sommarlov och Malå, så kom jag plötsligt att tänka på viss smärta. Där på sidan om lon, hängde en hängmatta, och på framsidan, en piltavla. Börjar ni förstå vad som ska komma?

Jag chillade i hängmattan medan min kusin Robin, stod och övade på lite pilkastning. Han missade tavlan…ja, till och med hela väggen, (till hans försvar så var väggen inte så där JÄTTE stor) och pilen kom flygandes genom luften och borrade sig genom hängmattetyget och in i mitt lår…jodå, återigen, tur man är norrlänning, lite smärta har inte tagit kol på mig…än.

Här är lon, förresten, men på den tiden fanns inte dessa små altaner på sidorna. Den vänstra delen (halva byggnaden) tillhörde min moster och morbror (idag mina kusiner) och den högra delen är min mammas.

images lon

Nu tänkte jag avrunda lite här, för jag kommer hela tiden på nya saker att berätta, men jag har inte tid, med detta, nu, måste börja göra andra saker om jag ska hinna med dom innan jobbet kallar. Önskar er alla en fin onsdag!

Kunde ha fått oss en till hund…

Av , , Bli först att kommentera 12

Den här helgen har gått fortare än dom vanliga…speedade helgerna, förstår inte det, så gammal är jag inte…än 😀

Vi åkte ut till I20 skogen igår där Winstone fick träffa en jappe kompis, PomPom, det gick bra, får man väl säga med tanke på hur lite hundar Winstone träffar. Han är ju lite moppsig av sig.

IMG_2289 IMG_2291 IMG_2293 IMG_2297 IMG_2304 IMG_2307 IMG_2314 IMG_2316 IMG_2324Sen kom det en Golden valp med en fostermamma, även det en Golden, förstås, och det gillades väl inte så där jätte mycket, av Mr W. Det roligaste var då vi skulle åka och vi öppnade bakluckan så Winstone hoppade in, och då tänkte valpen haka på 😀 Vi kunde ha fått oss en till hund, med andra ord.

Idag är det 4 år sedan pappa somnade in, tänk vad längesedan, egentligen, och ändå så skulle jag kunna tänka tanken att han skulle kunna komma gåendes över gården, med sitt leende på läpparna, och det känns som en vecka sedan.

Konstigt är det också då dom som gått bort, inte åldras längre, men även om jag i ålder, växer om dom, så kommer dom alltid att vara äldre än jag…skumt. Min morbror är en av dom. Han dog 27 år gammal, men i mitt huvud är han fortfarande 10 år äldre än jag, fast jag har vuxit om honom med råge.

Kan ha att göra med att man själv stannar i en viss ålder, och därför säger man att ålder bara är en siffra, och det måste man ju hålla med om, att det stämmer. Medan såna som blir bitter och grympy, förmodligen är i ”rätt” fas med sin ålder, lite tråkigt, och ännu tråkigare för dom som blir så. Som fastnar i det negativa och retar sig på precis allt. Men men…

Avslutar med att önska er alla en trevlig söndag och denna bild tillägnar jag min pappa!

IMG_20160803_232211_187

Nu och då

Av , , 2 kommentarer 20

Var ute en tidigare sväng med Winstone (tidgare än normalt) och traktorn hade inte hunnit med att skotta. Men jag mötte, i vanlig ordning, en hel del cyklister, och kunde inte låta bli att tänka  då man var liten.


Säg, för en 40 år sedan, och man var 8 år. Då fanns det inte på världskartan att du såg en cyklist, vintertid. Och aldrig att man fick ta fram cykeln eller träskorna, innan 1:a maj hade infallit. Men det är klart, utvecklingen går framåt, det finns vinterdäck till cykel, och dom kanske håller undan bättre, än dom gjorde förr, snöröjarna.

samBild tagen av Theresé Hällsten, och det är Sam, en ingift morbror till mig som äger cykeln 😀

Undrar vad man om tjugo år, kommer att sitta och säga om vad vi gjorde idag. Haha…kolla vilka löjliga datorer och mobiler dom hade…så barnsligt, och vilka system. Pekskärm, antikt…typ!

Tänker på min farfar, som var född 1910, och blev 93 år. Vilken utveckling han fick vara med om, och allt som hände i världen. Reflekterade han över såna saker, tv, rymdfärd, telefon, bilar, ja allt sånt där. Eller tar man saker som dom kommer utan att lägga ihop, allt som varit?

603095_10151188145417060_1733304640_n

Bilden har jag lånat från Theresé Hällstens FB sida, och den är på min farmor Sigrid Lundström och farfar, Johan Lundström.


Fast det är klart att han någon gång måste ha sagt att ja, det där gjorde man ju inte då jag var barn. Precis som jag nu skrev från början, inga träskor innan maj. Men ok, maj månad för 40 år sedan, innebar att lite snö, fortfarande låg kvar. Tiderna förändras och vi med dom.

Man gör sig även lätt bortskämd, med saker man har och använder. Bil då det finns cykel och buss eller ben att använda. Mobil, då man ändå har en fast telefon (ja inte alla som har det idag, jag vet), samtidigt som det finns för och nackdelar med allt.

Det värsta, tror jag, är att vi gjort oss så lätt åtkomliga. Ett konstant flöde av information, som kommer både från radio, tv, nätet, och andra källor. Det sprider sig fort och vi får försöka filtrera bort, det vi tror, inte är av vikt, men det är svårt.

Nu ska jag inte fördjupa mig mer i detta inlägg, utan göra ett avslut (påbörjade inlägget för 2 timmar sedan, men blev sittandes i telefon) och påbörja dagen. Ha det gott, allihop!

Maria Lundmark Hällsten