Etikett: dike

Meh???

Av , , Bli först att kommentera 12

Kul, då man ska logga in på sin dator och den säger att jag inte kan det, för det är nåt galet, jamen hur gör man då? Jag kommer ju inte ens in på datorns inställningar eller nåt annat…grrr!!! Nu har jag lånat Åkes dator.

Apropå grusvägar och att vara barn och inte bry sig, som jag skrev om igår…jag och kusin Anna, hade alltid nåt för oss, däruppe i stugan. På den tiden var det ett rejält dike, vid vägen. Idag är det bara avrundat och fint, man klipper gräset där, men det gjordes inte då vi var barn.

Av någon outgrundlig anledning så tyckte vi att det var läge att testa att gå, där, i det vattenfyllda diket, och se…det var ju hur varmt vatten som helst, så då kom vi på den utomordentligt braiga idén (fattade inte varför ingen tänkt på det förut), att man kunde bada där.

Så det roade vi oss med, bland blommor, gräs och blader och säkert en och annan liten mus eller andra djur. Vi hade det jättekul tills mamma fick se oss…ve och fasa, hon höll på smälla av, inte fick vi bada där inte…meh??? :D

Igår drog jag, Theresé och Sally iväg till Blåeld i Tavelsjö, där dom har så många fina saker och en liten maskot:
20292862_10155487738936585_3132985432314800244_nJag köpte 3 näckrosor som nu pryder sin plats ute på gräsmattan.

Vi tog med badkläder till Sally men, då vi var klar där hade det börjat ösregna, så det bidde ingte doppade av fötter i sjön utan vi åkte vidare till Rödå Antik istället, där finns det ju en massa prylar också:
20232375_10155487730966585_6344599643490207472_o 20228945_10155487732446585_6155164505065108930_n 20228463_10155487735401585_6438953438559738566_n 19989608_10155487727521585_2684434410183206841_nIdag får vi kanske kaffebesök, kusin Anna och kusin Fredrik, så jag ska baka en ananaspaj, och kanske dammsuga av hallmattan…fast jag hoppas mest på att vi får sitta ute, det blir som lite av den varan nu, med allt skvittrande. Önskar er alla en fin söndag!

Händerna upp i luften!!!

Av , , Bli först att kommentera 12

Många dödsolyckor…unga människor som mister sina liv eller blir allvarligt skadade, kända personer som begår självmord, tragiskt så det förslår. Jag läser kommentarer på FB, dom som lämnar meddelande eller skriver fina ord till den som gått bort.

Fina saker, direkt från hjärtat, jag kommer ihåg vad jag själv skrev då, efter pappas olycka och sedan efter hans död. Man kommer ihåg förväntan, smärtan då man insåg att det inte skulle sluta väl, och förtvivlan den dagen han var borta.

Alla går vi igenom såna här saker, på ett eller annat sätt. Vad jag tänkte på när jag läser allt det här är att jag hoppas innerligt, att personen som fått dessa hälsningar, redan visste, i hjärtat, att det var det här människor tyckte och tänkte om dom. Och sen, att man skriver, det är ju givetvis ett sätt för en själv att behandla sorgen, så visst ska man göra det, om det är det man vill.

Det är så lätt att ta fram dom dåliga sakerna då det gäller mycket, då det tvärtom, behövs så lite av visad uppskattning för att göra någons dag till en bra sådan, så slutligen, det är ju just därför, som man så vackert brukar säga, att man ska tala om eller visa för dom man älskar, att man gör just det, så dom vet :D

Nu ska jag berätta något helt annat…dråpligt är det också, kan ni tänka. Jag skulle ut en runda med Winstone igår, han for ner i ett dike här, alldeles utanför deras infart, och gjorde numero 2. Jag plockade fram en påse och påbörjade resan ner till…skiten. Det såg jämnt och fint ut, men första steget for ju foten ner, typ 40 centimeter, jag vrickade till den, händerna upp i luften och sedan stöp jag, rätt ner, längst ner i diket…missade skiten i alla fall :D

Tyckte min Ecco sandal kändes jätte konstig efteråt, men jag såg strax varför:

002

Den har gått sönder, och hade blivit helt förstörd. Tur då att vi skulle till Gränby centrum och där finns minsann en Ecco butik så jag fick köpa mig ett par nya sådana:

005

Redan provgått i dom, och jag höll mig på fötterna… den här gången :D

Önskar er alla en fin onsdag!

 

Idealisk badplats, jojo!!!

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Jaha, så var det bara att ta fram snöskyffeln då… eller nja, så farligt var det ju inte, det lilla puder som kom igår kväll. Och det var så lite så man kan undra om det verkligen var lönt. Men ajaj, jag vet ju vad som brukar hända då man säger sånt där, om man inte passar sina ord så ligger det väl en halvmeter på backen till imorgon, så jag dementerar genast detta stycke :)
Det blev prat om att bada ute i kyla och sånt där, och då kom jag ihåg en kall sommar uppe i Malå (ja, då jag var liten, även om det inte var på dinosauriernas tid, så var det kallare än det är idag). Min mamma till exempel, skulle gå simskola i Lainejaur sjön och där borta i den badviken, var det ju inte mer än 13 grader varmt… så där kan man snacka om att snabblära sig simma.
När jag var runt en så där 7-8 år så blev jag och min kära kusin Anna, frukantsvärt badarsugna, men vattnet i sjön var inte speciellt mycket uppvärmt, men vi hittade en annan plats där det var varmt och skönt, till våra föräldrars stora förskräckelse.
Vi råkade väl gå ner i diket med barfötterna (man var ju alltid barfota på den tiden) och kände hur varmt och skönt det var därnere, diket var fyllt upp till bredden med vatten och rätt var det var så satt vi där och plaskade runt, testade några simtag och hade det hur bra som helst, tills mina föräldrar kom ut på trappen och undrade vad sjutton vi höll på med… bada i dyngvattnet, där det fanns råttor och annat otyg, ja, så var den lilla badarstunden över och gjordes aldrig mer om, heller.
Vi tyckte nog det lät lite äckligt med råttorna, men vi klarade då oss från sjukdomar och annat, om det nu inte är något som kan poppa upp, så där en 37 år senare, förstås, hm… kanske därför man är som man är, men det lär vi aldrig få veta :)
Önskar er alla en fin lördag!

Gårdagen i ett nötskal

Av , , 2 kommentarer 3

Skulle åka iväg och handla lite igår och tog med mig soppåsarna ut till soprummet. När jag skulle låsa upp dörren så föll nyckelknippan i backen och se, nyckeln hade gått rakt av. Mer än hälften satt kvar i dörren.

Gick in till Fred som ringde vaktmästaren och sedan skrev ut en reka så jag fick hämta ut en ny nyckel, felet var nu inte mitt utan låset till soprummet har jäklats en ganska lång tid och när han skruvade loss låskolven så var den helt vriden inuti, så det var inte så konstigt.
 
Åkte upp och fixade en ny nyckel, vidare till ÖoB och köpte svart lackfärg, Nicco vill att vi ska måla hennes skrivbord och en del av bokhyllan, svart. Och sedan hem och fortsatte med sorteringen i hennes rum. 4 kassar har jag lämnat vidare, 2 kassar med sopor och då har vi bara börjat. Tänker ställa ner några saker i tvättstugan och skriva en lapp om att det bara är att ta för sig, det har jag gjort förut och allting försvann på en vecka.
 
Efter middagen gick jag och Birgitta ut en sväng runt umestan, då vi kom in på Ridvägen så låg det två änder i diket och simmade. Hade nu våran bluetooth funkat så hade ni fått se en bild på dom, men jag hann bara ladda över bilderna så slocknade signalen och då kommer jag inte åt bilderna i bluetooth mappen, thats life!
 
Janne har faktiskt efterfrågat ett andpar som låg där ifjol och simmade i en vattenpöl, kanhända att det är samma par, man kan ju alltid låtsas. När jag var på väg till jobbet för nåt år sedan och kom ut på gården så kom det ett andpar fram till mina fötter och kvackade, dom trodde jag kom med frukost. Jag tycker inte att de hör till vanligheterna att dom hänger här på gården eller i diket efter en promenadväg, ja det är inte ens ett riktigt dike utan en massa vatten som ännu inte hunnit tagit undan.
 
Då man var liten fick man gå ner till dammen på mariehemsängarna för att kolla in änderna och gässen, inte låg dom och flöt lite varstans, då inte.
 
Idag ska vi se om det blir slipning av skrivbord och mekning på Camaron, Åke ska också hinna med och hjälpa Brälla med en flytt av saker från A till B. Allt tar sin lilla tid. Önskar er en bra och givande lördag.