Etikett: kändisar

Jag bara visste att jag visste 🤘😁

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag insåg att jag faktiskt är ett proffs på att känna igen fåglar

 

Ok, säger Åke, vad är det där då?

Jag svarar på en nanosekund: Fåglar, förstås. Se, jag visste det! Vilken talang!!

Handlar det om arter, mjae, en skata, sibirisk nötkråka, duva, sädesärla, domherre eller flamingo, japp, då vet jag. I övrigt skulle jag nog inte svära på att jag vet, men jag kan ju alltid gissa. Eller bildgoogla 😁🤘

Mamma och pappa har alltid haft ett intresse av fåglar, och ägde en del böcker och uppslagsverk. Kan väl dels bero på att pappa jobbade i skogen och där lär han ju sett både den ena och den andra fågeln. Var dom osäkra på vilken fågel dom såg, slog dom upp det. Nä, jag kommer aldrig att bli nån expert på fågelarter men jag tycker dom är fascinerande att se på.

Väldigt många tror nog att vi är intresserade av Rallyt som pågått några dagar nu. Fast nej, inte egentligen. Därför har många frågat om vi ska dit och kolla, svar nej. Jag tyckte mest det kändes jobbigt. Fast jag ska väl ändå säga att det är omöjligt att inte, vända sig om och kolla då en rallybil närmar sig.

Så kom då frågan från Nicco, igår eftermiddag. -Ska du inte följa med till Redbarn och rallyt på kvällen? NEJ, det tänker jag inte, svarade jag. Och förberedde mig för en kall kväll utomhus. Åke skjutsade dit oss och jag sa att det är då första gången i mitt liv som jag sätter på mig en mössa för att gå och köpa en öl ute i minusgrader. Se, öltält, visste jag att dom hade, minsann.

Vi placerar oss vid det största hoppet, och även fast vi är där 30 minuter innan start (det skulle vara en snabb skogssträcka från 120 skogen), så var det rätt mycket folk och ingen plats vid kanten. Hade ingen möjlighet att få med bilarna på film, då lampor tändes varje gång en bil kom flygandes över hoppet. Men en liten TikTok på området, och nån stackars filmsnutt, fick jag till, som jag la ut via youtube. 

Sen måste jag tillägga att detta är definitivt en upplevelse ändå. Första bilen som kommer och flyger över hoppet, och jag tjoar som om jag står där ensam. Man får det där som kan liknas vid ett biobesök. Man taggar varandra och man förstärker upplevelsen gemensamt genom hurrarop, skratt eller skrik (beroende på vad man ser, förstås).

Största minuset ever…jag har för lite kläder på mig, även om jag har satt på mig extra saker. -6 grader men lätt blåst och att stå direkt på snö i 3 timmar är inte nåt som värmer. Ölen då… nä, vet ni vad. En kall öl då man står och fryser och kön ringlar sig så låååång att det känns lika avlägsen som planeten Pluto, gjorde att vi struntade i den.

Nå, vad tyckte du då, frågade Nicco. Ja dom första bilarna, kan ju knappast jämföras med dom efterkommande. Nä, sa hon det är ju som då du tävlar, din bil VS dom stora klasserna. Jodå, det fattar ju jag med, fast, sa jag, då sitter ju jag själv och kör, där har du ju självaste grejen. Jag vill ju köra inte stå och kolla, haha. Fast, sa jag, blir det nån fler gång, så ska jag bara mer preppad, gärna gå dit en timme ännu tidigare. Ha med både fäll och annat som gör att man dels får en bra plats, och kan härda kylan.

Man kan ju också gå runt på området, köpa mat, korv, och kolla in andra kändisar

Själv blev Nicco taggad på att bli kartläsare. Jösses, sa jag, det är inte tvärenkelt.

Kartläsarens uppgift i ett rally är att ge föraren instruktioner i hur han eller hon ska köra. Det kan låta enkelt, men det ligger mycket kompetens och arbete bakom minuterna i rallyt.

Innan rallyt får föraren och kartläsaren åka så kallade besiktningsrundor. Under dessa skriver kartläsaren ner anteckningar om hur vägen går, hur skarpa kurvorna är, om de går över krön och vilken växel föraren bör ligga på vid olika tillfällen, för att ge några exempel. Dessa anteckningar används sedan under tävlingen, då föraren och kartläsaren kommunicerar via ett system som är inbyggt i deras hjälmar. Läs mer om kartläsarens uppgifter HÄR

Man får ofta sitta i bilen 10-16 timmar/dag, oh my guard. Körinstruktionerna kallas för noter, jag vet inte om det är för att dom skrivs med speciella tecken, jag gissar det. Det blir nog för mycket att skriva en hel novell, för en sträcka. Men gissa vad, när jag skrev det så kom jag på att jag kunde ju googla för tusan. Så här ser noter ut. Klicka på bilden för att se källan. Och för mig blev det som att läsa kinesiska, fattar nada.

Det skulle i alla fall, definitivt INTE, vara något för mig. Ser ni framför er hur jag tappar kartan i bilen, vet inte vad jag skrivit, höger, och vad tusan heter nu det där tecknet, eller njaää jag tror att det är nästa sväng, eller….jo nu vet jag…och där åkte jag ut ur bilen och föraren fortsatte själv.

Nu är det uppvärmningen på gång så ljudet har vi här hemma. Och vill vi se bilarna kan vi kika ut genom fönstret

Hoppas på en fin söndag för er alla! Jo ja just ja 😊👌

Kändisar satt på bussen 🚌 och en annan i sin Cadillac 🚘🤘

Av , , 4 kommentarer 12

Jag som, snudd på aldrig, åker buss numer, stötte på 3 stycken igår, som jag faktiskt känner. Dom satt, hör och häpna, PÅ bussen, och gör så, även idag, haha…

En del av min bloggarkompis Helena Springares familj, Coolt!! Ja det var ju det hon berättade förut, men som jag inte skulle berätta innan, dom skulle vara på plats.  Nu är dom i rampljuset minsann 🤘🫶

Lite kul att jag hittade en bild  i förrgår, då jag letade efter nåt i mitt (stökiga) arkiv. En bild jag tog under cruisingen efter Wheels, 2010. Det kan man till och med avgöra på bildkvalitén. Vi fick åka en runda med Ricky Dee Danielsson, en man som stått i rampljuset, fler än en gång.

Och jag sparade bilden på mitt skrivbord, tänkte att jag kanske skulle skriva något om den, vid ett senare tillfälle. Letade sedan upp 2 bilder till, tagna 7 augusti 2008. Även då, Ricky vid ratten.

Men så plötsligt, igår kväll, lägger Ricky själv ut en filmsnutt han varit med i. Klockrent ju, så då visar jag den nu, apropå rampljus och kändisar 😊

Imorgon har jag tänkt dra till Renbergsvattnet, bara så där. Har ju inte varit dit, lika ofta som Annelie varit hit. Fast å andra sidan, så har hon haft sina vägar förbi här, mer än jag haft dit ut, i obyggda, haha. Apropå Annelie så tjyvlånar jag en bild hon tog igår eller i natt, från deras place

Ska ut med Mr W, lyssna lite på ljudboken under tiden. Sen blir det stötvågsbehandling mellan frukost och lunch. Har absolut haft känning av att nåt gjorts. 2 kvällar har jag fått ta lite starkare smärtstillande än Alvedon. Men överlag helt ok, så här långt.

Ha en fin onsdag, allihop!

Lyssna utan musik…

Av , , 4 kommentarer 9

Jag känner en som är otroligt duktig på melodikryssets alla frågor och luringar. Kompositörer, modern musik, gammalt från 30 tal, ja det spelar nästan ingen roll, det sitter där. Medan jag, känner igen, knappt hälften av låtarna, men dom säger mig sällan någonting, då ska det vara musik från någon gammal 80-tals serie eller nåt sånt.

Eller givetvis, någon man lyssnat på, extremt mycket, som till exempel, Black Sabbath, Beatles, ABBA, Hurriganes, Elvis Presley, ja, sån typ av musik, men då MÅSTE frågan vara vem sångaren är, annars är det kört 😀

Jag kommer så väl ihåg en gång då min bästis Annica, skulle följa med oss upp till stugan i Malå. Vi satt i baksätet och ofta blev det lite kurr om radion skulle vara på eller om man fick spela ett band. Den här gången ville mamma att det skulle vara tyst, men det ville inte vi, utan jag tjatade väl till mig en kassettspelning och sångaren var Rod Stewart.

Morsan kunde inte vara tyst, hon var uppenbart lätt irriterad över att jag fått igenom min vilja och genast började hon ifrågasätta om vi tyckte detta var musik…och visste vi vem han var…en knarkare, vad var detta att lyssna på? Haha…


Jag kan ju börja med att säga att vi nog inte visste om eventuella drogmissbruk då det gällde Rod Stewart, kanske inte heller någon annan kändis, men sen tänker jag att detta var kanske inte så ovanligt ändå, hon ville ju oss, vårt bästa, detta skulle man passa sig för, men för att förstå, skulle man nog varit mer insatt.

Och tänk er idag…alla kändisar som har en baksida som inte är så grann och lyxig, om all musik skulle stoppas, där droger varit en del av den, då vet jag inte vad vi skulle lyssna på idag, hm…men jag vill också förtydliga att jag inte på något sätt säger att ALLA som är kända, håller på med musik eller på annat sätt uppträder, drogar, men väldigt många tar ju saker för att hålla ner tempot i kroppen. Tyvärr!

Och nu ska jag avsluta detta med en bild, tagen från Melodikryssets hemsida, jag har alltid funderat, vem sjutton som väljer att lyssna och lösa krysset, utan musik, dom måste vara stjärnexperter eller upphovsmännen bakom frågorna 😀

012

Fast ja, jag vet, det är ju förmodligen till för att kunna få en snabb genomgång utan att behöva lyssna på hela programmet, en gång till 😀 Ha det gott, allihop, nu ska jag njuta av 2 dagars ledighet!

003

Händerna upp i luften!!!

Av , , Bli först att kommentera 12

Många dödsolyckor…unga människor som mister sina liv eller blir allvarligt skadade, kända personer som begår självmord, tragiskt så det förslår. Jag läser kommentarer på FB, dom som lämnar meddelande eller skriver fina ord till den som gått bort.

Fina saker, direkt från hjärtat, jag kommer ihåg vad jag själv skrev då, efter pappas olycka och sedan efter hans död. Man kommer ihåg förväntan, smärtan då man insåg att det inte skulle sluta väl, och förtvivlan den dagen han var borta.

Alla går vi igenom såna här saker, på ett eller annat sätt. Vad jag tänkte på när jag läser allt det här är att jag hoppas innerligt, att personen som fått dessa hälsningar, redan visste, i hjärtat, att det var det här människor tyckte och tänkte om dom. Och sen, att man skriver, det är ju givetvis ett sätt för en själv att behandla sorgen, så visst ska man göra det, om det är det man vill.

Det är så lätt att ta fram dom dåliga sakerna då det gäller mycket, då det tvärtom, behövs så lite av visad uppskattning för att göra någons dag till en bra sådan, så slutligen, det är ju just därför, som man så vackert brukar säga, att man ska tala om eller visa för dom man älskar, att man gör just det, så dom vet 😀

Nu ska jag berätta något helt annat…dråpligt är det också, kan ni tänka. Jag skulle ut en runda med Winstone igår, han for ner i ett dike här, alldeles utanför deras infart, och gjorde numero 2. Jag plockade fram en påse och påbörjade resan ner till…skiten. Det såg jämnt och fint ut, men första steget for ju foten ner, typ 40 centimeter, jag vrickade till den, händerna upp i luften och sedan stöp jag, rätt ner, längst ner i diket…missade skiten i alla fall 😀

Tyckte min Ecco sandal kändes jätte konstig efteråt, men jag såg strax varför:

002

Den har gått sönder, och hade blivit helt förstörd. Tur då att vi skulle till Gränby centrum och där finns minsann en Ecco butik så jag fick köpa mig ett par nya sådana:

005

Redan provgått i dom, och jag höll mig på fötterna… den här gången 😀

Önskar er alla en fin onsdag!

 

Jag väljer att komma ut, nu.

Av , , Bli först att kommentera 12

Ja jag tyckte att det kanske skulle vara på sin plats nu, att efter 46 år, kliva ur garderoben och komma fram och säga att jag faktiskt är… tadaaa… straight. Jag tänkte så ni vet, för det är väl så man presenterar sig, eller har jag missförstått något?

Detta uttalande kommer sig dels av att jag läser just nu en bok, ett ihop kok av olika kända människors stund i rampljuset, och jag hade precis avverkat kapitlet om Rickard Wolf. Han som själv hoppade fram ur skuggorna och berättade att han var/är bög.

Och sedan ringde ”gammbossen”, Annika Collén, och vi började snacka om ålder, hon har missat att fira sin 50 årsdag (som var för några år sedan…typ) och därför ska hon göra det nu, och därefter påbörja hennes räkning av hur ung hon är… ja det kan väl funka. Varför är åldern så viktig att hålla reda på.

Jag påpekade att hon då måste göra ett nytt körkort, med den rätta åldern men kom sedan på att egentligen är det ju rätt så vrickat att ens ha ett personnummer för att verifiera att det är du. Det duger väl med vilken siffror eller bokstavskombination som helst, eller?

Dessutom tyckte hon att det var en alldeles utmärkt idé, då personnumret även visar på kön, och vad hände då med detta nya uttryck, hen. Tänk om någon vill vara just en hen?

Vidare så tycker jag att just denna kombination av siffror och bokstäver, kan tryckas på till exempel fakturor, istället för dessa ocr nummer som ändå bara är där för att verifiera att det är du som betalat fakturan. Det vore väl ännu enklare att alltid ha samma siffror där, inget krångel.

Och då halkade vi in på skrubbleken, att komma ut ur garderoben, och varför heter det just att komma ut? Varför ska en homosexuell människa ens behöva berätta för omgivningen vad dom är… ja jag kan förstå att det kan hänga ihop med att bara berätta för att slippa att folk ska viska, för det kommer väl fram för eller senare ändå… men varför ska man bry sig??? Jag är numer ABC123… bara så ni vet, och ni får gärna betala mina fakturor… alldeles gratis 🙂

Nåja, nog om detta, ska snart iväg och jobba så det är väl dags att låta mina kläder komma ut ur garderoben… och sedan vill jag ha frukost. Önskar er alla en fin måndag!

 

Men se tråkigt, eller?

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag hörde på nyheterna igår, att Umeå hade så många kända sångare och band, och detta skulle bero på att Umeå är en tråkig stad. Och då undrar jag vad det egentligen är vad som avgör om en stad är tråkig eller ej?
Snackar vi om nöjessidan, eller hur staden är placerad, husbyggena eller vad? Nu skulle säkert många säga att fanns det ett äventyrsbadet, så höjdes statusen och nöjeslivet två snäpp, men betyder det då att om detta äventyrsbad redan hade funnits, ja då kunde vi plocka bort två av alla våra kända band, för då hade dom hängt på badet istället.
Eller hade vi haft fler krogar (för det är också ofta uppe på tapeten) så hade vi fått ett liknande händelseförlopp. Mindre sångare och band, för då hade dom suttit på krogen istället. Är det inte lite som man brukar säga: Det blir aldrig roligare än man gör sig!
Ja, jag vet då inte, men jag kan då inte peka på någonting som jag saknat under min uppväxt, seriöst, fast å andra sidan, då är jag ingen sångerska heller, kan det bero på det 🙂
Det enda jag med säkerhet vet, skulle vara uppskattat, är ett ställe för ungdomarna att träffas på, så dom slipper sitta på MC Donalds och surra, fast det är ju samma sak där, varför skulle det hindra dom till att bli kändisar, om dom nu skulle tycka att deras hak var ett lyft?
Nä, jag tror inte riktigt på den där teorin, och för att bilda ett band och utifrån det växa till att bli kändisar, krävs nog ett gediget intresse redan från början, äventyrsbad, krogar eller skidbackar till trots.
Idag ska jag prova på att jobba, det bästa är att det bara blir en dag, sedan får jag vara ledig i två, innan helgen. Och på lördag ska jag få en inskolning så då är vi två som gör arbetet, inte dumt alls. Önskar er alla en fin onsdag!
 

Hysteri

Av , , 2 kommentarer 3

 

Tänkte på det här med Beatles hysterin, eller andra hysterier där folk blir som galna av att se en kändis…varför? Åke förklarade en gång att jag inte förstod hur stor Beatles var, eftersom jag knappt satt i sandlådan då dom var på ropet, och därför kunde jag inte förstå varför folk blev tokiga av att se dom, men jag köper inte det.
Jag var absolut överförtjust i ABBA, men jag pinkade inte i brallan bara genom att lyssna på dom, inte heller skulle jag höja ett ögonbryn (jo kanske ett ögonbryn) om dom plingade på dörren, inte för någon nu levande människa, skulle jag reagera på det sättet, finns inte på världskartan.
Jag ringde ju till och med till ABBA, för att ta ett litet snack med Agneta eller Anne-Frid, men inte var det något märkvärdigt, det heller. Nu vet ju alla ni som hängt med på min blogg att det var inte riktigt rätt telefonnummer, det var ju till ABBAS konservfabrik, men det visste ju inte jag 🙂
Nu tror jag ju inte att jag är ensam om att känna eller tänka så här. Jag undrar hellre av vilken anledning, eller hur det kan komma sig att vissa reagerar så fruktansvärt. Visst kan en del bero på ”grupptrycket”, dom är ju ett antal lyssnare vid konserter, men ändå.
Jag tänker också på det här med frågan man får som barn –Vad ska du bli då du blir stor då? Jag har aldrig haft svar på den frågan. Jag har, mig veterligen aldrig heller haft ett så kallat drömyrke, som jag velat satsa allt på att få. Kan det bero på att man oftast, som barn, vill bli det ens föräldrar jobbar med, och min pappa jobbade ju i skogen och gör så fortfarande, skogstraktorer var stora och skrämmande, alltså inget jag njöt av att titta på och min mamma har varit hemmafru i snudd på, hela hennes liv. Med andra ord inget yrke i den rätta bemärkelsen.
Ja, jag vet inte jag, och gissningsvis får jag aldrig veta det heller, men man kan alltid spekulera.
Ser ut som en dag ute i solen, nu får man väl passa på, då dom lovat sämre väder, här framöver. Men ingen kan då säga att vi haft en dålig sommar. Imorgon har jag bjudit ut en ”bloggarvän” på kaffe, ska bli roligt att få träffa henne i riktiga livet, så det ser jag fram emot. Ni får ha en bra dag!
Maria Lundmark Hällsten