Etikett: råttor

Vi hörs…ni hörs…på swish!

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag satt i ett väntrum igår, och bläddrade i en tidning. Där hittade jag en artikel om små söta möss…eller njae, det var inga små möss utan bauta stora råttor som kan väga upp emot 1-1½ kilo, men som tränas för att hitta minor. Alltså…suveränt bra!

756500_13Dom är tydligen så mycket bättre att använda till minsökning än hundar, på grund av deras låga vikt så utlöses inte minorna, även om dom skulle trampa på dom. Dessutom är dom naturligtvis billigare att använda och träna än en hund.

Jag googlade lite på detta igår och HÄR, kan ni läsa mer, om ni är intresserade, och det var även där, jag hittade bilden. Tydligen är detta en gamma nyhet men alldeles ny, för mig 😀

Var in och skulle boka bås igår, men det gick inte göra så långt i förväg så jag åker dit på fredag istället och bokar in mig. I väntan på det så la jag ut några säljannonser på FB igår, och jag har redan fått in 300 spänn, alldeles nyss, ett par skor sålda, hur bra som helst. Och om en timme kommer nästa och ska prova en jacka 😀

Folk frågar då, om dom kan swisha mig…ja, svarar jag, det kan man göra, otroligt nog, eftersom jag faktiskt inte har swish. Fråga mig inte hur detta är möjligt, jag har aldrig varit i närheten att skaffa det heller…vill inte, och ännu mer konstigt är, att mitt mobilnummer, egentligen tillhör Åke, så varför i hela …någonting… går inte pengarna in på hans konto då?

Nå, som sagt, det gör mig inget, det funkar ju, så jag kan väl säga som andra gör…vi hörs på swish! Fast jag lär inte svara 😀

88:ans godisar som jag sökte hittade jag på godishuset, sedan tipsade en Helena om Ica Superteg, där finns dom också, bara så ni vet.

Önskar er alla en trevlig tisdag!
22552571_10155725079586585_7911178405562998113_n

Rått diet…nej tack!

Av , , Bli först att kommentera 13

Det blir ännu en fin dag i stugan, snudd på, molnfritt. altanen har kommit på plats, utanför ny stugan. Nu ska vi planera in en dag då vi åker upp till Arvidsjaur, och den dagen, innan vi far, så oljar vi in alltihop…smart va? 😀

13716192_10154330852101585_9159268136561915768_nSå nu har vi intagit frukosten på altanen, och istället för utsikt över Timotejvägen med biltrafik, så har vi sjöutsikt, med små lätta krusningar på ytan.

13782021_10154330869346585_6039804058980220122_nÄnnu mer fantastiskt, är avsaknaden av mygg, knott, broms och svidare, helt otroligt!

Vi är inne på tredje dagen av uppeldning av gammstugan, det tar tid, men snart så…

Katten som kom på besök, ser vi varje dag. Den lämnar döda råttor i dess väg. Kanske den vill bidra med mathållningen, fast vi är omåttligt intresserad av råttdiet.

Jag skulle få igång Winstone igår, att söka upp en pinne, så jag hänvisar honom åt ett håll, han går äntligen ditåt men då får jag syn på ett gäng renar, som kommer dundrades uppför stigen. Jag hinner locka tillbaka honom och hålla fast, innan han får syn på dom.

Han blir som ställd, vet inte vad han ska göra, så han sätter sig ner och kollar in dom, på avstånd:

13729038_10154329434911585_2073424400119950734_nSå dyker 2 nya renar upp, och dom ska tillbaka samma väg som dom andra kom ifrån.

13754261_10154329449421585_4089658947772469189_nJag släpper honom på lämpligt avstånd, för att kolla vad han ska ta sig till. jag är helt övertygad om att han inte kommer att försvinna efter dom, och det gör han inte heller, men han ger upp skall, rusar efter, hoppar på bakbenen för att kunna se dom, när dom försvinner i hög gräset, och där stannar han och kommer glatt tillbaka till mig…duktig kille! 😀

Önskar er alla en trevlig dag!

13781961_10154329669521585_1458465614789311931_n

Vilken cirkus!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

Det är rena cirkusen här, renarna har man ju sett varje gång man kommer upp hit, dock brukar dom vanligtvis hålla sig i skogen, här på Udden är det inte så mycket skog, men dom springer runt här ändå. Igår kom mamma och Bosse hit och vi gick upp på kvällskvisten och drack kaffe, plötsligt svävar en jorduggla förbi, just utanför fönstret.

Sen kom stor haren ut hoppandes från ängen, där ugglan svepte över, under 2 timmars tid, bara så där, vid lons husknut, ett trevligt inslag, dom ser mäktiga ut, ugglorna. Och med dom stora råttorna som finns här nu så borde den kunna äta sig mätt på dom istället för på små stackars harungar, för det finns säkert såna där ute på ängen också.

Apropå ugglor, så berättade jag då igår, när vi såg den här, att jag och Micke satt uppe på mitt och Siverts rum på lon, en sommarkväll för x antal år sedan. Jag tror jag var runt 13-14 år, och vi berättade spökhistorier för varandra. Och jag drog någon om en morfar som hade dött och en kväll satt barnbarnet vid fönstret och då kom en uggla och satt sig på fönsterblecket, när den vände på huvudet hade den morfaderns ansikte…huuu!!!

Och när jag berättat den lilla historien, så rös Micke och tyckte den var läskig och DÅ…mina vänner, svepte en livs levande uggla förbi fönstret, den kom rakt emot, och vek sedan av, någon meter innan…då gick eller sprang Micke hem, han blev rädd som tusan 😀

Nu har stugrivningen påbörjats och skorstensmuren ovanför taket, är borta, samt en innervägg, sen gick vi igenom lite av alla saker som ligger och skräpar därinne, inte mycket man vill behålla. En del blir till återvinningen, en annan del skänker vi bort till Galejan (loppis) om dom finns kvar och den sista delen, håller vi på elda upp, Åke tände på en liten brasa igår, så vi kan elda för kråkorna och bli av med virket som inte ska vara kvar.

Det blir en sväng in till Malå idag, med Camaron som är lossad. Ingen Spanien hetta här, eller tropisk hetta heller, för den delen. Lite tråkig sommar, måste jag säga, eller så är det för vi alltid är på fel ställe vid fel tillfällen. Men, vi får väl bocka och buga för dom få soltimmar vi får, sommaren är inte slut än, heller, så mycket kan hända än. Det regnar då inte i alla fall, så nu ska jag tvätta håret i sjön och ta en kaffe på altan. Ha det gott, allihop!

Foto2585

 Emma och Johans stuggrannar hämtade båten som min pappa ägt, och som mamma gav bort till dom.

På plats…

Av , , 6 kommentarer 8

Första ”riktiga” semesterdagen, var då inledd, och den började riktigt bra. Solen sken och inte en endaste broms, så långt ögat kunde nå, myggen var milda och inga andra kräk fanns framme, ja, förutom renarna då. Dom springer nästan runt husknuten här, Winstone har ännu inte lyckats se någon, men han vädrar och han hör bjällran då dom kommer.

Kusin Jenny och hennes man hade vägarna förbi och dök in på eftermiddagen, lagom till kaffet. Det var 11 år sedan hon var här, så det var ett tag sedan. Vi satt ute till middag och sedan kvällskaffet, dit vi bjudit in farbror Sam, också.

Sam som förövrigt var här, tidigare under dagen, och gjorde i ordning lite ved och svor åt råttorna som sprang runt benen på honom, dom hade väl gjort sig ett litet tillhåll i vedhögen hans. Nicco och Gustav såg en uggla, sent på kvällen, och det är väl som dom brukar säga, gott om ugglor om det är råttår, då har dom buffé hela dagen, gratis.

Men nu kan man säga att den bra, semesterdagen, började dala ut, myggen var ettriga som tusan, knotten ville se lite blodvite, och sen, kom regnet. Tur att vi har tak över huvudet, så vi parkerade oss inne i stugan och spelade ett parti Chicago. Gustav och Nicco testade kanoten och fiskespöna.

Och nu på morgonen så har Jenny och Fredrik och deras gulliga, speedade vovve, Jojka, dragit vidare, på väg mot höga höjder, dom ska fjällvandra i Kebnekaise, så vi får önska dom lycka till…vi har ju en gång provat på att vara där, och jag vill minnas att dom myggen, inte alls var att leka med.

Och nu när vi ändå är inne på ämnet mygg, så kan jag säga att jag deklarerade krig mot dom, 4 i natt. Då hade jag försökt ignorera dom i 30 minuter, men det går ju inte. Dom hamnade till och med under täcket, och hittade av att bitas. Så jag steg upp och fixade in en myggdödare i uttaget och uttalade en liten förbannelse över dom, och se, efter en timme var det tyst och lugnt igen. Aldrig mer går jag in i bussen och lägger mig utan att först ha satt igång myggdödare en timme innan, minst.

Längst ner på Udden, där vi nu är, så binder fastlandet ihop, Udden med en liten bit väg, sedan fortsätter Udden en kilometer ut i sjön, så här ser det ut, själva förankringen 😀

Foto2567 Foto2568

Sjön är verkligen vad som gör denna plats till vad den är! Önskar er alla en trevlig torsdag!

 

 

 

Idealisk badplats, jojo!!!

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Jaha, så var det bara att ta fram snöskyffeln då… eller nja, så farligt var det ju inte, det lilla puder som kom igår kväll. Och det var så lite så man kan undra om det verkligen var lönt. Men ajaj, jag vet ju vad som brukar hända då man säger sånt där, om man inte passar sina ord så ligger det väl en halvmeter på backen till imorgon, så jag dementerar genast detta stycke 🙂
Det blev prat om att bada ute i kyla och sånt där, och då kom jag ihåg en kall sommar uppe i Malå (ja, då jag var liten, även om det inte var på dinosauriernas tid, så var det kallare än det är idag). Min mamma till exempel, skulle gå simskola i Lainejaur sjön och där borta i den badviken, var det ju inte mer än 13 grader varmt… så där kan man snacka om att snabblära sig simma.
När jag var runt en så där 7-8 år så blev jag och min kära kusin Anna, frukantsvärt badarsugna, men vattnet i sjön var inte speciellt mycket uppvärmt, men vi hittade en annan plats där det var varmt och skönt, till våra föräldrars stora förskräckelse.
Vi råkade väl gå ner i diket med barfötterna (man var ju alltid barfota på den tiden) och kände hur varmt och skönt det var därnere, diket var fyllt upp till bredden med vatten och rätt var det var så satt vi där och plaskade runt, testade några simtag och hade det hur bra som helst, tills mina föräldrar kom ut på trappen och undrade vad sjutton vi höll på med… bada i dyngvattnet, där det fanns råttor och annat otyg, ja, så var den lilla badarstunden över och gjordes aldrig mer om, heller.
Vi tyckte nog det lät lite äckligt med råttorna, men vi klarade då oss från sjukdomar och annat, om det nu inte är något som kan poppa upp, så där en 37 år senare, förstås, hm… kanske därför man är som man är, men det lär vi aldrig få veta 🙂
Önskar er alla en fin lördag!

Den fick en ond, bråd död

Av , , 2 kommentarer 7

 

Träffade en bekant på Ålidhem centrum igår, det var Marja (VK bloggarn) som stod där och hejade, det tog någon sekund innan jag greppade vem det var, det hör inte till vanligheterna att jag stöter på någon jag känner däruppe, men ibland så 🙂
Efter arbetspasset bjöd mamma på kaffe, Emma (lillasyster) var också där. Det blev prat om djur av olika slag, Emma visade upp ett kort hon tagit på en fjäril, sorgmantel hette den sorten, ett stort schabrak som inte jag skulle vilja möta. Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter.
Bild lånad från google.se
Fjärilar diggar tydligen äpplen så det blir inget äppelträd här inte, nästan så jag funderade på att asfaltera rabatten också, så slipper man dom flärpande insekterna, men nä, så långt ska jag inte gå.
Sen kom vi in på hamstrar, jag har ju ägt två sådana, den första dog av ålderdom, den andra fick min lillebror, och då sa mamma (ordagrant): Då levd den int länge.
Nu ville hon väl inte antyda att Lars inte hade bra hand om djur, det ville sig väl bara inte, och det är väl ingen som vet helt säkert heller, hur gammal den där hamstern var.
Lars hade ju ett tag såna där vita råttor i en bur. Dom hade en förmåga (vart den nu kom ifrån???) att föröka sig och han annonserade då ut ett par stycken. En kille kom förbi för att kolla in djuren, Lars hade dom utsläppta på golvet, satt och vickade på stolen och NU, läser ni som är känsliga INTE mer, han råkade missa att en råtta tagit sig precis under stolsbenet då Lars släppte ner stolen igen, och ja…den råttan fick en ond bråd död, men förmodligen hann den inte tänka över sina misstag.
Lars tyckte givetvis att detta var fruktansvärt hemskt, och vem skulle inte ha tyckt det.
Jag fick en gång det eminenta uppdraget att mata dessa råttor. Mina föräldrar och Lars var väl uppe i Malå. Jag kommer in i hans rum och noterar att det ligger en stig av papper på hans svarta heltäckningsmatta (ja, på en svart matta är det svårt att undvika att se såna spår), jag ser inte bara stigen utan även att buren är tom, och luckan är öppen.
Då börjar Maria spårsöka efter golvet, stigen leder in bakom sängen, jag drar fram den och där är det byggt ihop ett litet tidningsbo, jag lyfter på papperet och se… där finns inte bara en råtta utan en hög med nyfödda ungar också…huvva, vad göra? Jag tog sopen och skyffeln, och med största försiktighet fipplade jag upp alla nyfödda och fick ner dom i buren igen, samt mamman.
Sedermera avvecklades denna lilla råttuppfödning och då gick han över till andra små saker… som larver till exempel, som han fick till att bli fjärilar. Tur att Maria inte bodde hemma då längre.
Önskar er alla en fin onsdag!

Råttjakt

Av , , 4 kommentarer 4

Våran gamla stuga uppe i Malå är rätt så gles i virket, jag skulle vilja säga att dom som byggde den inte hade så stor erfarenhet men då ljuger jag. En av dom var byggnadsingenjör, och det kan man verkligen inte tro. Eller så var det på det viset att när dom väsentliga delarna sattes dit, så sov han eller var ute på en rökpaus.

Reglarna håller inte ett visst avstånd och mycket av panelen var fastspikad i tomma luften. Ena sidan på huset har vad man kallar fjällpanel, då brädorna är liggande. På vår stuga är dom verkligen liggande, till och med, snudd på hängande, och det är klart, där kan det komma in både det ena och det andra djuret.
 
Vi använder oss fortfarande av den stugan men vi sover aldrig i den och har inte gjort det på flera år, Niccolina har aldrig fått göra det så det är över 12 år i alla fall. Men köksdelen funkar ju och altanen är det som är värt mest på den stugan, där vi sitter med morgonkoppen och blickar ut över sjön, härligt. Här hade vi besök av en andfamilj, vilket inte är så ovanligt, men numer brukar jag inte mata dom, det blir så jädrans mycket skit på gräsmattan och sedan så klarar dom ju sig faktiskt ändå, utan bröd, vilket inte är deras naturliga föda. Dom kan komma klapprandes ändå och bara ligga vid sjökanten och vila sig.
 
Nå, våra katter har ju också upptäckt att det tassar i väggarna ibland. Det är när det kommit in en mus på villovägar eller råttor, jag vet inte vilket. Man ser hela deras kroppshållning blir annorlunda, dom går på helspänn och likadan blir vi.
 
Jag tror att det var andra sommaren vi hade katterna, alltså för fyra år sedan, som dom lyckades knipa en mus. Vilken cirkus det var och framförallt, vilket liv det blev.  Vi var lika spända som katterna och Niccolina blev helt klart lite orolig, hon fattade ju inte vad som skulle hända och först var hon uppspelt som vi, vi följde med spänning allt som hände och såg hur katterna for från ena hörnet till det andra sedan hyssjade vi ner oss själva när musen var på väg. Och *TJOPP* så hade dom nypit den. När dom gjorde det så ställde vi oss upp och skrek, egentligen vet jag inte varför, vi var glada att dom lyckats med uppdraget men stackars Niccolina tyckte inte det var lika roligt.
 
Hon blev alldeles förstörd och fattade inte varför vi tjoade och levde om, jag tror att hon uppfattade att vi blev upprörda och rädda, och sedan skulle jag då försöka få henne att förstå att vi var glada och att katterna gjorde rätt som nöp musen. Man vill inte ha möss och råttor där man ska vara. Nä, det var inte en rolig upplevelse för hennes del och snart kommer vi inte att behöva vara i den stugan mer, så hon slipper se krigen mellan katterna och mössen.
 
Men jag tänkte då på det här med att man skriker, det är ju likadant när man ser på roliga klipp och någon blir skrämd. Ofta är det inte själva händelsen som gör att dom blir rädda, utan det är när människorna runt omkring skriker till, då blir det som en kedjereaktion och helt plötsligt skriker allihop. Inte konstigt att dom blir rädda, det skulle ju jag med, bli.
 
Idag ska jag skjutsa morsan och deras katt, Tracy, till veterinären. Tracy är inne på sitt artonde år (tror jag att det är) och ska få en liten hälsoundersökning för att se hur allt står till. Hon var lite smådålig i förra veckan och med den åldern kan det ju vara vad som helst. Vi hoppas att hon inte har några större fel och kanske bara behöver något tillskott i maten. Vi får se vad han säger.
 
Ni får ha en bra dag, det har i alla fall jag planer på att ha. Och om det nu inte blåser som själve den så kanske man kan sitta ute en stund efter lunchen. Igår satt jag ute i fyrtio minuter men blåsten förstörde alltihop. En mygga hade tappat sina vingar om dom hade levt nu, så är det.

Rått kött ätande människor

Av , , Bli först att kommentera 3

När man vänder en kajak i vattnet, 360 grader så kallas det för eskimåvändning. Det sa dom på tv igår (på spåret), men att eskimåerna egentligen vill kallas för inuiter eftersom eskimå betyder, människor som äter rått kött.

Alltså, direktöversatt så heter det inte eskimåvändning utan, människor som äter rått kött vändning. Så, nu har jag varit rolig…igen, och får gå i säng om jag vill.

Apropå rått kött, rått som i ostekt eller okokt, så var vi och hälsade på en gammal klasskompis för ett antal år sedan. Hans fru kommer från Island och således, även hennes pappa som var ute hos dom och hälsade på.

Jag och han blev sittandes utanför huset i väntan på att alla skulle komma och sätta sig för att dricka kaffe. Dom hade några katter där som sprang omkring och blev därför ett bra samtalsämne.

Ja, sa fruns pappa, katterna tycker om råttkött. Mm sa jag och tänkte givetvis på en råtta. Ja sa han, dom har fulla frysen med råttkött så katterna brukar få därifrån. Say what??? Tänkte jag, fy fasen vad äckligt, vem vill ha råttor i frysen. Men snäll som jag var höll jag munnen och tur var väl det, för i nästa mening sa han att dom hade ju mycket griskött och sånt eftersom dom slaktat. Puh, det var alltså inga råttor i frysen. Han pratade med viss Isländsk brytning och jag får skylla på att det var därför jag missförstod honom.

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten