Vet inte varför men jag känner mig ensam idag. Jag har min käre Livskamrat här alldeles bredvid mig, men har en liten saknadskänsla inombords. Det känns som att det är Alla Hjärtans Dag-känslan som saknas. Ni vet där man köper lite hjärtformade godisar eller en bukett vackra blommor eller bakar en hjärtformad tårta eller …. eller…. eller. Varför gör vi inte det?

När vi var unga så fanns inte denna dag som begrepp. Å andra sidan fanns det mycket kärlek omkring oss ändå avsett vilken dag på året det var. Idag möttes vi i köket och då pussades vi faktiskt två gånger och påminde varandra om att det är Alla Hjärtans Dag. Man kanske får vara nöjd med det.

Ett av mina (våra) nyårslöften var att ägna mer tid åt att pussas, men rackarns vad det är svårt att komma ihåg! Man håller på och stökar runt hela dagarna och hux flux är det sängdags. Då brukar jag komma ihåg det och så säger jag att nu har vi missat pussen idag också. ”Vi tar det imorgon” säger då Lk och så glömmer vi nästa dag också.

Jag längtar efter att kura ihop mig framför brasan tillsammans med min kärlek, ett glas rött vin och lite choklad. Men Livskamraten tittar på skidåkning, brasan är inte tänd, vi har varken vin eller choklad. Får väl ta mig lite C-vitaminer, slå mig ner framför TV:n och kanske dagdrömma lite.
Inte heller så dumt.

Ibland är det bara så; man hinner inte med. Gårdagen försvann som i dimma med aktiviteter hela tiden, swisch sade det och så var det dags att gå och sova.

Idag har det däremot varit en smått l-å-n-g-s-a-m dag. Snön vräker ned och jag satte mig ned för att skriva ett brev till en nära släkting som fyller 87 år i nästa vecka. Bara för att  ha lite ljud omkring mig så satte jag på TV:n och kastade ibland ett och annat öga på vad som hände där. Innan jag visste ordet av så blev jag intresserad av något så löjligt som Wife Swap, alltså där man låter två fruar gå in i varandras familjer under två veckor. Till min stora förvåning så blev resultatet av bytet väldigt bra och jag tror att båda familjerna fick det bättre efter detta. Fascinerande.

Sedan kom förstås Caesar Millan och hans hundar och då måste jag ju bara titta. Även det var lärorikt och kul och en kopp kaffe med Livskamraten blev det också.

Efter Caesar tänkte jag förstås fortsätta med mitt brevskrivande, men kan man tänka sig! Det var ju dags för Husakuten mitt nya favoritprogram. Alltså gick ytterligare en timme åt till att titta även på det programmet. Även där lyckades de hjälpa en familj att skapa en bättre miljö för sina två handikappade tvillingar men helt nöjd med utgången var jag inte. Jag hoppades hela tiden att de skulle ordna med sjukgymnastbehandling för den ena tvillingen. En liten treåring som inte hade så mycket styrka i sin kropp att han kunde sitta upprätt själv. Trots detta hade han börjat krypa på ett litet udda sätt. Det kändes som att där skulle behövas daglig träning för att han skulle kunna få upp lite styrka i sin kropp.

Japp, så kan det gå. Tre hela timmar av denna dag har tillbringats framför dag-TV. Inte helt vettigt, men faktiskt småtrevligt. Efter allt detta har jag i alla fall skrivit ut en del fotografier som jag ska skicka till min släkting. Fem ark med bilder blev det, mest från SpanskaVillan, och brunnen förstås.

Nu tar jag mig rätten att fortsätta dagen i samma låga tempo……. Sköt om er och ha en trevlig helg!

Idag gick jag en promenad med en nära vän. Plötsligt konstaterade vi att klockan närmade sig 13.00 och min reaktion blev: men var tog dagen vägen? Som småbarnsmamma så arbetade jag, skötte hushållet, skötte kontorsarbetet i min mans firma, gick på gymnastik eller styrketränade, läste distanskurs på Universitetet, handarbetade, pysslade med mera, med mera.

Nu stiger jag upp, fikar och läser tidningarna, går en promenad och helt plötsligt är det lunch. Ordnar lite med hushållsbestyr och så är det dags för eftermiddagskaffet. Hinner bara röja bort efter kaffet så är det dags för middag. Innan man vet ordet av så är det dags att gå och lägga sig.

Har man en sak inplanerad under dagen så känns det som att hela dagen är inbokad. Ska man göra två saker på samma dag så är man fulltecknad upp över öronen.
Vad är det som har hänt med tiden? Har den lagt in en turboväxel?

Imorgon har jag två saker inbokade, hur ska det gå? Öppen förskola på morgonen och middag med mellanbarnbarnet i den äldre kullen. Voj, voj, hur ska det gå?
Tavla av Salvador Dali

Här sitter jag i min lilla värld och försöker hålla mig uppdaterad om vad som pågår runt om i världen. Naturligtvis följer jag vad som skrivs om skeenden i Sverige, om flyktingströmmarna, om de otäcka rasisttendenser som verkat blossa upp. Jag tycker mig vara en balanserad människa som försöker att inte betrakta människor som olika raser med vissa beteenden utan jag vill gärna se individen i gruppen. Som jag skrivit tidigare så tycker jag att det finns rötägg inom alla socialgrupper och alla olika nationaliteter, likväl som det finns fantastiska människor inom alla grupperingar. Sedan finns det den stora mängden, människor som är lika vanliga som du eller jag, varken fantastiska eller rötägg, som bara vill leva sina liv i trygghet och kunna försörja sig själva och sina familjer.

Naturligtvis har jag läst om alla inträffade bråk på asylboenden och det har växt fram en känsla inom mig……. om de tar med sig sina bråk hit, låt dem inte stanna utan skicka tillbaka dem. Vi ska inte ta kostnaderna för vandalisering, polisinsatser, eventuell sjukvårdsbehandling med mera, med mera.

De tankarna känns inte bra, men de dyker upp. Så läser jag en artikel idag i Aftonbladet:

Flyktingar är inblandade i mindre än en procent av de ingripanden som polisen gör i Sverige, visar statistik som Dagens Nyheter tagit fram.

– Om man ser till det stora kollektivet så motsvarar siffrorna normalbilden för polisens ingripanden, säger Thomas Wallberg, på polisens nationella operativa avdelning, Noa.

Anmälningar som rör asylsökande förses av polisen med koden ”291”. Genom att köra de ärenden som fått koden, mot det totala antalet ärenden som polisen registrerat under samma period, har DN fått fram statistiken.

– Med tanke på den enorma uppmärksamhet som brottsligheten bland nyanlända har fått under det senaste halvåret så låter 1 procent som ganska lite. Det betyder att 99 procent av det som polisen gör inte kan kopplas till nyanlända, säger Felipe Estrada, professor i kriminologi vid Stockholms universitet till DN.
Länk till artikeln

Vaaa???? Är det fakta? Jag som fått bilden av att i stort sett alla av polisens resurser behövs till att arbeta med störande och / eller kriminella flyktingar! Hur kan jag ha fått den bilden? Vem har gett mig den? Är det media? Varför slås alla bråk där asylsökanden är inblandade upp med rubriker på första sidan? Vad händer med alla de övriga 99 % av inträffade brott? Varför finns inte alla de på samma första sidor?

Jag fryser lite här där jag sitter tryggt och ombonat när jag inser att jag har inte den blekaste aning om skeenden i min omvärld. Om jag, som de facto har ett antal olika nationaliteter i min närmaste omgivning, inte kan skapa en rättvis bild av händelser i min omgivning, vad återstår då?

Det har varit väldigt lugnt på handarbetsfronten nu ett längre tag. Tidigare hade jag alltid något på gång; broderi, stickning, lapptäcken, små miniatyrer, allt man bara kan tänka sig gillar / gillade jag att göra. Men sedan så började jag snickra vid SpanskaVillan och då har stickorna och nålarna fått vila. Men ett fenomen vill jag peka på; nämligen den beundran som sköljer över de saker jag snickrar. Inte brukade man tycka och kommentera om de saker jag stickat, virkat, broderat, sytt. Nej, möjligen kunde någon (kvinna) säga något om ”vad gör du nu för någonting”.

Men snickeri/byggjobben de kommenteras. Ibland blir det väl lite konstiga kommentarer som exempelvis när en släkting kom på besök efter att jag tapetserat i allrummet. ”Ser jättefint ut, så duktig du är” sade min käre manlige släkting och vände sig till Livskamraten. ”Det är inte jag som gjort det utan det har Grandmother gjort alldeles själv”, svarade min ärlige Lk. ”Hmm, tittar man lite noggrannare här så syns det ju lite veck”, mumlade då släktingen.

Eller som när jag höll på att spika papptaket och grannbonden stannade och pratade med Lk. ”Har du sonen här som hjälper dig”, frågade grannen när han hörde hammarslagen. När han hörde att det var jag som spikade så sade han inget mer.

Varför handlar det i ena fallet om förspilld kvinnokraft medan vi har värdefull snickarglädje å andra sidan. Läs gärna bifogad artikel i detta ämne, Förspilld kvinnokraft.

Varför kom jag nu in på det? Kanske det betyder att jag ska plocka fram något litet handarbete och åstadkomma något? Sitter man ändå framför TV en kväll så kan man ju lika gärna producera något, eller hur? Skulle egentligen vilja göra ett lapptäcke av alla tyger jag har, men vem vill ha ett lapptäcke idag? Kanske skulle bjuda in ett gäng väninnor till en kväll med quiltning? Undrar om det är någon som skulle vilja vara med?

Vi som tillverkat en dörr för att kunna stänga för ner mot källartrappan (och för att hålla svalorna ute). De två sista åren så har vi haft svalbon inne i gången mellan Salen och källaren så i förebyggande syfte byggde vi en stor tung dörr att sätta för ner mot källartrappan. Dörren är färdig, den ligger i trappan och vilar sig och nu har vi redan ett svalbo inne i gången. Då blir det till att luta en masonitskiva mot väggen lite senare så att bajset rinner nerför den……. istället för nerför väggen. Så går det när man drar ut på saker och ting istället för att göra dem färdiga på en gång. I fjol var det roligt att se svalungarna träna sin flygning utanför vårt fönster men bajset gör att man inte vill ha dem så nära inpå i alla fall.

Så nu har Melodifestivalen satt igång. Pseudokatastrofer har tydligen redan inträffat, någon har kommit ut ur garderoben, första efterfesten har avslutats, första två vinnarna har utsetts….. märks det att jag inte är intresserad? Musik gillar jag, men allt kringsnack och att det är tävlingar lördag efter lördag efter……. är helt värdelöst i mina ögon. Men jag vet att många människor följer programmet med stort intresse så då är det OK att det visas. Jag gör annat under tiden.

Idag regnade det. ”Min” tiggerska har ju åkt hem till  Rumänien, men andra har kommit istället. Så visst satt det en kvinna utanför affären även idag, knästående i regnet, ack ja. De hade inte hunnit grilla kycklingarna färdigt inne i affären så jag köpte färskt bröd och en färdig portion fläskfilé med stekt potatis till. Maten var varm och jag ville att hon skulle äta den som lunch, men naturligtvis ville hon ta ”hem” den. Jag undrar hur många som kommer att dela den portionen i kväll? Kostnad: lite mer än en chipspåse och mycket nyttigare för mitt kolesterol och vikt!

I kväll är det Home Free på TV. Det missar jag inte. Få se vilken familj som blir överraskad med att få huset som renoveras i detta program. Sådant tycker jag om; positiva överraskningar.

Känner mig lite splittrad idag; träffat barnbarn, varit på 60-årskalas, hälsat på äldre anhörig, springer hit och dit. Dags att varva ned, laga pizza med mycket champinjoner och bara vara – det låter väl bra.

Jag tror inte att det är sant! Nu har vi lämnat SpanskaVillan för denna gång och ska bara vara hemma och ha det bra. När jag så vaknar denna snöiga morgon, ni vet den där stunden när man ligger i halvdvala och bara mår gott, så kommer tanken upp; jag måste gå ner och ta ett kort på brunnen så barnen får se hur det ser ut nu. Nästa tanke rusar till: vi måste täcka över brunnsöppningen, tänk om något djur skulle ramla ned………..

Sedan inser jag att jag är hemma och inte kan gå ned och fotografera eller täcka över…… Nu får det väl ändå vara nog, jag måste skjuta bort alla tankar på det runda hål vi nu har i källaren. Den får inte dominera alla mina tankar.

Snön faller mjukt därute, jag har nyss varit ute och styrt undan snön från infarten. Alldeles för tidigt men det känns skönt att hålla efter. Tvättmaskinen surrar mjukt i källaren. Nu är det mina ”vita” arbetskläder som snurrar runt, runt efter att först legat i blöt för att skölja bort leran och sanden. Jag har ägnat morgonen åt att måla mina naglar röda. Mina fina långa naglar som inte längre finns, de försvinner så fort jag kommer till SpanskaVillan. Missade tyvärr ett telefonsamtal medan jag var ute och skottade, hade jag hört det så hade jag suttit på Nisses Kondis just nu. Får väl ta mig en kopp här hemma utan go´fika. Ska sätta mig framför TV:n, se duktiga människor åka skidor och fortsätta med mitt nya projekt; en moodboard.

Detta är mitt livs första moodboard, det är köket i SpanskaVillan som planeras. Tanken är att det ska vara lätt att hålla rent (gammeldagsa köksspisar är underbara att elda i, men det blir lite sotigt runtom). Därför blir väggen vid hörnväggen vid spisen vitkaklad. Färgerna ska vara lugna men med röda, blå och gula färger i matta, gardiner och några små köksredskap. De färggranna accenterna är för att få in lite Spanien-atmosfär i köket. Har aldrig gjort en moodboard tidigare men det känns spännande att prova.

Njut av den snöiga dagen! Det finns inte så många måsten!

Ett av de byggprogram jag gillar är 5:ans Home Free. I dessa dagar av elände, konkurrens, utröstningar så känns det skönt att titta på något som man vet kommer att medföra glädje i slutet. Konceptet är enkelt; ett antal par tävlar om att få sitt Drömhem! Varje vecka delas de in i två grupper som tävlar mot varandra i att renovera ett befintligt, lite skraltigt hus. De vet att de hus de renoverar ska skänkas till människor i behov av en bostad. På plats finns naturligtvis ett gäng riktiga byggare också som garanterar att huset är i färdigt skick vid veckans slut. Som vanligt i dessa program så röstas ett par ut varje vecka, men här finns en klurig poäng. De som röstas ut bjuds in att möta det ”behövande” par som ska få det färdiga huset. Det behövande paret är naturligtvis de själva. Glad överraskning, tårar av sorg och bitterhet byts ut mot tårar av glädje. Bra slut.

Det andra programmet som jag bara sett två episoder av är Husakuten på kanal 4. I dagens program handlade det om ett par som börjat bygga sitt drömhus på en mycket vacker plats i Wales. Under byggtiden planerade de att bo i en husvagn på tomten tillsammans med sin lilla flicka. Tyvärr så insjuknade modern hastigt och gick bort och lämnade sin 5-åriga dotter tillsammans med pappan. Huset var då bara ett yttre skal.Nu var dottern 7-8 år och fadern hade även han drabbats av cancer. Nu ställde ett gäng om 6-7 byggare upp för att färdigställa huset och till hjälp fick de drygt 70 frivilliga från närliggande byar. På nio dagar lyckades de bygga färdigt huset och ställa i ordning en underbar trädgård. Helt otroligt vilka människor det finns. Företag på orten ställde upp med material, ja till och med grannfruarna ställde upp och fyllde skafferi och kylskåp med matvaror och färdiglagade rätter. Snyft…..

Det härligaste var tjejen som var en väldigt rättfram och positiv tjej. Efter att ha bott i en skraltig husvagn i 6 år satt hon där i sitt fantastiska flickrum med plats för övernattande kompis och på programledarens fråga vad som var bäst med huset svarade hon: bollspelet som de satt upp på gräsmattan. Den flickan kommer att klara sig bra i livet.

Ja, det var min blogg för idag, jag kände bara för att tänka på enbart positiva saker idag. Jag önskar er en trevlig helg!

Efter tisdagens vilodag så kom onsdagen och det blev en riktig arbetsdag. Vi bestämde på tisdagen att onsdagen skulle ägnas åt att gräva djupare i brunnen och så blev det. Livskamraten använde jordborren för att komma längre ned, han skottade upp totalt 10 sandsäckar och vi spolade ut slammet mellan varven. Själv stod jag för upphissandet av säckarna och den allmänna servicen.

Så här ser man ut när man stått och hissat upp sand nere i källaren. Observera att jag använder vita överdragsbyxor liksom även en vit jacka, allt för att det ska synas att man jobbar hårt. 🙂 Nej, skämt åsido så är det de enda vinterkläder jag har kvar, resten har jag skänkt bort till andra som behöver dem bättre. Jag sk-ter högaktningsfullt i en viss utredning som lagts fram avseende en viss sorts människor. Läs med fördel en dikt avOla Nordebo. Jag kommer även framledes att dela med mig av det jag har till dem som jag vill hjälpa. Nu får jag passa på att köpa nya vinterkläder medan det är rea, bra va!

I varje fall så skedde tydligen det stora genombrottet i brunnen igår så vattenmängden har ökat ordentligt. Tidigare har vi haft pumpen på ca 20 minuter, sedan stängt av den och låtit vattnet fylla på, men nu är pumpen på hela tiden och det är bra tryck i kranen. Helt underbart! Så jag har ägnat dagen åt att såpaskura golvet i Salen för gissa om det blir smutsigt när man går upp och ner från källaren. Nu ska vi njuta lite fredagsmys fast det bara är torsdag. God middag är på gång, vinet är luftat, vi har tagit en liten fördrink, humöret är på topp!

Nu har Jocke lärt sig något nytt. När vi lyft ut honom ur buren så flyger han tillbaka till buren när han är less på att vara ute i det fria. Där sitter han ett tag på taket innan han klättrar in igen. Så duktig han är trots sin höga ålder.

Idag har vi haft en riktig slappardag,  promenerat i solen, druckit kaffe hos grannarna och bara haft det skönt. Sådana dagar behövs ibland. Bara kura in sig i det som är gott. Glömma allt om medborgargarden, rasister, tiggare, lynchmobbar som agerar för att rädda ”sina svenska kvinnor”. Jag betackar mig för sådan hjälp.