Dubbelboende och dubbelmoral

I mars avslöjades det att liberalernas dåvarande riksdagsledamot Emma Carlsson Löfdahl sedan 2013 plockat ut drygt 463 000 kronor i ersättning från riksdagsförvaltningen för en lägenhet som hon hyrt i andrahand av sin make och dessutom bott i med honom. Det innebär att hon genom trixande och halvsanningar fått ut ca 300 000 för mycket. Notan står vi skattebetalare för. Partiet bad henne lämna sitt uppdrag men hon föredrog att bli ’politisk vilde’. Genom att lyckas hålla sig kvar i riksdagen mandatperioden ut kan hon få omkring 9,9 miljoner kronor av skattebetalarna – inklusive riksdagsarvode och inkomstgaranti. Den regeln har hon i alla fall tydligen förstått att tolka rätt.

Dessvärre är hon varken den enda liberala riksdagsledamoten som använt gräddfilen. Robert Hannah, bostadspolitisk talesperson för L, bor i Stockholm med sambo och barn. I samband med att han kom in i riksdagen 2014, skrev han sig i Göteborg hos sin mamma. Enl Expressen (3/5) har han fått 65 000 i bostadsersättning och enl DN (3/5) har han dessutom fått ett skattefritt ’stockholmstraktamente’ på 59 000 för resa med övernattning i Stockholm. Från hösten 2018 var Robert Hannah skriven i Stockholm i ca 4 månader, men nu är han skriven på mammans adress igen enligt DN. Hannah säger till Expressen att DN:s rapportering inte är korrekt och hänvisar till ett inlägg på Facebook.

Eskil Erlandsson, C, var riksdagsledamot mellan 1994 och mars 2019. 2012 gifte han sig och därefter han fått 4 barn. Han har m a o legat i ordentligt. Hans familj har varit skrivna i Stockholm men Erlandsson har varit skriven i Ljungby (Småland) hos sin mamma. Enl DN har han sedan 2014 fått 136 000 i bostadsersättning. Varför blir en gift person i den åldern och positionen ’mambo’? Girighet.

DN avslöjar att också Andreas Carlson, KD:s gruppledare i riksdagen och v ordf i justitieutskottet, sedan 2014 bor i Solna med sin familj trots att han fortsatt att vara skriven hos sin pappa i Mullsjö (Jönköping). Han har sedan 2011 kvitterat ut totalt en kvarts miljon kronor i bostadsersättning från riksdagen. Han säger till DN att han har sin permanenta bostad i Mullsjö och en lägenhet i Solna, där han har sitt uppdrag och sin familj. Därför har han kunnat ta ut ersättning för dubbelt boende.

Pål Jonson, riksdagsledamot för M, är skriven på en gård i Arvika (Värmland). Gården ägs av hans pappa, som också är skriven där. Jonsson äger enl egen utsago en bostadsrätt i Sthlm. Där är hans fru och barn skrivna.

Den förste moderaten att granskas var Erik Bengtzboe, M:s tidigare arbetsmarknadspolitiska talesperson. För några veckor sedan hamnade han i stormens öga när han granskades i AB:s serie ”Maktens kvitton”. Tobias Billström, M:s gruppledare i riksdagen, försökte till att börja med påstå att Bengtzboe handlat helt enl reglerna. Bengtzboe snärjde dock in sig i lögner, när han förgäves försökte sopa igen spåren efter fuskandet. Han hävdade bl a att han bodde i en utkyld sommarstuga utanför Nyköping trots att han i verkligheten bodde med sin familj i Stockholm. Billström ska enl uppgift aktivt ha medverkat till att Bengtzboe tvingades avgå. Till SR sa Billström då:

–Det är bra att Bengtzboe tar sitt ansvar.

Expressen avslöjade f ö redan 2009 att Billström själv fått ut ett extra bidrag på 120 000 kronor per år för ett liknande bostadsupplägg. Han var skriven i sin lägenhet i Malmö men bodde i verkligheten i Stockholm med sin familj. Hans stockholmsadress var också den adress han själv uppgav till regeringskansliets förvaltningsavdelning. Varför är inte regeringskansliet lika nitiska som Skatteverket är när det gäller att granska de uppgifter vi ’vanliga dödliga’ lämnar in?

Senast i den moderata skaran är Elisabeth Svantesson, M:s ekonomisk-politiska talesperson. TV4 avslöjade i veckan att hon i 3 år ska ha varit skriven på en sommarstuga i Nora (Örebro) trots att hon och hennes familj bott heltid i en bostad i Stockholm, dit också hennes post skickats. Hon har under dessa 3 år fått halv ersättning för bostaden (hennes make bodde också där) i Stockholm. Ca 50 000/år har hon plockat ut i bostadsersättning tack vare detta upplägg. Niklas Gillström, M:s bitr presschef, sa i TV4 att Svantesson följt regelverket:

-– Riksdagsledamöterna har ju… följer ett annat regelverk när det kommer till mantalsskrivning än vad vanliga dödliga gör så att säga.

Den presschefen torde därmed ha sabbat en framtid som ordinarie presschef i M.

Bengtzboe, Svantesson m fl står tack vare sitt eget regelverk m a o över både lagen och oss vanliga dödliga, som ska stå för notan. Uppenbarligen anser de själva inte att de rör sig i en gråzon utan att detta är pengar de har rätt till. Var det så här man tänkte att det skulle fungera när man införde detta system på 70-talet? Svantesson har fått ut 50 000 kronor extra per år fram till 2017 samtidigt som hon haft en taxerad inkomst på närmare 1,5 miljoner per år. Varför ska vi ’vanliga dödliga´ inte trixa med bidrag, när de som har mest, som den mest självklara sak och utan skam, tänjer på reglerna och rör sig i en egen gräddfil?

Svantesson hade antagligen blivit finansminister om M bildat regering med övr Alliansen i höstas. Det förpliktigar. Dessutom har hon gjort sig känd som en hård kritiker av bidragsfusk. Förra året krävde hon att straffet för bidragsbrott skulle höjas till maximalt sex års fängelse:

-Det viktiga är att vi markerar. Varje krona som betalas in till välfärden ska användas på rätt sätt”, sa hon då till SvD.

I ett av sina utspel inför valet föreslog hon t ex att kommuner borde uppsöka bidragstagare för att kontrollera att de inte fuskar och poängterade att ”varje krona som går till bidrag till någon som kan jobba är en krona som kunde gått till skola, polisen, sjukvård och omsorg”. Men det gäller förstås bara de bidrag som ”vanliga dödliga” får. Att själv inte leva upp till det man kräver av andra är varken moraliskt acceptabelt eller förtroendeingivande. Riksdagsledamöter som tänjer på reglerna och systematiskt utnyttjar systemet för att sko sig ökar dessutom politikerföraktet.

Svantesson hävdar själv att hon följt de lagar och regler som gäller. Så brukar första reaktionen vara bland dem som ertappats (t ex Carlsson Löfdahl) med fingrarna i syltburken. Att det är regelrätt innebär dock inte att det är rätt. . Bidragsmygel ska motarbetas oavsett om det handlar om uppenbart fusk eller att man utnyttjar sin ställning och tänjer på reglerna. Dessutom står det i konflikt med ’vanliga dödligas’ moraliska kompass och borde självklart också göra det för en person som aspirerar på finansministerposten. Hur ska man kunna ha förtroende för och lita på en finansminister som hanterar skattepengar så vårdslöst? Hon tjänar nästan 1,5 miljoner per år. Då är 50 000 ett lågt pris att betala för att kunna behålla sitt varumärke och sin höga svansföring.

Så här kommenterade Billström Svantessons upplägg till TV4:

– Det finns ingenting i Elisabeth Svantessons beslut som strider mot de regelverk som är uppställda.

-Hon har följt dem till punkt och pricka och det tycker jag är bra.

Problemet är att hon rört sig i en moraliskt oacceptabel gråzon och utnyttjat sin ställning.

Det blir mycket spännande att följa Billströms agerande i Svantessons fall. Hon är en mycket viktig person för partiet i allmänhet, för Kristersson i synnerhet. Självklart kommer Billström att göra allt för att förklara/försvara varför Bengtzboes bostadsupplägg inte kan jämföras med Svantessons, vars bostadsupplägg liknar det upplägg som Billström själv avslöjades med 2009.

Synd att partiets och Svantessons syn på bidrag inte gäller dem själva!

Ca 1 600 SAS-piloter i Skandinavien strejkar med många inställda flyg och tiotusentals strandade flygresenärer. Jag respekterar strejkrätten, en grundlagsskyddad rättighet, men när jag läser om piloternas arbets- och lönevillkor har jag svårt att se det rimliga i piloternas krav på 13% löneökning.

Förhandlingarna mellan SAS och dess piloter har pågått sen i mars, mot slutet med hjälp av externa medlare. Arbetsgivaren tackade ja till medlarnas bud på torsdagskvällen, men piloternas fackförbund, SAS Pilot Group, kräver 13% löneökning, en sänkning med 12% från sitt ursprungliga krav på 25% (Transportföretagen har bjudit 2,3% i avtalsrörelsen till andra yrkesgrupper). Dessa 13% ska enl facket ”täppa igen inkomstgapet till den övriga flygmarknaden”. Dessutom kräver de att deras årliga arbetstid kortas från 183 till 179 dgr (normal heltid är 226 dgr).

SAS Pilot Group är också kritisk till hur SAS löser underbemanning och vill kunna begränsa bolagets rätt att ta in underleverantörer från andra bolag inom koncernen. Hur sansat eller rimligt är det att ett företag ska behöva förhandla med en organisation om hur de löser underbemanning?

Wilhelm Tersmeden, ordförande för SAS Pilot Group, säger i Expressen (26/4):

– Det är ett totalt misslyckande för båda parter. Jag är jättebesviken. Framför allt är jag besviken på arbetsgivaren, att SAS har låtit det här hända.

Samtidigt tycker Tersmeden att det är olyckligt att passagerare påverkas.

– Det är det absoluta nederlaget för två förhandlingsparter och det är extremt olyckligt, vi beklagar verkligen att våra passagerare kommer i kläm. Vi uppmanar SAS att komma till sans och bli konstruktiva och komma till förhandlingsbordet med ny kraft och nya idéer. 

Här kan man verkligen fråga sig vem som ska uppmanas att komma till sans och vara kreativ och konstruktiv. Pilotföreningens högtflygande krav kan nog bara förklaras med att de tillbringar litet tid med fötterna på jorden. Att de dessutom har mage att beklaga ”att våra passagerare kommer i kläm” är bara läpparnas bekännelse och klingar falskt.

2012 höll SAS höll på att gå under men klarade sig främst tack vare tre statliga ägare.  Då låg snittlönen utan tillägg enl arbetsgivarförbundet Svenska Flygbranschen (SFB) på 78 000 kronor/mån och slutlönen för en kapten mellan 92 000 och 96 000 kronor/mån. Medellönen var m a o högre än för läkare, som har dubbelt så lång utbildning och minst lika mycket ansvar för liv och död. Piloterna jobbade då som mest 185 dgr/år.

Det har varit en hel del hysch hysch kring hur mycket piloter tjänar. DN rapporterar idag (26/4) att parterna är oeniga om vad piloterna tjänar; tjänar de 93 00 eller 34 000 kronor i månaden? Månadslönerna är vad Transportföretagen resp Svenska pilotföreningen trycker på i förhandlingarna som på fredagen ledde till att 1 600 SAS-piloter gått ut i strejk:

– De siffror som arbetsgivarsidan publicerar är gravt missrepresenterande, oärliga och osanna. Deras enda syfte är att misskreditera piloter och ställa oss i dålig dager, piska upp en hatstämning från allmänheten mot oss, säger Rawaz Nermany, ordförande för Svenska pilotföreningen.

Att byta jobb och arbetsgivare brukar ge högre lön. Så varför söker sig inte alla missnöjda SAS-piloter istället till de välavlönade jobb som ”andra flygbolag internationellt” erbjuder? Kanske för att ingen är intresserad av dessa piloter då deras lönekrav är för stora. Lufthansa var på gång att köpa SAS för några år sedan men avstod för att slippa strejkkarusellen och för att SAS-personalens löner var för höga. De bedömde det som omöjligt att fasa in SAS olika personalgrupper i sina lönenivåer.

De senaste decennierna har flygbranschen genomgått dramatiska förändringar och konkurrensen har hårdnat. Ersättningsavtalen har däremot inte hängt med. En del flygbolag har löst detta genom att starta nya bolag (t ex Lufthansa med Eurowings). SAS har löst det genom en ny ersättningsmodell för att försöka fasa ut de högavlönade piloterna som går på gamla avtal, som inte går att säga upp. De som nyanställs får sämre villkor för att bolaget ska få en konkurrenskraftig lönestruktur i nivå med andra flygbolag.  De som gått in i den nya ersättningsmodellen (med ’dåliga’ ingångslöner) har aktivt valt att göra det. Att i dagens läge med vikande antal flygresenärer p g a kronans försvagning, flygskatt m m är mycket dålig ’timing’ och väcker knappast några sympatier bland verklighetens folk.

Om situationen för SAS innebär ytterligare förluster och strejker vore det kanske bäst att låta bolaget gå i konkurs. Därmed skulle alla dyra befintliga ersättningsavtal och extravaganta pensionsavtal kunna försvinna. Eftersom SPF hävdar att internationella flygbolag betalar sina piloter bättre, får de piloter som förlorar sina jobb på SAS chansen att hitta nya, mer lönsamma jobb internationellt och vi skattebetalare slipper skjuta till ytterligare miljarder för att SAS blöder. Genom att försätta SAS i konkurs kan staten också passa på att sälja bolaget till bättre lämpade aktörer, som kan driva bolaget vidare på villkor anpassade till dagens verklighet.

Kommer du ihåg Alan Kurdi, den 3-årige syriske pojken, som under migrationskrisen 2015 på väg till Europa i en överfull, undermålig båt flöt upp på en strand i Turkiet? Det var en mycket sorglig syn och tragisk händelse, som gav upphov till många tårar och snyftreportage med foton som berörde oss alla. Det framkom senare att pappan hade jobb som frisör i Turkiet men ville till Sverige för att få nya tänder. Att han därför utsatt sonen för denna fruktansvärda död fick inga braskande rubriker.

Nu har vi en ny våg av snyftreportage i ’medströmsmedia’. Det handlar om jihadisten/IS-terroristen Skråmos 7 barn, som finns i det kurdiska flyktinglägret Al Hol-lägret i Syrien.  Deras föräldrar var enl ej verifierad uppgift inte svenska medborgare; pappan var norrman och mamman chilenska. Varken Norge eller Chile har anmält något intresse för barnen. Flera av barnen är födda i Syrien och i lagens mening innebär det att de är föräldralösa syrier.

Barnens chilenske morfar, Patricio Galvez, som bor i Göteborg, har nyligen åkt ner för att hämta hem sina barnbarn. I både tidningar och TV intervjuades han inför sin resa.  Kurdiska myndigheter i Irak har nu gett klartecken till att de sju barnbarnen i lägret Al-Hol i norra Syrien kan föras till det svenska konsulatet i Erbil i Irak säger Galvez till TV4. Enl Expressen (19/4) har han nu varit i Erbil en vecka och på Långfredagen fått besked från svenska ambassaden i Bagdad:

– Det är ett jättestort steg och det har gått väldigt fort. Det är en stor framgång, säger han

Galvez uppger till Expressen att det är svenska UD som koordinerar hela processen och kommunicerar med de kurdiska administrationerna. Vem som helst förstår att han inte på egen hand klarar av att hämta barnbarnen från de två läger de finns i och ta dem till Erbil. Det krävs omfattande finansiering och logistik för att genomföra den transport som krävs för att svenska konsulatet ska kunna påbörja en utredning. Så vem har hjälpt honom att skaffa fram fordon, chaufförer, sjukvårdspersonal, livvakter, tolkar m m? Den frågan verkar ingen journalist intresserad av. Den skulle kanske ta udden av ’storyn’.

Mellan 60 och 80 svenska barn finns enl uppgift i Al-Hol, många av dem undernärda, ”utmärglade”, sjuka och i dåligt skick. Varje dag möts vi av reportage, där människor kräver att Sverige nu ska ta hem IS-barnen. Känslan verkar ha lamslagit förnuftet och genererat en konflikt mellan den ”goda humanismen” och den ”onda populismen”. Samma sak kännetecknade den havererade gymnasieamnestin. Men i sanningens namn är det de politiker som genomfört gymnasiehaveriet som är populister. Ska de nu få genomföra ännu ett politiskt haveri genom att utan noggrann konsekvensanalys och hållbar lagstiftning på plats hämta hem IS-barnen?

FN:s Barnrättskonvention upphöjs 1 juli nästa år till svensk lag. Det innebär att barn (upp till 18 år) inte får skiljas från sina föräldrar och att syskon inte får skiljas från varandra. Kommer det att innebära att de IS-barn som Sverige tar ’hem’ efter att lagen trätt i kraft måste åtföljas av sina föräldrar, d v s IS-terrorister? Kan dessa barn alls anpassa sig till svenska samhället efter lång tid i ett IS-kalifat, där de hjärntvättats i koranskola och lärt sig att otrogna ska dödas? Hur kommer det att fungera om de kommer till Sverige och tvingas umgås med miljoner ’otrogna’ svenskar?

Det hade varit klokt av de rödgröna att inte besluta att upphöja Barnrättskonventionen till lag under förra mandatperioden med tanke på dagens situation med återvändande jihadister/IS-terrorister. Den maktfullkomliga rödgröna röran ”är världsbäst på att vara den mest obildade och outbildade regering en västerländsk kulturnation sett” (Einar Askestad). Sedan 2014 har vi sett otaliga bevis på att konsekvensanalys, kompetens, långsiktigt hållbara beslut och handlingskraft inte är de rödgrönas styrka och vi har fått mer än nog av deras bortförklaring att ”vi har varit naiva”.

Att ta hem de svenska (?) barnen är en mycket komplicerad uppgift om regeringen faller offer för trycket och beslutar sig för att göra det. Om barnen saknar födelsebevis och inte är registrerade i Sverige saknar de svensk identitet. Det finns därför en risk att även icke svenska barn kommer till Sverige. Enl UD krävs en förfrågan från kurdiska myndigheter innan Sverige kan agera. Wallström sa häromdagen till Ekot att regeringen snart kommer med besked i frågan.

-Jag vill att vi ska hantera en väldigt besvärlig situation. Jag står inte ut med att se att barn ska fara så illa om det finns en möjlighet att hjälpa dem, säger Margot Wallström

Skickligt styrd opinionsbildning har gjort bödlarna Skråmos barn till ikoner för mänskliga rättigheter. Vem nämner idag Nadia Murad, som ifjol tilldelades Nobels Fredspris? Hösten 2014 belägrade IS-terrorister staden Sinjar och byarna runtomkring i irakiska Kurdistan. Tusentals yazidier dödades och många kvinnor, och ibland små flickor, togs som fångar för att bli sexslavar åt IS-medlemmarna eller såldes vidare. Yazidierna är särskilt hatade och jagade av IS p g a att de är kristna. Enligt FN är gruppen utsatt för ett folkmord. Wallström, som brukar hänvisa till FN när det passar hennes agenda, medgav 2014 att terrorgruppen gjort sig skyldig till ”systematiska övergrepp” som ”riskerade” att bli folkmord, men längre än så har hon fortfarande inte sträckt sig. IS-terroristerna våldtog, torterade, halshögg, korsfäste och brände Murads yazidiska släkt levande. De blev t o m mat som gavs till bödlarnas fångar. Så här skriver journalisten och författaren Nuri Kino i SvD (21/4):

-Tyskland, Kanada och Australien har tagit emot barn som varit kidnappade, och deras föräldrar. Bara flugit in dem rakt från flyktingläger, och gett asyl och uppehållstillstånd åt dessa allra svagaste och mest brutalt utsatta av krigsoffer. Varför har inte Sverige gjort det? Bara fyllt ett Herkulesplan.

Detta är ett av ytterst få reportage om de barn som slaktats av IS. Varför balanserar man inte upp snyftreportagen om Skråmos barn med reportage om de fruktansvärda brott IS-terroristerna begick mot yazidierna? Varför ska IS-terroristerna Skråmos barn särbehandlas men inte yazidierna och deras barn? Varför särbehandlas inte alla barn och andra offer, som efter oerhörda upplevelser lyckats fly från Skråmos mördarsekt? Den rödgröna regeringsröran har gång på gång slagit sig för bröstet och hävdat att de inte ställer grupp mot grupp. I praktiken är det dock vad de regelbundet gjort.

Innan några IS-barn hämtas hem till Sverige kräver jag svar från de politiskt ansvariga, d v s ALLA riksdagspartier, hur de planerar (!) att hantera barnens föräldrar, d v s återvändande IS-terrorister. Ska de också tillåtas återvända till Sverige? Ska dessa föräldrar, som utsatt sina barn för så fruktansvärda upplevelser, få vårdnaden om sina barn? Skråmobarnens mormor har öppet sympatiserat med IS och åkte t o m ner dit. Är hon som återvändande jihadist en lämplig vårdnadshavare till sina barnbarn? Hur ska äldre syskon/barn som redan hjärntvättats av sina föräldrar hanteras? Hur ska man kunna ordna boende för IS-barnen och vårdnadshavare?

En annan mycket viktig fråga är vilka resurser som kommer att krävas för att dessa 60-80 barn ska kunna /åter/anpassas till det svenska samhället. Hur ska skolgången fungera? Hur kommer övriga skolbarn och deras föräldrar att reagera över att få in IS-barn i klasserna? Hur ska samhället kunna hantera både IS-barnens trauman och svenska barns skräck för att tvingas umgås med dessa radikaliserade barn? Hur ska man skydda IS-barnen från det hot och hat som antagligen kommer att drabba dem? Hur ska de redan bristande resurserna inom Barn- och Ungdomspsykiatri fördelas? Grupp mot grupp i vanlig rödgrön ordning? Hur ska det hela finansieras?

I de fall IS-barnen saknar födelsebevis och ej är registrerade i Sverige, saknar de svensk identitet. Risken finns därför att även icke-svenska barn kommer till Sverige. Den rödgröna röran med Löfven i spetsen har gjort sig skyldig till alldeles för många ogenomtänkta aktioner sedan 2014. Vem minns inte Refugees welcome, Sverige bygger inga murar, Sverige tillsammans m m. Mycket signalpolitik, ogenomtänkta ’godhetsåtgärder’ och hucklerier har det blivit. Inte minst har UD med den uppblåsta, självgoda ”jag står inte ut” Wallström agerat som solister med dold agenda och sekretessbelagda dokument vid flera tillfällen. Nu räcker det!

Kosovo har enl Svt (20/4) hämtat hem över 100 personer från Syrien, bland dem fyra män som stridit för terrorgruppen IS. Landets justitieminister har lovat att alla medborgare i Kosovo ska hämtas hem:

– Vi tänker inte upphöra förrän varje medborgare i republiken Kosovo har förts tillbaka till sitt land och alla som begått brott eller varit del av dessa terrororganisationer ska ställas inför rätta, säger Abdelrad Tahiri och tillägger:

-Kosovo kan inte tillåta att dess medborgare utgör ett hot mot väst och våra allierade.

Kosovo införde

2015 införde Kosovo lagar som gör det straffbart att ingå i styrkor eller organisationer involverade i strider i tredje land. Hur många år ska det ta innan vår inkompetenta och senfärdiga regering har kommit fram till och lagstiftat om hur Sverige ska hantera återvändande jihadister och deras barn?

-Jag har så svårt att ta ordet heder i min mun, när vi talar om det förtryck, den förföljelse, den stympning och det besinningslösa våld som riktas mot barn och unga, med heder – bara som en falsk och usel ursäkt. Därför, kamrater, förväntar jag mig det av er: I varje landsting. I varje kommun. I varje skola. I varje läge. Se det. Hata det.

Så kraftfullt uttalade sig statsministern på S-kongressen i Örebro häromveckan. Hans brösttoner faller dock platt till marken. Denne ’metallgutt’ må ha varit ordf i fackförbundet Metall, men någon verkstad finns ej i sikte. Under hans regerande har han ofta, både på hemmaplan och ute i världen,  velat ge sken av att vara kraftfull, beslutsam och handlingskraftig, men när det kommer till handling har han och hans rödgröna regeringar visat sig tämligen kraftlösa och inkompetenta. Hur gick det t ex med de 80 000 migranter utan asylskäl som Ygeman för några år sedan så högtidligt och självsäkert lovade att skicka hem? En statsminister ska se till att leverera, inte orera.

Löfvens ’feministregering’ har försenat en lag mot hedersförtryck på ett fullständigt oacceptabelt sätt. Först hela elva år efter att Alliansen skrev på Europarådets tvingande konvention mot våld mot kvinnor, ska Sverige nu äntligen som sista land i Europa införa en lag mot detta våld. Skämmigt i allmänhet, för en feministregering i synnerhet!  Utformningen är fortfarande okänd, vilket kan innebära att det kommer att ta sin tid innan lagråd, riksdag m fl godkänt den.

Den rödgröna regeringen har sin vana trogen i det längsta försökt att slippa lagstifta mot både hedersförtryck och terrorism. Nu, när allt fler röster höjs och kräver att något görs, hjälper det inte längre med Löfvens prat i kvadrat, brösttoner och väl tillrättalagda retorik. Det är handling och verkstad som behövs, inte krumbukter och pratbubblor för att slippa införa en lag som skyddar mot hedersvåld.

Såssarna har länge behandlat de egna aktiva företrädarna som velat komma tillrätta med hedersvåld och extremism tämligen hårdhänt. För någon månad sedan avsattes t ex Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson, som varit gruppledare för S i Göteborg och som modigt stått upp mot hederskultur och extremism. Hermanssons partikamrat, maktspelaren Anna Johansson, avsatt minister ur den förra rödgröna regeringsröran för att hon misskött sin ministerportfölj, torde ha spelat en tämligen aktiv roll för att se till att Hermansson försvann.

Anna Johansson är med i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, som bedriver identitetspolitik och som har nära band till Ibn Rushd. Hermansson har genom sin kamp mot hederskultur och islamism och genom sitt ställningstagande mot bidrag till islamister utmanat mäktiga krafter inom Ibn Rushd-sfären. Den har f ö kopplingar till Muslimska Brödraskapet och arrangerar bl a Muslimska Familjedagarna, där internationellt kända jihadistpredikanter deltar. Trots att Löfven både i sin regeringsförklaring och på partikongressen i Örebro basunerade ut att krafttag ska tas mot hedersförtrycket, har han suttit helt passiv under utrensningen av Hermansson. Vilken hycklare!

Nu är det inte första gången kvinnliga såsseföreträdare som aktivt arbetar mot hedersförtryck och extremism straffats ut av partiet. Nalin Pekgul, fd ordförande för Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, har länge kämpat mot hedersförtryck och islamism. Hennes kamp resulterade i att hon inte omvaldes till ordf för Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund. Under fjolårets valrörelse kampanjade hon f ö tillsammans med Hermansson.

Carina Hägg, f d riksdagskandidat (S), straffades också när hon petades från valbar plats på riksdagslistan som ett resultat av sin kamp mot hedersförtryck och extremism. Hägg försökte också uppmärksamma att Tro och Solidaritet skriftligen lovat en nationell muslimsk organisation att få in muslimer på valsedlar, men hennes uppgifter förnekades bestämt. 2014 avslöjade dock Expressen att det visst fanns ett sådant avtal.

Också i andra partier har företrädare som utgjort en viktig röst i kampen mot hedersförtryck mobbats ut. Nyamko Sabuni, f d jämställdhetsminister i dåvarande Folkpartiet och nu aktuell som kandidat till partiledarposten efter major Björklund (L), ansågs för tuff och fick lämna sin ministerpost till Erik Ullenhag, Sveriges svar på Bagdad Bob.

I Vänsterpartiet tvingades Amineh Kakabaveh, aktiv kämpe mot heder och religiöst förtryck i förorterna, slåss mot sin partiledning, som petade henne från riksdagslistan 2018. Tack vare en medlemsomröstning återinsattes hon på listan och med drygt 3 500 personkryss lyckades hon mot partiledningens vilja ta sig in i riksdagen igen.

Vänsterpolitiker med F! och Gudrun Schyman i spetsen debatterar ofta och högljutt hedersförtrycket, som drabbar närmare en kvarts miljon ungdomar som bor i Sverige idag.  Förtrycket drabbar också äldre, främst kvinnor. Varför tar vänstern inte tag i det egentliga problemet istället? Och varför stöttar de inte sina partikamrater som aktivt kämpar mot hedersförtryck och extremism? Det är handling och inte munväder som gör skillnad. När riksdagen förra året ville ha en särskild brottsrubricering för brott med hedersmotiv var V det enda partiet som reserverade sig mot detta.

Johan Westerholm (ledarsidorna.se) anser att muslimerna redan på många sätt styr S. Att denna osaliga blandning av muslimska konstellationer tillåts få sådant utrymme i främst såssarna har förstås med identitetspolitiken att göra. Rädslan att stöta sig med sina ’klanväljare’ gör att såssarna inte vågar vara konsekventa. Att offra en kvarts miljon ungdomar liksom många äldre kvinnor som bor i landet är antagligen ’billigare’ än att förlora hundratusentals muslimska röster och därmed regeringsmakten.

Självfallet är Löfven fullt medveten om att de tre ovan nämnda såssekvinnorna manövrerats ut just p g a att de (till skillnad från honom) ’levererade’ i kampen mot hedersförtryck och extremism. Ändå hade han mage att på kongressen i Örebro högtidligt och kraftfullt lova att partiet ska leda kampen mot hedersförtryck. Vem tror han att han lurar? Hur kan någon rösta på politiker och partier som inte vågar genomföra den politik de högljutt basunerar ut och som väljer att passivt se på när så många drabbas av hederskulturens och extremismens härjningar?

Redan förra året började rykten om Swedbanks ’banktvätt’ cirkulera. I september 2018 visade en stor utredning omfattningen av penningtvättsskandalen som skett i Danske Banks verksamhet och tvivelaktiga affärer i Baltikum. Banken misstänks ha utfört transaktioner på omkring ofattbara 2 000 miljarder och både dess vd och dess styrelseordförande avgick.

Någon månad senare bedyrade Birgitte Bonnesen, dåvarande vd i Swedbank, tvärsäkert den egna bankens oskuld och hävdade att Swedbank inte hade ’motsvarande lik’ i sin garderob. Banken gjorde förra året dock en utredning, som ska ha visat att man känt till misstänkt penningtvätt om ca 90 miljarder kronor, men utredningen har kritiserats för att vara bristfällig.

Svt:s Uppdrag Granskning avslöjade i februari att banken misstänks för penningtvätt på ca 40 miljarder kronor. 50 särskilt misstänkta bolag uppges vara inblandade där med kopplingar till härvan i Danske Bank. UG:s redaktion säger också att de kunnat koppla konton i Swedbank till Ukrainas korrupte f d president Janukovytj, som enl UG ska ha slussat 34 miljoner kronor via banken. Dessa miljoner ska ha koppling till en misstänkt muta.

Enligt UG har Swedbanks kunder också band till den så kallade Magnitskijhärvan, en av världens mest uppmärksammade korruptionsskandaler, då skatt från den amerikanske finansmannen Bill Browders bolag Hermitage i Ryssland i stället ska ha förskingrats av ryska statstjänstemän och gangsters. Denna härva resulterade i amerikanska sanktioner mot de utpekade. Browder har nu lämnat in en omfattande anmälan till svensk polis om Swedbanks påstådda penningtvätt.

Den 27 mars, dagen innan Swedbanks årsstämma, avslöjar UG att New Yorks Finansinspektion, DFS, nu inlett en granskning av banken. När DFS krävde svar om banken haft kunder kopplade till den s k Panamaskandalen, nekade banken trots att kopplingar finns. Visar det sig att banken ljugit, kan det resultera i mycket kännbara straff. Swedbank kan bl a tvingas böta miljardbelopp och förbjudas att handla med dollar, något som skulle innebära en kollaps för Swedbank. Kollapsar banken torde konsekvenserna för samhällsekonomin bli förödande. Swedbanks storägare fick till skillnad från andra ägare information om vad UG:s granskning skulle avslöja. Det klingar falskt och provocerar när banken påstår sig vara till för vanligt folk.

Den 27 mars genomför så EBM, Ekobrottsmyndigheten, en razzia mot Swedbanks huvudkontor p g a insidermisstankar. Chefsåklagare Thomas Langrot hävdade enl Dagens Industri att Swedbanks styrelse försökte förhindra att EBM fick tillgång till en intern larmrapport. Larmrapporten uppges beskriva hur banken brister i sitt arbete mot penningtvätt i Estland. Polisen beslagtog dock rapporten.

Under den pågående razzian i Swedbanks lokaler den 27 mars sammankallas styrelsen och beslutar att stoppa utlämningen av bl a en intern penningtvättsrapport författad av den norske juristen Erling Grimstad. Redan på söndagen hävdar Swedbank att man ”fullt ut medverkat” i undersökningen. Samtidigt försvarar man beslutet att inte lämna ut en intern larmrapport p g a advokatsekretessen:

-Åklagaren har i media uttalat att banken inte medverkat vid husrannsakan på önskvärt sätt, utan tvärtom försvårat denna genom att vilja bibehålla sekretess och tystnadsplikt. Åklagarens uttalande är helt felaktigt och obegripligt.

EBM har nu inlett en förundersökning om insiderbrott; flera ägare tycks ha sålt aktier p g a att de visste sådant som övriga aktieägare inte visste. Utredningen har dessutom vidgats till att omfatta grovt svindleri med anledning av att Bonnesen i oktober avfärdade misstänkt penningtvätt i banken.

Den 28 mars äger stämman rum, men alldeles innan den börjar, meddelar styrelsen att Bonnesen fått sparken. Detta trots att man ända fram till dess förklarat att man har fullt förtroende för henne. På den efterföljande stämman beviljas hela styrelsen inkl ordf Lars Idermark ansvarsfrihet. Vänskapskorruption? Bonnesen beviljas däremot inte ansvarsfrihet. Ett bondeoffer? För att vinna eller överleva denna kamp kan det löna sig att offra en ’bonne’. Men kampen har nog bara börjat. En styrelseordf som inte verkar ha läst relevanta rapporter, tagit del av dem men ej förstått, eller läst, förstått och förträngt dem, torde inte ha någon framtid i en bank som vill överleva.

Vare sig ansvarsfrihet beviljades eller inte riskerar nu både tidigare vd och tidigare styrelsemedlemmar att tvingas betala stora skadeståndsbelopp, om det framkommer att desinformation redovisats, skriver SvD Näringsliv. Skadeståndskrav kan då bli aktuellt med hänvisning till aktiebolagslagen. Det kan bli slutet för Swedbank, Bonnesen och styrelsen.

Bonnesen hävdar att hon inte gjort något fel och kompenseras/belönas med en fallskärm på 21 miljoner. (Hon är ironiskt nog ordf i Svenska Bankföreningen). Styrelseordf Idermark anser att han heller inte gjort något fel och belönas med en arvodeshöjning på 3,5% till 2 630 000 kronor, övr styrelseledamöter en höjning på ca 6% till 605 000 kronor. Ingen dålig belöning för en styrelse som inte klarat av att hålla koll på sin VD. Några mindre aktieägare anmäler avvikande åsikt men storägarna, t ex AMF, Folksam och Alecta, bifaller stämmans förslag att bevilja styrelsen ansvarsfrihet.

Det är tydligt att Swedbank är ett företag med svag eller obefintlig ägarstyrning. Styrelsen för Swedbank är en blandning av politiskt tillsatta och statens näringsliv. Att ovan nämnda storägare också ansvarar för svenskarnas pensioner känns ytterst oroande. Det är våra pengar, som nu försvinner med bankens sjunkande värde och förtroende. En sak är säker; varken New Yorks finansinspektions utredning eller EBM:s utredningar kommer att stärka Swedbanks förtroendekapital eller dess ekonomi. Men det bekymrar inte Swedbanks storägare. De har sina arvoden, karriärer och privata pensioner säkrade oavsett vad som händer med Swedbank och folkets pensioner. Skämmes!

Så hur reagerar då den svenska Finansinspektionen på Swedbanks misstänkta penningtvätt? FI:s tjänstemän verkar dessvärre lamslagna av skräck inför vad en närmare granskning av våra bankers förehavanden skulle visa. Enl en källa till SvD har FI t o m mörkat en rapport från 2017, som avslöjade att bl a Swedbank haft stora brister när det gäller att jobba mot penningtvätt och terrorfinansiering. Några sanktioner mot bankerna blev det inte, trots att interna rapporter avslöjat allvarliga brister. Kan vänskapskorruption förklara mörkandet och bristen på sanktioner? Granska och utkräv ansvar! Det har avslöjats alldeles för många allvarliga brister och försyndelser på svenska myndigheter de senaste åren. Och lägg snarast ner alla myndigheter som inte klarar av att fullgöra sina åtaganden!

Avslutningsvis är det både provocerande och orimligt av bankerna att noggrant fråga ut oss ’vanliga’ bankkunder, som vill sätta in kontanter, varifrån vi fått våra jämförelsevis oansenliga penningsummor. Är det för att försvåra för oss, då vi är tämligen ointressanta kunder i jämförelse med ’höjdarna’ t ex i Baltikum? Det är där utfrågningen ska göras. Att sila mygg och svälja kameler är både upprörande och löjeväckande. Gör om och gör rätt!

Liberalernas landsmöte, som nyligen gick av stapeln, var tänkt att vara en kick-off inför EU-valet men utvecklades istället till rena brakfesten eller bråkfesten.  EU-parlamentarikern Cecilia Wikström meddelade då rödgråten och rasande att hon inte ställer upp för omval till EU-parlamentet i maj.

För några veckor sedan avslöjade Svt att Wikström numera är styrelseledamot i två börsnoterade företag (jfr L:s tänjbara värdegrund, mitt blogginlägg 24/2). Fram till landsmötet var det förenligt med partiets värdegrund och Wikströms ’sakrala’ förflutna att tjäna Mammon, gynna ekonomiska särintressen och låta sig belönas med månatliga styrelsearvoden för de kontakter och kunskaper hon förvärvat på arbetstid och rikligt avlönats för av EU. Dessa kontakter och kunskaper kan hon nu återanvända för att främja ekonomiska särintressen och årligen få styrelsearvoden på nästan lika mycket som hon får för sitt arbete i parlamentet; förtroendekapital förvandlat till reda pengar.

Det har varit känt sedan något år tillbaka både för partiledningen och valberedningen att hon haft dessa styrelseuppdrag. Det har hittills inte föranlett några invändningar och för 4 veckor sedan valdes Wikström enhälligt till första namn på EU-valsedeln. Plötsligt går det nu enligt partistyrelsen inte att förena mandatet i EU-parlamentet med styrelseplatserna eftersom det kan ifrågasättas vems intressen man då företräder. Detta sena uppvaknande förklaras sannolikt av den mediala uppmärksamheten kring hennes dubbla stolar. (Vad el vem fick media att plötsligt blåsa upp detta?)

Majoren meddelade nu att Wikströms styrelseuppdrag och omfattningen av hennes styrelsearvoden inte är förenliga med hennes uppdrag som EU-parlamentariker:

– Det reser frågor om lojaliteter och fokus i arbetet, sa han.

När det för något år sedan blev känt att hon fick dessa uppdrag, gratulerade man henne istället till uppdragen, som kan ge sidoinkomster som totalt kan mer än fördubbla hennes arvode som parlamentariker. Nu, när media uppmärksammat hennes dubbla stolar, är det plötsligt annat ljud i partiets skälla. Klandervärt och ett veritabelt magplask!

-Vi har gjort ett misstag, men nu rättar vi till det. Det borde ha gjorts en etikprövning redan förra året, sa majoren.

Partistyrelsen gav Wikström därför ett ultimatum.

-Vi har vädjat till henne att stå på vår lista och avsäga sig uppdragen, men hon har valt att behålla uppdragen, sa partisekreteraren, Maria Arnholm, till TT.

Wikström köpte inte den beskrivningen.

-Jag är avsatt, jag har inte valt det ena eller det andra. Jag vill understryka det, sa hon.

Wikström kallade partistyrelsens agerande för ”moralpanik”. Likt en ’drama queen’, hävdade hon upprört att hon blivit avsatt av partiledningen; en sanning med modifikation. Hon erbjöds att välja och prioriterade börsbolagen framför politiken trots att hon visste att det innebar att hon skulle petas från EU-listan. Trodde hon kanske att man inte skulle göra allvar av sitt hot?

Hon påpekade att hon är en mycket duktig och framgångsrik EU-parlamentariker, att hon ”blivit en maktfaktor i parlamentet” och att det vore ”oseriöst” att lämna styrelseuppdragen. Hon ser märkligt nog heller inga problem med att sitta på dubbla stolar eller att få tiden att räcka till.

-Jag kommer jobba 100 procent för mina väljare. Jag har hög arbetskapacitet och har efter tio år i EU-parlamentet fått sådan rutin att jag kommer klara av detta också. Det är helt förenligt med mitt uppdrag som EU-parlamentariker.

Partiets etikkommitté har nu gjort en utredning, som de borde ha gjort när hon meddelade att hon skulle ta dessa styrelseuppdrag. Kommittén slår fast att Wikström borde ha avstått från att ta på sig uppdragen och rekommenderar att hon nu bör lämna dem.

-När det gäller förtroende kan man ibland inte bara förlita sig på regelverket. Vår bedömning är att Cecilia Wikströms uppdrag kan leda till en förtroendeklyfta. 

En styrelseledamot är skyldig att sätta företagets bästa framför allt annat. Wikström kan hamna i situationer, där hon måste välja mellan att bryta mot aktiebolagslagen eller att låta sin roll som folkvald stå tillbaka för ett enskilt företags intressen. Det är obegripligt att Wikström inte förstår att det är ohållbart att sitta på dubbla stolar och ständigt balansera mellan dessa två parter. Som lagstiftare ska hon undvika alla situationer, där det är oklart vems ärenden hon går och intressen hon representerar. Att vara förtroendevald förpliktigar.

Att Wikström, med partiets godkännande, dessutom vägrar lämna ut reseräkningar och annan dokumentation (som annars utgör offentliga handlingar) för att underlätta granskning och möjliggöra transparens gör inte saken bättre. Inte heller att hon sätter två bolag före alla andra bolag på en europeisk marknad. Wikström och partiet uppträder därmed som korrupta och giriga globalister snarare än som svenska väljares förtroendevalda. Hon verkar heller inte förstå att väljarna saknar förtroende för politiker som använder sin förtroendepost till att skaffa sig personliga fördelar.

Så kan Wikström av taktiska och strategiska skäl ha valt bolagsstyrelserna istället för EU-listan? Varför skulle Wikström lämna sina välbetalda styrelseuppdrag för att kandidera för ett parti som kanske inte får någon plats i EU-parlamentet? Efter all negativ uppmärksamhet partiet dragit på sig under senare tid, riskerar Wikström att inte väljas in för en tredje mandatperiod. Trots sin höga svansföring är hon kanske inte heller någon riktig kryssmagnet. I det senaste EU-valet övertalade partiet sin verkliga kryssmagnet, Marit Paulson, att ställa upp igen trots att hon redan hade avgått dessförinnan. Detta gav partiet två platser i parlamentet. I detta EU-val har Paulson beslutat sig för att inte ens rösta på liberalerna utan på centern! Här ligger en hund begraven.

Det skulle kunna vara både strategiskt och taktiskt klokt av Wikström att lämna nu med EU-flaggan i topp och ekonomin tryggad resten av livet. Hon kommer att uppbära ansenliga pensioner både från riksdag och EU och dessutom välbetalda styrelsearvoden och förmodligen aktier i båda Beijer Alma och Elekta.  Å andra sidan är det kanske tveksamt om börsbolagen skulle se henne som en värdefull tillgång i styrelsen om hon försvinner från EU och därmed förlorar sitt inflytande där.

Med den stora arbetskapacitet hon säger sig ha, den framgång hon haft, de värdefulla nätverk hon skapat som EU-parlamentariker och sin ’svada’, torde hon utan större ansträngning kunna gå från förtroendevald till välbetald lobbyist i parlamentet. Då slipper hon bekymra sig om partiledning, väljare, förtroendekapital och moralisk kompass. Hon kan också vikariera som präst nu och då för att stärka såväl ekonomi som själ. Inte minst får hon tid att ägna åt alla migranter hon bidragit till i Sverige.

Partiledningen med majoren i täten mediterar f n under största möjliga tystnad i ’the walk of shame’. Jag väntar med spänning på nästa akt av liberalernas härdsmälta.

Liberalerna samlades förra helgen i Västerås för sitt riksmöte. Syftet var bl a att ”vässa argumenten” inför EU-valrörelsen och att ”bevisa att det är roligare att vara liberal”. Det kanske blir svårt att bevisa efter deras dåliga riksdagsval i höstas, vinterns interna oenighet om vilken regering man skulle stödja och den nu aktuella kampen om majorens efterträdare m m. Redan innan riksmötet hann komma igång, stod det dock klart att det definitivt inte ”är roligare att vara liberal”. Likaså framgick det med önskvärd tydlighet att liberalernas värdegrund och majorens höga moral inte delas av alla i partiet.

Riksdagen tillhandahåller en övernattningslägenhet för alla ledamöter som har minst 50 km till riksdagen. Men ledamoten kan istället välja att själv ordna en lägenhet och få ersättning för den med max 8 500 kronor / månad. Veckan innan riksmötet avslöjade Aftonbladet plötsligt att liberalernas riksdagsledamot Emma Carlsson Löfdahl hittat ett kryphål i reglerna och hyrt en lägenhet av sin make för betydligt mer än den kostar i månadsavgift. Därmed hade hon fått några hundra tusen för mycket i ersättning från riksdagen.

Som av en händelse ”slarvade” hon när hon skrev under sin ansökan om ersättning; hon undertecknade inte med Carlsson Löfdahl, det gemensamma familjenamnet, utan med C Löfdahl. Därigenom blev det inte tydligt att hon hyrde av sin make (vilket inte är uttryckligen förbjudet), men det kunde ju ha inneburit en extra granskning och det ville hon nog undvika.

Både L-toppen och pressavdelningen vägrade under ett par dagar att svara på de frågor AB ställde.

Carlsson Löfdahl hade, enligt egen utsago, fått godkännande från såväl riksdagsadministrationen som partiet för sitt ’kreativa’ lägenhetsupplägg och skrev följande kommentar om det på Facebook:

-Då jag var medveten om att jag följt gällande regelverk, och även fått ok från partiet och riksdagsförvaltningen innan jag gjorde denna boendelösning, så kände jag mig mycket trygg.

Detta förnekar både partiet och Johanna Elgenius, partiets kanslichef, som skriver i en kommentar:

-Nej, partiet kände inte till detaljerna och har inte godkänt detta upplägg. Ledamöternas boende hanteras av riksdagsförvaltningen. Vi fick kännedom om detta i samband med Aftonbladets granskning.

Och Jan Björklund säger i en intervju med Svt:

– Nej. Den här informationen om att hon hyrt av sin make fick vi reda på när det avslöjades av media. Efter att noggrant ha granskat det gjorde vi en bedömning att det här inte går att försvara

Carlsson Löfdahl säger sig vara övertygad om att hon följt riksdagens regelverk kring boende. Hon om någon borde känna till reglerna eftersom hon ingått i riksdagsförvaltningens grupp som har hand just ledamöternas boende har. Har hon varit med och tagit del av dessa regler, genomfört dem men ej förstått? Eller har hon ansett att reglerna gäller alla utom henne?

Till AB uppgav Carlsson Löfdahl senare att hon betalat 13 000 kronor/ månad för lägenheten hon hyrt privat fast avgiften bara var ca 2 500 kronor/månad. Har hennes man blåst henne eller har hon blåst riksdagen, d v s oss skattebetalare? Hon meddelar att hon nu ska flytta ut ur makens lägenhet och istället flytta in i en ’riksdagslägenhet’. Vidare har hon pudlat så till vida att hon lovat att betala tillbaka de ca 300 000 kronor hon ska ha tagit ut för mycket.

Hon har fått hård kritik för sitt ’kreativa hyresupplägg’ och hennes eget partidistrikt, länsförbundet i Jönköping, har uppmanat henne att avgå. Strax därefter krävde även partiledningen det, men Carlsson Löfdahl tänker inte avgå:

-Jag har lärt mig att man inte ska göra något förhastat då det är krisläge. Mitt ärende ligger hos åklagaren och jag kommer inte att ta något beslut om avgång innan deras beslut kommer, skriver hon i ett Facebookinlägg.

För några dagar sedan meddelade hon dock att hon beslutat sig för att ta ’time-out’. Men partiledningen kräver att hon ska avgå. Den enda som inte förstår att hon ska avgå är hon själv. Att utnyttja sin ställning för att sko sig själv eller en närstående är en form av korruption, men det krävs en moralisk kompass för att inse det. Den tycks hon sakna. Nu har i alla fall Carlsson Löfdahl på Facebook deklarerat att hon inte tänker låta ett ”mediedrev” tvinga bort henne från riksdagen.

Vidare har hon meddelat partiledning och riksdagsgrupp att hon bestämt sig för att lämna liberalerna, som hon kallar ”ett fegt parti som inte orkar hålla emot när det stormar”. Däremot säger hon att hon inte tänker låta sig tvingas bort från riksdagen ”p g a ett mediadrev och ett fegt parti”. Istället väljer hon att bli politisk vilde. Som vilde och utan partitillhörighet slipper hon följa några partiregler eller partipiskor och hon behöver dessutom knappt närvara i riksdagen. Hon kan sitta kvar hela mandatperioden eftersom hon sitter där på väljarnas mandat, inte på ett partis mandat.

AB:s Lena Mellin tog förra veckan i en artikel upp att Carlsson Löfdahl kanske hade insett att hon nog borde sitta kvar hela denna mandatperiod.  Då skulle hon både hinna passera den viktiga 50-årsgränsen och ha varit ledamot i 12 år. Därefter kan hon nämligen fram till sin pension kvittera ut ca 10 miljoner inklusive riksdagsarvode och full inkomstgaranti. Skulle hon istället hoppa av idag, skulle hon få inkomstgaranti i bara fem år. Det skulle ge henne knappt en fjärdedel (2,2 miljoner) av vad hon får om hon ’härdar ut’ hela mandatperioden. Vem tror att hon inte väljer de 10 miljonerna?

Carlsson Löfdahl kan m a o se fram emot en livslång, generös försörjning på skattebetalarnas bekostnad. Å andra sidan kommer vi att minnas henne som liberalen som passerade skamgränsen och gav girigheten ett ansikte.

Sist men inte minst inser vi att det inte ”är roligare att vara liberal”.

I Mp är det tydligen grönt att sitta på två stolar. Exemplen på att partiets moraliska kompass inte fungerar är många.

Under förra mandatperioden flög miljöminister Isabella Lövin (i business class dessutom) t ex för ca 1,5 miljoner. Hon ansåg att det var helt OK eftersom det var viktigt att komma fram någorlunda pigg och fräsch till internationella möten. Att det kan vara svårt för henne att fullgöra sitt jobb utan att flyga innebär ingalunda att hon inser att också andra människor utanför hennes egen krets får svårt att klara sina jobb eller liv utan flyg och andra bekvämligheter.

Det visade sig också att familjen Lövin ägde en gammal, miljöfientlig dieselbil som hennes man körde omkring i. Han behövde den för sitt arbete hävdade hon. Andra som behöver gamla dieselbilar för sina jobb ska däremot förbjudas att använda dem. Gör som jag lär men inte som jag gör!

Nu har Maria Wetterstrand, f d språkrör i Mp, skitit i det blå skåpet genom att visa att det är grönt att sitta på dubbla stolar. Hon fick i uppdrag av regeringen att leda Flygbränsleutredningen. Utredning och utredning; det var nog mer ett beställningsjobb (läs köttben) till Mp från regeringen. Något måste ju Mp få för allt de tvingades gå med på under förra mandatperioden. För några dagar sedan överlämnade Wetterstrand den s k Flygbränsleutredningen till Lövin, som också är kompis och partikamrat med Wetterstrand.

Utredningen föreslår att det ska bli obligatoriskt att blanda biobränsle i flygbränslet, något som kan gynna ett företag där Wetterstrand ingår i styrelsen. Inte nog med det. Hon äger ett stort antal aktier i det bolag som ska utveckla sådant bränsle. Lövin valde sålunda en utredare som kan gynnas ekonomiskt av den tvångsåtgärd som utredningens förslag innebär. Det är inte olagligt att vara omdömeslös men det är definitivt olämpligt. Det undergräver dessutom både förslagets legitimitet och förtroendet för politiken. När Lövin dessutom hävdar att utredningen skulle ha kommit fram till samma resultat också med en annan utredare, blir det ännu märkligare. Var det ett beställningsjobb som förväntades komma fram till förutbestämda politiska resultat? (Jag kommer här osökt att tänka på såssen Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden, som sågades som den partsinlaga den var).

Efter att Wetterstrand presenterade utredningen har många påpekat det olämpliga i att Wetterstrand som utredare suttit på dubbla stolar och att hennes utredning kan gynna både henne och bolaget ekonomiskt. ’Jävigt’ m a o. Själv hävdar hon att hon öppet deklarerat att hon suttit i styrelsen för Cortus Energy, ett bolag som fått statligt stöd för att utreda möjligheterna att skapa ”grönt flygbränsle från Sveriges skogar”.

Jävsfrågan fortsätter dock att växa. Transparency International säger genom ordf i sin svenska avdelning, Louise Brown, att det är ”en glasklar intressekonflikt”. Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, kommenterade i DN (5/3) att det kan röra sig om jäv, eftersom Wetterstrand enligt aktiebolagslagen har en skyldighet att verka för bolagets bästa.

-Trovärdigheten i flygbränsleutredningen kan inte ifrågasättas, och det finns ingen anledning att ångra något, tycker Maria Wetterstrand apropå kritiken mot hennes dubbla stolar (SvD 7/3).

Lövin är ytterst ansvarig för att ha gett Wetterstrand detta utredningsuppdrag. Lövin säger att  Wetterstrands styrelseuppdrag var känt redan från början men det ansågs inte som ett problem. Miljödepartementet kollade däremot inte om Wetterstrand hade aktier i Cortus Energy. Tänkte inte på det!

Under utredningens gång började bolaget att aktivera sig i flygbränslebranschen, men inte heller det fick Lövin och miljödepartementet att reagera. Allt har gjorts ”enligt gängse regler” och ”Utredningens förslag har inte påverkats av detta”, hävdade Lövin i SR i onsdags. Det är samma självsäkra uttalande som Wetterstrand själv gjort. Ansåg Lövin kanske att en person ur hennes egen partielit inte behövde granskas så ingående?

Aktiespararna är dock av en annan uppfattning. De anser enl TT (6/3) att Wetterstrands uppdrag som styrelseledamot, ägare och utredare innebär en tydlig intressekonflikt. Joacim Olsson, vd på Aktiespararna säger:

-Hon är insider både i utredningen och i bolaget.

Olsson konstaterar att Maria Wetterstrands dubbla uppdrag innebär en tydlig intressekonflikt eftersom hon lett flygbränsleutredningen, suttit i Cortus styrelse och ägt aktier i bolaget. Vidare köpte hon aktier under utredningens gång. Som utredare har hon haft tillgång till information som andra inte fått och som styrelseledamot har hon haft möjlighet att köpa aktier och få insiderinformation som andra inte fått.

-Det är ytterst anmärkningsvärt. Man måste vara ytterst försiktig om man sitter i en utredning med bäring på företagets marknadsförutsättningar, säger Olsson.

Olsson är osäker om det ens är möjligt att sitta i en bolagsstyrelse samtidigt som man leder en utredning som anknyter till verksamheten.

Kritiken mot jäv och dubbla stolar har Wetterstrand och Lövin dock nonchalant viftat bort. En arrogant Wetterstrand utesluter självsäkert att hon på något vis skulle ha kunnat vara jävig trots att risken för partiskhet varit uppenbar. Frågan intresserar henne bara som en ”intellektuellt intressant diskussion”, som hon som hon sa i en intervju i SR, där hon i P1 Morgon avfärdar hela diskussionen som tramsig och anser att folk (läs kritikerna) inte vet vad de talar om. Maktens arrogans!

Miljöministern ursäktar sig med att hon inget visste men att ”Miljödepartementet har känt till Wetterstrands engagemang och bedömt att det inte innebar jäv” (AB 5/3). Att Lövin inte fick kännedom om aktieinnehavet förklarar hon så här i DN:

– Det är den mänskliga faktorn.

En dåres försvarstal!

Oavsett hur den här skandalen slutar kommer Wetterstrand att ha tjänat en del både som aktieägare och som utredare. I takt med att värdet på Wetterstrands aktier ökar, minskar antagligen förtroendet för både henne och utredningen, liksom för regeringens och Lövins förmåga att utse rätt utredare. Lövin och miljödepartementet borde kanske blanda in mer högoktanigt i sina tankar.

I maj är det dags för EU-val igen och partiernas kandidatlistor till valet börjar bli klara. Moderaternas förslag till lista blev offentlig redan för ett par månader sedan, då det blev känt att deras ’kryssmagnet’, Anna Maria Corazza Bildt, inte fanns bland de föreslagna kandidaterna.  Hon protesterade högljutt mot ’petningen’, men partiet tog ingen hänsyn till protesterna. Istället toppar nu Tomas Tobé moderaternas EU-valsedel. Han har troget tjänat partiet i många år, men det är nog tämligen tveksamt om han blir en ’kryssmagnet’.

Miljöpartiet har toppat EU-valsedeln med Alice Bah Kuhnke. Om hon blir en ’kryssmagnet’ för partiet återstår att se. Hon är åtminstone skicklig på att synas i alla möjliga sammanhang, vilket kan behövas i EU-parlamentet. Den stora frågan är om Mp lyckas hålla sig kvar där och om utbrytarna, Partiet Vändpunkt, lyckas samla tillräckligt med namn och pengar för att kunna bilda ett parti innan 28 feb. Det skulle kunna bli en farlig konkurrent till Mp.

Centerpartiets toppkandidat är Fredrik Federley. Han valdes till EU-parlamentariker 2014. Åtminstone en väljare, liberalen Marit Paulsen, har meddelat att hon kommer att rösta på honom. Federley, som ingått i Stureplanscentern, tillhör Lööfs innersta krets, men Paulsens röst utgör nog den bästa reklamen för honom.

Kristdemokraternas toppnamn är Sara Skyttedal, en färgstark och orädd politiker. Hon blev rikskänd när hon på partiets riksting i oktober 2015 skålade i champagne för att fira att partiet röstat för att avskaffa Decemberöverenskommelsen. Hon är f n kommunalråd i Linköping.

Socialdemokraternas toppkandidat är Helene Fritzon, en politiker med lång erfarenhet men knappast någon ’kryssmagnet’. Hon var kommunalråd i Kristianstad innan hon blev partiets migrationsminister och biträdande justitieminister från juli 2017 fram till januari 2019, då den nya regeringen bildades.

Cecilia Wikström är liberalernas första namn på valsedlarna till EU-parlamentsvalet i maj. Hon har gått från predikstol till talarstol. Hon kommer från Norrbotten och läste teologi i Uppsala där hon prästvigdes 1994. 1995 gifte hon sig med den 33 år äldre Jan-Erik Wikström, som på den tiden var en tung profil i folkpartiet. Han blev senare kulturminister, därefter landshövding i Uppsala län.

1998 påbörjade Cecilia sin ’politiska karriär’ i folkpartiet och i valet 2002 var hon tvåa på Uppsala läns riksdagslista. Etta var Erik Ullenhag, Sveriges motsvarighet till Bagdad Bob (som idag befinner sig betydligt närmare Bagdad än Sverige då han är ambassadör i Jordanien). Både Cecilia och Erik lyckades ta sig in i riksdagen 2002 tack vare det plötsliga och tillfälliga uppsving partiets krav på språktest medförde. Sedan 2009 sitter Cecilia i EU-parlamentet

Cecilia Wikström sägs vara en av EU-parlamentets mest inflytelserika ledamöter och har ett stort europeiskt politiskt kontaktnät att erbjuda till företag som vill stärka sin export.  I veckan avslöjade Svt att hon nu är styrelsemedlem i två börsnoterade företag. Det är tydligen förenligt med partiets värdegrund och Wikströms ’sakrala’ förflutna att numera tjäna Mammon, gynna ekonomiska särintressen och låta sig belönas med månatliga styrelsearvoden. Inte heller verkar hon ha problem med att få tiden att räcka till. Som EU-parlamentariker är man formellt i tjänst 24/7 årets alla dagar och man förväntas prioritera sitt folkvalda uppdrag före alla andra intressen. Som styrelseledamot i ett företag förväntar sig aktieägarna sannolikt en liknande arbetsinsats.

Att sitta i två företagsstyrelser samtidigt som man är EU-parlamentariker torde sålunda innebära dygnet-runt-arbete 365 dagar om året. Enligt en källa i bolaget Beijer Alma, som ägs av familjen Wall, tillför Cecilia Wikström inte mycket i bolaget genom att sitta i styrelsen. Hennes enda roll tycks enligt källan vara att få betalt, en roll hon fick tack vare sin f d man Jan-Erik Wikström, som även han satt i styrelsen för Walls bolag. Det är tydligen kutym att landshövdingen i Uppsala ingår i det uppsalabaserade Beijer Almas styrelse.

-Jag har inte kunnat så mycket om näringslivet på den här nivån, jag vill veta mer, som politiker är det viktigt att bredda sig”.

Så svarar Cecilia Wikström på frågan varför hon under denna mandatperiod låtit sig väljas in i två bolagsstyrelser, Elekta och Beijer Alma, som behöver goda /internationella/ kontakter med den politiska nivån. Hon är en av de mest inflytelserika EU-parlamentarikerna och tack vare sitt stora kontaktnät kan hon hjälpa dessa bolag att få ett snabbspår till EU-ländernas politiska toppskikt. Detta ger henne en sidoinkomst på minst 70 000/månad, en mycket generös ersättning även för en ’lärling’ i näringslivet.  Till detta kommer hennes arvode som parlamentariker på 92 000/månad exklusive diverse övr ersättningar parlamentarikerna har (och som de inte behöver redovisa). Hennes privata ekonomi stärks förstås av detta ’extraknäck’ men hennes förtroendekapital och integritet minskar i motsvarande omfattning. Vi behöver inte fler EU-parlamentariker som främjar sina egna ekonomiska intressen genom att gå kapitalets ärenden istället för att tillvarata allmänintresset i enlighet med sitt politiska uppdrag.

Det är märkligt att liberalerna, vars partiledare, major Björklund, gärna sätter sig på sina höga moraliska hästar och framhåller sin värdegrund, anser att det är OK att en av deras främsta företrädare har sidoinkomster som uppgår till nästan samma summa som parlamentarikerarvodet. Att dessa sidoinkomster är ett resultat av att ekonomiska särintressen gynnas, innebär att man nu har passerat en gräns och att allmänintresset får stå tillbaka för egenintresset. Partiledningen har uppenbarligen accepterat det, men hur kommer väljarna att se på detta? Är kanske just detta orsaken till att liberalen och f d parlamentarikern Marit Paulsen nu meddelat att hon ska rösta på Centern och Federley i EU-valet i maj?

Tvåan på liberalernas EU-valsedel är f ö Said Abdu, född i Saudiarabien av eritreanska föräldrar.  Han är företagare och samlade ihop en etnisk grupp i Trollhättan för att kunna ’kuppa’ en lokal liberal förening där 2015. Till årsmötet dök helt plötsligt ett stort antal främmande personer upp för att kuppa bort den dåvarande ordf i föreningen. Abdu skickade dessutom följ sms till honom:

”Vidrig själ är vad du har, som omgående borde skrivas in på psyket för att få hjälp, om inte för dig själv så för dina nära….”

Sms:et diariefördes av kommunen som ett dokument rörande hot och kränkning. Abdu krävde att styrelseprotokollet skulle sekretessbeläggas, men kommunens tjänsteman vägrade göra det. Då hotade Abdu honom med att detta skulle han få sota för.

Tack vare röstfiske i lokala moskéer lyckades Abdu 2014 bli personvald riksdagsledamot. Han sitter nu i näringsutskottet och är liberalernas nya talesperson för näringslivs- och personfrågor. Han har bl a varit delägare i en krog, som tidningen Arbetet skrev om våren 2015. Krogen hade då dragit på sig många betalningsanmärkningar och anställda tvingades gå till Kronofogden för att få ut sina löner.

Nyligen petades den erfarne och mycket kompetente L-toppen Allan Widman från EU-listan till förmån för nykomlingen Said Abdu. Att en av liberalernas mest namnkunniga petas tolkar jag som ett straff för att han röstade för att stödja Kristersson ist f Löfven.

Abdu kan kanske tillföra partiet en del ’etniska’ röster i EU-valet. Det lär behövas om liberalerna ska lyckas bättre i EU-valet än i riksdagsvalet. Partiets etiska kod och värdegrund behöver nog också revideras rätt ordentligt.

(Läs mer på https://uvell.se/2019/02/15/vem-ar-said-abdu-nya-toppnamnet-i-l/)

Inför EU-valet 2014 ’recyclade’ partiet Marit Paulsen trots att hon hade hoppat av under den föregående mandatperioden. Partiet visste av erfarenhet att hon var en ’kryssmagnet’. Bara några månader efter väl förrättat värv i valet 2014 hoppade hon dock än en gång av EU-parlamentet. ’Marit-tricket’ lär inte kunna upprepas i årets EU-val, då hon offentligt meddelat att hon inte ens kommer att kryssa någon av det egna partiets EU-kandidater. Så låt oss göra som Marit, d v s välja bort liberalerna i det kommande EU-valet!

Klimataktivisten Greta Thunberg vill sprida panik över världen och så vill hon att alla människor dagligen ska känna samma rädsla över klimatet som hon gör. Denna ’barnarbetare’ är medias nya favoritalarmist som jobbar hårt för att larma om att klimatkrisen är den största utmaningen som människan någonsin mött och att hela civilisationen är hotad.

Greta vill sätta skräck i oss människor så att vi grips av panik och uppmuntras i sitt ’arbete’ av många tillskyndare, t ex Madeleine Albright, USA:s första kvinnliga utrikesminister, Arnold Schwarzenegger, filmskådis och f d guvernör i Kalifornien, Al Gore, politiker, miljöaktivist och nobelpristagare, samt kändisar som Leonardo DiCaprio och Bono. Också elever i andra europeiska länder har nu likt Greta börjat skolstrejka för klimatet.

En person som tagit till sig Gretas budskap är Isabella Löwengrip, Blondin-Bella, framgångsrik entreprenör, influencer och bloggare med många följare på Instagram, Facebook och blogg. Nyligen utsågs Löwengrip till näringslivets mäktigaste kvinna. Hennes företag säljer t ex moderiktiga innetofflor, skönhetsprodukter, scarfs för håret m m. Både hennes sociala kanaler och hennes företag handlar om hur man kan förbättra sitt utseende genom att konsumera mera. Men onödig konsumtion är inte särskilt klimatsmart.

Nyligen gick Löwengrip ut och frågade om klimatalarmisten Greta kunde tänka sig ett samarbete för att hjälpa henne att bli mer klimatsmart och miljömedveten.

– Jag har alltid fascinerats av unga människor som har en stark passion och inte lägger sig, utan vågar vara jobbig och stå för sin sak, säger Löwengrip till Expressen

– Att hela vår koncern svänger om nu är tack vare Greta. Jag är jätteimponerad av henne.

Greta har hittills inte kommenterat erbjudandet.

Löwengrip har nyligen kritiserats av Instagramkontot ”Aningslösa influencers” för att hon belastar miljön med sitt frekventa resande. Många av hennes egna följare har nu också besviket anklagat henne för dubbelmoral efter att hon lagt upp en bild på Instagram från sin veckoslutsresa till Qatar. På bilden går hon längs strandremsan i Doha, Qatars huvudstad. Eftersom hon nyligen bad Klimat-Greta om hjälp att bli mer klimatsmart anklagas hon nu för att vara en hycklare.

Löwengrips val av resmål visar att hon saknar kunskap om hur det står till med mänskliga rättigheter t ex i Qatar. En kommitté vid Internationella arbetsorganisationen ILO granskade för några år sedan hur Qatar använder sig av tvångsarbete, undermåliga arbetsvillkor och omänsklig behandling av landets 1,3 miljoner gästarbetare. Dessutom förbjuds gästarbetarna att gå med i fackföreningar. Representanter för arbetstagarsidan i kommittén menade att ”situationen med tvångsarbete i Qatar är ett erkänt allvarligt problem” och ILO kritiserade i skarpa ordalag gästarbetarnas situation i landet.

Löwengrip är en duktig entreprenör och inspirerande person på många sätt. De signaler hon sänder gör avtryck. I egenskap av influencer med många följare skulle hon kunna informera om vilket oerhört pris gästarbetarna betalar för att Qatar ska kunna arrangera VM i fotboll 2022 (läs mer på nedanstående blogglänk). Det är långt viktigare än att publicera en bild där hon ensam promenerar på en strand i Doha. Att vara näringslivets mäktigaste kvinna och framgångsrik förebild för tusentals följare förpliktigar.

Qatar har som bekant tilldelats VM i fotboll 2022, vilket gett upphov till många heta diskussioner och misstankar om storskaligt mygel. Vidare har byggandet av div arenor, hotell m m skördat hundratals och åter hundratals gästarbetares liv under de år arbetet pågått, något LO-basen K-P Thorwaldsson och ordf för Svenska Byggnads, Johan Lindholm, starkt kritiserat.  Vidare har många med rätta ifrågasatt Qatars lämplighet att anordna VM i fotboll. Dessutom skulle tävlingarna enl plan ha ägt rum på sommaren. Den som kom med den idén måste sakna all kännedom om hur varmt det är i gulfstaterna sommartid. Att spela fotboll i den hettan måste vara mer eller mindre livshotande.

I en gemensam debattartikel i Expressen gick förresten 87 influencers nyligen ut och uppmanade Löfven att ”köra över” medborgarna så att man snabbt kan rädda jordens klimat:

-Tyvärr är vi svenskar som en nation av tonåringar utan konsekvensanalys. Släpp taget om väljarstödet, Löfven. Våga vara obekväm och kör över oss och våra klimatkatastrofala vanor med en statlig hockeytackling.

Tonåringar utan konsekvensanalys är man nog bara i dessa influencers begränsade värld, där allt går ut på att vara känd och få en massa ’likes’ och följare. Hur trovärdigt är deras miljötänk när hela affärsidén i deras yrke går ut på att uppmuntra till onödig konsumtion och betrakta kvinnan som skönhetsobjekt i behov av ständig förbättring av ytan?

-Vi behöver någon som plockar bort den oekologiska potatisen från grönsaksdisken så vi inte ens kan se att den är två kronor billigare än den ekologiska. Vi behöver någon som den hårda vägen lär oss att jordgubbar inte är i säsong i februari, någon som förbjuder styckeförpackade paprikor i plast. skriver de.

Hur har de mage att kräva att demokratin ska avskaffas för att de själva inte klarar av att ta eget ansvar för miljön?

-Vi behöver någon som gör flygresan orimlig för plånboken i jämförelse med tåget. Eller ge oss en flygkvot! Vi kan uppenbarligen inte hantera friheten.

Vilka är vi? Inte är det då barnfamiljer eller vanliga pensionärer som behöver en klimatdiktatur. Det är de själva, som låter sig bjudas på långa flygresor för att lansera t ex produkter åt företag. Klädföretagen Nelly och Gina Tricot säger sig båda undvika flygresor för klimatets skull. Men i praktiken ser det annorlunda ut. Nelly t ex uppmärksammas nu för att ha flugit ner 200 influencers till Franska rivieran. Klädkedjan Gina Tricot skriver på sin hemsida att hållbarhet ska genomsyra hela verksamheten samt att man har en ”nolltolerans för flygtransport i planeringsfasen”. Samtidigt producerar företaget många av sina kampanjer utomlands och samarbetar med influencers som har resande som sitt yrke, skriver SvD.

-Vi som skriver besitter en viss makt och den utnyttjar vi för att intressera, informera och inspirera till förändring. Resten av makten besitter du, resten av ansvaret är ditt. Vi kräver att du tar det.

Jag kräver att dessa influencers växer upp och börjar ta eget ansvar, även om det innebär att de inte längre kan tjäna stora pengar på att uppmuntra till onödig och klimatfientlig konsumtion. Klimat-Greta har sannerligen en övermäktig uppgift om hon ska lyckas få dessa influencers att förändra sitt ansvarslösa beteende och upphöra med att tjäna pengar på det som påskyndar klimatkrisen.

http://blogg.vk.se/asasundh/2014/11/19/kafalasystemet-i-gulfstaterna/

PS Här kommer det senaste ifråga om Blondin-Bella och hennes flygresa till Qatar:

http://katerinamagasin.se/annie-loofs-stod-till-klimatfarliga-flygresor-skapar-storm-pa-instagram/                                                                                DS