Kostnaden för invandring växer snabbt. De politiskt ansvariga har svårt att hantera väljarnas frågor om vad invandringen kostar och upprepar med en dåres envishet att invandringen är lönsam. Vet de politiskt ansvariga vad invandringen kostar? Hur ser den aktuella budgeten för migration och integration ut? Varför lyfter politikerna hela tiden fram hur mycket Sverige tjänar på invandringen? Det är väl ändå inte för att tjäna pengar som vi tar emot människor som söker asyl.

Tino Sanandaji, nationalekonom knuten till Institutet för ekonomisk-historisk forskning vid Handelshögskolan i Stockholm, pekar i en krönika på hur liberala tankesmedjor, t ex Fores, mer eller mindre satt i system att tala om hur lönsam invandringen är.

Fores är en tankesmedja finansierad av Centern. I sin rapport ”Utan invandring avfolkas Sverige” hävdar Fores att den pågående befolkningsminskningen här gör omfattande invandring nödvändig för att säkra välfärden. Att vårt land håller på att avfolkas p g a att det föds för få barn är inte sant. Sverige har ett födelseöverskott utan invandring och detta förväntas fortsätta. Fruktsamheten här (1,9) är bland de högsta i Europa.

Fores hävdar också att många kommuner behöver invandring för att ”uppfylla primära välfärdsuppgifter, som vård och utbildning.” Det är också fel. Att rekrytera personal till vården är inte ett problem idag och kommer inte att vara det i framtiden heller. Vi hade inga problem att rekrytera t ex undersköterskor när invandringen var låg. Det är decennier sedan det var arbetskraftsbrist på icke-specialister i Sverige.

Men vår åldrande befolkning då? Innebär det inte att vi behöver unga invandrare? I SCB:s rapport ”Sysselsättningsprognos 2013” beskrivs invandring snarast som en kraft som förstärker åldrandet, vilket ökar försörjningsbördan. ”Både utrikes födda och äldre arbetar i mindre utsträckning vilket påverkar den framtida sysselsättningen och även försörjningsbördan”. Södertälje och Botkyrka, som är exempel på högre försörjningsbörda, visar att trots att invandring har en positiv effekt på ålderssammansättningen förvärrar den försörjningsbördan enl SCB-rapporten.

Fores rapport pekar också på att invandringen är viktig för avfolkningskommuner. Detta är ytterligare en av Fores myter. Nyanlända asylsökande placeras på platser i Sveriges glesbygd där det redan saknas förutsättningar för jobb och egenförsörjning. Även om det ökar befolkningen där, urholkar det samtidigt skattekraften så att avfolkningskommunerna tvingas försörja ännu fler utan jobb och skära ner ännu mer i välfärden. Dessutom riskerar det att skapa politisk polarisering på landsbygden. Fores lösning för dessa kommuner innebär i själva verket att de fattigaste delarna av Sverige tvingas ta kostnaderna både för sina egna existerande problem och för de asylsökande som Täby och Danderyd vägrar ta emot.

Jag misstänker att politikernas och tankesmedjornas resonemang medvetet manipulerar oss och döljer halva sanningen genom att bara tala om vilka ekonomiska fördelar invandringen ger. Mörkar de för att de tror att vi väljare inte klarar av att höra sanningen eller för att de tror att vi inte förstår bättre? Hur förstående jag än är för att det måste få kosta att hjälpa asylsökande och flyktingar som kommer hit vill jag ha fakta på bordet, inte manipulerade siffror och halvsanningar, och heller inte anklagelser om att jag är främlingsfientlig.

Eftersom de flesta som anländer hit är asylsökande i behov av hjälp bör de självklart få hjälp om de kan styrka sin identitet med pass eller annat. Om de saknar dessa handlingar bör de avvisas direkt utan prövning. Inget flygbolag transporterar utomeuropéer utan pass till Sverige. Ändå verkar många ha ’blivit av med’ identitetshandlingarna när det är dags för asylprövning.

Så när ska någon politiskt ansvarig våga stå upp och ge en tydlig och sanningsenlig siffra på vad den totala kostnaden för invandringen är? Det räcker inte att bara säga att invandringen är lönsam för Sverige. I en redovisning ska både intäkter och kostnader tydligt framgå.

Det är bra att allt fler partier nu presenterat förslag på hur de vill lösa integrationen. De har alldeles för länge lagt sin energi och kraft på att sätta etiketter på Sverigedemokraterna och deras förslag. Ju mindre partierna själva haft att komma med, desto mer har de höjt rösten mot SD, vars stigande stöd bland väljarna nu tvingat andra partier att ’komma ut’. Så dags men bättre sent än aldrig.

Moderaterna under Fredrik Reinfeldt och dåvarande partisekreterare Kent Persson satte i system att vilseleda genom att frisera utanförskapet med retoriska tricks och halvsanningar istället för att utveckla effektiva åtgärder för att minska utanförskap och arbetslöshet bland invandrare.

Reinfeldts prat om ”antalet nya jobb” eller ”antalet invandrare som går till jobbet varje dag” var en halvsanning och ett retoriskt knep för att dölja hur många som inte jobbar.  Syftet var att ge sken av att den snabba befolkningsökning som invandringen förde med sig innebar lägre arbetslöshet. Därigenom hoppades han kunna sopa den dystra arbetsmarknadsstatistiken under mattan. Även journalister verkade svälja detta.

Det är självklart glädjande att fler invandrare går till jobbet, men arbetslöshet mäts i procent. Att slå sig för bröstet och tala om hur många som går till jobbet är värdelöst om man inte samtidigt talar om hur många som inte går till jobbet. Det är ändå gruppen som inte går till jobbet som är problemet.

Nu väntar vi väljare med spänning på vad den rödgröna regeringen ska komma med. De har haft över 6 månader på sig att presentera förslag. Tiga är guld verkar vara deras taktik. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har gång på gång gått ut och sagt att läkare, ingenjörer och andra välutbildade flyktingar/invandrare ska få snabbare validering av sina utbildningar, som om det vore pudelns kärna.

Endast var tionde nyanländ från Syrien har enl SCB högskoleutbildning.  Ändå försöker regeringen dölja verkligheten genom att låtsas att det är byråkratiskt krångel med att översätta examina från hemlandet till svensk motsvarighet som är problemet. Rena önsketänkandet! 91 % av de syrier i Sverige som inte arbetar saknar högskoleutbildning och blir inte hjälpta av de åtgärder som riktar sig till de högutbildade. Också Folkpartiets Cecilia Wikström har hävdat att ”syrienflyktingarna är mycket mer välutbildade än svensken i gemen’. Det påståendet saknar grund och speglar okunnighet.

Den absolut viktigaste orsaken till låg sysselsättning bland flyktingar och deras anhöriga är låg utbildningsnivå kombinerad med allt högre krav på dagens kunskapsintensiva arbetsmarknad. Nästan alla män har någon form av arbetslivserfarenhet från sitt hemland medan hälften av kvinnorna i kategorin anhöriga aldrig arbetat innan de kom hit. Hur ska vuxna kvinnor som aldrig arbetat eller studerat i hemlandet kunna ta sig in på den allt mer krävande svenska arbetsmarknaden i konkurrens med alla de svenskfödda, svensktalande personer med låg utbildning som idag går arbetslösa för att de saknar den kompetens som efterfrågas? Den stora utmaningen för de politiskt ansvariga är att kunna hjälpa denna stora heterogena grupp att bli anställningsbara.

Förslaget om snabbare validering för ett fåtal akademiker är visserligen lovvärt men det tilltalar främst dem som tror på myten om alla högutbildade syrier som kommit hit. Men de som befinner sig längst från arbetsmarknaden och i ett mer eller mindre permanent utanförskap behöver praktiska och genomförbara politiska förslag som påverkar vardagen här och nu. När ska regeringen äntligen inse, eller våga tillstå, att den verkliga orsaken bakom låg sysselsättning bland nyanlända är låg utbildningsnivå, inte långsam validering av syriska högskoleexamina?

I få länder förtrycks kvinnor lika systematiskt och grymt som i Saudiarabien. Deras kungafamilj går emot varje krav på att kvinnors rättigheter ska respekteras i och utanför landet och mänskliga rättigheter kränks dagligen. Det kan heller inte ha undgått våra partiledare att Saudiarabien understött Islamiska staten och möjliggjort deras övergrepp. Trots detta var det ändå bara Jonas Sjöstedt som i Svt:s partiledardebatt för ett par veckor sedan kallade Saudiarabien för diktatur. Löfven fegade i vanlig ordning ur och kallade landet för icke-demokrati.

Saudiarabien vill nu bli ordförande i FN:s högsta organ för försvar av de mänskliga rättigheterna och människorättsorganisationer reagerar med stort raseri. Saudiarabien är en av världens värsta förtryckarregimer med massiva brott mot de mänskliga rättigheterna enligt Amnesty, Human Rights Watch och FN. Vårens attacker mot Jemen, där Saudi urskillningslöst bombat civila mål, har t ex likställts med krigsbrott.

Nadia Boehlen, talesperson för Amnesty International i Genève, anser att Saudiarabiens ambition är ”ofattbar” och fortsätter:

– Det är verkligen ironiskt att se ett land som hånar mänskliga rättigheter genom mängder med offentliga avrättningar, försöka bli ledare för ett organ vars uppgift är att stärka och skydda de mänskliga rättigheterna.

Saudiarabien bedriver nu en intensiv lobbyverksamhet för att i höst bli ordförande för människorättsrådet med 47 medlemsländer. Varje ordförande sitter i ett år. Saudiarabien ingår i asiatiska gruppen, som står i tur att bli ordförandeland. Det innebär att Saudi kan vinna lobbystriden. Övriga fyra regionala grupper nominerar varsin biträdande ordförande.

Ungefär samtidigt söker Saudiarabien på en statlig jobbsajt 8 ”religiösa funktionärer” d v s bödlar för avrättning och stympning enligt Reuters. Landet kan inte hantera det kraftigt ökade antalet avrättningar som nu sker. 2014 halshöggs 89 personer och hittills i år har ungefär lika många redan halshuggits. Detta är ett låglönejobb och sökande behöver inga särskilda meriter, men de måste förutom avrättningar också utföra stympningar.

– Att välja Saudiarabien som världens ledare över mänskliga rättigheter är som att göra en pyroman till chef för brandkåren, säger Hillel Neuer, chef för människorättsorganisationen UN Watch.

Ingen kunde ha formulerat det bättre.

Ifjol hade sverigedemokraterna som bekant en valaffisch om att stoppa det organiserade tiggeriet. SD anklagades inte oväntat för att vara främlingsfientliga och rasister. I år har också Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna äntligen ’kommit ut ur garderoben’ och föreslagit att man ska ta tag i tiggeriet. Det senaste utspelet står M för. De vill nu kriminalisera det organiserade tiggeriet precis som SD föreslog redan för ett år sedan.

Gävleborgspolisen kartlade organiserat tiggeri bland 150 EU-migranter i mars i år. Verksamheten tros omsätta 10 miljoner kronor per år enligt lokaltidningen Hela Hälsingland. Gävleborgspolisen gjorde en omfattande insats mot dessa drygt 150 EU-migranter. Migranterna uppgav själva att de tjänar över 300 kronor om dagen. Enligt polisens beräkningar innebär det att gruppen omsätter drygt 10 miljoner kronor per år.

”Det är samma människor som skjutsar ut dem varje morgon och det finns människor som går runt och samlar upp pengar från dem på gatorna”, säger Lars Fredi, tillförordnad polisområdeschef i Norra Gävleborg. Polisen i Hälsingland har redogjort för sina spaningar av organiserat tiggeri inför riksdagen. Rapporten baseras på den tre veckors insats i ett läger för EU-migranter som gjordes i mars.

Redan i april 2009 sa Kajsa Wahlberg, kriminalinspektör vid rikspolisstyrelsen, i tidningen Metro:

”I Rumänien finns det tiggarskolor där barn från fattiga familjer tränas. Sen får de falska ID-handlingar innan de börjar resa runt i Europa.”

I juni 2012 sa Wahlberg i Göteborgs-Posten att ”Personer har förts till Sverige av kriminella grupper för att utnyttjas i tiggeri, för tvångsarbete eller för att medverka i brottslig verksamhet. Handikappade och barn är mycket värdefulla brottsverktyg.” Den unge rumänen Soran, som Kalla Faktas reportage till stor del handlade om, stärker Wahlbergs berättelse.

Trots den information som bl a rikspolisstyrelsen lämnade redan 2009 har våra politiker inte gjort något konkret i frågan på över 6 år. Nu har dock 3 av allianspartierna ’kommit ut ur garderoben’ med förslag att det organiserade tiggeriet ska stoppas. Att allianspartierna (utom Centern) först i år kommer med sina förslag är häpnadsväckande med tanke på att de satt i regeringen när Wahlberg informerade om hur läget såg ut redan 2009. Den rödgröna regeringen har inte ens lagt fram några förslag ännu. Pinsamt och skämmigt!

Alla som förra veckan såg Kalla Faktas reportage om det organiserade tiggeriet (TV4) torde också kräva att det stoppas. Med så många samverkande krafter borde det inte vara svårt att på allvar ta tag i den fråga som oroar och upprör så många av oss medborgare. Om politikerna verkligen representerar sina väljare borde de för länge sedan ha lyssnat till vår oro. Halva väljarkåren torde vilja ha ett slut på tiggeriet.

Att Kd, Fp och M först i år tagit upp frågan beror nog mest på att SD lockat allt fler väljare, inte minst f d borgerliga väljare. Tondöva politiker lyssnar inte på oroliga väljares uppfattningar. Då detta är en svår fråga kräver den bred partiöverskridande samverkan, något Alliansen hade kunnat säkra medan den hade regeringsmakten. Nu blir det nog svårare att få till stånd denna breda samverkan.

En manlig läkare dömdes nyligen i Hässleholms tingsrätt för diskriminering och att betala 75 000 kronor i skadestånd till en muslimsk invandrarkvinna som kom till honom för en gastroskopi. Kvinnan vägrade att ta läkaren i hand eftersom hennes man inte tillät det. Han tillät heller ingen undersökning om han inte fick vara med och övervaka den. Eftersom kvinnan inte lärt sig att tala svenska fanns också en tolk med vid läkarbesöket.

Läkaren insåg att det skulle bli svårt, för att inte säga omöjligt, för en manlig läkare att genomföra undersökningen på ett bra sätt. Om kvinnan inte tilläts att ta honom i hand skulle hon nog heller inte få tillåtelse av sin man att klä av sig eller vidröras av en manlig läkare. Han avbröt därför undersökningen och bokade om kvinnan till en kvinnlig läkare. Undersökningen senarelades eftersom det just då inte fanns någon kvinnlig läkare ledig.

Följden av detta blev att läkaren åtalades och dömdes till att betala 75 000 kronor till ’brottsoffret’. Kvinnan ansågs så kränkt och diskriminerad av att behöva ta läkaren i hand att hon tillerkändes ett skadestånd ungefär lika stort som det belopp som utdöms vid misshandel och våldtäkt. Att hennes man kränker henne genom att helt kontrollera vad hon får och inte får göra verkar däremot helt OK. Men kränker inte både kvinnan och mannen läkaren för att han är man?

Nu var det ingen vanlig domstol som drev denna process utan DO, Diskrimineringsombudsmannen, en myndighet utanför rättsväsendet med befogenhet att slå till mot vem som helst. För att inte riskera att förlora i domstol pressar DO ’brottsmisstänkta’ personer, t ex den aktuelle läkaren, att betala genom att hota med att det kan bli ännu dyrare för honom om kravet går till domstol. Motparten som representeras av DO garanteras däremot full ekonomisk skadeslöshet om DO skulle förlora målet i domstol.

Hur kan en rättsstat som Sverige tillåta att rättsliga prövningar värda namnet ersätts av processer drivna av statliga myndigheter? Och bidrar detta till en fungerande integration eller permanentar det invandrares utanförskap?

Redan ifjol inför EU-valet hade sverigedemokraterna en valaffisch om att stoppa det organiserade tiggeriet. Den väckte en hel del protester och SD anklagades inte oväntat för att vara främlingsfientliga och rasister.

Nu vill också moderaterna stoppa det organiserade tiggeriet genom att kriminalisera det. Dessutom vill de att landets kommuner ska ges bättre möjligheter att kunna säkerställa att illegala boplatser inte uppkommer eller permanentas. Det är bra. Innebär denna tvära sväng att M äntligen förstått den problematik som sverigedemokraterna och svenska folket så länge påtalat? M:s förslag sätter i alla fall välbehövligt fokus på frågan och ger välkommet bränsle till brasan.

Jag tror de flesta av oss berörs och upprörs av de förhållanden som många lever under i Rumänien och Bulgarien, men det är inte Sveriges ansvar att hela vad de ansvariga regeringarna där felar. Vi kan inte stå handfallna när tiggeriet eskalerar och antalet tiggare snabbt ökar. Kommunerna går på knäna och klarar inte av den flyktingvåg som förutspås.

Integration utan integrationspolitik är oansvarigt. Att bara ’öppna våra hjärtan’ håller inte. Vi måste också koppla in vårt sunda förnuft, våga se verkligheten och hitta en långsiktigt hållbar lösning på problemet. Tyvärr har de flesta partiföreträdare hittills ofta gjort tvärtom. De har sedan länge slutat att leva i verkligheten och lyssna på folket. ”Ska jag säga vad jag tycker eller tycka vad jag säger” verkar vara deras dilemma i jakten på röster.

Varje dag hör jag människor i min omgivning prata om hur jobbigt det är att mötas av tiggare överallt. Ska man ge dem något eller ska man kämpa mot sitt samvete för att man inte ger dem något? Och ska vi bara acceptera att den okränkbara äganderätten urholkas? Migranternas tillfälliga boenden drabbar både kommuner och privata markägare och medför nedskräpning och sanitära olägenheter. Idag tar det veckor eller månader att avhysa obehöriga gäster. Inte nog med det. Efter att boplatserna rivits är det kommunens eller den privata markägarens skyldighet att städa upp efter dessa tillfälliga gäster som utan lov ockuperat marken. Detta är helt oacceptabelt.

Sverigedemokraterna har nu lämnat in ett utskottsinitiativ i hopp om att justitieutskottet ska förmå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag för att komma tillrätta med den snabbt växande problematiken kring det växande tiggeriet. Utskottsinitiativet är identiskt med det förslag som M just presenterat. Nu är det upp till M att bevisa att deras förslag inte är tomma ord och ett spel för galleriet. Det ska bli mycket spännande att se om M stödjer SD:s utskottsinitiativ. Minst lika spännande blir det att höra vilka förklaringar M tar till om de väljer att inte stödja initiativet.

Moderaternas förslag liknar sverigedemokraternas tidigare förslag. Det ligger nära till hands att misstänka att moderaternas plötsliga omvändelse styrs mer av en önskan att locka tillbaka alla M-väljare från SD än av svenska folkets oro över att antalet tiggare mer än fördubblats på ett år. Varför föreslog inte M det här när de satt i regeringen och hade makt att genomdriva sin politik? Att nu presentera detta förslag är som att tillsätta jästen när brödet är bakat.

Antalet flyktingar som söker sig till Europa växer lavinartat och Medelhavet har blivit en populär flyktväg. Välorganiserade kriminella ligor erbjuder transporter t ex från Libyen till Europa med sjöodugliga båtar till bristningsgränsen fyllda med desperata människor på flykt. I flera fall har de ansvariga fartygsägarna skickat iväg fartygen helt utan besättning men med autopilot!

Människor flyr från krig och förföljelse, betalar stora summor till skrupelfria människosmugglare och riskerar livet för att undkomma till Europa. För några dagar sedan kapsejsade en flyktingtransport med över 800 personer (?), varav många var inlåsta i mörker under däck, mitt ute på Medelhavet. Bara 28 av flyktingarna kunde räddas av den italienska kustbevakningen.

Självklart ska människor räddas från att drunkna utanför Europa, men Europa har inte orsakat flyktingkrisen och kan inte förväntas ta ansvar för vad ansvarslösa, förtryckande och korrupta regimer i andra delar av världen förorsakat. Genom att ta emot alla som flyr till Europa underlättar vi för dessa regimer och bidrar till att den korruption och det förtryck som pågår där kan fortsätta. Om förhoppningen om att kunna fly till Europa inte fanns, skulle trycket på att skapa drägligare samhällen i hemländerna öka.

Skulden för flyktingkrisen vilar tungt på de muslimska samhällen i Mellanöstern och Afrika som släppt fram våldsverkare och galningar till makten över deras liv. Detta är en intern konflikt inom den muslimska världen, som de själva måste lösa. Europa kommer aldrig, hur solidariska vi än vill vara, att kunna skapa ordning och reda i dessa delar av världen. Det måste de själva göra. Så länge folk fortsätter att fly från de svåra förhållanden som råder i deras hemländer kommer flyktingströmmen till Europa att fortsätta.

Att styra utvecklingen utanför Europa mot lugn, ordning och stabilitet i en rättsstat byggd på demokrati är en viktig uppgift. Bara så kan största antal människor ges ett drägligare liv. Europas ansvar bör vara att hjälpa till i uppbyggnaden av sådana samhällen. Att se på när kriminella ligor av människosmugglare transporterar miljontals människor till Europa istället för att skapa stabilitet utanför Europa löser inte problemen. Tvärtom. Det är bra att EU nu beslutat sig för att tredubbla insatserna på Medelhavet för att rädda migranter från att drunkna. Men minst lika viktigt för EU är att gemensamt hjälpa till att med alla medel bekämpa och eliminera de kriminella människosmugglare som härjar i det laglösa Libyen och som tjänar miljoner på nödställda människor på flykt.

Australien har valt att stoppa människosmugglingen på sitt sätt. Gränskontroller ser till att alla som stiger i land har alla sina papper i ordning. Utan nödvändiga tillstånd släpps man inte in utan tvingas vända tillbaka. Asylsökare som lyckas ta sig till Australien med båt vägras uppehållsrätt och förs t ex till Papa nya Guinea. Där får de vistas medan de får sin asylansökan prövad. De som anses ha flyktingskäl erbjuds därefter vidarebosättning i Kambodja. Australien lever sålunda upp till sina internationella åtaganden genom att säkerställa att samtliga som vill söka asyl får möjlighet till detta fast i ett annat land. Enligt uppgift drunknar nu ingen längre runt Australiens kuster.

Jag kan förstå att många försöker ta sig till Europa för att få ett bättre liv, men Europa kan inte ta emot hur många miljoner som helst och hemländerna blir inte hjälpta av att deras invånare flyr hit. Om vi ska kunna hjälpa alla de flyktingar som har rätt till asyl, måste vi nog vänligt men bestämt skicka tillbaka de migranter som saknar flyktingskäl och enbart kommer hit i hopp om ett bättre liv.

Alla EU-länder har förbundit sig att leva upp till samma avtal när det gäller beviljande av asyl, men redan idag tar Sverige emot 10 gånger fler i relation till sin befolkning än övriga EU. Inget industrialiserat land tar emot fler flyktingar i förhållande till sin befolkning än Sverige. Det gör oss till regerande mästare i asylmottagning. Med dagens växande flyktingström blir situationen fullständigt ohållbar, inte minst med tanke på den ovilja som många EU-länder visar mot att leva upp till sina åtaganden ifråga om människor med flyktingstatus.

Låt mig avsluta med ett citat av Anders Danielsson, Migrationsverkets generaldirektör: ”När jag träffar utländska kollegor säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla”.

På regeringens pressträff om budgetförslagen visade Magdalena Andersson, finansminister (S), och Per Bolund, finansmarknadsminister (Mp) att alla miljoner frikostigt spenderade på retorikutbildningar och ”spindoktorer” gett utdelning. Skattehöjningar kallades nu t ex ”inkomstförstärkningar” och ”skatteförändringar” och innebär en förstärkning för staten och en skattehöjning för medborgaren. Försämringarna inom Rut och Rot kallar man ”justeringar” etc.

Men retoriskt trix fix lurar inte väljarna. Tvärtom! Vi blir bara mer på vår vakt och kan snabbt räkna ut att regeringen vill höja skatten med närmare 6 miljarder i år och med nästan 12 miljarder nästa år. Vänsterpartiet har ännu inte varit med och förhandlat om budgeten. Så hur stora blir skattehöjningarna när den förhandlingen är klar?

De borgerliga var förstås inte sena att kritisera förslagen. Prat i kvadrat och spel för gallerierna! De kommer säkerligen att kritisera och motsätta sig regeringens budgetförslag, men när det kommer till omröstning i riksdagen lägger de enligt plan ner sina röster. Oavsett vilka budgetförslag regeringen lägger har Alliansen genom DÖ (decemberöverenskommelsen) förbundit sig att inte stoppa dem utan lotsa dem igenom riksdagen. DÖ innebär i praktiken att Alliansen lämnat sin oppositionsroll i riksdagen, deserterat till motståndarlägret och reducerats till ett ’knapptryckarkompani’ till stöd för den rödgröna minoritetsregeringen. Vilket svek mot alla som röstade på borgarna, vilket övergrepp på demokratin och vilket parlamentariskt nederlag!

Den rödgröna minoritetsregeringen behöver nu inte längre vinna förtroende för sin budget. Redan innan den läggs fram garanteras den fri lejd genom riksdagen eftersom Alliansen på förhand utlovat att stötta den oavsett vad den innehåller och att avstå från att rösta på sina egna förslag. På så sätt förhindras en riksdagsmajoritet att rösta utifrån sin övertygelse och i enlighet med väljarnas mandat. Varför ska någon rösta på partier som förbinder sig att inte arbeta i riksdagen för att få genomslag för sin politik, partier som i stället lovar att lägga ner sina röster om deras förslag riskerar att vinna? Vilken läggmatch!

De borgerligas plan är antagligen att knyta ihop Vänsterpartiet med Social­demokraterna för att hålla statsminister Stefan Löfven (S) borta från mittenväljarna för att dessa i tid inför nästa val ska förstå att en röst på S innebär en tydlig vänsterpolitik. Vänsterpartiet som inte ens fick 6 % av rösterna i valet har av Löfven fått ett politiskt inflytande som väljarna inte gett dem mandat för.  Men hur ska de borgerliga förklara för sina väljare varför de vill tvinga rege­ringen att driva en politik som ligger så långt vänsterut som möjligt, långt från vad Alliansen lovade sina väljare?

DÖ kringgår demokratins lagar och regler då det är förbjudet att ge riksdagsledamöterna bundna mandat. De är fria att rösta på vad de vill. Svekdebatten bland de borgerliga riksdagsledamöterna har inte låtit vänta på sig. Missnöjet med DÖ gror inom M, Kd och Fp. Moderater i Skåne anser att DÖ har skadat partiet och agerar nu för att överenskommelsen ska rivas upp. Även i Östergötland agerar moderater för att riva upp DÖ. Om detta missnöje kan leda till att DÖ rivs upp eller om partipiskan vinner blir spännande att följa. Det är inte för inte som M av egna medlemmar kallats ’Knapptryckarkompaniet’.

”Jag har hanterat det proffsigt”. Så kommenterade Margot Wallström sin hantering av ’saudiaffären’ när hon intervjuades i Agenda för några dagar sedan. Hon är nog rätt ensam om den uppfattningen. Hennes agerande har krävt akut krishantering på högsta nivå, vilket visar att Wallströms hantering var både oproffsig och katastrofal.

Relationer som tagit många år att bygga upp lyckades Wallström snabbt rasera. Både Björn von Sydow och kungen har tvingats ingripa för att minimera skadan och rädda utrikesministerns och regeringens ansikten. Att diskutera mänskliga rättigheter med arabländer är inte svårt om man gör det på rätt sätt. Men regeringen med Wallström i huvudrollen begick oförlåtliga misstag.

Saudiarabiens brott mot mänskliga rättigheter och bristande respekt för kvinnors rättigheter förtjänar omvärldens kritik. Kritik har saudierna också fått motta i många år. EU, Europaparlamentet och europeiska regeringar har fördömt det förtryck och de brutaliteter som förekommer där. Det är m a o inget revolutionerande i Wallströms kritik i sig. Det är Wallströms och regeringens sätt att framföra den och att agera i samband med avtalets uppsägning som förtjänar kritik. Man kan både kritisera och påverka utan att förolämpa. Varför tog Wallström inte hjälp av partikamraten Jan Eliasson, toppdiplomat och FN:s vice generalsekreterare? Vilken kompetent, erfaren och värdefull mentor han kunde ha varit för Wallström och regeringen!

Det är inte lätt att tillfredsställa olika intressen samtidigt; miljöpartiets och vänsterns krav på att avsluta det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien, näringslivets och industrins krav på ett fortsatt avtal, väljarnas gunst, regeringens ambition att föra en ”feministisk utrikespolitik” och en förhoppning om att bli invald i FN:s säkerhetsråd. Men ett lands utrikespolitik är inte en enskild regerings sak. Regeringsformen slår fast att viktiga beslut ska förhandlas i utrikesnämnden. Detta gjordes inte inför regeringens plötsliga erkännande av Palestina som stat. Gjordes det inför beslutet att säga upp saudiavtalet?

Avtalet sades upp offentligt på ett sätt som Saudiarabien uppfattade som förödmjukande. Men det borde ha avslutats utan buller och bång, och i dialog med regimen. Istället fick vi en inrikespolitisk lekstuga, som bidrog till en känsla av förnedring i Saudiarabien. Att läxa upp saudierna inför hela världssamfundet och hänvisa till deras medeltida straff må låta bra i tidningsrubriker men fungerar inte i diplomatiska sammanhang.

På 70-talet använde Olof Palme visserligen uttryck som ”diktaturens kreatur” och ”satans mördare”, men Wallström agerar 40 år senare och driver en ”feministisk utrikespolitik”. Med den har hon på kort tid lyckats stöta sig med hela Arabförbundet, Israel och Ryssland. T o m Palestina instämde i Arabförbundets kritik av henne trots att hon för bara några månader sedan erkänt Palestina som stat. För att ha utrymme till kritik i frågor om mänskliga rättigheter är det extra viktigt att agera professionellt. Om Wallström inte lär sig att anpassa sig till diplomatins spelregler bör hon nog söka sig tillbaka till Postkodlotteriet. Ska hon fortsätta som utrikesminister bör hon förses med krockkuddar och stötdämpare.

Wallström kombinerar en brist på utrikespolitisk auktoritet med väldigt hög svansföring, enligt Stig- Björn Ljunggren, statsvetare och socialdemokrat. Jag instämmer och tillägger att högmod ofta går före fall.

Ett omfattande värvningsfusk har upptäckts i Moderata ungdomsförbundet i Skåne. Minst 170 medlemmar misstänks ha blivit medlemmar utan sin vetskap. Har vi hört det förut? Skåneföreningen granskar nu alla medlemmar för att ta reda på om de själva valt att gå med eller värvats utan sin vetskap. Den person som knutits till bedrägeriet har lämnat både förbundet och sina uppdrag. Det hedrar Muf i Skåne att de utkrävt ansvar av fuskaren.

Ni som läser denna blogg kommer kanske ihåg att samma sak hände i Umeå inför moderaternas provval 2001. Tänk, om någon i moderaterna i Umeå haft ryggrad nog att kontakta alla ’nyförvärv’ som registrerades in i umeåmoderaterna inför provvalet 2001! Visste ’nyförvärven’ att de plötsligt blivit medlemmar i moderaterna i Umeå, betalat in medlemsavgift och röstat i provvalet där trots att de flesta av dem bodde i Stockholm och inte ens hade rätt att rösta i Umeå? Den interna revisorn, Nils Ivar Nilsson, krävde men nekades full tillgång till materialet när han ville granska vad som hänt. Däremot lyckades journalister få tag i namn på medlemmar som ’tvångsrekryterats’ och avslöja att det flera av oss påtalat var sant.

Inför M:s provval i Umeå och Västerbotten 2001 hade en listig och förslagen trojka med full tillgång till partiets material samt kontroll över provvalsprocessen och partiexpeditionen plötsligt kapat cirka 60 personers identitet och skrivit in dem i umeåmoderaterna. Syftet var att använda deras medlemsröster i provvalet för att rösta på sig själva och på så sätt säkra topplaceringarna på provvalssedlarna till kommun, landsting och riksdag. För kuppmakarna innebar provvalet en läggmatch. Deras plan gick i lås och de belönades med PPM, d v s pengar, position och makt. Den hundralapp man tvingades ta ur egna fickor för att betala medlemsavgiften för varje ’nyförvärv’ var mycket blygsam jämfört med allt man belönades med när man lyckades i sitt uppsåt att manipulera hela provvalet och därigenom tillskansa sig en politisk ’karriär’.

Det kan låta oskyldigt att fuska i ett provval men fusk är aldrig oskyldigt och placeringarna i provvalet avgör den slutliga placeringen på de röstsedlar som sedan används i det allmänna valet. Annars vore det ju meningslöst att utsätta sig för risken att avslöjas som en rufflare och bedragare. Att kapa de ’tvångsintagnas’ identitet och förfalska deras namnunderskrifter på provvalshandlingarna var garanterat brottsligt. Nu såg förstås fuskarna till att omedelbart bränna allt provvalsmaterial för att undanröja bevis. Listigt, välplanerat och allt annat än förtroendeingivande. Är det sådana politiker vi vill ha? De som själva inser att de inte kan vinna i full konkurrens tar sig rätten att på olika sätt se till att toppa valsedlarna. Det innebär att alla som inte kryssar en särskild kandidat i valet automatiskt riskerar att rösta på ohederliga ’toppkandidater’.

Samma mönster har under årens lopp förekommit inom moderaterna på olika håll, t ex i Stockholm i provvalet 2009, då Svt och andra nyhetskanaler avslöjade att ett stort antal invandrare skrivits in i partiet precis innan provvalet för att utan sin vetskap vara med och rösta i detta provval. Mönstren upprepar sig och varför inte? Risken för upptäckt är minimal och belöningen är framtida positioner och arvoden som fuskarna inte kan få på den öppna marknaden. Upptäcks man blånekar man och svartmålar dem som upptäcker fusket. Sedan händer i regel ingenting förutom att locket trycks på, kamaraderiet frodas och leden sluter sig.

Det är inte bara hur man har det i ett parti utan också hur man hanterar det som händer som visar vilka värderingar och vilken kultur som styr partiet. Moderaternas hantering av tidigare provvalsfusk har i regel inneburit tystnad och locket på tills stormen blåst över. Visserligen sa dåvarande partisekreterare, när han kom upp till Umeå för att träffa några av oss, att det förekommit oegentligheter i Umeå, men han valde att inte göra något åt det då det ”skulle äventyra hela partiets existens”. Så länge rättssystemet inte prioriterar att lagföra denna typ av brott kommer detta att praktiseras i det oändliga av personer med rymliga samveten. Risken att upptäckas är liten, risken att straffas nästan obefintlig. Den här typen av brott lönar sig helt enkelt. Det har vi sett inte minst i Umeå.

Jag kan inte låta bli att undra hur den f d partisekreteraren skulle ha agerat om han upptäckt skadeinsekter i sin bostad. Skulle han ha kontaktat Anticimex för en sanering eller skulle han ha avstått av rädsla för att saneringen skulle hota husets existens?