Jag skrev nyligen om att systemet med etableringslotsar äntligen skrotats. Häromdagen läste jag i Expressen om lotsföretaget Ishine Recruitment, ett av flera avskräckande exempel. På tre år fick de 43,8 miljoner kronor av Arbetsförmedlingen för att ordna jobb till flyktingar. Företaget var 2014 det tredje största lotsföretaget och fick då av Arbetsförmedlingen 86 000 kronor per dag.

Nu har företagets stora jobbluff avslöjats. Deras affärsidé verkar främst ha varit att tjäna stora pengar på namnlistor som köptes och skickades till Arbetsförmedlingen. Dessvärre var de inte det enda företaget att missbruka systemet med etableringslotsar.

Expressens granskning visar att Ishine under perioden 2012-2014 lyckades ordna tolv jobb som varade längre än sex månader. För detta fick de 43,8 miljoner kronor från Arbetsförmedlingen. Det innebär 3,6 miljoner per jobb och de flesta av dessa tolv jobb subventionerades dessutom av staten.

Erik Ullenhag (FP), f d integrationsminister i Alliansen, anser att lotssystemet i grunden är bra och hjälper fler att få ett jobb. Fiaskot med etableringslotsar skyller han delvis på Arbetsförmedlingen, men det är ytterst regeringens ansvar hur en myndighet fungerar. Ullenhag anser att kontrollen borde ha gjorts tidigare. Så varför såg han inte till att kontroll gjordes när han satt i regeringen?

Jag är positiv till avregleringar men anser att Alliansen var både naiv och alltför ivrig att avreglera. Det blev därför litet fort och fel. När man avreglerar måste man samtidigt ha ett genomtänkt regelverk för hur det ska fungera. Regler för hur uppföljning och ansvarsutkrävande ska fungera måste också finnas på plats. Den biten verkar man ha missat och den missen ser vi idag följderna av.

Varför blev de politiskt ansvariga t ex inte misstänksamma när så många internationella riskkapitalister helt plötsligt blev intresserade av att driva välfärdsbolag i Sverige? Och varför ställde man inte som krav att vinsterna från välfärdsföretagen skulle beskattas i Sverige? Hur många skattemiljarder har Sverige förlorat på de ansvariga politikernas bristande regleringar och uppföljning som gjort det möjligt för utländska riskkapitalister att föra ut sina vinstmiljarder t ex till skatteparadis som Caymanöarna? Riskkapitalisterna torde skratta hela vägen till banken medan vi skattebetalare står där med notan. Illa!

2014 gick Saudiarabien om Indien ifråga om vapenimport och blev därmed världens största vapenimportör. Ingen kan ha undgått att Sverige är ett av de länder som exporterar krigsmaterial till Saudi och samarbetar militärt med dem. Den 15 maj skulle det nuvarande avtalet med saudierna antingen ha avslutats eller förlängts. Nu har den rödgröna regeringen beslutat att inte förlänga det.

Näringslivstoppar gick nyligen ut på DN Debatt och talade sig varma för att Sverige skulle förlänga avtalet. Samtidigt har många organisationer och sammanslutningar gått ut och krävt att avtalet ska avslutas eftersom Saudi är en diktatur som förtrycker och gör våld på sina kvinnor och dagligen kränker mänskliga rättigheter.

Margot Wallströms ambition om att Sverige ska föra en ”feministisk utrikespolitik” är svår att förena med en förlängning av avtalet. För Miljöpartiet hade det varit omöjligt att godkänna en förlängning som går tvärt emot deras politik och ideologi. Att sitta i regeringen har sitt pris när det blir skarpt läge och ingen retorik hjälper. Det är vad man gör som räknas, inte vad man säger.

I helgen var Margot Wallström inbjuden som hedersgäst för att tala på Arabförbundets utrikesministermöte i Kairo, men Saudiarabien hindrade henne från att framföra sitt tal. Regeringen ser det som ett bevis på att saudierna ogillar Wallströms engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter. Saudiarabien demonstrerade sin makt genom att hindra henne från att tala. Detta är enligt experter en offentlig och mycket ovanlig förnedring. Så här stod det i förrgår i Gulf News om Wallströms tal: “The ministers consider the comments as irresponsible and unacceptable,” the Arab League statement said.

Wallströms ambitioner att genom handelsutbyte kunna påverka diktaturer att respektera mänskliga rättigheter har inte varit särskilt framgångsrika hittills. På bara några månader har hon lyckats göra sig till ovän med Israel, Ryssland och nu Saudiarabien och ett enat Arabförbund. Hur mycket ska hon inte hinna klampa runt under en hel mandatperiod?

Det är bra att vara djärv i utrikespolitiken men man måste också vara taktisk och inte reta upp dem man träffar och pratar med. Varje politiskt ställningstagande har sitt pris och UD:s bristande taktik och strategi har nu gjort både regeringen och Sverige till förlorare. Carl Bildt kanske inte är världens mest diplomatiske person, men han åtnjöt både respekt och förtroende som utrikesminister och det gynnade Sverige. Wallström tycks nu vara på god väg att rasera de goda relationer Bildt byggt upp.

I valet mellan näringslivet och MP valde Löfven MP och undviker därigenom en akut regeringskris. Men att låta MP:s låga valresultat få ett så dramatiskt inflytande över Sveriges exportindustri och internationella relationer går inte att försvara. Hur ska Löfven nu rädda ansiktet inför näringslivet, exportindustrin och arabvärlden? Och hur ska Sverige efter detta få en plats i FN:s säkerhetsråd?

Det sägs att liten tuva ofta stjälper stort lass. Jag kan bara instämma.

Moderaterna under Fredrik Reinfeldt och dåvarande partisekreterare Kent Persson satte i system att vilseleda genom att frisera utanförskapet med retoriska tricks och halvsanningar istället för att utveckla effektiva åtgärder för att minska utanförskap och arbetslöshet bland invandrare.

Reinfeldts prat om ”antalet nya jobb” eller ”antalet invandrare som går till jobbet varje dag” var en halvsanning och bara ett retoriskt knep för att gömma undan den dåliga arbetsmarknadsstatistiken, d v s hur många som inte jobbar.  Syftet var att ge sken av att den snabba befolkningsökning som invandringen förde med sig innebar lägre arbetslöshet. Därigenom hoppades han kunna sopa den dystra arbetsmarknadsstatistiken under mattan. Även journalister verkade svälja detta.

Det är självklart glädjande att fler invandrare går till jobbet, men arbetslöshet mäts i procent. Att slå sig för bröstet och tala om hur många som går till jobbet är värdelöst om man inte samtidigt talar om hur många som inte går till jobbet. Det är ändå gruppen som inte går till jobbet som är problemet. Att inte justera för befolkningstillväxt när man diskuterar sysselsättning eller välstånd är helt enkelt fusk och lurendrejeri. Men väljare sväljer uppenbarligen inte vilka blå dunster som helst. Det fick moderaterna bittert erfara i senaste valet.

Man häpnar när man ser hur många hundra miljoner som partierna satsar på att köpa in PR-konsulter som hjälper dem att förpacka sina politiska budskap. I det senaste valet kunde dock inga konsulter i världen hjälpa de borgerliga att vinna. Det politiska innehållet var helt enkelt inte tillräckligt bra. I framtida val bör de nog satsa på innehåll snarare än förpackning. Det blir både bättre och betydligt billigare, inte minst för oss skattebetalare.

Apropå framtiden håller Reinfeldt nu som bäst på att skriva sin bok, ”Halvvägs”. Där kanske han berättar om sina halvsanningar och ger oss den återstående delen av sanningen, d v s allt det viktiga som han gömde undan med sina retoriska knep och finter. Eller också fyller han boken med fler blå dunster.

Äntligen har Arbetsförmedlingen beslutat att avskaffa etableringslotsarna, ett system som Alliansen införde som en integrationsreform. Lotsarna har kostat oss skattebetalare hundratals miljoner och inte sällan varit kopplade till grov organiserad brottslighet.

I den tuffa konkurrensen om de nyanlända har lotsar lockat t ex med lånedatorer, mobiler, TV-apparater och mutor i form av kontanter. Lotsarna har sökt upp flyktingar på asylboenden och sålt falska folkbokföringsadresser som gett de nyanlända rätt till etableringsersättning fast de saknat bostad. Tusentals flyktingars första kontakt med Sverige har med andra ord visat sig vara statligt betalda kriminella etableringslotsar som lockat med dyra gåvor och sålt falska adresser.

Varför gjorde de ansvariga tjänstemännen ingen uppföljning och kontroll av lotsarna? Vad är Alliansens förklaring till att så många miljoner bara pumpats in utan att någon kontrollerat vart pengarna gått? Alla inblandade politiker och tjänstemän bakom systemet med etableringslotsar borde rodna av skam. De har genom sin naivitet och passivitet underlättat för den grova organiserade brottsligheten och borde få stå till svars för detta.

Den nyvalda vänsterextremistiska regeringen har inte velat följa de krav som kopplats till nödlånen och två tidigare förhandlingar har slutat i sammanbrott. Regeringen har avbrutit privatiseringarna, reformerna och sparplanen som var EU:s och IMF:s krav för att ge nödlån till landet. Nu försöker grekerna på alla sätt komma undan sina ekonomiska åtaganden och få sina skulder avskrivna. Därmed tvingas andra länder i Eurozonen att stå för notan.

Man kan undra när Europa ska börja följa de regler man själv satt upp och inte längre tillåta medlemsländer att strunta i regelverken. Att låta Grekland slippa betala sina skulder skulle innebära att man belönar deras oansvariga beteende och vältrar över ansvaret och skulderna på andra. Ganska snart skulle då även andra länder med ansträngd ekonomi följa grekernas exempel och Europa skulle riskera att bli ett stort konkursbo.

För ett par veckor sedan hotade den grekiske finansministern Yanis Varoufakis med att hela eurozonen kommer at kollapsa om inte Grekland, utan att behöva leva upp till det man åtagit sig, får sina nya lån. Samtidigt krävde premiärminister Alexis Tsipras att Angela Merkel ska betala skadestånd för nazisternas framfart under andra världskriget. Varoufakis hot och Tsipras oseriösa krav på Tyskland visar med all önskvärd tydlighet att det kanske är dags för Grexit, utträde ur Eurozonen.

Eurogruppens finansministrar samlades i fredags och lyckades i sista minuten nå en uppgörelse med Grekland, som innebär att det grekiska stödprogrammet förlängs i fyra månader. I måndags presenterade grekerna den lista på reformer som eurogruppen kräver för fortsatta lån. Christine Lagarde, ordf i Internationella Valutafonden, kommenterade reformlistan så här: “På många områden, inklusive de viktigaste, förmedlar dock inte Grekland tydliga försäkringar om att regeringen avser att genomföra förutsedda reformer.”

Detta avskräcker ingalunda Eurozonens finansministrar, som nu godkänner den grekiska regeringens nya program. Det gäller att hålla ihop unionen till varje pris. Det är tydligt att den som ljuger mest vinner, medan den som sköter sig får betala andras slöseri.

Att svenska folket trots påtryckningar från många politiker valde att inte införa euron var nog ett av de klokaste val vi någonsin gjort.

Före jul visade man på TV här på arabiska halvön en dokumentär just om Södertälje och dess kamp för att klara av att hjälpa alla flyktingar som flyttat dit. Det är inte bara att ta emot. Man måste också ta hand om de behov som uppstår när så många människor anländer. Det låter käckt att kalla alla som kommer för ”arbetskraftsinvandrare”, men hur käckt är det att inte kunna erbjuda dessa människor jobb, bostad och utbildning? Varifrån ska så många jobb, bostäder och skolor helt plötsligt komma? Det är ju inte politiker som kan skapa jobb utan företag.

Misslyckandet att integrera nyanlända föder oro och då finns två tydliga alternativ: att se till att integrationen fungerar eller minska antalet som kommer till en nivå som innebär att de kan integreras. Att prata om volymer är som att svära i kyrkan, men antalet människor som kommer är direkt avgörande för hur integrationen lyckas. Är det inte mer respektfullt att ta emot hälften så många om de kommer i arbete dubbelt så fort? Hur ansvarsfullt är det att låta så många komma till Sverige för att hamna i en förläggning med evigt bidragsberoende och utanförskap som följd? På Reinfeldt har det låtit som om vi inte har något val; antingen tar vi emot alla som vill komma, eller så är vi extremister.

Så när ska vi äntligen få en integrationspolitik värd namnet, som har ett konkret och genomförbart innehåll och som inte är bara ett politiskt utspel?

Förra veckan skrev jag på min andra blogg, http://blogg.vk.se/asasundh/, några inlägg om Saudiarabien och dess inhumana rättssystem. Jag tog också upp Löfvens och andra ministrars rädsla att öppet erkänna att Saudiarabien är en diktatur. Ämnet är aktuellt med tanke på att Sverige i maj ska omförhandla det exportavtal om krigsmaterial och militärt samarbete som vi har med saudierna. Igår var det utrikespolitisk debatt i riksdagen. Där kritiserades regeringens vapenaffärer med den saudiska regimen hårt av olika partier.
I få länder förtrycks kvinnor lika systematiskt och grymt som i Saudiarabien. Deras kungafamilj går emot varje krav på att kvinnors rättigheter ska respekteras i och utanför landet. Ska Sverige då göra affärer med diktaturer där mänskliga rättigheter dagligen kränks och kvinnor systematiskt förtrycks? Det kan heller inte ha undgått våra styrande att Saudiarabien understött Islamiska staten och möjliggjort deras övergrepp.
Stefan Löfven blev för några veckor sedan tillsammans med skådespelerskan Emma Watson utsedd till världsledare för ”He for She”-kampanjen vars syfte är att förbättra jämställdheten i världen. Dessutom har den rödgröna regeringen med Margot Wallström i spetsen beslutat att Sverige ska föra en ”feministisk utrikespolitik”. Är hon naiv nog att tro att hon också kan exportera den ’feministiska utrikespolitiken’ till Saudi och skriva ett samarbetsavtal om förbättrad kvinnosyn?
I mitten av maj ska avtalet med saudierna antingen omförhandlas eller avslutas. Till dess måste Stefan Löfven och Margot Wallström bestämma sig om Saudiarabien är en diktatur eller ej och om en feministisk regering bör samarbeta med ett land som förtrycker och gör våld på sina kvinnor.
För Miljöpartiet måste denna fråga vara rena mardrömmen. Om de godkänner en förlängning av avtalet går de emot sin egen politik och kan räkna med en lång svekdebatt. Att sitta i regeringen har sitt pris när det blir skarpt läge och ingen retorik hjälper. Det är vad man gör som räknas, inte vad man säger.

Välkommen till Västerbottens-Kuriren – Bloggen. Det här är ditt första inlägg. Redigera eller radera det. Sen är det bara att börja blogga!