Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Bjurholm

Nationaldagsfirande

Av , , Bli först att kommentera 8


Igår hann vi med lite olika firande. Mellan andra engagemang hann vi fira Sverige i både Vännäsby och Vännäs, även om det blev kort på ”hemmaplan”. Jag ska återkomma till en del av det som skedde på Hemberget i ett eget inlägg.
Så här såg utsikten ut lite söderut från hembygdsgården igår:

20140607-102819-37699884.jpg

I Vännäs blev det nog ”för mycket Vännäs” för mig personligen när man nu träffade centrala politiker och tjänstemän. På måndag timar ett mycket viktigt KF.
I nationaldagsprogrammet stack en punkt ut. En 18-årig nysvensk som utstått mycket innan han kom till vårt Vännäs berättade sin strapatsrika historia på god svenska. Hans syn på mycket i Sverige var annorlunda än mångas, både ungas och äldre. Till exempel var synen på skolans förmån och möjlighet lite eljest. Han kommer att märkas av i Sverige, det är jag säker på.

20140607-105329-39209885.jpg
Efter att Sverige firats blev det firande av två femtioåringar, rätt nära en av Sveriges vackraste golfbanor i Sveriges minsta kommun.

20140607-105455-39295039.jpg

Morgondagens jobb

Av , , Bli först att kommentera 6


Vad handlar det här med företagsklimat om? Ett svar är morgondagens jobb. I vilka kommuner är det mest lockande och stimulerande att starta och driva företag? Var hamnar jobben som ”tillverkar” välfärdspengarna? Som i sin tur genererar andra arbetstillfällen? Företag som kan växa och utvecklas om jordmånen är god och som kan erbjuda praktik som kan bli vägen ut i arbete för en och annan.

Man kan diskutera metoder och frågeformulär tills man blir blå, men frågan om företagsklimatet är verkligen ingen obetydlighet.

I vårt Västerbotten går det både upp och ner. För min kommun Vännäs går det ner rätt rejält. 61 steg ner till plats 231. Det är allvarligt. Här behövs det både ord och handling. En hel del görs, och mycket görs bra, men det är uppenbart att mer måste till.

För grannen Bjurholm går det däremot riktigt bra. 31 platser upp till plats 38, bäst i Norrland. Förutom att ungefär var fjärde vuxen invånare är företagare har man fått några betydande och växande företag på slutet. När företagen visat intresse har gensvaret från kommunen varit påtagligt och kreativt.

Jag tror många av oss andra har saker att lära. Like it or not.

På efterkälken i blodomloppet

Av , , 2 kommentarer 21


Just gjort tredje arbetsdagen med den tredje jag haft nöjet att anställa på min nya arbetsplats. Fortsätter det så här blir vi snart trångbodda. 😉

Åldersblandningen på nykomlingarna är hyfsad, men 60+ dominerar. I snitt blir det ca 50 på nyförvärven. 30-åringarna dominerar annars. Vi har fyra på Eductus som fyller det i år, 33 %.

Den nyast anställde och jag samåkte idag. Det innebar stopp på Intersport där 60+aren hämtade nya springskor. Unga gardet har nämligen bestämt att Eductus ska ha ett par lag i Blodomloppet i maj.

Det är nu det tjorvar till sig. Sprungit har jag inte gjort på väldigt länge och med bara 5-6 veckor kvar, hinner man komma i brukbar lunkform? Den manliga stoltheten riskerar att få en svår törn om han med vitare och mindre hår än jag springer, men inte undertecknad.

Att den gamle IKSU-stjärnan springer ifrån mig – om jag nu alls kommer på banan – det får jag leva med.

Norrland i stort och smått

Av , , Bli först att kommentera 12


Vårt land är långt och omväxlande. Norrland utgör den största delen av Sverige och är i sig väldigt varierat. Mycket mer än norrlänningar själva, svealänningar och götalänningar förstår.

Inte minst därför var det väldigt roligt att statsministern gjorde ett företagsbesök i Bjurholm. Landets minsta kommun är en del av Umeåregionen, en landsbygdskommun med mindre än en timme till en av landets expansivare städer och en av de större flygplatserna.

Var fjärde svensk kommer knappast att bo i Stockholm framöver. Många säger det blir så, men jag tror inte det. Umeå kommer att fortsätta växa, men jag tror att man framför allt kommer att växa genom att några kommuner går ihop med Umeå. Det pågår faktiskt en utflyttning till byar och småorter, samtidigt med strömmen andra vägen.

Det finns många människor som vill bo på landsbygden och jag tror faktiskt det blir fler framöver. Att fler vill ha möjlighet att påverka mathållningen, till viss del vara självförsörjande och bo naturnära, barn- och djurvänligt.

Just i en by i Bjurholm la en jag känner nyligen ut en mindre gård till försäljning. Helgen blev inte vad han tänkt på grund av alla telefonsamtal och mailboxen blev full. Sånt tycker jag låter roligt och sunt.

Statsministern besökte det största och ”internationellaste” företaget i Bjurholm, men det finns fler. Var fjärde innevånare är företagare. Detta är också Sverige, det är en del i helheten som finns och fungerar. Vi lever alla alltid på landsbygden, därifrån kommer det vi äter. I riktiga kristider avgörs allas liv i grunden av hur många som lever och verkar på landsbygden och vilka förutsättningar matproduktionen har haft innan det blev kris. Vi behöver se och förstå detta, som allmänhet och inte minst som politiker.

Jag är glad över att Reinfeldt kom och besökte en av de minsta – men inte minst viktiga – beståndsdelarna Sverige är uppbyggt av. Det var en positiv signal.

Bönhus

Av , , Bli först att kommentera 6


För ett tag sedan fick jag ett mail från en tjänsteman på länstyrelsen. Man håller på med en kartläggning av den förlorade bönhusepoken. Tiden då Guds ord och väckelsen i stora delar av landet gick utanför kyrkan och då byar, lekmannaförsamlingar och missionsföreningar reste bönhus i bygderna.

Sune Jonsson gjorde en dokumentation av det försvinnande arvet i boken ”Husen vid himlastigen”. Nu vill länstyrelsen komma i kontakt med personer, föreningar och byar som vet om eller förfogar över ”autentiska” bönhus i Västerbotten. Främst hus från 1910-1940-talet, men även av senare datum.

Om någon har tips så kan jag vidarebefordra dem. Ring, eller sätt in en kommentar här med namn, telefon eller mail. Jag publicerar dem inte.

Nytt jobb

Av , , 8 kommentarer 13


Efter att ha varit friskolerektor i 13 år har jag på senare år haft förmånen att prova varierande uppgifter inom den kommunala utbildningsvärlden.
Alltifrån ettåringar till vuxna har jag fått arbeta för. Synnerligen operativt, men även strategiskt under tiden som skolchef i Bjurholm och i skolchefsgruppen där både stad och inland var representerat. Intressant tid, inte minst på grund av skickliga och erfarna kollegor som jag lärt mig mycket av. Via det politiska engagemanget har jag också fått vidga vyerna över utbildningens delar och helhet. Jag har fått ta del av mycket, mer än som borde vara möjligt.
Nu har jag lämnat den kommunala världen, åtminstone som anställd.

I februari börjar jag som platschef på Eductus i Umeå. Uppgiften är vuxenutbildning och arbetet innebär verksamhet som syftar till att människor så snart som möjligt ska hitta sitt arbete och olika arbeten sin människa. Jobbet känns intressant, meningsfullt och inspirerande och medarbetarnas engagemang och kompetens lovar väldigt gott.

Som en konsekvens av den nya uppgiften slutar jag i Liljaskolans styrelse. Det finns i dagsläget inga konkurrerande verksamheter, men man bör inte sitta på alltför många stolar. Tiden räcker inte heller till allt.

Hållbar Umeåregion

Av , , Bli först att kommentera 5

Såg just om ett litet försök att få bilpendlare som jobbar i Umeå att cykla sista biten.

Det kan ju fungera för några, men det handlade inte om så många ”cykelgarage”. En annan idé dök upp i huvudet när jag läste artikeln. Tänk om det kunde finnas möjlighet att parkera och låsa en cykel under tak i närheten av busstationen, Umeå C och Ö. Antalet kollektivpendlare skulle kunna öka en hel del.

En lätt googling visade att tanken redan tänkts. Första träffen låg på Moderaternas hemsida, men för extra känsliga läsare länkar jag istället till Stockholms stad. Här invigs Sveriges första cykelparkeringshus. Så här avancerat behöver det inte bli i Umeå. Ett upplyst och kanske TV-bevakat område med tak och goda möjligheter att låsa cykeln, eller kanske Falcogarage som i VK-artikeln?

Räknar man både med dem som kan pendla med tåg och buss, men har för långt till jobbet för att gå inom Umeå, så skulle jag inte vara förvånad om man fick bort något hundratal bilar eller mer med en attraktiv satsning. Frågan är förstås var man hittar ytorna och hur man finansierar, men för stadsmiljön och cykelpendlarnas hälsa vore det mumma med en sån möjlighet. Mindre trångt i de kvarvarande parkeringshusen skulle det också bli.

Vad säger ni, Anders Ågren, Lennart Holmlund och Hans Lindberg? Det är bra med cykeltak för stadsborna, men många som arbetar i Umeå och lämnar både pengar och avgaser efter sig bor i andra kommuner och kommundelar.

Fin utmärkelse

Av , , Bli först att kommentera 8

Från Grönåker, Bjurholm, kommer Ida Backlund vars företag ”Rapunzel of Sweden” just vunnit Dagens Industris pris för ”Årets Digitala Gasell”

När jag var rektor och skolchef i Bjurholm försökte jag locka Ida att komma och inspirera andra unga tjejer i Sveriges företagsammaste kommun att tänka på företagande för egen del. Tyvärr fanns inte tiden, men resultaten, uppmärksamheten och de många priserna hon och företaget vunnit inspirerar nog ändå.

De små växande företagen är de som oftast bidrar med fler jobb. Vi behöver fler definitivt sådana.

Stort grattis Ida!

Kan mer tillsammans

Av , , Bli först att kommentera 4


Vi har just haft en frispråkig och färgstark föreläsare från Vasa som skakat om oss en del. Huvudbudskapet var att vi måste ha ”äkta utveckling”, se till att vi håller hög kvalitet i det vi gör, bevara industrin och se till att bilda ett sammanhållet kunskaps- och befolkningscentrum över nationsgränsen.

Nu blickar en kommunalrådspanel framåt. Anders Ågren lät mycket nöjd över att hans gamla hemkommun Övik äntligen kommit med i Umeåregionen. Han, och även Johan Söderling, sa också att det utökade samarbetet på inget sätt ska uppfattas som en stängd dörr norrut eller inåt i Västerbotten. Anders sa också något klokt om hur samarbetet ska utformas – ”Så enkelt som möjligt!” Elvy Söderström uttryckte något som verkligen stämmer i konstellationer som fungerar bra ihop – ”Vi kan mer tillsammans”.

Det är väl det Umeåregionen handlar om. Vi kan mer tillsammans.

Varför samarbeta?

Av , , Bli först att kommentera 5


Just nu rapporterar tjänstemän från Umeå och Övik om EU:s nya programperiod 2014-2020. Planeringen för att vara med och få ”sin” del av medlen för sammanhållningspolitiken skulle vara svår och dyr att ordna för enskilda kommuner. En knepighet som måste hanteras med nya Umeåregionen är att Övik hör till ett annat bidragsområde än vi andra.

Regionalfonden hanterar en tredjedel av EU:s budget och ger betydelsefulla pengar till glesa områden som våra. Det är oerhört viktigt med samarbetet här. Att spara in på det skulle kunna bli oerhört dyrt för våra kommuner. Vänder man på det finansierar samarbetet kring EU-bidragen förmodligen allt samarbete vi har. Och mer därtill.

Sociala fonden, jordbruksfonden och fiskefonden fördelar mindre pengar, men är också viktiga att ha samordning omkring.