Idiot var ursprungligen en person som var okunnig i statsangelägenheter, senare svagsint människa.
Jodå!
Nu ni…
Nu är min elcykel uppdragen från källaren och batteriet på laddning:
Tanken är att Nicco ska få prova om hon tycker att den är något att åka/cykla på, vi får se.
Det känns då onekligen som om det håller på att vara slutet på all snö och snart ska ni också bli varse vad jag skrev om för nån månad sen och som Åke sagt, oavsett hur mycket snö det har varit under vintern så ser 1:a maj, ganska lik ut, varje år. Ha det gott!
Holiday Inn
Jag skickade ett sms igår, till Janne och Kerstin där jag frågade om dom låg på playan eller satt i bilen, på väg hem. Det gick någon timme så kom ett svar: Vi är på väg hem.
Ytterligare en timme senare ”plingar” det till i min mobil och jag har fått ett nytt sms från Egypten: Vi checkade ut men sen blev det inget. Vi sitter på rummet till imorgon. Så det återstår fortfarande att se när eller hur dom kommer hem. Kanske idag om dom har tur.
Jag skrev ju om Holiday Inn, våran första buss, för nån dag sedan och kom då att tänka på Kisen, katten vi hade på den tiden och våran första, långa resa, med den bussen.
Katten var som våra nuvarande katter, inte speciellt förtjust i bussen, han blev hysterisk då det var dags att åka någonstans med den. Men första gången gick det väl skapligt att få in honom i den. Vi skulle till Uppsala och hälsa på Theresé som då bodde där nere och gick på IT gymnasiet.
Vi hann ner till Nordmaling innan vi gjorde första stoppet. Jag kommer också ihåg av vilken anledning. Vi hade glömt att ta med något starkare, drickbart, som vi hade tänkt inta på kvällssidan. Nå, vi stannade där för att uppsöka en ”Bo Lage” och jag började titta mig omkring efter katten. Han var fullständigt uppslukad, han gick inte att hitta någonstans. Jag vet inte hur många tankar som snurrade i mitt huvud, hade han hittat ett hål i golvet och krupit ut, smet han ut då Åke öppnade dörren….hur, vart och varför???
Då Åke kom tillbaka fortsatte sökandet tills nån av oss böjde oss ner där trappen gick. Han hade krupit längst under det nedersta trappsteget och låg där i mörkret och tryckte, så det var då inte konstigt att han var svår att hitta. Även fast man kikade ner där så såg man inget förrän man gick ner på knä.
Han var hopplös att ha i bussen, varje gång man öppnade dörren försökte han smita ut. Jag hade honom ute på altanen i stugan, i koppel, och Åke startade bussen på andra sidan huset, då höll han på riva ner väggen i desperata försök att komma in i stugan och gömma sig.
En annan gång då vi skulle ut med bussen och katten hade tydligen hört att Åke kört fram den på Näckrosvägen, så skulle Nicco ta honom nerför trappan, men han totalvägrade. Det var lite stressigt och bråttom så till slut tog jag honom i famnen och skulle gå ner med han, han har aldrig haft så långa ben någon gång, han krafsade sig fast i dörrkarmen och skulle icket ut i trappen, men jag är minst lika tjurig som han var, så jag travade på, hann komma halvvägs nerför första trappan då han vänder sig om och hakar fast sin klo, rätt genom hakan på mig, och där sitter han fast, han sliter för att komma sig loss och jag tror ju att hela mitt ansikte kommer att bli förstört. Jag släpper ner honom och hinner bara öppna munnen för att varna Nicco då han får tag i hennes häl och river upp den också, i sitt vilda försök att slippa bussresan. Då blev Maria arg.
Katten slapp inte undan utan jag bar ut honom i rena ilskan, fick in han genom dörren och sen kom vi oss iväg. Näpp, bussen var inte rolig för honom och jag frågade mig runt efter olika tips på hur man kunde göra för att få honom att acceptera bussen. Medicin eller lugnade, läste jag att man kunde få utskrivet, men vi hann aldrig så långt, han blev sjuk och vi var tvungna att ta bort honom vid tidig ålder…tyvärr. Även om han framställs som fruktansvärt elak så var han verkligen inte det, han var en kul och rolig katt i hemmamiljön, det var bara bussen, han gett sig tusan på att inte gilla.
Önskar er alla en bra dag!
Terror på Näckrosvägen
Den 8/4 skrevs ett papper av a-kassan, i fredags, åtta dagar senare, så anländer det till mig. Dom vill ha kompletterande handlingar…är någon, i hela världen, förvånad?
Nu vill dom att arbetsförmedlingen, skickar ett intyg på att jag söker arbete på 23 timmar/vecka. Jag mailade min handläggare och sa att jag ville ha ett sådant intyg. Nu ringde han upp mig för en halvtimme sedan och sa att det finns inget sånt intyg, han kan omöjligt intyga en sådan sak. Nähäpp, och nu gör vi vad?
Jag har vidarebefordrat hans svar till a-kassan och uppgett hans mobilnummer samt mailadress och en önskan att dom pratar med honom istället för med mig. Nu kan det bli spännande att se vad som händer.
Sen har min mobil börjat ringa, en gång i minuten. Det är min handläggare, han säger ingenting så jag har listat ut att han inte låst sina knappar på mobilen och den ringer hela tiden upp det senast slagna numret. Jag skickade ett sms till honom för en kvart sedan, då blev det lugnt i 5 minuter men sen har den börjat ringa igen. Snacka om terror på Näckrosvägen 🙂
Ja, jag får väl ringa upp honom då och fråga vad stackarn han vill egentligen.
AMC Hornet Hatchback
Apropå vad Ingo skriver om idag som ni kan läsa här:
Så kom jag att tänka på våran AMC Hornet Hatchback, som vi sålde till Stockholm för ett antal år sedan.
Jag gick in på bilregistret för ett år sedan för att kolla vad som hänt med den och om den fanns kvar. Regnumret gick till en släpvagn…
Skräcken hos tandläkaren
Nere i bastun igår, avhandlades allt från underreden, skolan, festande och tänder. Har ni tänkt på det…jo det har ni säkert, men att när man pratar om olika saker, vart än man må vara, i bastun, på gården eller hemma hos någon, så väcker den enes historia en annan. Någonting man får höra påminner om en annan sak och när den är berättad så kommer en tredje person ihåg någon som hade med den saken att göra. Så där kan man ju få fortsätta i evigheter.
Nå, tänder och tandläkare var som sagt ett av samtalsämnena. Nicco hade en panisk skräck för tandläkare då hon var liten. Dom hade dessutom upptäckt ett litet hål som skulle ha varit åtgärdat och jag vet inte hur många turer vi fick göra till tandläkaren. Hon vägrade i sten, att öppna munnen eller så grinande hon eller satt inte stilla.
Vi fick till och med uppleva en riktig ”värsting” till tandläkare. En tjej av utländsk härkomst som blev så oerhört stressad av Niccos uppträdande, att när hon äntligen kommit så långt att det lilla hålet skulle fyllas, räckte fram grejerna till mig och säger att jag ska stoppa in lagningen i hennes mun….meh HALLÅ, jag är väl ingen tandläkare heller. Jag skakade på huvudet och hon insåg nog att hon gått för långt.
Det slutade alltid med att vi fick en ny tid. Till den dagen då jag sa att nu gör vi det här, hon har ju lärt sig att hon slipper undan varje gång som hon strular med något och vi har bättre saker för oss än att hålla på att passa en tid här.
Det bestämdes då att hon skulle få premedicinering, en typ av valium skulle intas en stund innan vi gick in. Så blev det, hon grinade och jag fick sitta och hålla fast henne, och det var verkligen inte kul. När allt var klart och vi gick ut därifrån så sa Nicco, det där var roligt, när ska vi dit nästa gång? Say what??? Jag förstod ingenting förrän jag fick förklarat för mig att när dom får den där medicinen så glömmer dom bort det som varit traumatiskt och därför lär dom sig med tiden att det inte är så ”farligt” att gå till tandläkaren. En gång till gjorde vi detta sedan kunde hon sluta medicineras. Det blir väl som en ond cirkel om det väl sätter igång, att dom är rädda för vissa saker.
Precis som det där man säger till barnen då dom är små. –Nämen kom nu, det där är inte farligt! Ordet farligt är vad dom hör och vad som fastnar, därför ska man aldrig säga det ordet i ett sammanhang där något egentligen ska vara positivt.
Hoppas på en varmare dag idag än igår och att ni får en trevlig sådan!
Ryktet gör gällande…
att Kerstin kommer att utebli från bastukvällen. Ett sms som skickades igår talade om att dom tidigast skulle komma hem om två dagar. Så det skulle innebära att dom kan vara hemma imorgon om gud vill och grejen håller.
Det återstår att se, man tycks ju inte heller kunna veta vart detta askmoln kommer att vara, från timme till timme, besvärligt, men dom, sitter ju i alla fall inte i sjön, det kan nog vara betydligt värre för andra som är ute och reser, och väldigt taskigt för dom som kanske planerat en utlandstripp som nu går i stöpet. Men…det är bara att gilla läget.
Samling i skåpet
En del av vår skallsamling har nu fått tagit plats i bokhyllan, maskerna är ett annat samlande av mig…huvva, att man ska ge sig till att samla på saker, vilket påhitt. Jag samlade dessutom på nyckelringar ett tag och nu, i all städning så har vi hittat säkert 50 nyckelringar till men jag vet inte vart jag ska ha dom.
Den här jeanstavlan gjorde jag till Nicco för flera år sedan, ni vet, av gamla jeans som gått sönder eller som var totalt hopplösa, dom klippte jag ut detaljer ifrån och limmade fast på en träskiva, men nu vill hon inte ha den längre så den åker nog i soporna, eller så hänger jag upp den i bussen, på toan, så kan man ha kammar och sånt i fickorna.
En meter upp i luften!!!
Snart kan man boka in en tid för besiktning på Camaron och börja fundera på att fram bussen. Apropå buss så kom jag att tänka på vår första buss, Holiday Inn, som införskaffades från Holmsund, där den stått i några år. Åke köpte den för 4000:- om jag inte missminner mig, Theresé rev ut all inredning och hjälpte mig med lite invändig målning. Tyvärr har vi inte så många bilder därifrån, men en hittade jag på datorn, då Kisen, vår lille kisse ligger på kylskåpet och drar sig:
.jpg)
Toaletten fick en guldkrona på dörren och på insidan tapetserade jag fast sidor från en Knasen tidning. Guldspegel, guldgardiner och andra ”guldiga” saker så toan skulle föreställa Kungens badrum. Den var dessutom relativt stor om man jämför med anda toalett utrymmen i bussar och husvagnar.
Längst bak i bussen hade vi en King Size säng som var 3 meter bred. Här snackar vi inte om några standard mått inte. En sommar var vi upp till Lycksele, för att kolla in motorveckan som dom då hade på djurparken, efter en dag där så åkte vi en snirklig väg vidare till Angsjöns camping. Theresé kände sig inte hundra, hon hade ont i skallen så hon gick längst bak för att ligga och vila sig.
Till saken hör att bussen var över tolv meter lång och utrymmet längst bak hängde bakom bakdäcken vilket i sin tur gör att det kan guppa en hel del därbak om man kör i gupp. Åke gasade på och vände sig om i ett av alla dessa gupp som var efter vägen, sedan brast han ut i skratt. Kolla in sa han, och jag vände mig om för att just då få skåda hur Theresé lättar en meter upp i luften i ett gupp, hahaha, hon mådde inte så mycket bättre då vi kom fram, och jag kan förstå det.
Idag får vi se om våra grannar har fått återvända fån Egypten, det låter ju i alla fall som om dom börjat släppa in flygplan till Sverige så har dom tur så kommer dom in. Det är bastukväll ikväll så om Kerstin dyker upp, så vet vi säkert att dom kommit hem. Med dom orden avslutar jag nu mitt skrivande för stunden, ska kolla om Nicco glömt att ställa klockan, det är oroväckande tyst i hennes rum. Ha det gott!
Till salu
Jag har skrivit om denna el-cykel tidigare, men det var i december månad och man kan ju lätt förstå att det inte är den allra bästa tiden att försöka sälja en cykel på.
Jag gör nu ett nytt försök här på bloggen innan jag sätter ut den på blocket. Jag kopierar bara texten från min förra blogg, så ni som har läst det tidigare behöver inte ödsla eran tid, om ni inte är intresserade av den förstås 😀
Nu ska jag försöka göra en historia kort, men det är svårt. En kompis till mig, har en son som blev väldigt sjuk för ca 3 år sedan. Jag tyckte att det var så hemskt och ville hjälpa, stötta eller bara göra nånting för honom, som kunde vara en morot eller förhoppningsvis få honom att känna sig något bättre.
Jag frågade Annika om jag kunde få köpa en el-cykel av henne för att kunna ge till honom. Och så blev det.
Jag pratade med kompisen igår och hon berättade att el-cykeln inte används längre. Han är inte så kurant att han klarar av det. Och hon undrade vad hon skulle göra med den. Sälj den, sa jag och ta pengarna och köp något till honom som han vill ha. El-cykeln är ju hans.
Hon undrade då om jag kunde hjälpa henne med att sälja den då hon inte tycks kunna så mycket om den, eller vad den en gång i tiden kostade osv. Så jag provar först här, på bloggen, om det kan finnas någon som är intresserad.
El-cykeln är svart, använd endast i ca 2-3 timmar. Ingen garanti finns, vilket ju säger sig självt. Nypriset i butik, var för 3 år sedan, 11 900:-. Idag tycker jag att han kan få åtminstone 5000:- för den, eller så kommer ni med ett bud, så får vi se om dom accepterar det, lätt va?
Med full laddat batteri, kan man komma upp i en hastighet av 25km/timmen, köra ca 5 mil, givetvis beroende på vad du väger. Man måste trampa 1-2 varv och sedan är det bara att vrida på gashandtaget, och av den anledningen får den kallas för el-cykel för att man måste trampa för att få den att gå, och därmed finns inte heller något hjälmtvång, men jag tycker ändå att man ska vara rädd om det man har innanför skallbenet och rekommenderar därför hjälm. Ingen speciell försäkring krävs heller eftersom den räknas som cykel.
Om någon är intresserad av el-cykeln så kan ni maila mig på: [email protected]
Thank you in advance! J-klar vad tvärduktig jag blev på engelska då 😀
ps. notera att cykeln är inte röd som på kortet, utan svart ds.
Senaste kommentarerna