Huvudsaken

Av , , 14 kommentarer 5

Ordlös onsdag, tema, huvudsaken… klura på den ni!

Intresserad av mera huvudsaker, kolla här: zerowordsphoto.wordpress.com/

14 kommentarer

Men se tråkigt, eller?

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag hörde på nyheterna igår, att Umeå hade så många kända sångare och band, och detta skulle bero på att Umeå är en tråkig stad. Och då undrar jag vad det egentligen är vad som avgör om en stad är tråkig eller ej?
Snackar vi om nöjessidan, eller hur staden är placerad, husbyggena eller vad? Nu skulle säkert många säga att fanns det ett äventyrsbadet, så höjdes statusen och nöjeslivet två snäpp, men betyder det då att om detta äventyrsbad redan hade funnits, ja då kunde vi plocka bort två av alla våra kända band, för då hade dom hängt på badet istället.
Eller hade vi haft fler krogar (för det är också ofta uppe på tapeten) så hade vi fått ett liknande händelseförlopp. Mindre sångare och band, för då hade dom suttit på krogen istället. Är det inte lite som man brukar säga: Det blir aldrig roligare än man gör sig!
Ja, jag vet då inte, men jag kan då inte peka på någonting som jag saknat under min uppväxt, seriöst, fast å andra sidan, då är jag ingen sångerska heller, kan det bero på det 🙂
Det enda jag med säkerhet vet, skulle vara uppskattat, är ett ställe för ungdomarna att träffas på, så dom slipper sitta på MC Donalds och surra, fast det är ju samma sak där, varför skulle det hindra dom till att bli kändisar, om dom nu skulle tycka att deras hak var ett lyft?
Nä, jag tror inte riktigt på den där teorin, och för att bilda ett band och utifrån det växa till att bli kändisar, krävs nog ett gediget intresse redan från början, äventyrsbad, krogar eller skidbackar till trots.
Idag ska jag prova på att jobba, det bästa är att det bara blir en dag, sedan får jag vara ledig i två, innan helgen. Och på lördag ska jag få en inskolning så då är vi två som gör arbetet, inte dumt alls. Önskar er alla en fin onsdag!
 

Jodå

Av , , 2 kommentarer 5

Sidvisningar på bloggen: 666

Woe to You Oh Earth and Sea
for the Devil sends the beast with wrath
because he knows the time is short
Let him who have understanding
reckon the number of the beast
for it is a human number
its number is six hundred and sixty six.

Iron Maiden

Moahahaha…

 

 

2 kommentarer

Det sket sig… fatalt

Av , , 4 kommentarer 5

God morgon! Ja, idag hade Nicco tänkt sig till skolan men det sket sig ju… fatalt. Det är på hennes skola det är vattenläckage, så hon får stanna hemma. Inte för att jag kan påstå att hon sitter och grinar över det, hm… undrar just varför???

Själv är jag också hemma idag, känns bättre i nacken men jag tänker inte förta mig, utan jag provar jobba imorgon stället, så får vi se hur det går. Jag fick förresten en länk av Jan A, svt.se/2.18739/skarmslackare till olika övningar man kan göra för att hålla nacken i trim, inte så dumt faktiskt, och jag har redan hunnit gå igenom dom nu på morgonen. Någonting man med all sannolikhet kan göra varje dag för att förebygga trassel med nacke, så det ska jag göra. Tack för tipset!
Igår kväll var det bastun igen, men vi tillbringade bara en halvtimme därnere, Marianne fyllde nämligen år, och hon ville bjuda på tårta, så vi travade upp till henne. Och där blev vi sittandes, nästan till nio på kvällen. Mycket prat, som vanligt och trevligt.
Ikväll är det mot alla odds, jag såg första avsnittet och det verkar helt ok. Många frågar sig varför, en som är handikappad, ger sig ut på såna äventyr, men dom är väl inte sämre eller mer annorlunda än alla som söker sig till Robinsson, eller andra såna där utmaningsprogram. Dom vill ju testa vad dom klarar av, och det blir ju förmodligen ett minne för livet.
En skillnad här är väl att det inte är en inbördes tävlan, utan alla ska ta sig fram till mål… förhoppningsvis. Och det är väl det vi får se om dom gör. Jag sa till mamma, då vi pratade om det här programmet, att inte skulle då jag vilja stå, öga mot öga med en elefanthjord, fy tusan, dom är inte att lita på, inte heller krokodiler och flodhästar, men det här gänget gör det, men för all del, inte utan viss pulsförhöjning.
Näpp, nu ska jag gå och släppa ut katterna, så dom får komma upp en våning, hoppas ni får en trevlig dag, allihop!

One way ticket!

Av , , 2 kommentarer 6

 

En helg som kom och gick utan att göra nåt speciellt stort väsen av sig. Vi åkte ut en liten sväng igår, Åke skulle köpa salt för att tina fram så garagedörren skulle gå att få upp utan att dra sönder dörren. Passerade stadskärnan på väg hem och jag fick syn på något som heter Linas Tur och Retur, hm…
Jag tycktes känna igen namnet, tror att någon nämnt det då vi pratat om loppisar, och jag sa namnet högt och undrade om Åke hört talas om det förut. Det är en loppis sa jag…tror jag. Nää, svarade han, det är ju en resebyrå.
Nämen aldrig sa jag, det där är en loppis, det var ju en massa saker i fönstret, men nu lät jag lite tveksam. Jag var ju inte helt säker. Men du, sa jag, apropå resebyråer, jag tror att jag ska öppna en, den ska heta: Marias enkelresor. Och där ska jag sälja enbart enkelresor, vill man hem får man banne mig fixa det själv, därifrån man är, hehee… One way ticket, får bli vårat slagord.
Nå, nu har jag i alla fall kollat upp saken och Linas Tur och Retur är en loppis, så dit får man väl lov att bege sig vid tillfälle, alltid kul med nya ställen.
Jag är hemma idag, enbart för att jag behöver min nacke i arbetet och med tanke på vad som inträffade i lördags så vill jag inte utsätta mig för den belastningen på nacken. Känns lite bättre idag, jag har smort in med ormsalva (liniment) men det är fortfarande svårt att vrida huvudet till höger och det gör ont ända ner till vänstra skulderbladet.
Jag undrar egentligen vad som hände då jag stod där och väntade på våra ägg, jag har aldrig varit med om något liknande och vill inte vara det en gång till heller. Hur kan något dyka upp så plötsligt och snudd på förlama en i det man gör??? Alla muskler man har därbak i nacken och skuldror måste ha gjort uppror och slagit knut på varandra, så kändes det, och varje andetag gjorde att knutarna stramades åt ännu hårdare, fy fasen. Tur att just den upplevesen försvagdes allt eftersom, annars hade jag nog inte suttit här nu.
Niccolina är även hon hemma en dag till, hon åkte ju på en förkylning som satte sig i näsa och hals, samt med en hög blåsor i munnen. Och hostan fick hon på köpet.
Förutom allt detta så är allt bra, jag fick flera kort av Theresé igår, via mejlen och kan ju inte låta bli att visa upp trollungen på sin nya bob, nog ser hon ut att njuta av den alltid:
Ha en bra dag, allihop!

Passa er…önskningar kan slå in

Av , , Bli först att kommentera 8

Ett brottstycke ur Niccolinas blogg:

Men jag kommer ihåg när vi var i Järlåsa (utanför Uppsala) hos Theresé och Anders, med bussen såklart.
Och jag satt på övervåningen vid datorn.
Dom har ett loft, så när alla där nere pratade så hör jag ju fortfarande vad dom pratar om. 
Då började dom prata om att Sally måste ju absolut åka till High Chaparall när hon blir lite äldre osv.
Då ställde jag mig upp och sa att jag hade minsann inte fått åka till High Chaparall!
Hahahaha… 
Nästa dag åkte vi ner till High Chaparall!
Det var skittråkigt, helt ärligt.

Slutciterat

Lärdom: Man ska passa sig för vad man önskar, önskningarna kan slå in 🙂

Bli först att kommentera

Ränderna går aldrig ur

Av , , 22 kommentarer 6

Så var fototrissen tillbaka och denna gång är temat just vad överskriften skvallrar om, hm… först sa jag till min man, Åke, att jag kunde lagt ut ett kort på honom 🙂 men jag ändrade mig. Bild nummer ett, Camaron, och här går dom ränderna inte ur, inte så länge bilen finns i vår ägo:

Bild nummer två, en randig vas/tillbringare och dom ränderna går heller inte att diska bort eller nöta ut:

Slutligen, vår soffa i matrummet, och här blev det mycket ränder, helt plötsligt, inte bara tyget, utan ryggstödet och elementet där bakom:

Mera bilder med ränder som aldrig går ur, finns här:fototriss.blogspot.com/

22 kommentarer

Hjärtinfarkt, hann jag tänka…

Av , , 2 kommentarer 5

 

Camaron fick stå ute ett tag igår så Jeepen hann tina fram inne i garaget, den såg lite malplacerad ut, därute i snön:
Gjorde inte mycket igår heller, jag stod och väntade på att våra frukostägg skulle bli klar och plötsligt klämmer det åt bak i nacken så jag kan inte ens ta ett djupt andetag. Det var det värsta jag varit med om. Hann till och med tänka att nu är det en hjärtinfarkt, inte för att det gjorde ont i hjärtat men på andra sidan och för att man blivit upplyst om att vi av det kvinnliga släktet, kanske känner av det först i armar och dylikt.
Jag kunde inte titta uppåt, inte heller åt sidorna, och det tog väl någon timme innan det värsta hade släppt, nu sitter jag här med nackspärra. Vet inte om det kommer sig från att jag nu, både i morse och igår morse, vaknade med bägge armarna, totalt avdomnade? Vem vet, annars brukar ju dessutom nackspärr dyka upp på morgonsidan, och mest troligt för att man sovit på ett konstigt sätt. Jaja, vi får se vart det barkar.
Vi såg på roliga klipp igår… är ni förvånade? Och visst är det konstigt att när någon blir skrämd och skriker, så verkar det sedan som dom skriker en eller två gånger till, för att dom blir rädda för sitt eget skrik, eller sin egen reaktion. Kanske är det ännu konstigare att vi sedan, kan sitta här och tycka att det är roligt att se folk som blir skrämda, hm…
Fast inte alla gånger, jag tycker inte om när vuxna människor skrämmer barn, och inte så mycket då själva skrämseltaktiken är att skrika själv. Roligt var det däremot att se brandmännen i deras lunchrum, när dom öppnade skåpet och ut flög en pälsbit och dom trodde givetvis att det var en spindel eller råtta som angrep dom, då blev det liv i luckan.
Eller den runda kvinnan som smugit upp på natten för att hitta sig något gott i kylskåpet och blir överraskad av (möjligtvis) hennes dotter, som filmar henne och sedan säger med hög röst: Vad gör du för någonting? Och kvinnan skriker till, får med sig ett juicepaket ut genom dörren som hon spiller ut och skriker ännu mer sedan vänder hon sig om och får syn på kameran och skriker en tredje gång. Det såg faktiskt väldigt lustigt ut, det hjälps inte 🙂
Önskar er alla en fin söndag, nu ska jag kolla in Jeep länken jag fick igår, och bli medlem där, ha det!

Förkyld…fräser i pannan

Av , , 2 kommentarer 5

Vi satt och käkade lunch, Nicco var hemma igår då hon är förkyld och hon hade precis berättat att hon vaknat i natt på grund av att hon inte kunde andas, hon var så tät i näsan.

Och med det sagt så gled samtalet över till att handla om korsord och i skolan hade dom fått testa på ett. Nicco körde fast på: fräser i pannan.

Say what… vad då fräser i pannan, snyter sig och drar upp det i pannan eller vad??? Fröken kom och skulle hjälpa henne. Men säger inte dom orden, dig någonting, frågade fröken. Näää, sa Nicco, jag fattar ingenting???

Hm, så du har aldrig tänkt på vad man gör i en panna…. steker något kanske.

Ja, där fick hon ju veta men där ser man också hur vilseledd man kan bli av samtalet man för innan. Jag begrep inte heller vad fasen dom var ute då hon berättade det, men sa jag, hade vi inte pratat om förkylning innan och jag hade haft korsordet framför mig, då hade jag nog vetat. Tror jag 🙂

2 kommentarer

Titta i den magiska spåkulan…jo pyttsan

Av , , 6 kommentarer 5

 

Jag gjorde inte ett enda förbaskade dugg igår, fram till jag skulle börja jobba. Hade ingen lust med någonting… jo förresten, jag lade fast fyra bitar i Åkes andra, pusselprojekt.
Och nu är han klar. Det här pusslet köpte jag till honom för två jular sedan, kolla in omslaget:
Och se på resultatet:
Inte är man mycket behjälpt av att stirra på det locket, inte. Titta i den magiska spåkulan om du vill ha hjälp… står det på omslaget och med dom orden trodde jag att man någonstans skulle kunna hitta en ledtråd, men inte då, det där står skrivet bara för att låta mystiskt, nå, han fick då ihop det och jag fick äran att lägga i den absolut sista biten, igår då jag kom hem från jobbet.
Och ja, jag kom hem också, trots att jag fick lämna Jeepen på parkeringen, när jag kom till jobbet, med påslagen belysning, den ville inte slockna. Och när jag kom dit efter mina sju timmar så var bilen svart, på gott och ont, hade den nu stått med belysningen på hela tiden så var den ju svart för att strömmen var slut, eller så hade den slagit av sig själv, och det hade den, vilken tur.
Så idag ska Camaron få i sig glykol och sedan ska den ut ur garaget för lite luftande, och Jeepen får ta plats därinne så den får tina fram. Sen får vi se om min käre make, Åke ni vet, kan hitta kabeln som går till belysningen och ta bort den, eller vad han nu har tänkt. Det kan ju också vara så att det kommit is någonstans i dörrlåset och därför tror den att dörren är öppen, och av den anledningen tänds belysningen.
På hemvägen igår var den då precis som vanligt, inget blinkande eller varnande, det enda knepiga nu var, att då jag klev ur bilen så tändes inte ens belysningen, jodå.
Önskar er alla en fin lördag!