Etikett: Marianne

Nej, vi håller oss på mattan, det är bäst!

Av , , 4 kommentarer 12

Inte kan det vara så konstigt att vissa saker, är jättesvåra att hålla reda på, då man har flera saker i elden, under en och samma dag. Vi hade nämligen ”bastuträff” igår kväll. Nåt jag vetat om i 1 månad, men lik förbenat, fick jag påminna mig själv flera gånger igår, att jag skulle dit, det ville som inte fastna i huvudet.

Jag började dagen med att skjutsa mamma på Kvantum för att shoppa lös lite, hon bjöd mig på en fika därinne…25 spänn för den mackan, är inget att tala om, den var god:

22729122_10155751829441585_6443394061357478428_nPå hemvägen svängde jag in på bås loppisen och fyllde på med lite saker, vi hade fram till igår, sålt för drygt 500:-…mja, alltid något, och vi har ju 3 veckor kvar, så lite mer får vi nog in.

Ut med hunden och sedan hem till Ullis som bjöd på fika och en pratstund. Det är inte så ofta vi träffas men ändå är det lite som om man bara fortsätter där man slutade sist…det är precis så, det ska vara 😀

Fixa nya trisslotter till kvällen, ordnade middag till Åke och sedan gick jag iväg till Marianne, där vi hade vår lilla träff. Och inte vilken träff som helst, dom bjöd på smörgåstårta, som en försenad födelsedags present, till jag och Marianne. Inte alls dumt, vi får fylla år fler gånger 😀

Triss skrapet inbringade 60 kronor från Birgittas inköp men jag slog henne då jag skrapade in 30:- x 5, det har då aldrig hänt mig, hittills. Det är såna gånger man känner en lätt irritation, att den där 30 kronors symbolen, skulle ha varit en hundralapp eller mer, istället.

22788893_10155754390021585_7222411265544253801_nMen nej, man får nöja sig med det lilla, jag menar, tänk om vi nån gång vann några hundralappar, det kunde ju bli helt galet…folk skulle springa runt och vifta med armarna, ta lån och köpa dyra saker, leva livet med guldkant…och tjopp, så var guldkantslivet över (på en kvart) och sedan slängdes man tillbaka till verkligheten. Surt! Det är tur att vi blir besparade såna berg och dalbanor, bättre att hålla en jämn och fin nivå…

Jan A skickade ett meddelande och undrade om vi visste att vår Lennart, tydligen är i tidningen Totalt Umeå, haha..nej det visste vi inte, vi har inte den tidningen, tyvärr, men kanske nån av er har sett honom? Nå, vi ska till Janne och Ingegerd morgon, och han skulle spara tidningen så vi får kolla in B kändisen 😀

19399365_10155383085406585_7001296011128641293_nIdag ska jag först dejta Nicco på Avion, och sedan en dejt med kusin Anna, ska bli trevligt. Men hunden ska ha sitt både före och mitt emellan, så det är sällan man kan göra saker helt spontant, utan planering. Jag önskar er alla en bra fredag!
22729085_10155753565161585_4009897719721059468_n

Bokat och klart, härligt!

Av , , 2 kommentarer 9

Jag har skickat in offert på fönstertvätt och nu är det bestämt, bokat och klart. På tisdag får jag nyputsade fönster, härligt! Då kanske vädret ser ännu bättre ut, då man kikar ut genom fönstret, fast det kanske blir lite som, skenet bedrar 😀 Allt ser ju bättre ut, genom något som är nytvättat.

Skenet bedrog då ingen igår, det var ju riktigt härligt ute, och det är såna dagar man inte fattar att vi är inne i mitten av september.

2016-09-13 10.14.32-1Vad som avslöjar att vi faktiskt är där nu, är väl bilen, som den ser ut på morgonen…igen immad, och man påminns om att det snart är dags att börja använda motorvärmaren, i alla fall om man ska iväg tidigt.

Jag väntar även ivrigt, på dom där fina färgerna som kommer att bli i träden, illandes röda eller i orange, ett färgsprakande skådespel, men det brukar ju tyvärr, inte hålla i sig så länge. Tur man har kamera då, så man får föreviga det som blir. Och sedan får man längta åter, till grönskan och våren.

Ja, det vet ni väl, vintern är inte rolig alls, och säg inte att snön gör det ljusare, jo, jag vet, det blir ljusare, ni ljuger inte, men jag har ljus hemma, sådeså! Årstiden som kommer, gör att jag skulle kunna tänka mig att bo långt söderut, åtminstone, från december till april. Men jag vet också, nu till åren kommen, att vi snart är där, igen…och det är väl inte års tiden i sig, som jag inte gillar, utan snöslasket, man blir blöt, det är halkigt och jäkligt, och man kan inte hålla någon hastighet då man är ute och går. Nä, jag gillar fäste under fötterna.

Ikväll är det bastugängs start, fast bastun har vi ju skippat, det blir hemmahosgänget istället, och vi börjar hemma hos Marianne, det blir trevligt. Men dessförinnan ska jag hinna handla lite, bjussa Nicco på lunch…ute, och sedan hade jag tänkt tvätta Camaron, samt dammsuga den invändigt, lite soppa i tanken, skulle den säkert kunna behöva också, så är den fix och färdig, att lasta, inför fredags utflykten, ja, vi åker dagen innan, så man slipper stressen på lördags morgonen.

DSC04655Hoppas på en fin dag, för er alla!

Bra, då vet jag…

Av , , Bli först att kommentera 16

Jo, jag blev ju uppringd av min läkare, i förrgår, angående mina frågor om min pågående inflammation i matstrupen, som jag undrade om dom skulle göra nåt åt, eller inte.
Han förklarade, så gott han kunde, att inflammationer i mat eller luftstrupe, ska gå över av sig själv, det finns som ingen behandling för det, kortison, ja, men väldigt svårt att få den att stanna, just där den borde vara.

Näpp, man behandlar symptomen, och efter min operation, så har jag ingen symptom längre, även om inflammationen är kvar. Men den kommer då, förhoppningsvis att läka ut, så det var ju helt ok. Man kollar om 3 år igen, hur det ser ut då. Så nu lägger jag detta åt sidan.

Deklarerade igår, till både Åke och jag, tog 3 minuter…2000:- tack, Kazchiiing, rätt ner i plånboken, eller mja, kanske om jag varit revisor/bokförare och fått kämpa lite mer med att få ordning på deklarationen, Nu är det bara att godkänna det som står där, om man tycker att det är rätt och riktigt.

Vi har till och med slutat med ofoget att lämna detta till sista dagen och stå och köa med bilen för att lämna deklarationen i näven på dom som stod och tog emot dom.

Träffade Anna igår, och det var trevligt, här kommer lite bil bilder, helt plötsligt, ja, vi såg Vezzo bilen nere på kajen:

2016-04-27 16.20.35Jag och Nicco såg en lite små gullig bil då vi var på Matador:

2016-04-26 13.16.08Och igår, var vi en tvärsväng till MM, och kolla bilen bredvid, den lilla vovven i skuffen, han såg för kul ut då han hängde över baksätet, med baktassarna mot ryggstödet:

2016-04-27 17.14.16Ikväll är det träff med ”hemmahosgänget” och det ska vara hos mig, om inte Marianne tycker att vi tar det hos henne, vi får se vad det lider. Jag får väl ringa henne senare under dagen, för mer info om detta.

2016-04-28 08.06.10Ha en bra dag, allihop!

Du äger dom…själv

Av , , Bli först att kommentera 15

Nu håller man på vara less att gå med vinterkängorna, så jag grävde fram ett par gympaskor igår…dålig kvalitet och tejpade i hälen. Nå, jag tog dom i alla fall, när jag gick ut med Winstone. Efter 50 meter kom jag på att jag inte var ubersmart. Om han skiter, så gör han ju det i en snöhög, 5 meter bortom nåt slaskhål…typ.


Nå, jag åkte i alla fall till Avion och köpte ett par nya skor, dom kan jag ju ha då jag går ut själv, men så länge det ligger kvar snöhögar och blöta, så kommer jag att ha vinterskorna då jag och Winstone går ut.

Sedan blev det då den där kaffedejten med Sussie, och 3 timmar gick så fort, att då jag skulle berätta en annan sak, så fipplade jag till med mobilen och såg klockan, och höll på smälla av. Det hade hunnit bli middagstid och hon skulle egentligen ha varit hemma en timme tidigare, ja där ser man, hur fort det kan gå 😀

Vi pratade om allt ni bara kan tänka er…utlandet, semester, barn, skor, hälsan och en massa känslor. Jag sa till henne att en sak som för evigt har fastnat hos mig, och det var den gången, för kanske 4-5 år sedan, då Nicco prompt skulle ner till sjön och bada, men det var kallt i vattnet och kallt och grinigt i luften, så jag sa nåt i stil med: Att det kan du ju inte göra, det är ju svinkallt!!! Jamen, svarade hon, det är ju bara en känsla!

Så sant, lite kyla har ingen dött av, det är vad man känner, och vi alla känner olika. Våra upplevelser av samma händelse, kan också skilja sig jätte mycket. Men vi äger våra känslor, och det vi anser att vi känt, kan ingen ta av oss.

”Smärtan du kände igår, kan vara styrkan du har idag”

23d83291c52297be7fd636e8bad3a0c5

Jag skyndade mig hem, och hann nätt och jämt äta middag innan det var dags att gå iväg till ”hemmahosgänget”, vi var hos Marianne istället, och det gick ju bra. Kerstin skrapade in 150 kronor på sin lott, alltid något, och förmodligen den högsta summan vi hittills fått in på 1 lott.

oBild hittad HÄR

Önskar er alla en fin torsdag!

Allt mellan Pluto och Tellus

Av , , 2 kommentarer 12

Hade en dag igår med många vänners sällskap. Började hos Ullis, där vi pratade om allt mellan himmel och jord. Hur saker kan se ut som dom gör, och vad vi människor, gör åt det. Ibland kan man verkligen få sig en funderare. Man fattar inte, och man undrar hur vissa använder det dom har…och till vad.

Efter lunchtid som fick jag mig en go´ semla hos Eva-Marie, med kaffe och en massa prat, till. Och det var inte det enda jag fick, utan även 3 olika tygstumpar, som jag nu ska hitta plats för, hm…

2016-02-04 08.20.20Eventuellt ska jag förlänga den där översta biten och göra ett nytt skynke i köket, under arbetsbänken, det skulle funka:

2016-02-04 08.20.11Och jag kom även hem med denna ”lilla” lampa:

2016-02-04 08.20.42Haha…fast jag vet inte vart jag ska hänga den, hade velat haft den uppe i trapphuset, frågan är bara vem som ska riskera livet, för att få upp den där? Finns det några frivilliga, månntro? 😀

Och efter middagen, träffades vi hemma hos Marianne. Där avhandlas ju mer, än allt mellan himmel och jord, här snackar vi allt mellan Pluto och Tellus. Vi gled in på apelsiner, och Birgitta börja luska i vad det kunde ha varit som hon fått som barn, nåt med apelsin och vispad äggula.

Jag gissar starkt på en barnversion av äggtoddy, och kolla här, finns ett recept för det:
Ingredienser för 4 portioner
4 äggulor
½ dl strösocker
½ dl färskpressad apelsinjuice
 2 krm salt
 3 dl mjölk
 isbitar
malen kanel
Gör så här:
Vispa äggulor och socker vitt och pösigt. Blanda med juice och salt. Vispa ner mjölken. Lägg isbitar i 4 glas och häll upp äggtoddyn. Pudra över malen kanel.
Och sedan har ni ett recept här, på en gudomligt god, ”vuxen” toddy, som ska intas, varm, detta är för 1 portion:
3cl mörk rom (vi använder konjak)
2dl mjölk
2 matskedar socker
1 äggula
Gör så här:
Rör äggulor och socker vitt och pösigt. Koka upp mjölken och häll den försiktigt under omrörning över äggsmeten. Smaksätt eventuellt med sprit. Istället för rom kan man välja konjak eller whisky.
Häll upp i glas, dofta lite kakao över toddyn och servera genast.

Nu ska jag ringa och höra om jag eventuellt skulle kunna få börja styrketräna, på vårdcentralen, jodå, om man inte har nåt att göra så får man väl hitta på nåt. Ha det gott, allihop!
2016-02-04 08.30.35

 

Jag vet hur man kan roa sig

Av , , 4 kommentarer 9

Jag kan allt roa mig om jag är på det humöret. Läser alltid igenom mina blogginlägg och igår så tänkte jag testa att översätta ett stycke , med hjälp av Google översätt. Lite skoj faktiskt, och ja, vi vet väl, dom flesta av oss, att den inte översätter helt korrekt 😀

Jag plockade ut detta stycke:

Åmsele var halvvägs, Rökå vägen, med dom härliga guppen, som vi kallade dom, var roligast under hela resan, pappa gasade på och höll inte den lagstadgade hastigheten därefter, och vi formligen flög över kullarna…det hirade i magen och alla skrattade. Kanske inte mamma då, hon var ju åkrädd 😀

Och det översattes till Engelska och såg då ut så här:

Åmsele was halfway,  smoke road, with those lovely bumps, as we called them, was the most fun during the whole trip, Dad stepped on the gas and did not keep the statutory rate thereafter, and we literally flew over the hills.

Och jag kunde ju inte låta bli att sedan ta den översatta texten och översätta den igen, till Svenska, och nu hade dom fått till det:

Åmsele var halvvägs, rök väg, med dessa härliga gupp, som vi kallade dem, var det roligaste under hela resan, pappa klev på gasen och höll inte den lagstadgade räntan därefter och vi flög bokstavligen över kullarna.

Foto0128Niccolina gjorde miner åt mig och min mobil…och detta var för 2 år sedan…faktiskt! 😀

Haha…japp, och så där brukar ju dessa mejl se ut, där dom lovar en evigt liv, guld och gröna skogar för att man fått ärva en slant på andra sidan jordklotet, men för att få pengarna måste man mejla tillbaka en massa uppgifter.

Likadant med mejlen man får från Nordea, Swedbank, Telia etcetera, med dåligt översatt svenska, man förstår direkt att något är galet, eller har dom möjligtvis festat till lite på kontoret, då mejlet skrevs…njae, jag skulle tro på alternativet, bluffmejl.

Igår var det bjudning hemma hos Marianne istället för nere i bastun, hon bjöd på kaffe och kaka, och lite ostar och kex för den som ville. Triss skrapet inbringade hela 60 kronor på Kerstins lott, Åke frågade då jag kom hem hur mycket vi vann…vann sa jag, är väl en överdrift, man kanske hellre skulle säga 60 kronor mindre minus…typ 😀

Vi blev där i 3½ timme, jisses vad tiden flyger iväg då vi sitter och surrar…trevligt 😀 Önskar er alla en fin torsdag!

Foto1541

 

 

  

Apropå skrovmål

Av , , Bli först att kommentera 8

Det tar sig, vi hade ju en bastuträff igår och Marianne skrapade ihop 150:-, så nu har vi nog till ett skrovmål…snart 😀

Och apropå skrovmål och att äta!

Tiggarna, dom hemlösa, är nog vad många pratar om idag. Vad gör man, brukar du dela med dig, varför gör ingen si eller varför görs det inte så. Frågorna är många och det finns flera som är skeptiska, men säkerligen på grund av att man inte vet.

Man vill inte ge till någon som inte själv får behålla det han eller hon fått. Man vill inte bidra till detta om det finns en hjärna bakom allt som skor sig på andra. Vissa säger: Nä, jag ger inget alls!!! Och så får det vara. Andra ger efter magkänsla eller kanske beroende på ens egen dag, och hur den har varit.

Jag har egentligen, inga åsikter om detta heller, jag är nog den som mest gör det som faller mig in. Stötte på detta klipp på FB, och den är verkligen tankeväckande, en som inte har något, och som lever därnere, den vet också hur det är, på riktigt. Därför är det precis som indianerna sa, Gör dej inte till domare över din granne för än du har gått två månader i hans mockasiner. (Cheyenne).

Idag måste jag ringa veterinären, Nicco hittade nämligen en fästing ovanför Winstones öga, för ett par dagar sedan. Hon fick ut den, men tydligen sitter huvudet kvar. Jag trodde först att det bara var en ruga efter bortdragandet, men det ser inte ut så…längre. Nä, bättre då att dom får kika på det, och förhoppningsvis få ut det.

Sen ska jag träffa Anna också, så min dag kommer att gå, garanterat. Tänker dock inte skriva att det därför, bara var bra att jag vaknade då Åke steg upp, fem i sex och inte kunde somna om, det vart bara mest irriterande, då man för en gång skull, faktiskt kan få ha sovmorgon, det är ju höstlov och jag är ledig till fredag eftermiddag…jojo. Nåja, inget att göra något åt, jag tänker inte gå och lägga mig igen. Hoppas på en bra dag, för er allihop!

 

Han har stora drömmar…

Av , , 4 kommentarer 9

Det blev precis som jag trodde… jag är inte ett dugg bättre i halsen, så jag är hemma idag, sen får jag se då om jag helt plötsligt blir frisk och kry på några timmar så jag är redo för jobb imorgon… ehhh, tillåt mig tvivla, jag kommer förmodligen att måsta ringa till vårdcentralen imorgon igen, och se vad dom hittat på för botmedel.

Det enda positiva, från det här läget, är att man kanske blivit frisk eller gjort bort det värsta, innan jul, men då är det väl någon annan som ligger, skulle inte heller förvåna mig.

Läste just om ett villainbrott och undrade tvärt vad dom som gör inbrotten, tänker på. Fick ju veta nere i bastun att våra ”gammgrannar” blivit utsatta för en kvinna i 40 årsåldern, som smyger upp dörren och försöker ta det som ligger närmast till hands.

Marianne satt i köket och hörde plötsligt att det prasslade därute i hallen, hon ropade: Är det någon där? Och det stack fram ett huvud tillhörande den där kvinnan, som frågade om Marianne inte råkade ha penna och papper hemma eftersom hon ville ha tag i hennes grannar (som nu råkar vara Fred & Birgitta), nähädu, sa Marianne med skarp röst, jag har nyss varit in till dom, och dom var då minsann hemma.

Hon hann inte säga mer så lade kvinnan benen på ryggen och försvann i en hast. Även Kerstin, som bor i ingången bredvid, fick påhälsning, men där hörde hon bara att dörren öppnades och sedan stängdes. Hon gick fram till kikhålet och såg kvinnan stå därute i trappen, sedan försvann hon ut.

Ja man ska aldrig kunna lita på någon, jag låser i princip aldrig dörren på dagtid då jag är hemma, däremot om Nicco är hemma och jag ska ut, då låser jag, för jag är inte så säker på att hon hör, då hon är däruppe. Nå, vi har väl haft tur då, som klarat oss, och idag, med lille Winstone här, så kommer ingen, att komma sig in, obemärkt, det finns inte på världskartan, det är större risk att han skrämmer ihjäl oss, som bor här, då han sätter igång att skälla, man studsar ju rätt upp.

Han är en morsk liten hund, med stora drömmar… kolla in pinnen han hittade och så stolt försökte släpa hem:

Foto1114 Foto1115 Foto1116 Foto1117 Foto1119 Foto1120

Och med dom bilderna avslutar jag detta blogginlägg och önskar er alla en fin torsdag!

 

Bröderna Kardan

Av , , Bli först att kommentera 10

Igår blev det mycket ute sittning. Började med Winstone promenaden, sen målade jag plankor och avrundade med att bjuda ”gammgrannarna” på kaffe, ute på ”gammgården”, vi blev några stycken, Kerstin, Janne, ”Kul-Janne”, Ingegerd, Marianne, Ingrid, Birgitta, Fred, Elna? Och sedan Nicco. Jag kom hem lagom till middagslagningen.

Sen blev det mer plankmålning, Åke tog stolparna och sedan skulle han under Buicken för att rätta till det där gnisslande, pipande och skvikande missljudet…han gick under bilen och sa: Aha… nu vet jag vad det är!!!

Ni vet den där lilla storyn och bröderna Kardan, som heter Axel och Knut, på Buicken var det Knut som givit upp, med andra ord knutkorset. Varför förvånas man aldrig?

Japp, till saken hör nu också att Camarons bromsar blir bara sämre och sämre och nu tar den längst ner och det är, för er som inte vet det, OBRA, Jeepen har jag ställt av, för det där andra missljudet som kommer någonstans underifrån, den ska in på verkstaden den 2/9, så nu blev det en liten rockad på bilarna och Camaron kördes in över smörjgropen, för luftning av bromsarna.

Och där såg vi varför dom tog så dåligt, det fanns knappt någon bromsolja kvar, påfyllning och luftning och nu verkar den funka som den ska (ta i trä), fast även där bör ju en felsökning göras, oljan ska ju inte kunna smyg pysa ut, på det där sättet.

En bloggkompis från en annan sida, Scooby, hade lagt ut en bild igår som hon tagit under en liten hotellvistelse. Hon kunde inte låta bli att kika under sängen och kolla vad hon hittade där:

002

Hahaa… rätt så kul va, underfundigt skulle man kunna kalla det.

Idag ska jag träffa Anna, det blir nog en kycklingsallad för mig, på strömpilen, och efter det ska jag plocka upp Anneli från jobbet, så tar vi en kaffe på stationen… typ. Det var egentligen planerat för en arbetsplats träff idag men den blev inställd i sista stund.

Får se om jag hinner vända på plankorna och ta det där sista som nu är kvar, innan jag åker. Önskar er alla en fin dag!

 

Vi, på världsutställning, jojo :)

 

En riktig utedag blev det igår, jag fick besök härute av Jan B, och när han åkte sa han att jag kunde ju komma till ”gammgården” och sitta där en stund, så jag tog mig lunch, sedan kokade jag en termos kaffe och gick över dit.
 
Det dröjde inte länge innan vi var snudd på fulltaliga, Fred, Birgitta och Marianne kom och satte sig, Ingrid kom knallandes, Britt och Margareta på 26:an kom ut… ja, det var som på den ”gamla” tiden, dom som saknades var ju Kerstin, som just nu befinner sig i utlandet med Jan B:s syster, och givetvis Jan A och Ingegerd som är söderöver och har firat en pigg 70 åring, men annars så.
 
När jag kom hem satt jag ute och inväntade Åke, det är rätt så galen trafik här, vid fyra halvfem tiden och många som hejar, vinkar och tutar. När vi så sitter och spanar så kommer det plötsligt två snubbar, en med ett kamerastativ på axeln, och den andre med en kamera i handen, en av dom frågar lite försynt om vi pratar engelska, mjo, litegrann säger jag och då kommer dom ända fram.
 
Han tar fram en lapp ur fickan och säger på svenska: Får jag fotografera du…er? Vi undrar ju givetvis varför och dom berättar att dom håller på med ett projekt som ska avslutas med en exhibition/utställning, dom har i 14 års tid, åkt runt i olika länder och fotat människor av olika de slag, vilken kategori vi föll in i, omtalades aldrig 🙂
 
Dom undrade över Buicken som står här och ville att vi skulle posera framför den (så Lisbet, nu är din gamla bil kanske snart med i en världsutställning), och det ena gav det andra, och dom ville se Camaron och vi fotades ännu mer tillsammans med den, och klart att dom ville höra hur den lät också. Vilken grej egentligen, och vilket spännande projekt dom håller på med. En av dom skulle mejla mig bilderna om jag kontaktade honom via hans hemsida, vilket jag nu gjort, så bilderna lär ni nog få se sedan 🙂
 
Efter middagen blev det ju ett väldans hallåande då vårruset passerade strax utanför, så vi tog kaffet utomhus, då kom en Sven förbi och sedan Brälla och Öhman, när dom sedan for så tog vi en liten promenad och invigde den nya lilla bron, borta vid nyhusen på Sandåkern och gick över till Brälla och Lena för att se vad dom gjorde. Ja, vad Brälla gjorde visste vi redan, han skulle tvätta en bil, han.
 
Jag har inte hört något från röntgen än så jag ska ringa till vårdcentralen idag och höra om dom vet något mer som jag inte vet. Och med dom orden avslutar jag detta lilla blogginlägg och önskar er en trevlig fredag!
Maria Lundmark Hällsten