Ordlös lördag, raka motsatsen till mångfald:
Flera tolkningar på temat finns här: http://www.ordloslordag.se/
Vad ljust det är!!!
Oj vad roligt att det snöat som det gjort…det blir ju sååå ljust och fint (skrev hon ironiskt och snörpte på munnen samtidigt som hon höjde ögonbrynen i ett försök att se glad ut). Jag ser inget ljus överhuvudtaget jag, det är ju grått varenda dag. Jaja, nu ska vi inte vara sådana, nu ska vi vara glada och snart vänder alltihop igen och våren kommer som den gör varenda år… sådeså.
Jag hade fikabesök igår, mamma och Karin och Erland, som är föräldrar till en gammal klasskompis till mig och Ingegerd och ”Kul-Janne”, som även dom har ett gemensamt förflutet tillsammans med dom. ”Kul-Janne” har jobbat tillsammans med Erland på Bowaters, och Ingegerd och Karin var varit ute på många danser i ungdomen, där dom träffat på varandra.
Lite lustigt va, att man någon gång då och då blir påmind om hur liten jorden är. När vi satt och fikade kom jag på att även Jan B, borde ha något gemensamt ihop med Erland och det har han ju, dom jagar tillsammans, så Erland skickade en hälsning till Janne.
Jag kom så väl ihåg första gången jag träffade Karin, jag hade väl stött på Annika, deras dotter, och hängt med henne hem. Karin frågade vad jag hette och eftersom jag alltid velat heta Jenny, så var det, det jag sa att jag var döpt till. Det hade säkert gått obemärkt förbi också om det inte hade varit för att min mamma och Karin, sedan började umgås och då sprack min lilla lögn 🙂
Även jag och Annika blev som ler och långhalm, och var med varandra vareviga dag. Dom bodde i höghuset och där tillbringades mycket tid då hennes bägge föräldrar jobbade så vi fick vara ensamma en hel del, min mamma var ju alltid hemma hon.
Ibland sprang vi längst upp i huset, tog sats vid närmaste dörren invid trappen och plingade på dörren, sedan gjorde vi en tjurrusning nerför och plingade på varenda dörr vi hittade av, hela vägen ner till deras lägenhet där vi sedan sprang in och smällde igen dörren samtidigt som vi stod och skrattade.
Vi kom in på det här med dockor och jag minns ju med viss avundsjuka, att Annika hade en Skrållan docka, som kunde prata. Den finns fortfarande kvar, meddelade Karin, men kan numer inte prata, det är en tyst docka.
Nicco önskade sig en docka då hon var runt 5 år, ungefär, en Ally, som kunde tala. Dockan fanns inte att köpa här i Umeå men i Uppsala fanns den så Theresé fick i uppdrag att köpa en till jul.
Dockan surrade konstant. –Kan du vara snäll att sätta på mig mitt lila hårdband? –Kan du vara snäll att läsa en saga? –Kan du sätta på mig mina lila strumpor? Och så där fortsatte hon hela julaftonskvällen. Då vi kom hem så sa Nicco med trött röst: -kan hon aldrig vara TYST!!!
Dockan är utrustad med diverse elektronik så den känner av om man sätter på den olika kläder, tekoppen i handen eller en kaka. Dockan lever kvar, nere i källaren men jag vet inte heller om den pratar mer, det var ett antal år sedan den packades ner.
Idag vet jag inte vad vi gör, det återstår att se, önskar er alla en fin lördag!
Snö, snö och åter snö
6/12-2011, så lade jag ut denna text, Åke var lätt irriterad igår över plogbilens framfärd och då kom jag ihåg just det här inlägget och hur det kan kännas i såna stunder 🙂
2:e December
Vi vaknade upp till en underbar matta av kristallvit snö, som täckte varenda centimeter av landskapet. Vilken fantastisk syn Finns det något vackrare ställe i hela världen? Att flytta hit var det bästa jag någonsin gjort.
Jag skottade för första gången på flera år och kände mig som ung på nytt. Jag skottade både vår uppfart och trottoaren. I eftermiddags kom snöplogen och fyllde trottoaren med snö igen och blockerade uppfarten, så jag fick ta en vända till med snöskyffeln. Vilket underbart liv.
5:e December
Solen har smält all vår fina snö. Vilken besvikelse. Min granne säger att jag inte ska oroa mig, vi kommer absolut att få en vit jul. Ingen snö på julen skulle ju vara förskräckligt Harry säger att i slutet på vintern kommer vi att ha så mycket snö att jag aldrig vill se snö igen. Jag tror inte att det är möjligt. Harry är en trevlig människa. Jag är glad att han är vår granne.
14:e December
Snö, underbara snö Det kom 20 cm i natt. Temperaturen hade sjunkit till -20. Kylan får allting att gnistra. Vinden gjorde mig lite kall, men jag värmde upp mig med att skotta uppfarten och trottoarerna. Detta är livet
Snöplogen kom tillbaka i eftermiddags och begravde allt i snö igen. Jag insåg inte att jag skulle behöva skotta så här mycket, men jag kommer verkligen i form på det här viset.
15:e December
50 cm till. Sålde min van och köpte en fyrhjulsdriven bil i stället. Köpte vinterdäck till frugans bil och två extra snöskyfflar. Frugan vill skaffa en vedspis utifall elektriciteten skulle sluta fungera men jag tycker det verkar löjligt. Vi bor ju faktiskt inte i Alaska.
16:e December
Snöstorm i morse. Föll omkull på isen på uppfarten när jag saltade. Ont som fan. Frugan skrattade i en timme…Roligt..
17:e December
Fortfarande långt under noll grader. Vägarna är för isiga för att man ska kunna ta sig någonstans. Det var strömavbrott i fem timmar. Inget att göra utom att stirra på frugan och försöka att inte irritera henne. Vi skulle nog ha köpt en vedspis, men det erkänner jag inte för henne. Jag hatar när hon har rätt. Jag kan inte fatta att jag fryser ihjäl i mitt eget vardagsrum.
20:e December
Elektriciteten är tillbaka igen, men det kom 35 cm till av den där vita skiten i natt. Mer snöskottning. Det tog hela dagen. Snöplogen kom två gånger idag. Försökte hitta en grannunge som kunde skotta, men dom var upptagna med att spela hockey sa dom. Jag tror dom ljuger. Ringde till den enda järnaffären i trakten för att fråga efter en snöslunga, men dom var slut. Dom får kanske hem fler i mars. Jag tror dom ljuger. Harry säger att jag måste skotta annars kommer kommunen att göra det och sedan skicka mig en räkning på jobbet. Jag tror Harry ljuger också
22:a December
Harry hade rätt om att det blir en vit jul. Det föll 32 cm till av vit jävla snö inatt och det är så inihelvete kallt att det antagligen inte kommer att smälta förrän i Augusti Det tog mig 45 minuter att klä på mig och gå ut och skotta i morse, sedan blev jag pissnödig. När jag klätt av mig, pissat och klätt på mig igen så var jag för trött för att skotta. Försökte hyra Harry att ta hand om snöröjningen resten av vintern eftersom han ju har en plog på sin lastbil, men han säger att han inte har tid. Jag tror att den jävla skitstöveln ljuger
23:e December
Bara 5 cm snö idag. Det är nollgradigt nu. Frugan ville att jag skulle juldekorera huset i morse. Är hon helt jävla slut eller? Varför sa hon inte det för en månad sen? Hon säger att hon gjorde det men jag tror fan kärringjäveln ljuger
24:e December
15 cm. Snön har blivit så jävla hårt packad av snöplogen att jag bröt av skyffeljäveln. Tror jag fick en hjärtattack också. Om jag får tag på han som kör plogbilen så ska jag fanimej ta tag i pungen på han och dra han genom snön Jag vet att det jävla psykot gömmer sig runt hörnet och väntar på att jag skottat färdigt, sen kommer han i 100 knyck och plogar igen allt.. Tanten ville att vi skulle sjunga julsånger medans vi öppnade julklapparna men jag var för upptagen med att spana efter plogbilen..
25:e December
God jul. 50 cm till av förbannad jävla snö. Blev insnöad. Tanken på att skotta får mitt blod att koka. Gud vad jag hatar SNÖ Plogbilsföraren stannade till idag och frågade hur läget va, jag slog till den jäveln i huvet med skyffeln…
26:e December
Fortfarande insnöad. Vad fan skulle jag flytta hit för, jävla håla Och allt var HENNES id.. Hon går mig på nerverna…
28:e December
Fortfarande insnöad. Satmaran gör mig galen.
29:e December
25 cm till. Harry säger att jag måste skotta taket annars kan det rasa in. Jävla dumskalle, tror han att jag är helt sänkt eller??
30:e December
Taket rasade in. Plogföraren har stämt mig på 1 miljon för att jag slog honom i huvet och kärringen har åkt till sin mamma…
31:a December
Eldade upp hela jävla hushelvetet.. Ingen mer snöskottning här
8:e Januari
Jag mår så bra. Jag älskar dom här små pillren dom ger mig men varför är jag fastbunden i sängen?
Liks-tid/flugtid
Visst är det konstigt att när större fordon, typ lastbilar, passerar på vägen här utanför så kan man känna av det i soffan, och då kan ni tänka er hur det kändes då denna grävmaskin, stod och dompade ner armen i backen, flera gånger igår:
.JPG)
.JPG)
Man studsade ju på soffan. Men tydligen så gör såna där mindre jordbävningar ingen skada på husen. Med tanke på hur dom höll på ifjol, med det nya vägbygget här ute och med alla maskiner dom då använde, så sattes ju även en apparat fast på vår husvägg, för att kunna mäta och sedan se om huset blivit skadat på nåt sätt, men det hade det inte.
Killen som kom med beskedet sa att det däremot hade kunnat bli katastrof om vi alla som bor efter den här sträckan, hade satt nytt kakel i badrummen, då hade allt det varit förstört. Det tar nämligen x antal år innan kaklet satt sig och följer med i husets naturliga rörelser, därför hade det inte gått om det hade varit nykaklat. Vilken tur för dom då, att vi valde våtrumstapet och inget annat 🙂
Jag och mamma snurrade runt och gjorde en del ärenden igår och sedan pep jag förbi hos födelsedags… kvinnan. Och inte blev det bara att slänga in en liten present inte, hon skulle bjuda på kaffe och mer främmande fick hon så jag blev då kvar där i timmarna två.
Jag vet inte vad vi pratade om men hon sa att det finns en tid som hon kallar för liks-tid. Liks-tid är den tiden du spenderar på att göra annat med, då du liks håller på med en sak. Och ja, nu kom jag ihåg vad vi pratade om, att jag kokade två olika sorts kolor och bakade samtidigt, då jag ”liks” höll på.
Liks-tid är också något som vi kvinnor, utnyttjar mer än männen, fråga mig inte varför men det kan vara att dom har svårare att göra två saker och mer, samtidigt, och detta är förmodligen på gott och ont.
Ibland är det ju bättre att göra en sak åt gången och få det gjort, och dessutom på ett bra sätt, än att hålla tio bollar i luften samtidigt och tro, att man ska få allt gjort lika bra.
Men jag håller med om att detta är en tid som faktiskt existerar och som vi utnyttjar också, i alla fall jag, jag gör en sak och en annan samtidigt, precis som man brukar säga att man slår två flugor i en smäll, hm… skulle med andra ord också kunna kallas flugtid, då med 🙂
Önskar er alla en fin fredag!
Nej, jag har inte glömt…
Det är ju nämligen Lucia idag och det finns en människa som jag känner som fyller år, just på Luciadagen, nämligen "gammbossen", Annika Collén:
(1).jpg)
Och vad passar då inte bättre än att säga Grattis på födelsedagen, hur många du upplevt är överkursvetande så det struntar vi i. Jag har gjort i ordning lite smakprover från gårdagen som jag ska köra förbi och kasta in hos dig:
Och jag passar även på, att härmed friskriva mig från eventuell tandlossning av för seg kola…
Vad gör människan, tror ni?
Jaha, inte märkte då jag av någon skillnad igår, då det märkvärdiga talet 12, passerade på en minut, nä, sånt där är väl likadant som då man var liten och inte ville trampa på A brunnar, eller fick andra fix idéer för sig. Jag kom ihåg en som jag hade och den satt nog i under nåt år.
Mina föräldrar bodde precis som mamma nu gör, på första våningen, men det är 16 trappsteg upp, och innan dörren slog igen därnere skulle jag vara uppe vid dörren, och ibland gav man sig själv olika teorier om vad som skulle kunna hända om man inte hann… och idag kan jag med sanning säga att inget hände, men jag hann alltid upp, så vem vet 🙂
Igår var det full rulle, först var jag upp till mamma, sedan kom Tina hit, hon ska nämligen få låna en sak av mig, och om hon nöter ned den till bara båssé, så gör det ingenting, för då är den i alla fall använd in till det sista. Hon har en egen liten teori om att vi efter tio år kommer att bli ovänner då jag helt plötsligt vill ha igen grejen och då är den så nött att ingen vill ha den om dom skulle få den kastad efter sig.
Och ja, men det vet du väl Tina, du ska ju INTE använda den där saken… bara titta på den och vårda den ömt. Hon erbjöd mig deras hem nyckel också så jag skulle kunna åka dit och se efter den emellanåt och det är ju nästan så jag skulle acceptera det. Rätt var det är, sa jag, så sitter jag där då du kommer hem och bara kollar på den. Hahaa… nä, slit den du med hälsan, bättre att den används än står här nere i källaren som en annan relik.
Tina bjöd mig sedan på lunch, inte alls dumt med lite Kina mat, det kan vi göra om 🙂
Till middagen skulle jag fixa till en kött fondue, ni vet, med hela alltet, sallad, dipp, kryddor, olja som värms upp i fondue grytan, och sedan sitter man där med sina pinnar och friterar köttbitarna.
Det kunde ha slutat med en tatuering på lilla Maria, med texten fondue, jojomensan. Det där fondue setet fick jag i julklapp för 12 år sedan, och den är aldrig använd. Jag hällde ner oljan och började uppvärmningen på spisplattan. Då den började puttra och låta så lossnar helt plötsligt den där fina emaljdetaljen som sitter på utsidan av grytan, med just texten fondue, utsirat i emaljen, och vad gör då Maria???
Jo, hon skyndar sig att plocka upp den från spisen och det räcker nu inte med att den faktiskt är varm… jättevarm till och med, utan den har även lim på baksidan vilket gör att den fastnar på marias finger, och Maria tjoar och hejar och skakar på hela handen tills den till slut lossnar och flyger iväg in i kakelplattorna. Åke undrar stillsamt därutifrån tv rummet, vad jag håller på med, han missar hela dramat han, men får det återberättat för sig ändå, och nu finns det även nedpräntat här 🙂
Efter middagen så slog jag igång två stycken kolasmetar, en smörkola med citronsmak, vilken jag rekommenderar varmt, den var supergod, och den andra med lime, heter Karibisk knäck och den hade också varit perfekt om jag inte kokat den aningens för länge. Samtidigt som jag faktiskt rör ihop en deg som sedan blev saffransskorpor, jodå, jag kan när jag vill, men det blev nästan för mycket hålligång i köket, vi har dessutom inte så stor plats att röra oss på. Men nu var det då gjort.
Här ska ni få receptet på smörkolan med citronsmak:
Smält 100 gram smör, häll ner 2 dl grädde och 3 dl socker och 1 dl sirap. Koka ihop tills den klara kulprovet, 15-30 minuter. Riv skalet från en stor citron och ta en tsk vaniljsocker och rör ner i den färdiga smeten. Häll ut på bakplåtspapper och skär sedan kolorna innan den stelnat helt eller häll upp i knäckformar.
Och den Karibiska knäcken görs på följande sätt:
Koka 2dl grädde, 2dl rörsocker, 2dl sirap tills den klarar kulprovet, rör sedan ner 1dl kokosflingor och skalet från 2 rivna limer och 2 msk smör, och häll upp i knäckformar…klart!!!
Önskar er alla en fin torsdag!
12-12-12, 12:12:12
Nu höll jag ju på att glömma totalt… det är ju en speciell dag idag, 12-12-12, och då ska man ju vara uppmärksam klockan 12:12:12 också, eller hur? Men fråga mig inte vad som kommer att hända då, det enda är väl att det kommer att dröja exakt 100 år innan nästa gång det kan bli dom siffrorna.
Ingen har väl glömt hysterin vid millenniumskiftet, då man trodde att allt skulle nollställas. Nicco var 1 år och 9 månader, och skulle hållas uppe till tolvslaget, men hon somnade i soffan, fem minuter innan, med täckjackan på sig och vinterskorna på fel fot (eller var det rätt fot men fel sko). Bildbevis finns 🙂
Och tolvslaget kom men inget hände som satte spår i oss, vi lever och mår, får se om det blir något annat den här gången då. Måste nog ställa larmet på mobilen om jag ska komma ihåg detta, tolv minuter över tolv idag.
Familjen tvärtemot
Nu har jag tänkt koka knäck i flera dagar men aldrig kommit mig för, och i det här fallet räcker väl aldrig tanken heller? Så köpte jag Allas veckotidning igår, och där följde det med en liten bilaga över julgodis (inte alls så ovanligt, i dessa tider) och den där bläddrade jag igenom då mina ögon fastnade på en ny sorts knäck… med lime smak.
Yepp, den köper jag direkt och ska nu bara införskaffa två stycken lime och rörsocker, kommer att bli något annorlunda, hoppas jag. Det fanns även ett recept på citronkola som lät intressant, och kan hända att jag gör två olika sorter. Fick också ett tips om att aldrig fördubbla mängden ingredienser för då är risken stor att alltihop blir en gryning massa, jodå, så då vet vi det nu också.
Jag fick ett samtal igår, från ”gammbossen”, hon ville ha sällskap till returmarknaden där hon tänkt köpa en massa udda, fina porslinstallrikar och koppar, hon ska nämligen göra som Theresé gjort: http://blogg.vk.se/tezzii/2012/12/09/julforberedelser-1192674 en massa olika kakfat som hon sedan kan ge bort i julklapp.
Det finns ju en uppsjö av olika serviser. Hon fyllde en hel kundvagn, med diverse olika saker hon ska använda. Det var ju nästan så man blev sugen själv, men vis av erfarenhet, så ska jag nog hålla mig ifrån både borrar och skruvsaker, det brukar ju bara sluta på ett sätt.
Andra saker jag ska hålla mina fingrar borta ifrån är ju det här med blommor, Nicco tror ju att dom ramlar av om jag petar på dom så jag brukar försöka, låta bli. Den här julkaktusen fick jag av Kerstin, för ett år sedan, och se, den lever än, men nu ska den tydligen till att blomma och sånt brukar göra mig lite skeptisk, eftersom jag hört det där om att då dom blommar är det egentligen ett skrik på hjälp, dom håller på att dö.
Det som är lite mystiskt med just den här julkaktusen är att den faktiskt blommade i rosa men dom här knopparna är vita???
Och kolla här på citronträdet eller vad det nu heter, som jag fick av Theresé:
Den hade hela 7 blad i somras, och alla blev gula, och givtevis trodde ju jag att den var körd. Så blev det semestertider och jag tänkte ge den en chans till och planterade ner den i rabatten och där fick den sitta tills det blev frostvarning.
Och när jag så grävde upp den hade den inga gula blad kvar, dom hade ändrat färg (mycket mycket konstigt) och sedan dess har den växt och frodats och nu har den till och med gjort sig en liten förgrening. Den enda lustiga med den där nu är att det absolut största bladet sitter längts upp, varför då? Vore det inte mer naturligt att det skulle vara tvärtom? Ja, jag VET, jag funderar skarpt på att skriva en bok… om familjen tvärtemot, eller nåt sånt 🙂
Önskar er alla en fin dag!
Jag beklagar…
Ska nu börja med att beklaga… att ingen av er läsare var snabba nog att ge mig ett skambud för Jeepen igår, tänker jag, för det var inte så stort fel på den som jag trodde, då jag höll på få psykbryt på den, då nyckeln fastnat i låset.
Jag väntade tills Åke kom hem och talade om varför Jeepen nu stod parkerad därutanför garaget, men du vågar inte gå dit och bara dra ut nyckeln, sa jag, för det är ju så det brukar vara, och då får man som aldrig veta vad felet var och därmed heller aldrig, vara säker på att problemet inte uppstår igen.
Han gick ut… satte in sig på sätet, bökade och kollade under några sekunder, och drog ut nyckeln… du hade inte lagt ur växeln, sa han och höll upp nyckeln framför fejan på mig. *Suck* och *stön*, ja, visst är det som Tina sa (hon stod nämligen därute, hon också), det var ju tur att det inte var något annat, större fel, och så är det ju, vad jag inte begriper är att jag helt plötsligt gör något som jag, mig veterligen aldrig har gjort under dom 28 år jag haft körkort, stannar av bilen med en växel i… ojoj.
Jag sa till Åke att jag snart måste skriva en checklista och lägga in i handskfacket. Samma problem, kan nämligen uppstå då rattlåset sätter in, och då ska man jucka på ratten, och det var ju det enda jag visste kunde hända igår, så jag höll väl förmodligen på slita lös hela rattstången och alltihop, bara för att… och nu ska man väl komma ihåg att kolla det där också, om det händer igen, att man inte lyckats stanna av bilen utan att lägga in parkeringen.
Konstigt är det ju trots allt, att man inte ska kunna dra ut nyckeln, bara för det … och i Camaron kan man minsann, precis som man kunde i Capricen, strunta helt i att använda nyckeln, jojominsann. Detta var väl en liten historia med en tvist på slutet, precis som dom marknadsför den vegetariska skinkan… utan knorr, moahahaa…
Önskar er alla en fin tisdag!
Är DU, förvånad???
Är DU, "Kul-Janne", förvånad över detta scenario? Kommer hem, parkerar Jeepen invid husväggen för att ta undan snön som jag borstat av från den, innan jag åkte. Smart, tänkte jag, att få undan det och sedan köra fram bilen igen.
Gör så och sen när jag hoppar in i bilen så startar den inte… och inte nog med det…NYCKEL-J-VELN sitter fast i låset. Jag har varit ut i omgångar men inget händer. Jag kan vrida på nyckeln, men det enda som händer då är att lamporna tänds och nyckeln sitter likförbaskat kvar… som fastlimmad *STORSUCKEN*.
Det finns, med andra ord, snart en billig bil till salu, eller vad tror ni?
Fast ska man nu se det från den ljusare sidan, så är jag glad att jag är hemma och inte på strömpilen… till exempel 🙂
Senaste kommentarerna