Etikett: kola

Onaturligt obegåvat, eller?

Av , , Bli först att kommentera 13

Mary i Duluth, delade bilder från en skola eller om det kan vara flera skolor. Jag tycker det var coolt. Tänk om alla skolor gjorde så här.


Det du ser varje dag, har en tendens att fastna. Så jag tror absolut, att ser du dessa siffror fem dagar i veckan i flera års tid, så fastnar det i tinningsloben. Ett enkelt sätt att få till grunderna.

Pratar man matematik, så är det lite mer än enbart siffror. Det handlar också om konsekvens tänk. Så där borde det egentligen kunna vara en skriven text som matas in. Hur man ska vara mot sina medmänniskor kanske, eller hur vi ska behandla våra djur eller vår planet.

Det ska ju böjas i tid, det som böjt ska bli!

Sen är väl människan väldigt komplex och ibland, onaturligt obegåvad. För 1 år sedan, och Coronan, hade inte varit igång så länge, så tog jag den här bilden på morgonprommisen.


Tina i Torrevieja, undrade om vi höll avstånd, och om det var mindre trafik ute. Jodå, man fick gå ganska långt för att möta nån stackare på avstånd.

Idag, då allt eskalerat, och denna smitta har muterat och då vi egentligen skulle vara betydligt hårdare med att hålla oss på vår kant. Så ser det inte lika folktomt ut, längre. Har ingen dags bild att visa upp då jag inte varit utanför dörren än, men ni vet ju själv, hur det ser ut på gator och torg.

Hur tänker vi där?


En egen teori är att vi lätt faller in i det där…det händer andra, man måste få unna sig, hur farligt kan det vara… och vissa, som fortfarande frågar, är ni friska. Ja en rätt så irrelevant fråga eftersom man kan smitta innan det bryter ut. Det är ju inte så att man kanske, med blotta ögat, kan se vem som bär på detta.

En tröst kan ju vara att nu håller en del på vara vaccinerade, men det är ingen tröst till alla som ännu inte fått vaccinet. Enda gången man är safe, är väl kanske den dagen alla är vaccinerade. Och det lär ju aldrig hända. Nåja, lite vet vi om framtiden och det kanske är det bästa, i dagsläget är det ingen som vet, som i VET, vad som gäller.

Avrundar med ett gäng, underbart fina vovvar.

Det är Annelies hundar som hon fotat, och hon skrev följande text till bilden.

”Rövarkungen som alltid tar plats längst fram. Sedan Lejonkungen som är cool och lite pensionär i sitt sätt och lite bakom Torven som är den som ALDRIG tar plats eller bråkar. Däremot är inte Torven korkad. Han vet att det är han som tyst smyger upp i sängen och får mys.”

Rövarkungen i texten heter Mattis, därav liknelsen. Jag vet inte vad tredje hunden heter, kan det vara Milou, månntro? Nå, jag kommenterade och hon kom med ett hot, kolla själv.

Ja visst är det ett hot, vet inte om jag älskar hönor…än 😂


Önskar er alla en fin lördag!

Nä jag kaxar inte!

Av , , 2 kommentarer 17

Hämtade upp kusin Anna igår eftermmiddag, och drog till mamma som bjöd på kaffe. Prat om svunna tider, vad som varit och vad som komma skall.

Många har frågat hur det kan komma sig att jag kommer ihåg så mycket från det man var barn. Och tyvärr, jag vet ju inte varför, och har nog alltid tänkt att ALLA kommer väl ihåg, fast nä, tydligen inte 😀

Tror att det var just Anna, som nån gång frågade mig hur, jag kom ihåg saker, om det var med bilder i huvudet. Ja, det är så jag minns men är det inte på det viset, alla minns? Jag vet ju inte?

När jag tänker tillbaka, på fikat igår, till exempel, så sitter jag ju där, mamma framför och Anna vid sidan om. Jag ser kakfatet, termosen, ljusen på bordet och så vidare. Men hur är det för er andra, nu är jag nyfiken, på riktigt?

För ibland kan jag ju fundera varför vissa saker bara finns där, grejer som egentligen inte, har nån specifik betydelse, alltså att det var häpnadsväckande, superkul, jätte tragiskt, nä, jag gick bara och köpte mjölk, och där satt hon i kassan. Varför kommer jag ihåg det?

Vet en gång vi satt och pratade, jag och en bekant, och hon hade varit ut på middag, vi diskuterade nåt om det, och jag frågade vem som hade varit med, men det kom hon inte ihåg, och jag blev jätte snopen, för jag vet, att jag undrade hur man inte kunde komma ihåg det, ser hon inte bilden framför sig på vem som sitter där.

Jaja, nu ska jag inte heller bli eller låta kaxig, det finns saker som inte jag heller kommer ihåg, faktiskt 😀 Det var mer, HUR, man minns, inte VAD man minns, som jag undrar över 😀

Och har man Facebook, så finns minnen även där, detta hände den 23/12 2016 och jag citerar:

”Visst kan man få lätt panik då man startar bilen, för att få upp lite värme, smäller igen dörren för att springa in och hämta glasögonen och då man kommer ut, har bilen bestämt sig för att låsa dig ute.

Och inte nog med det, bägge bilnycklarna sitter på samma knippa (och anledningen till det är att ibland funkar den ena nyckeln, och ibland den andra). Nåja, nån däruppe tyckte väl att det räckte med att ge mig en pulshöjare, en dörr lämnades olåst, på passagerarsidan, PUH!!!

Och hädanefter kommer inte bägge nycklarna att sitta på samma knippa, jag vet inte heller om jag tänker starta bilen igen, och lämna den, oövervakad!” slutciterat

Efter en trevlig fika, åkte jag hem, laga middag, och sedan iväg igen. Hade lite julklappsutdelningar, och kom hem först vid halvtio och då fastnade jag i telefon med diverse jobbrelaterade saker, Nicco ringde i kolatillverkningen (hon skulle koka lakritskola för första gången), det poppade upp sms och annat, så det kändes som om det blev halv mycket, ett tag där.

Kom i alla fall ihåg skinkan som jag kokat och ställt ut på bron, i kastrull med lock på, så den plockade jag in och har griljerat den nu, på morgonen. Och planerar i denna stund, att åka iväg och handla mat, innan jag går på ett jobbpass.

80012996_10157698794876585_630343973184995328_oÖnskar er alla en fin måndag, så här, dan före dopparedan! ps. bilden på Winstone är tagna den aktuella inläggs dagen, även om han ser likadan ut 😀 ds.
78493617_10157698796901585_7646715973721915392_o

Alltså hurven!

Av , , Bli först att kommentera 19

Såg en artikel på nätet, det var Allers som hade den, och den handlade om 10 maträtter från skoltiden, som man inte saknar.

Det var både fiskpinnar, lapskojs och köttfärssås och spaghetti på den menyn, och blodpudding. Jag tyckte det var lite konstigt ändå, och undrade vem som gjort den listan. Nu var jag inget stort fan av skolmaten överhuvudtaget, men vill minnas att blodpuddingen gick hem.

Spaghetti kan jag dock hålla med om, alltid överkokt och påminde om maskar, hurven!

52824755_10156949047431585_209507864748752896_nApropå blodpudding så stod det så här och jag citerar: ”Blodpudding. Antingen skuren i klumpiga skivor eller så tunn att den blev torr och hård, här fanns inga mellanting. Puddingen åts med potatisbullar som också kallas potatisplättar av somliga. Potatisbullarna kunde även ackompanjeras av strimlad vitkål blandad med lingonsylt. Så märkligt. Hade man tur byttes mjölken ut mot juice eller något annat festligt när denna rätt serverades.” slutcitat

Nämen hallå, vem och vart, åt man blodpudding med potatisbullar? *skräck* Förstår ju att man äter saker på olika sätt och med olika tillbehör, men ibland funderar man ändå. Blir inte det kaka på kaka, som att äta korv och makaroner med lasagneplattor, eller kanske biffar med köttfärssås och potatismos med ris.

Har sett dom som lägger ut bilder på ett stort köttstycke tillsammans med potatisbullar. Ja jag vet inte, det kanske är vi som är konstiga, men potatisbullar äter vi med knaperstekt bacon och lingonsylt. Barnen kanske åt med jordgubbssylt och utan bacon, men inte var det då med nån blodig stek till.

potatisbullar-med-bacon-och-lingon

Jaja man gör väl som man vill och äter vad man tycker är gott, fast det är väl sällan man gör som Brasse i fem myror, slänger ner ALLT man gillar i en sockerkakssmet, både kola, korv och annat smått och gott 😀

Här ska ni nu få se vad man kan roa sig med om flyget plötsligt är försenat och man behöver lite stimulans, haha….vad folk kan hitta på 😀

 Önskar er alla en trevlig lördag!

52432347_10156948851201585_7943016971379933184_n

Lill Jan finns nog inte…eller?

Av , , 2 kommentarer 16

Theresé skickade mig en länk, alldeles nyss. För en liten stund sedan la SPÅR från 10 000 år, en sida på FB, ut följande text och bild, och jag citerar:

”Behovet av nya bostäder i Umeå är fortsatt stort och därför planerar Umeå kommun att bygga nya bostadsområden på Liljansberget. I området finns förhistoriska lämningar som består av gravar samt historiska lämningar i form av stenbrott. För att undersöka om det finns ytterligare lämningar inom det område som ska bebyggas, genomförde Västerbottens museum en arkeologisk utredning under hösten år 2017.

Vid utredningen hittade arkeologerna två förhistoriska boplatsgropar, ett stenbrott, sex äldre vägar, en sentida husgrund, sju röjningsrösen/stenmurar av röjningssten, två sentida härdar och ett område med stämplade träd. Vid utredningen påträffades även delar av en rostig packmoppe, liksom sentida graffitikonstverk. Ett flertal schakt togs upp med grävmaskin i närheten av de registrerade boplatsgroparna, men några fynd eller tecken på förhistorisk verksamhet påträffades dock inte.

En av de registrerade vägarna låg i utredningsområdets norra del och utgör troligen den gamla vägsträckningen till Nydala. Vid en jämförelse med laga skifteskartan från år 1887, kan man se att vägbanken följer gränsen mellan Umeå stads ägor och ägorna tillhörande Teg och Ön. På laga skifteskartan finns även ett hus utritat, alldeles i kanten på en åker. Huset på kartan överensstämmer med den husgrund som registrerades vid utredningen. I närheten av husgrunden påträffades även röjningsrösen som troligtvis bildats i samband med att åkermarken brukats och rensats på sten. Det är möjligt att husgrunden är det s k Giljams-nybruket som har gett namn till området. Gilliam var enligt uppgift befäl och namnet Liljansberget sägs härstamma från en feltolkning av namnet Gilliam. ” Slutcitat

Bilden lånar jag från samma sida:
42273484_10156637272036963_6946828186432831488_oFast faktum kvarstår eller kanske frågan…i  texten står det Liljan, men på kartan Lilljan. Och hade det varit Gilliam, så hade det kanske varit två L. Oh my, mer att fundera på 😀 Eller så lägger jag ner nu, det verkar ju inte som om det är nån annan som vet hur det ska vara, heller.

Var en sväng till mamma igår och sedan uträttade jag ett ärende som god man, alt för att ha ryggen fri idag. Jag åt nämligen en kola i fredags…och då gav en tand upp, så jag väntar på en akut tid. Story of my life!

ALLTID när sånt här händer så är det på en fredag eller helg, det sa jag till och med till tandläkaren sist jag var dit. Och att det sällan är nåt hårt jag tuggar på då dom går sönder. Men det är ju konstaterat sedan tidigare, i och för sig, marsipantänder är inte så hållbara 😀

Vi såg givetvis på Allt för Sverige igår kväll och inte att förglömma, det skulle även inmundigas en liten swedish fika:

42486151_10156606599381585_4773645687516561408_nHoppas på en bra dag för er alla!

42233059_10156603045846585_3560302587284553728_n

Knasbollar, dumnötter och kokorötter

När jag var på jobbet, för några dagar sedan, så kom jag på en alldeles ny liten kaka/godbit, knasbollar, skulle dom heta. Och jag ville att dom skulle innehålla, bland annat, kokos. Ja, ni vet, ”du är ju koko i huvudet”, eller som dom sa uppe i Malå/Arvidsjaur, kokorot 😀

Sedan tänkte jag att dom här bollarna bör innehålla nötter, för det är väl också en benämning på nån som kan vara mindre begåvad…en knasboll, en dumnöt, och varför inte nåt i kola väg, hm…

Och igår insåg jag att vi missat att det var chokladbollens dag, och att det hade varit ett ypperligt tillfälle att testa ”mitt” nya recept, men…too late! Jag googlade på knasbollar och guess what, dom finns ju redan. Alltså *suck*, aldrig får man vara först. Kolla här bara:

iBilden och receptet på dom bollarna hittar ni om ni klickar på den här länken: KNASBOLLAR

Fast mitt recept blir lite annorlunda, även om jag hade tänkt mig att dom skulle se snarlika ut, med olika saker man rullat dom i, och mitt namn på dom, går ju fetbort eftersom det redan är taget. Jaja, det roliga är väl att det alltså finns fler som tänker på samma sätt och saker som jag, eller tvärtom, jag tänker som andra har tänkt 😀 Recept på mina knasbollar eller jag kanske skulle döpa dom till kokonötter istället, kommer då jag testat dom.

Får se om det blir premiärtur med Camaron idag, men innan dess ska den genomgå en ordentlig tvätt. Sedan blir det nog uteliv för hela slanten, solen ser ut att lysa på våra huvuden, idag med…*LYCKA*

Nicco försökte sig på att bygga en liten solsäng av stolsdynorna, i förrgår, och Winstone ville joina henne:

32260597_10156280162926585_939609308151152640_nAvslutar med en kortfilm vi surrade tvärt om. igår, fast Åke började med att nämna ”Plankan”, och jag kom ihåg denna, med bland annat Staffan Ling, och den heter Glasmästarna. Om den är bra, hm, jag vet inte, jag kommer inte ihåg så mycket, men jag tänker nog kolla hela den ikväll. Hoppas på en fin dag för er alla!

Godsaker!

Av , , 2 kommentarer 21

Jag skrev om dom där 5 öres kolorna (eller vad dom nu en gång i tiden, månde ha kostat), Åke hade en burk i hans rum, då vi träffades 1984, och den var full med dessa kolor. För några dagar sedan, fick jag upp ett sånt där ”letaril”, då jag stod och kollade i överskåpet i köket, och se, jag hittade hans burk och döm om min förvåning det fanns en kola kvar i den också 😀

IMG_2971Och här kommer nu en jämförelse med dagens sådana kolor

IMG_2970Oj vad dom har krympt, med hälften, för att vara exakt!

Och med godis i tankarna så minns man lördagspengen, veckans viktigaste händelse i ett barns liv, förut. Vi köpte oftast vårt godis på Svampens livs, och givetvis över disk…fem såna, tre såna, två surisar, fyra tefat och blandat för resten.

Och uppe på centrum, i kiosken, där fanns annat godis. Dom hade hårda, pinnar, kanske 20 centimeter långa, med lakritssmak eller jordgubb, supergoda. Där handlade man genom luckan, och sedan utökades tjorran till att bli en sån där liten butik, man fick gå in i, sen försvann den…

Det finns mycket gott, och nu råkade jag se en liten musikvideo som min kusin Gunnar, delat på FB, och med dammsugare/filmrullar i förgrunden (Niccos favoriter) kan jag inte låta denna försvinna i flödet, utan delar den med er…den var faktiskt kul 😀

Jag smsade Jan B igår, och frågade om han kunde tänka sig att skjutsa ut mig till flyget imorgon, och ja, det kunde han, vilken tur, Jan A, för annars tänkte jag att jag hade kunnat fråga dig om cykeln går bra… 😀

Han gjorde sig en sväng förbi hit igår kväll och överlämnade en liten present, kan ni gissa vad detta är…inte katten dock:

IMG_2974Man hänger den på glaset, fyller upp den till kanten med vodka eller vad man föredrar att ha i glaset och vet därmed att man har precis 4cl av alkoholen, med andra ord, lite koll på hur starka groggar/drinkar man blandar…tack för den! 😀

IMG_2979Önskar er alla en fin tisdag!

IMG_2957

Vad gör människan, tror ni?

Av , , 4 kommentarer 8

 

Jaha, inte märkte då jag av någon skillnad igår, då det märkvärdiga talet 12, passerade på en minut, nä, sånt där är väl likadant som då man var liten och inte ville trampa på A brunnar, eller fick andra fix idéer för sig. Jag kom ihåg en som jag hade och den satt nog i under nåt år.
Mina föräldrar bodde precis som mamma nu gör, på första våningen, men det är 16 trappsteg upp, och innan dörren slog igen därnere skulle jag vara uppe vid dörren, och ibland gav man sig själv olika teorier om vad som skulle kunna hända om man inte hann… och idag kan jag med sanning säga att inget hände, men jag hann alltid upp, så vem vet 🙂
Igår var det full rulle, först var jag upp till mamma, sedan kom Tina hit, hon ska nämligen få låna en sak av mig, och om hon nöter ned den till bara båssé, så gör det ingenting, för då är den i alla fall använd in till det sista. Hon har en egen liten teori om att vi efter tio år kommer att bli ovänner då jag helt plötsligt vill ha igen grejen och då är den så nött att ingen vill ha den om dom skulle få den kastad efter sig.
Och ja, men det vet du väl Tina, du ska ju INTE använda den där saken… bara titta på den och vårda den ömt. Hon erbjöd mig deras hem nyckel också så jag skulle kunna åka dit och se efter den emellanåt och det är ju nästan så jag skulle acceptera det. Rätt var det är, sa jag, så sitter jag där då du kommer hem och bara kollar på den. Hahaa… nä, slit den du med hälsan, bättre att den används än står här nere i källaren som en annan relik.
Tina bjöd mig sedan på lunch, inte alls dumt med lite Kina mat, det kan vi göra om 🙂
Till middagen skulle jag fixa till en kött fondue, ni vet, med hela alltet, sallad, dipp, kryddor, olja som värms upp i fondue grytan, och sedan sitter man där med sina pinnar och friterar köttbitarna.
Det kunde ha slutat med en tatuering på lilla Maria, med texten fondue, jojomensan. Det där fondue setet fick jag i julklapp för 12 år sedan, och den är aldrig använd. Jag hällde ner oljan och började uppvärmningen på spisplattan. Då den började puttra och låta så lossnar helt plötsligt den där fina emaljdetaljen som sitter på utsidan av grytan, med just texten fondue, utsirat i emaljen, och vad gör då Maria???
Jo, hon skyndar sig att plocka upp den från spisen och det räcker nu inte med att den faktiskt är varm… jättevarm till och med, utan den har även lim på baksidan vilket gör att den fastnar på marias finger, och Maria tjoar och hejar och skakar på hela handen tills den till slut lossnar och flyger iväg in i kakelplattorna. Åke undrar stillsamt därutifrån tv rummet, vad jag håller på med, han missar hela dramat han, men får det återberättat för sig ändå, och nu finns det även nedpräntat här 🙂
Efter middagen så slog jag igång två stycken kolasmetar, en smörkola med citronsmak, vilken jag rekommenderar varmt, den var supergod, och den andra med lime, heter Karibisk knäck och den hade också varit perfekt om jag inte kokat den aningens för länge. Samtidigt som jag faktiskt rör ihop en deg som sedan blev saffransskorpor, jodå, jag kan när jag vill, men det blev nästan för mycket hålligång i köket, vi har dessutom inte så stor plats att röra oss på. Men nu var det då gjort.
Här ska ni få receptet på smörkolan med citronsmak:
Smält 100 gram smör, häll ner 2 dl grädde och 3 dl socker och 1 dl sirap. Koka ihop tills den klara kulprovet, 15-30 minuter. Riv skalet från en stor citron och ta en tsk vaniljsocker och rör ner i den färdiga smeten. Häll ut på bakplåtspapper och skär sedan kolorna innan den stelnat helt eller häll upp i knäckformar.
Och den Karibiska knäcken görs på följande sätt:
Koka 2dl grädde, 2dl rörsocker, 2dl sirap tills den klarar kulprovet, rör sedan ner 1dl kokosflingor och skalet från 2 rivna limer och 2 msk smör, och häll upp i knäckformar…klart!!!
 
Önskar er alla en fin torsdag!

Umeås laglydigaste…

Av , , Bli först att kommentera 14

 

Jag fick då se Umeås laglydigaste människor igår kväll. Far från Ålidhem klockan nio på kvällen, ganska direkt kör det upp en polisbil bakom mig och ligger där, hela vägen ner mot stan. Då jag väldigt ofta kör den vägen och vid den tiden så vet jag vilken trafik det normalt brukar vara där, nämligen knappt någon alls, men redan vid Östra gymnasiet kunde man ana en viss skillnad.
Och sen tog man sig förbi järnvägsviadukten och sen var det stopp. Jag hade hamnat i kön där trafiklysena inte fungerar. Några åkte iväg så jag tog mig upp som tredje bil i höger körfält, men sen var det tvärnit. Vi stod så där i 5 minuter, och ingen gjorde någonting alls, överhuvudtaget.
Polisbilen låg nu i andra körfältet, snett bakom mig och jag hade tänkt hoppa ut och fråga om dom kunde tänka sig att kliva ur och dirigera trafiken, men då är man ju så där fjaskig och tänker, hm…om jag nu gör det så blir det väl grönt, och då står man där som ett fån. Nå, jag körde fram en halvmeter och vek av mot sidan så det blev en lucka för dom att ta sig fram… och se där, plötsligt tänder dom blåljusen och sakta men säkert tar dom sig ut i korsningen och börjar vinka iväg bilarna.
Vi pratade om bilar då jag kom hem, bland annat om min farfars gamla Amazon, som fortfarande finns kvar, och med tanke på vart dom bodde så kom jag ihåg en annan bil, däruppe i Malå, som jag fick se då jag satt och hängde utanför kiosken, någon gång i början på 80-talet.
Jag kommer inte ihåg bilmodellen, kan ha varit en Amazon eller en folkvagn, men det var ju inte bilmärket som var grejen utan utsidan på bilen… den var nämligen täckt av en typ av gräs, hela bilen, alltså. Och hur dom fått detta att sitta fast, det vet jag inte heller, men jag kommer ihåg vad fascinerad man blev.
Mindre fascinerad var min farfar då han och farmor besökte Umeå i deras Amazon och farfar hade fått sig en kola som han satt och tuggade på. Och det vet vi alla hur en kola kan vara, väääldigt seg, och min farfar hade inte sina ordinarie tänder kvar utan löständer och vad tror ni händer?
Jo, kolan kletar ihop tänderna då dom passerar ute på kyrk bron, han kämpar så att han faktisk håller på att köra ner i älven, innan tänderna lossnar, jojo, detta har farmor berättat ett antal gånger, men det lät ju betydligt roligare då hon talade om detta spektakel.
Apropå Malå… så vet vi att det snöade däruppe i förrgår, men snön har smält bort så vi startar upp bussen om 1½ timme, och hämtar upp Ingegerd och Jan A och drar iväg dit upp, bara för att komma ifrån ett tag, grilla till middag, dricka öl och annat och bara vara, jojmensan. Så jag önskar er alla en fin lördag, det kommer säkert vi att ha.
 

En kolapåse mindre

Av , , 2 kommentarer 5

 

Det var bastukväll igår, höstens första, och jag hade lyckligtvis, köpt en påse med Wherters kola (eller hur det nu stavas), och hade tänkt ta med som något extra gott, så här till halloween.
Nu finns ingen kola kvar… men det var inte vi i bastun som åt upp dom, utan alla barn som plingade på och sa –Bus eller godis?
Ja, då föredrog jag ju att ge dom godis istället för att råka ut för bus, och på det viset försvann hela påsen. Det var ju tur att jag investerade i den, annars vet man ju aldrig vad som hänt 🙂
Tur var det nog också att detta halloween, inte fanns då man var barn, åtminstone för alla som bodde i ens omgivning, annars hade nog risken varit överhängande att jag häckat vid alla dörrar, och förmodligen hittat på värsta buset om man inte fått godis.
Man var ju runt och lussade eller så var man påskkärring, och idag är det inte den vanligaste synen. En enda gång, för massvis av år sedan, ringde det på en Lucia med nån tärna i släptåg, men inte för att sjunga, utan för att få sig en pepparkaka eller dylikt. Själv gick vi runt, en 5-6 stycken och travade in i lägenheterna så fort dom fått upp dörren och sjöng några väl utvalda sånger, innan vi gick ut igen. Vi tyckte det var jätteroligt, och visst fick vi oftast med oss något på vägen också, en apelsin, pepparkaka eller en liten slant.
Nå, idag ska jag hämta en guldklimp… ja ok då, två guldklimpar, på flyget. Sally och Theresé kommer hit för att stanna några dagar, och det blir förmodligen direkt färd från flyget ner på klubben där dom har månadsfikat ikväll. Sen vet jag inte om det blir så mycket mer för Sally.
Nu är det frukostdags, innan vidare färd till jobbet, där bullbak står på schemat. Önskar er alla en fin tisdag!
 
Maria Lundmark Hällsten