In Norrland, we call it a kick…đ
Ja jag vet inte om han som ville veta en massa saker om sparkarna vi annonserat ut, inte hade förstÄtt att det var tvÄ sparkar han skulle fÄ pÄ köpet. För han skrev inget om att jag skulle behöva gÄ ut och prova stÄ pÄ den för att testa hÄllbarheten. Han skrev bara att han skulle ta dom. SÄ det blev ÀndÄ affÀr med dom. Bra, dÄ hade vi 2 saker mindre att hÀrbÀrgera.
Jerry frĂ„n Duluth, funderade pĂ„ sparkarna. Han kommenterade pĂ„ FB och skrev att han aldrig sett en spark förut. Undrade ocksĂ„ om dom var vanliga hĂ€r. Jag la ut information och bilder pĂ„ hans FB sida och dĂ€r startades det upp en diskussion mellan hans fru Mary, och Marys kusin Pattie skrev ocksĂ„ nĂ„n rad. Tina pĂ„pekade att hĂ€r in Norrland, we call it a kick.Â
Ett tag var dom inne pÄ att det var nÄgot som man anvÀnde till hundarna. AlltsÄ att man drar sparken. Ja det var ju ingen dum gissning, hundslÀden Àr vÀldigt lik, fast den Àr lÀgre och medarna Àr inte i lika smal eller i metall. Med den hastighet en hundspann kan komma upp i vill man inte att den ska skÀra igenom snön.
Hade min ingifta morbror Sam, varit i livet, hade vi kunnat frÄga vad han haft för Äsikt om det. Han tog tydligen med sig hunden och sparken en vinter, och larvade ivÀg mot Tjamstan. Det Àr en relativt stor skidbacke som ligger nÀstan mitt i MalÄ.
Upp mot toppen for han, och tyckte vÀl att hunden skulle fÄ sig en ordentlig promenad med mycket motion. VÀrre blev det nÀr han snodde om och skulle nedför. Han började vÀl lite försiktigt, tyckte att det gick bra men jÀdrar nÀr det blev fart under medarna, dÄ var han ostoppbar. Jag önskar att man fÄtt se hans fÀrd nerför skidbacken i 120. Lyckligtvis slutade resan bra, inga brutna ben vad jag kommer ihÄg men en fasansfull resa i minnet. Han gjorde aldrig om den, heller.
Jerry undrade ocksÄ ifall sparkarna finns i olika storlekar. Och det vet vi ju allihop, att det finns. Min farfar köpte en typ av byggsats av en spark som han satte ihop och gav till mig. Jag gissar att jag var runt 6-7 Är. Kommer ihÄg glÀdjen dÄ jag fick den. Det var Àven med lyxvarianten dÀr han satt fast den dÀr fjÀderliknande saken pÄ meden, som man kunde stÀlla foten pÄ.
Hjul finns det Ă€ven idag att köpa till dĂ„ underlaget sviker. NĂ€r jag skriver det sĂ„ glömde jag att skriva till Jerry att det Ă€ven finns plogar att köpa till sparken. En sĂ„n drömde man ju om, ett tagâŠi alla fall
SĂ„g den hĂ€r bilden pĂ„ Insta igĂ„r, hahaâŠ
Och jag blev naturligtvis pĂ„mind om nĂ„got jag tĂ€nkt skriva om förut. Kommer ni ihĂ„g björnen som dök upp i trĂ€dgĂ„rden, dĂ€r Ola, âgubbj-velnâ stod och kvĂ€llspissade. HĂ€r kommer en repris pĂ„ denâŠhelt underbar, haha
Dom har numer fÄtt ett monument av hÀndelsen som spred sig som en löpeld pÄ nÀtet. Tror vÀl jag det, den var ju hur kul som helst.
Fast visst fattar man paniken om man hade varit dÀr, mitt i hÀndelsernas centrum. Jag klarar mig utan den upplevelsen, tack sÄ mycket.
Idag ska jag jobba nÄgra timmar. Den upplevelsen ser jag fram emot. Nya vyer och andra arbetsuppgifter. Min kommande, huvudsakliga arbetssyssla Àr pÄ G och förhoppningsvis kör det igÄng inom nÄn vecka eller tvÄ. Det ska göras schema och anstÀllas nÄn fler till uppdraget. Det blir roligt att fÄ komma igÄng, tÀnker jag.
En fin tisdag, önskar jag er alla, och kom ihĂ„g, vid sladd, frikoppla och styr i vĂ€gens riktning! Har du en slĂ€p, kan du faktiskt gasa ocksĂ„, för att hĂ€va en sladd, det beror sig lite pĂ„âŠminsann.
Senaste kommentarerna