Åke och Theresé tillbringade ju en stund i källaren under julen, letandes efter små fynd sådär. Dom hittade ännu en trätavla gjord av Jean Ragnar, och prismärkt för 2.50.

Theresé, Anders och Sally passade på att åka ut till honom där under mellandagarna och hon visade Jean Ragnar ett kort på tomten. Han hade rynkat på ögonbrynen och sagt något i stil med: Men fy, har jag gjort den där, sedan berättade Theresé att han ”bara” skulle ha 2.50 för den. Va, sa han… 2:50… det var dyrt, tyckte han. 😀

Apropå källaren nu då, så satt jag här i godan ro, igår kväll, Nicco var uppe hos sig och Åke ute på bron… friskluft, ni vet. Så smäller det till ordentligt och jag ser en bild framför mig hur Nicco fått snurr på hennes kontorstol, hon slängs ur den i farten och stolen skjuter iväg över rumsgolvet och åker rätt in i spegelväggen, typ, sen blir det tyst.

Jag tar mobilen och slår snabbnumret dit upp, hon svarar… vad hände, frågade jag? Ehhh, ingenting svarade hon. Men det lät ju sa jag. Ja, jag hörde det, sa hon, men det kom inte här uppifrån i alla fall.

Åke kom in och jag frågade honom om han staplat upp någonting i källaren som nu skulle ha kunnat tippa omkull. Nä, det trodde han inte men gick ner för att kolla. Sedan gjorde vi en snabb felsökning här men hittade ingenting.

Nu är ju skillnaden mellan att bo i hus och lägenhet, just den att om det låter något i ett hus… då är det något som har hänt, i ditt hus. Låter det i en lägenhet, kan det lika gärna vara grannen som lever om.

Och för att klargöra hur högt det nu hade låtit ska ni veta att om Åke till exempel, är därnere i källaren med en stängd dörr, så får jag busvissla allt jag har i källartrappen för att han ska höra nåt, då förstår ni att det lät, då Nicco hörde ljudet dit upp.

Nå, jag travade ner i källaren och tog första dörren in i tvättstugan, där var allt lika kaotiskt som vanligt men ingenting utöver det vanliga, så att säga… vidare in i pannrummet och se, där noterar jag att skåpluckan till värmepannan, som är drygt en meter hög och ½ meter bred, gjord i plåt, sitter inte kvar där den ska, utan den har ramlat ner i cementgolvet så då förstod jag vart det metalliska ljudet kommit ifrån.

Berättade för Nicco att jag hittat källan till oljudet och det första hon sa var: Det är säkert pappa som har varit där… skulle inte förvåna mig. Och ja, han hade faktiskt gluttat in i skåpet tidigare, och förmodligen inte fått dit luckan som han skulle, problemet löst!

Idag ska jag hälsa på Tina, nyss hemkommen från soliga Spanien, och sen får vi se vad det blir, jag är då ledig i alla fall. Önskar er alla en fin onsdag!